The Teardrop Rapist

I två decennier har Los Angeles terroriserats av en latinamerikansk våldtäktsman som tros vara skyldig till åtminstone 39 sexualbrott. Eftersom offren har sagt sig se en tatuering i form av en tår nära hans vänstra öga, kallas han för "the teardrop rapist." Hans första kända överfall ägde rum 1995, men efter att ha hållit sig passiv mellan 2005 och 2010, bands han genom DNA till ytterligare tre attacker mellan 2011 och 2013.

Sorgligt nog fick en oskyldig man sitta en tid i fängelse för några av "teardrop rapists" brott. 1999 dömdes Luis Lorenzo Vargas till livstids fängelse för tre våldtäkter, men hävdade hela tiden sin oskuld. I november 2015 bevisade DNA-tester att en av Vargas påstådda våldtäkter hade begåtts av "teardrop rapist." Vargas friades. Vem våldtäktsmannen med den tatuerade tåren är vet man fortfarande inte.

Passageraren på Highway 401

22 april 2004 körde en Toyota Corolla in i en Purolator-lastbil bakifrån på Highway 401 nära Toronto och började brinna. Föraren, Suimi Habteab, lyckades ta sig ut, men hans kvinnliga passagerare brändes till oigenkännlighet. Habteab hävdade att offret var hans hustru.
Men det verkade föga troligt att en sådan relativt liten olycka skulle få ett fordon att börja brinna. Det tycktes som om Habteab hade kört in i lastbilen med flit. Habteab var också en tidigare förare för Purolator och hade stämt företaget för en felaktig uppsägning.

Det visade sig att Toyotans inre hade dränkts i bensin, och rättsmedicinska tester visade att offret hade varit död innan kraschen ägde rum. Habteab dömdes för mordbrand och för skändning av en kropp.
Otroligt nog fann utredarna inga uppgifter om att Habteab var gift, så passageraren var förmodligen inte hans hustru. Fastän Habteab har givit ytterligare ett namn på kvinnan, finns inga uppgifter om henne heller. Vem offret var är fortfarande ett mysterium.

(Bilden har inget samband med texten.)

Bo Weavil Jackson

Det är otroligt att tänka sig att en musiker skulle kunna dyka upp från ingenstans, spela in två album och sedan bara försvinna. Men just det hände 1926. Det året släppte Paramount Records ett bluesalbum av en afroamerikansk bluessångare och gitarrist som hette Bo Weavil Jackson. Strax därefter släppte Vocalion Records ett annat bluesalbum med sånger av samme man, men denna gång kallade han sig "Sam Butler."
Sedan hörde ingen någonsin av honom igen. I Paramounts reklamblad står det att Jackson var från North eller South Carolina, men enligt legenden upptäcktes han när han spelade för drickspengar på en gata i Birmingham, Alabama, och togs till Chicago för att spela in sina album. Totalt spelade Jackson in 13 låtar och blueshistoriker har hyllat hans musikaliska förmåga. Tyvärr verkar ingen annan dokumentation om honom existera, så vem han verkligen var är fortfarande okänt.

Johnny Lee Mills

Det är alltid förfärligt när ett barn försvinner, men speciellt tragiskt är det när ingen ens vet vem barnet är. 1990 tog polisen i St. Louis, Missouri, en pojke som sade sig vara 13 år och på rymmen, i förvar. Han kallade sig Johnny Lee Mills. Johnny placerades på ett barnhem i Maryland Heights i Missouri, men rymde igen 21 september. Ett fotografi på honom och viktiga uppgifter skickades till National Crime Information Center och National Center for Missing and Exploited Children, men det visade sig att Johnny Lee Mills inte var pojkens riktiga namn och man kunde inte spåra honom. Eftersom man inte kände till hans riktiga identitet, fick man lägga ned fallet. Än i dag vet ingen vad som hände med Johnny Lee Mills.

Den okände seglaren i Nederländerna

Den 16 juli 1995 spolades en manskropp upp på stranden av en obebodd ö på Nederländernas nordkust. Flera veckor tidigare hade resterna av en yacht i trä spolats upp på samma plats. Mannen hade förmodligen seglat med sin yacht innan han sveptes överbord och drunknade, men han bar inget ID-kort eller liknande på sig. Flera föremål spolades upp på ön och vissa gav intressanta ledtrådar. Ett segel med initialerna "HB" hittades, vilket ledde till spekulationer om att initialerna stod för Herne Bay seglarsällskap i England. Offret bar också en speciell sorts armbandsur från Seiko som såldes i Sverige, med numret “553978” ingraverat på baksidan. Men fastän man har tagit DNA-prov på mannen, vet fortfarande ingen vem han var.

Wheaton-banditen

Med början i januari 2002 utförde en maskerad man, beväpnad med ett halvautomatiskt handeldvapen, en serie väpnade rån mot banker i Wheaton, Illinois, en förstad till Chicago. Gärningsmannen rånade sju banker i staden och fick öknamnet "Wheaton-banditen." Så småningom började han även råna banker i förorter som Glen Ellyn och Winfield. Totalt rånade Wheaton-banditen 16 banker och kreditkontor och kom över mer än 10 000 dollar. Hans sista kända rån ägde rum den 7 december 2006, innan han plötsligt slutade. Fastän en belöning på 50 000 dollar utlovades till den som kunde få fast rånaren, gick preskriptionstiden på fem år ut och han kan alltså inte längre ställas inför rätta för något rån.

San Angelo John Doe

Den 31 mars 2005 handlade en äldre man i en lågprisaffär i San Angelo i Texas, när han plötsligt fick en hjärtinfarkt och dog. Han identifierades som "Roger Smith", men det visade sig att hans ID-kort var falskt och att han hade bott i Texas under tre andra falska identiteter genom åren. Otroligt nog hade mannen frivilligt skadat och filat bort sina egna fingeravtryck! Eftersom man inte kunde identifiera honom med fingeravtryck, misstänkte man att mannen hade någon form av kriminell historia. Vid ett tillfälle trodde experter på ansiktsrekognition att han kunde vara en efterlyst australiensisk brottsling, Elmer Crawford, som hade flytt efter att ha mördat sin hustru och deras tre barn 1970. DNA-tester visade dock att detta inte stämde. Innan han kan indentifieras, kommer mannen bara att vara känd som "San Angelo John Doe."

Vi fortsätter på ett liknande tema med listan 10 People Who Vanished Into Thin Air, också av Robin Warder, publicerad på Listverse 27 juli 2013.

Maura Murray

Den 9 februari 2004 mejlade 21-åriga Maura Murray, som studerade vid University of Massachusetts, sina lärare och sin arbetsgivare för att berätta att hon skulle åka bort p.g.a. ett (påhittat) dödsfall i släkten. Samma kväll var hon inblandad i en olycka då hon körde sin bil rakt in i ett träd nära Woodsville i New Hampshire. Märkligt nog hade Maura kvaddat ytterligare en bil i en olycka bara några dagar tidigare. En busschaufför stannade till occh frågade Maura om hon behövde ringa polisen. Maura sade nej, men föraren ringde dem i alla fall så snart han fick tag på en telefon.
När polisen dök upp 10 minuter senare, var Maura försvunnen. Det fanns inga fotavtryck eller tecken på strid på platsen, så det är möjligt att Maura fick skjuts av någon.
Nästa dag fick Mauras pojkvän i Okhaloma ett röstmeddelande som kan ha varit från henne, men han hörde bara någon snyfta i andra änden. Maura hade uppfört sig underligt dagarna innan hon försvann, men hennes familj tror inte att hon gav sig av frivilligt. Det har gått tretton år, men hon har fortfarande inte hittats och ingen har någon aning om vad som kan ha hänt henne.

Brandon Swanson

19-årige Brandon Swanson var på väg till sin hemstad Marshall, Minnesota, kvällen den 14 maj 2008 när han, på en lantlig grusväg, körde ned i ett dike. Brandon ringde sina föräldrar på mobilen och bad dem komma och hämta honom. De gav sig av för att leta efter Brandon, men kunde inte hitta honom. När Brandons far ringde tillbaka, sade Brandon att han skulle försöka ta sig mot den närbelägna småstaden Lynd. Mitt under samtalet svor Brandon plötsligt till och samtalet avbröts. Brandons far försökte ringa tillbaka flera gånger, men fick inget svar och kunde inte hitta Brandon.
Polis tillkallades och de lyckades hitta Brandons bil, men varken honom eller hans mobil. En teori är att han kan ha råkat snubbla ned i en närbelägen flod och drunknat, men trots undersökningar har man inte hittat minsta spår av honom. Ingen vet vad som plötsligt fick Brandon att svära under telefonsamtalet, och det är det sista någon har hört från honom.

Louis Le Prince

Louis Le Prince var en fransk uppfinnare som är berömd för att ha spelat in världens första rörliga bilder. Märkligt nog är "Filmkonstens Fader" också ihågkommen för att han var föremål för ett av historiens märkligaste försvinnanden. 16 september 1890 besökte Le Prince sin bror i Dijon innan han gick på ett tåg i Paris. När tåget var framme, var Le Prince spårlöst försvunnen.
Sista gången någon såg Le Prince, var han på väg in i sin kupé efter att ha lagt sitt bagage på en annan plats. Varken Le Prince eller hans bagage sågs någonsin till igen. Man hade inte märkt av något misstänkt under resan och ingen kunde minnas sig ha sett Le Prince utanför sin kupé. Fönstren var ordentligt stängda, så det skulle ha varit svårt för honom att hoppa från tåget, men självmord verkar hur som helst föga troligt, eftersom Le Prince planerade att resa till Amerika och skaffa patent för sina nya uppfinningar.

Eftersom Le Prince aldrig kunde ta några patent, tog Thomas Edison åt sig äran för att ha uppfunnit filmen. Vad gäller Le Prince, vet man fortfarande inte vart han tog vägen.

Michael Negrete

Klockan 04:00 den 10 december 1999 loggade Michael Negrete, recentior vid UCLA (University of California), ut från datorn efter att ha spelat videospel med kompisar hela natten. 09:00 vaknade Michaels rumskompis och upptäckte att Michael var försvunnen, men hade lämnat kvar alla sina ägodelar, även nycklar och plånbok. Ingen såg honom någonsin mer.
Det märkligaste med Michaels försvinnande är att han lämnade kvar sina skor. Utredare lät hundar spåra Michaels doft, och hundarna markerade vid en busshållplats några kilometer från campusområdet, men skulle han verkligen ha gått så långt utan skor?
Den enda möjliga ledtråden är en oidentifierad man som sågs i ett hus på campusområdet runt 04:35 på morgonen, men ingen vet om han kan ha haft något att göra med Michaels försvinnande. Det fanns inget i Michaels bakgrund som tydde på att han skulle ha försvunnit med vilje och han har varit spårlöst försvunnen i nästan 20 år.

Barbara Bolick

Den 18 juli 2007 gav sig Barbara Bolick, en 55-årig kvinna från Corvallis, Montana, iväg för att vandra i Bitterroot Mountains tillsammans med sin vän Jim Ramaker, som var på besök från Kalifornien. De var på väg till Bear Creek Overlook när Jim stannade för att titta på den vackra utsikten. Barbara hade varit ungefär 6-9 meter bakom honom då, men Jim hävdar att han vände bort blicken i mindre än en minut, men när han såg sig om var hon spårlöst försvunnen. Efter att myndigheterna hade kontaktats, genomfördes en omfattande genomsökning av området, men man fann inte minsta spår av Barbara.

På ytan låter Jim Ramakers historia rätt osannolik, men han skall ha varit väldigt samarbetsvillig och eftersom det inte finns några bevis för att han gjorde något mot Barbara, är han inte misstänkt för att ligga bakom hennes försvinnande. Den skyldige skulle nog försöka komma på en mycket bättre historia än att offret bara försvann i tomma intet.
Det har gått tio år, men myndigheterna har inte funnit några tecken på brott och inte heller minsta ledtråd till vad som hänt Barbara Bolick.

Michael Hearon

Den 23 augusti 2008 var 51-årige Michael Hearon på väg hem till sin bondgård i Happy Valley, Tennessee, med planer på att klippa gräsmattan. Samma morgon såg grannarna Michael lämna bondgården på sin fyrhjuling. Det var sista gången någon såg honom.
Nästa dag besökte Michaels vänner bondgården och såg hans lastbil stå parkerad på vägen med fönstren nedvevade. Släpvagnen var fäst bakpå och på den stod gräsklipparen, men gräset på bondgården hade inte blivit klippt.
Vännerna återvände dagen därpå och blev bekymrade när de såg lastbilen parkerad på samma plats och upptäckte att nycklar, mobil och plånbok låg kvar i den.
Tre dagar efter Michaels försvinnande upptäckte utredarna den enda viktiga ledtråden man hittills har: Michaels fyrhjuling hittades på en brant kulle ungefär 1.5 km från hans hem, men han brukade aldrig befinna sig där. I övrigt har man inte hittat några viktiga ledtrådar och inga fysiska bevis för att något brott kan ha begåtts. Michael hade inga kända fiender eller någon anledning att försvinna på egen hand, så vart han tog vägen är ett stort mysterium.

April Fabb

Ett av de mest välkända försvinnandena i brittisk historia ägde rum i Norfolk, England, den 8 april 1969. En 13-årig skolflicka som hette April Fabb lämnade sitt hem i Metton för att besöka sin syster i den närbelägna byn Roughton. Hon färdades på cykel. En lastbilschaufför såg henne cykla längs en landsväg ungefär 02:06, men efter det är det ingen som har sett henne. 02:12 hittade två lantmätare hennes cykel på ett fält några hundra meter från hennes hem, men av April fanns inga spår. Det verkar troligt att April kan ha rövats bort, men förövaren måste ha agerat under ett väldigt kort tidsspann. Hen hade bara sex minuter på sig att röva bort April och försvinna från området utan att någon lade märke till det.
Man ordnade en omfattande undersökning, men fann inte minsta spår.
1978 ägde ett mycket liknande fall upp när en ung brittisk flicka vid namn Genette Tate försvann, så April kan ha fallit offer för den ökände barnamördaren Robert Black, men det finns inga säkra bevis för att han skulle ha varit inblandad i det fallet, så det är fortfarande olöst.

Ö.a.: Sorgligt nog avled April Fabbs mor 2013 utan att ha fått veta vad som hade hänt med hennes älskade dotter.

Brian Shaffer

Brian Shaffer var en 27-årig medicinstuderande från Ohio State University som den 1 april 2006 besökte en bar i Columbus kallad Ugly Tuna Saloona. Någon gång mellan 01:30 och 02:00 försvann han mystiskt. Han hade druckit rejält den kvällen och efter att ha pratat med sin flickvän i mobilen, började han samtala med två unga kvinnor...men efter det kan ingen i baren minnas att de har sett honom. Det konstigaste av allt är att ingen vet hur han lämnade baren. Barens övervakningskamera visar tydligt hur han kommer dit, men man kunde inte hitta någon filmsnutt där han går därifrån!

Ingen av hans vänner eller familjemedlemmar trodde att han försvunnit på egen hand. Han mådde visserligen dåligt för att hans mor hade gått bort tre veckor tidigare, men det gick bra för honom i skolan och han planerade en semester med sin flickvän.
Men om Brian blev bortrövad och utsatt för brott, hur fick gärningspersonen ut honom ur baren utan att ses vare sig av några vittnen eller på övervakningsfilmen?

Jason Jolkowski

På morgonen den 13 juni 2001 kallades 19-årige Jason Jolkowski in tidigt till sitt arbete i Omaha, Nebraska. Han bad en vän att hämta honom vid en närbelägen high school, men dök sedan aldrig upp. Sista gången man vet att någon såg Jason var ungefär en halvtimme innan han skulle träffa sin vän, när en granne såg Jason bära in soptunnor i sitt garage. På film från skolans övervakningskameror syns han ingenstans. Jason hade inga personliga problem eller någon anledning att försvinna på egen hand och man har inga ledtrådar till vad som kan ha hänt honom. Sexton år senare är hans öde fortfarande ett mysterium.

2003 hedrade Jim och Kelly Jolkowski sin sons minne genom att grunda Project Jason, en icke vinstdrivande organisation som har blivit en av de viktigaste resurserna för saknade personers anhöriga.

Nicole Morin

Den 30 juli 1985 lämnade åttaåriga Nicole Morin sin mammas takvåning i huset West Mall i Toronto, Kanada. Efter att ha hämtat posten i lobbyn 10:30 på förmiddagen, bestämde Nicole att hon och hennes kompis skulle gå och simma i husets bassäng. Hon sade hej då till sin mamma och lämnade lägenheten, men en kvart senare ringde kompisen på för att fråga varför Nicole inte hade dykt upp än.
Nicoles försvinnande ledde till en av de största polisutredningarna i Torontos historia, men de fann inga spår av henne.
Den troligaste teorin är att någon rövade bort Nicole direkt efter att hon hade lämnat lägenheten, men huset hade 20 våningar, så det skulle ha varit svårt att få ut henne därifrån utan att väcka uppmärksamhet.
En boende sade sig ha sett Nicole gå in i hissen, men ingen annan verkade ha hört eller sett något.
Över 30 år senare har myndigheterna fortfarande inga säkra bevis för vad som hände Nicole Morin.

Kusliga historier från Pripjat
(två historier från listan 10 Morbidly Bizarre Facts About The Ghost Town Of Pripyat av Marcus Lowth publicerad på Listverse 29 augusti 2017)

Pripjat är den ukrainska stad som helt fick överges efter Tjernobylkatastrofen 1986 (fast några tappra invånare har flyttat tillbaka).

Skuggfolket

Precis som man kan föreställa sig är den rena morbiditeten i spökstaden Pripjat attraktiv för vissa, vare sig det är de som är intresserade av det övernaturliga eller helt enkelt fulla tonåringar som vill ha lite äventyr. Oavsett deras intentioner har det förekommit många rapporter från folk som vågat sig in i den Förbjudna Zonen om märkliga, "skugglika" figurer som fastnat på kort - t.o.m. folk som en gång levde i området sägs ha setts. En äventyrare påstod sig t.o.m. ha sett "zombie-liknande" varelser, medan en annan person sade att ansiktet på en av dessa märkliga varelser "fladdrade som om det var en digital bild."

TV-programmet Destination Truth genomförde en egen undersökning i början av 2000-talet. Huruvida det handlade om att de helt enkelt ville göra spännande TV eller inte kan diskuteras, men deras utrustning verkade känna av kroppsvärme från en okänd person i ruinerna och en medlem i teamet kände en "osynlig hand" grabba tag i hen.

Incidenten i Reaktor 4

En av de mest väldokumenterade underliga händelserna ägde rum 1997, under en studie utförd av kärnfysikern Andrej Kharsukhov. Medan han läste av strålningen i den förstörda Reaktor 4-sarkofagen, hörde han genomträngande skrik på hjälp komma inifrån.

Hans första tanke var att en spänningssökare hade vågat sig in och blivit fångad inne i reaktorn, men Kharsukhov fick veta att han var den förste som hade öppnat dörren till reaktorn på tre år. Den var dessutom försedd med ett alarm som skulle börja tjuta om dörren rörde sig det minsta lilla.

Kharsukhov och hans team råkade ut för ytterligare ett underligt fenomen den kvällen. När de satt ned för att äta sin kvällsmåltid utanför huvudbyggnaden, sköt plötsligt ett starkt ljus ut från insidan. Eftersom de var ensamma på platsen, blev de livrädda. Innan de kunde undersöka det hela, släcktes ljuset. Intressant nog har även andra personer sagt sig se ljus inifrån ruinerna av kärnreaktorerna.

Fler fall av masshysteri
(från listorna 10 Incredibly Insane Cases of Mass Hysteria av Marc V. publicerad på Listverse 22 februari 2014 och Another 10 Bizarre Cases of Mass Hysteria av Listverses anställda 7 augusti 2009.

Nunnor som jamar och bits

Under medeltiden drabbades ett kloster i Frankrike av ett förbluffande fall av masshysteri. Incidenten inleddes med att en av nunnorna jamade som en katt, varpå resten av klostret snart stämde i. Gruppen jamade tillsammans i många timmar vid speciella tillfällen under dagen. Det oupphörliga jamandet fick invånarna i de omgivande områdena att häpna och bli rasande. Nunnorna upphörde till slut med sitt jamande efter att soldater, som skickades till klostret, hotade att piska dem med spön.

Ett liknande fall drabbade ett kloster i Tyskland, där en nunna började bita sina medsystrar. Snart triggade det igång en bit-epidemi som spred sig till andra kloster och nådde ända till Rom. Nunnornas bisarra beteende kunde bero på periodens intensiva tro på det övernaturliga. Nunnorna med sina isolerade liv och sina rigida religiösa förväntningar var mest mottagliga för hysteri.

Moderator: Ändrade från "Mellanöstern" till "medeltiden". Se post1477225.html#p1477225

Den stora skräcken

Vid början av den Franska Revolutionen drabbades befolkningen på landsbygden av omfattande panik efter att de hade hört rykten om att aristokrater tänkte använda sig av stråtrövare för att plundra deras byar och åkrar. Paranoia fyllde luften då luffare - och t.o.m. djurflockar - misstogs för stråtrövare. För att skydda sig, grundade byborna milisgrupper, vilket bara förvärrade problemet. Miliserna misstogs ofta själva för stråtrövare av befolkningen i grannbyar, när de patrullerade i närheten. En del milisgrupper orsakade ytterligare kaos genom att attackera och bränna ned hus och åkrar ägda av aristokrater.

Först när det blev tydligt att det inte förekom någon aristokratisk sammansvärjning, lugnade bönderna ned sig. Hela episoden gjorde att härskarklassen blev så rädd för bönderna att de skyndade sig att införa reformer för att blidka dem. Som en effekt av detta blev Den Stora Skräcken den katalysator som upplöste Frankrikes gamla sociala ordning - något som fick gensvar i hela världen.

Indiska UFO-attackerna 2002

En varelse kallad “muhnochwa", eller "ansiktsrivaren," sades härja i den nordindiska staten Uttar Pradesh. Den lämnade bränn- eller rivmärken på sina offers ansikten och extremiteter. Den sades även ha dödat ett halvdussin personer, vilket fick bybor att bilda medborgargarden och upplopp mot vad de ansåg vara brist på skydd från polisen. Oroligheterna blev så genomgripande att Indiens regering var tvungna att ingripa och skicka agenter som undersökte fallet.
Före undersökningen förekom teorier om muhnochwas ursprung. Inom polisen trodde vissa att det var fråga om en insektsliknande drönare, som Pakistan använde för att spionera på folk. Vetenskapsmän kom emellertid fram till att den fruktade muhnochwa var - kulblixtar, ett naturligt fenomen som ofta inträffar under långa perioder av torka och som kan brännas om man kommer i kontakt med dem.

Huvudjägar-hysteri

I Japan finns en kuslig vandringsskröna om att människooffer används som byggmaterial. I några isolerade områden i Indonesien och Malaysia förekom det tidigare rykten om att staten hade sanktionerat prisjägare för att leta efter huvuden som skulle användas i uppförandet av byggnader och broar. Paniken spreds varje gång en ny byggnad skulle uppföras. Indonesiens första premiärminister, Soetan Sjahir, har berättat hur sådana rykten nådde hans by på ön Banda 1937. Gatorna låg tomma då folk barrikaderade sig i sina hem redan vid 19:00. Historier om märkliga ljud och syner gjorde bara paranoian värre: det fanns t.o.m. de som berättade historier om att de mött och flytt från prisjägare.

Ännu en hysteri uppstod 1979 på en annan ö, denna gång Borneo. Bybor blev paranoida efter att rykten uppstått om att staten lät kidnappa folk för att armera en närbelägen bro. Man införde ett utegångsförbud, traktens skola stängdes och patruller bildades. För experter som analyserar sådana här fall är huvudjägarskräck i grunden ett "dykande rykte" - ett som kommer upp till ytan då och då och speglar det problematiska ideologiska förhållandet mellan olika folkstammar och regeringen.

Ryckningssjukan i Louisiana 1939

Under våren 1939 upplevde en skola i Louisiana ett massutbrott av ryckningar bland de kvinnliga eleverna. Epidemin började med att en flicka fick okontrollerade ryckningar i höger ben under skolans årliga homecoming-bal. Flickans ryckningar blev bara värre och värre under de kommande veckorna och mindre än en månad senare hade hennes väninnor och klasskamrater också börjat få ryckningar. Att upprörda föräldrar kom och förde bort sina barn eldade bara på elevernas rädsla för ryckningssjukan och orsakade massflykt. Det tog ytterligare en vecka innan allt lugnade ned sig.

Vad orsakade egentligen ryckningarna? Var det något i vattnet? I luften? För dem som studerade fallet handlade det bara om en hopplöst förälskad flicka som ville ha uppmärksamhet. Den första patienten - en sistaårselev som hette Helen - var dålig på att dansa och hela tiden orolig för att hennes pojkvän skulle överge henne till förmån för någon skicklig förstaårselev. De kom fram till att Helen omedvetet löste problemet genom att få smärtsamma ryckningar i benet, så att hon även slapp vara med på de danslektioner hon hatade så mycket. Två flugor i en smäll.

Kyssarbagge-skräcken 1899

Trots att det låter rätt romantiskt var "kyssarbaggen" (en bagge i familjen Treatominae, ö.a.) inte romantisk alls. Det var faktiskt p.g.a. en skrupelfri reporter som kyssarbaggarna blev ökända i hela USA 1899.
James McElhone, reporter på Washington Post, skyllde på kyssarbaggar i flera fall där personer hade fått insektsbett på läpparna. Han skrev ett sensationsreportage om hur offren hade blivit "svårt förgiftade" och hur kyssarbaggarna hotade att orsaka en hemsk farsot.

Naturligtvis drabbades folk i hela landet av panik. Snart skylldes alla former av sår i ansiktet på kyssarbaggar. En kvinna beskrev t.o.m. att det hade känts mer som att bli biten av en vampyr än av en insekt. Tiggare med bandage vandrade omkring på gatorna och det fanns de som utnyttjade situationen och krävde bidrag eftersom de inte kunde jobba p.g.a. kyssarbaggarna.
Märkligt nog hittade man aldrig några baggar "in action" och entomologer avskrev så småningom hela fallet. Det var bara en "nyhetsepidemi."