Jag har för lite kompisar I jag skäms
27 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Hej !
Jag har svårt att ta kontakt med folk på grund av min asperger, när jag gick i skolan var det lättare. Jag hade en del vänner. När jag gick gymnasiet hade jag ungefär 5 styckna kompisar. När jag tog studenten hade jag svårt att fortsätta hålla kontakt med dem, det var mitt fel att vi slutade umgås. Och nu har jag 2 kompisar, en nära vän som jag umgås med men hon ska flytta snart.
Jag har en pojkvän som känner typ alla, när vi går ut på stan så hälsar han nästan på alla han möter. Han känner så otroligt många och umgås med både killar och tjejer. Han är så otroligt social men det är inte så konstigt, han har ingen funktionsnedsättning
Och den enda anledningen att jag är kompis med den här tjejen är för att våra föräldrar är vänner, hon har grov ADD och ganska grov utvecklingstörning skulle jag tro så det är svårt ibland att hitta på saker med henne.
Jag skäms över det, att inte har många kompisar som min pojkvän eller att jag har svårare att ta kontakten med folk.. Han vet att jag har asperger och förstår mig. Men jag skäms ändå och undrar vad han tänker om att jag inte har så mycket vänner. När han ska dra ut bjuder han med mig och när jag sitter själv så frågar han om jag känner mig ensam. Så han förstår verkligen hur jag känner! :/
Kan några andra aspergare komma med lite tips kanske så allt blir lite enklare ?
Hur gör jag för att få mer vänner? Jag säger till både min mamma och pojkvän att en kompis duger bra för mig, för jag gillar inte att vara omgiven av folk. Men där ljuger jag, hade älskat att ha mycket kompisar som kom och hälsade på mig, jag skulle kunna gå ut och festa med osv...
Jag har svårt att ta kontakt med folk på grund av min asperger, när jag gick i skolan var det lättare. Jag hade en del vänner. När jag gick gymnasiet hade jag ungefär 5 styckna kompisar. När jag tog studenten hade jag svårt att fortsätta hålla kontakt med dem, det var mitt fel att vi slutade umgås. Och nu har jag 2 kompisar, en nära vän som jag umgås med men hon ska flytta snart.
Jag har en pojkvän som känner typ alla, när vi går ut på stan så hälsar han nästan på alla han möter. Han känner så otroligt många och umgås med både killar och tjejer. Han är så otroligt social men det är inte så konstigt, han har ingen funktionsnedsättning
Och den enda anledningen att jag är kompis med den här tjejen är för att våra föräldrar är vänner, hon har grov ADD och ganska grov utvecklingstörning skulle jag tro så det är svårt ibland att hitta på saker med henne.
Jag skäms över det, att inte har många kompisar som min pojkvän eller att jag har svårare att ta kontakten med folk.. Han vet att jag har asperger och förstår mig. Men jag skäms ändå och undrar vad han tänker om att jag inte har så mycket vänner. När han ska dra ut bjuder han med mig och när jag sitter själv så frågar han om jag känner mig ensam. Så han förstår verkligen hur jag känner! :/
Kan några andra aspergare komma med lite tips kanske så allt blir lite enklare ?
Hur gör jag för att få mer vänner? Jag säger till både min mamma och pojkvän att en kompis duger bra för mig, för jag gillar inte att vara omgiven av folk. Men där ljuger jag, hade älskat att ha mycket kompisar som kom och hälsade på mig, jag skulle kunna gå ut och festa med osv...
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Gå med i skytteklubben och träffa nya vänner, just kidding. Är det inte lite överdrivet att ha högar med flyktiga bekantskaper, ngt som NT:maffian hela tiden stoltserar med. Ger bara ångest när man råkar glömma någons födelsedag osv. Tycker det är lite ovärdigt en riktig aspie, Förresten kan dom som gjort det så himla viktigt ta hand om det också...
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Det är inget att skämmas för, det är fruktansvärt jobbigt att hålla kontakten med vänner. Jag är i ungefär samma sits och min pojkväns vänner och deras flickvänner har blivit mina vänner. Skillnaden är att jag inte behöver hålla kontakten och bestämma träffar osv utan kan bara hänga på. Det fungerar än så länge. Har du syskon? Det är ju också bra stöd.
- Flädersaft
- Ny medlem
- Inlägg: 7
- Anslöt: 2017-08-07
Jag har för lite kompisar I jag skäms
En riktig aspergare lever som eremit i en liten stuga i skogen.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Mener du at "en riktig aspergare" har nøyaktig null venner?nescio skrev:En riktig aspergare lever som eremit i en liten stuga i skogen.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
De flesta med asperger har säkerligen vänner.
Att kunna upprätthålla ett stort nätverk av bekanta och få användning av detta nätverk av grunda "kontakter" är nog få autister som lyckas med.
"nätverka" *kaskadkräkas*
Att kunna upprätthålla ett stort nätverk av bekanta och få användning av detta nätverk av grunda "kontakter" är nog få autister som lyckas med.
"nätverka" *kaskadkräkas*
- Pinghis Khan
- Förhandsgranskad. Får inte använda PM eller chatt.
- Inlägg: 1558
- Anslöt: 2016-01-17
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jo, det har du nok rett i.Pinghis Khan skrev:De flesta med asperger har säkerligen vänner.
Att kunna upprätthålla ett stort nätverk av bekanta och få användning av detta nätverk av grunda "kontakter" är nog få autister som lyckas med.
"nätverka" *kaskadkräkas*
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jag tror att det delvis bygger på en känsla av att det är någon eller några som dömer eller bedömer dig efter ditt sociala nätverk, vilket inte nödvändigtvis behöver vara fallet.
Med det vill jag dock inte säga att du inte ska försöka göra något åt din situation. Mitt råd är att försöka försätta sig i olika sociala sammanhang där man kan teoretiskt sätt har en chans att träffa nya vänner, kan vara exempelvis en intresseaktivitet till att börja med. Och det kan vara bra att du blir mindre beroende av din pojkvän för att kunna ha ett socialt liv.
Sedan finns ju frågan om det är kvalitet eller kvantitet som du vill sträva efter rent socialt. Min personliga åsikt är att prioritera kvaliteten främst på de nya vänskapsrelationer som du kan tänkas skapa.
Med det vill jag dock inte säga att du inte ska försöka göra något åt din situation. Mitt råd är att försöka försätta sig i olika sociala sammanhang där man kan teoretiskt sätt har en chans att träffa nya vänner, kan vara exempelvis en intresseaktivitet till att börja med. Och det kan vara bra att du blir mindre beroende av din pojkvän för att kunna ha ett socialt liv.
Sedan finns ju frågan om det är kvalitet eller kvantitet som du vill sträva efter rent socialt. Min personliga åsikt är att prioritera kvaliteten främst på de nya vänskapsrelationer som du kan tänkas skapa.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Har du ingen i skolan/jobbet som du vill umgås med? Det lättaste sättet att få vänner är oftast att träffa mycket folk, börja på någon fritidsaktivitet, du hittar en hel del aktiviteter på Facebook, t.ex bokcirklar, lajv, spelkvällarna, cosplay evenemang, Lolita meets och såvidare. Det finns också föreningar du kan gå med i. Även om du inte får vänner direkt så kommer du ut och gör saker och träffar folk.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Liljan skrev:Det lättaste sättet att få vänner är oftast [...] cosplay evenemang, Lolita meets och såvidare.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jag vill att ska veta orsaken till detta...
Om du gör det så blir det lättare att ändra på läget.
Jag brukar påminna mig själv om vad aspbergers är på riktigt...
De har väldigt bra beskrivning på autism, och en enkel text om aspbergers. Det är jätte skillnad mot autism. Men läs några rader som jag klippt in, det är orsaken.
Spelar ingen roll vad andra tror och tycker. En diagnos med kort lunga är det ingen som börjar tro och hitta egna personliga förklaringar.
Att ha några vänner är något som alla aspbergers har. Har man blivit populär för något över natten och alla ringer och man får massa kontakt, brukar det sluta som vanligt..
Jag stänger av telefonen. Låser in mig och vill andas och vara i fred.
Det bästa som kan hända är att man får en riktigt bra kompis. Men kan ringa 20 gånger varje dag och det är lika kul varje gång... då har man bästa livet som aspbergers.
Börjar man bli kompis med tjej kille och blandar ihop känslor och blir dumpad. Då blir det ännu värre nästa gång man vill ha kompis....
Svara gärna mer om du vill...
Jag har haft perioder i alla lägen. Ett läge var som exempel. Adhd aspbergers gjorde mig till riktigt bra dj. Efter att spela 3 4 kvällar i veckan och alla som ville vara kompis var inte kul.
Jag gömde mig bakom alla djknappar och skivor... Det tog halvår ibland att folk skulle förstå att jag har ingen lust att prata luft och missförstå sociala spelet.
Men jag fick altid beröm för att jag rädda en skitkväll på krogen med grym musik.... .
Visste inte ens att jag hade aspbergers och adhd...
Kolla bakrund om det känns igen från autism.se.....
.......................
"Personer med Aspergers syndrom har svårt att vara tillsammans
med andra människor, att prata med dem
och förstå vad de känner och menar.
Man kan ofta förstå redan hos små barn
att de har Aspergers syndrom
för de vill inte leka med andra barn.
De vill hellre vara för sig själva
eller bara med vuxna.
En del barn med Aspergers syndrom kan verka
som vuxna i sitt sätt att vara.
I skolan är problemen störst under rasterna,
för då ska barnen leka tillsammans.
Barn med Aspergers syndrom blir lätt ensamma
och andra barn tycker att de är konstiga.
Många med Aspergers syndrom brukar förstå att de är annorlunda
när de är tonåringar.
Då väljer en del att vara ensamma
för att slippa känna sig utanför.
Att förstå och uppleva vad som händer
Personer med Aspergers syndrom kan ha svårt att förstå
varför människor gör som de gör,
vad de känner och hur de visar vad de känner.
De har svårt att skilja på sig själv och andra.
De kan ha svårt att förstå
hur de ska prata med andra människor
för att de ska förstå vad de vill.
Personer med Aspergers syndrom kan tala bra med många ord
men kan ändå ha svårt att prata med andra.
De uppfattar orden direkt och
kanske inte förstår ordspråk, skämt
och när de måste gissa vad personen egentligen menar."
..............
http://www.autism.se/lattlast
Vi stannar där...
Men detta är vad som har format och varit orsaken...
Vet man det, så behöver man inte ha dåligt självförtroende och man börjar kunna
påverka om man vill ha kompisar. Det är absolut inget fel på dig. Du fungerar på ett annat sätt.
Hoppas någon har nytta av min erfarenhet. 46år nu.
Har alltid haft toppar i livet med en kompis. Är det 2 så missförstår man sociala läget och så blir man tills slut utan. Och folk har massa skitsnack bakom en.........
Undrar om andra känner igen sig...
Det är fruktansvärt att leva som ung.....
Använd pm om du tycker det är svårt att öppna dig....
Moderator: Lade till direktlänk till citatet.
Om du gör det så blir det lättare att ändra på läget.
Jag brukar påminna mig själv om vad aspbergers är på riktigt...
De har väldigt bra beskrivning på autism, och en enkel text om aspbergers. Det är jätte skillnad mot autism. Men läs några rader som jag klippt in, det är orsaken.
Spelar ingen roll vad andra tror och tycker. En diagnos med kort lunga är det ingen som börjar tro och hitta egna personliga förklaringar.
Att ha några vänner är något som alla aspbergers har. Har man blivit populär för något över natten och alla ringer och man får massa kontakt, brukar det sluta som vanligt..
Jag stänger av telefonen. Låser in mig och vill andas och vara i fred.
Det bästa som kan hända är att man får en riktigt bra kompis. Men kan ringa 20 gånger varje dag och det är lika kul varje gång... då har man bästa livet som aspbergers.
Börjar man bli kompis med tjej kille och blandar ihop känslor och blir dumpad. Då blir det ännu värre nästa gång man vill ha kompis....
Svara gärna mer om du vill...
Jag har haft perioder i alla lägen. Ett läge var som exempel. Adhd aspbergers gjorde mig till riktigt bra dj. Efter att spela 3 4 kvällar i veckan och alla som ville vara kompis var inte kul.
Jag gömde mig bakom alla djknappar och skivor... Det tog halvår ibland att folk skulle förstå att jag har ingen lust att prata luft och missförstå sociala spelet.
Men jag fick altid beröm för att jag rädda en skitkväll på krogen med grym musik.... .
Visste inte ens att jag hade aspbergers och adhd...
Kolla bakrund om det känns igen från autism.se.....
.......................
"Personer med Aspergers syndrom har svårt att vara tillsammans
med andra människor, att prata med dem
och förstå vad de känner och menar.
Man kan ofta förstå redan hos små barn
att de har Aspergers syndrom
för de vill inte leka med andra barn.
De vill hellre vara för sig själva
eller bara med vuxna.
En del barn med Aspergers syndrom kan verka
som vuxna i sitt sätt att vara.
I skolan är problemen störst under rasterna,
för då ska barnen leka tillsammans.
Barn med Aspergers syndrom blir lätt ensamma
och andra barn tycker att de är konstiga.
Många med Aspergers syndrom brukar förstå att de är annorlunda
när de är tonåringar.
Då väljer en del att vara ensamma
för att slippa känna sig utanför.
Att förstå och uppleva vad som händer
Personer med Aspergers syndrom kan ha svårt att förstå
varför människor gör som de gör,
vad de känner och hur de visar vad de känner.
De har svårt att skilja på sig själv och andra.
De kan ha svårt att förstå
hur de ska prata med andra människor
för att de ska förstå vad de vill.
Personer med Aspergers syndrom kan tala bra med många ord
men kan ändå ha svårt att prata med andra.
De uppfattar orden direkt och
kanske inte förstår ordspråk, skämt
och när de måste gissa vad personen egentligen menar."
..............
http://www.autism.se/lattlast
Vi stannar där...
Men detta är vad som har format och varit orsaken...
Vet man det, så behöver man inte ha dåligt självförtroende och man börjar kunna
påverka om man vill ha kompisar. Det är absolut inget fel på dig. Du fungerar på ett annat sätt.
Hoppas någon har nytta av min erfarenhet. 46år nu.
Har alltid haft toppar i livet med en kompis. Är det 2 så missförstår man sociala läget och så blir man tills slut utan. Och folk har massa skitsnack bakom en.........
Undrar om andra känner igen sig...
Det är fruktansvärt att leva som ung.....
Använd pm om du tycker det är svårt att öppna dig....
Moderator: Lade till direktlänk till citatet.
- Soluppgång
- Inlägg: 32
- Anslöt: 2017-08-26
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Är det något du ägnar dig själv åt på din fritid som du istället eller också gärna skulle vilja göra ihop med andra?
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Ägnar mig åt vad?
Har massvis av intressen som kommer och går..
Om frågan är musik så hade jag mixer och skivspelare när jag var 15.
Då fick man leka med plastskivor.
Nu kan man göra massa dansmusik när man lärt sig program i datorn..
Så jag har massa klubbmusik och det är mixat och fixat.
Låter som bästa upplevelse som kan hända.
Har tyvärr inte intresse av att lägga upp..Och hoppas på att bli upptäckt.
Vill du komma åt musiken så kontakta mig på PM.
Har massa chillout som jag mixat och lagt in lopar och sånt.
Man har ingen koll på vad som spelas men det är till för långa musik upplevelse
Chilltrip heter den serien..
Har en vision om trance progressiv house, och den ska vara långsam och mjuk och skapa upplevelse.
Som exempel...
Armin van burken.... dra ner tempo, lopa bästa syntarna, och ingen stress...låt efter låt och man vet inte vad det är man känner igen....
Så om du frågar om jag håller på...
Ja, men det är bara ett intresse...
Har aspbergers problematik på min skiva som aldrig blir klar.
Låtarna blir 15 20 minuter långa.
Det finns ingen som spelar sånt på radio, men det är bra..
Men jag kan vägleda dig om du gillar göra musik.
Jag kan inte noter skalor och sånt.
Men det finns vst appar. Man kan spela alla Beethovens olika skalor bara med pekfingret och lyssna vad som låter bra. Vilka känslor som berör...
Kolla hur avici gjorde innan han visste vad han gjorde..
Youtube och enkelt program som han gjorde sina första saker...
Det tar himla tid innan man lärt sig program och alla inställningar...
Måste ha Orginal program, annars funkar det inte.
Man ger upp, och tycker det är tråkigt.
Har massvis av intressen som kommer och går..
Om frågan är musik så hade jag mixer och skivspelare när jag var 15.
Då fick man leka med plastskivor.
Nu kan man göra massa dansmusik när man lärt sig program i datorn..
Så jag har massa klubbmusik och det är mixat och fixat.
Låter som bästa upplevelse som kan hända.
Har tyvärr inte intresse av att lägga upp..Och hoppas på att bli upptäckt.
Vill du komma åt musiken så kontakta mig på PM.
Har massa chillout som jag mixat och lagt in lopar och sånt.
Man har ingen koll på vad som spelas men det är till för långa musik upplevelse
Chilltrip heter den serien..
Har en vision om trance progressiv house, och den ska vara långsam och mjuk och skapa upplevelse.
Som exempel...
Armin van burken.... dra ner tempo, lopa bästa syntarna, och ingen stress...låt efter låt och man vet inte vad det är man känner igen....
Så om du frågar om jag håller på...
Ja, men det är bara ett intresse...
Har aspbergers problematik på min skiva som aldrig blir klar.
Låtarna blir 15 20 minuter långa.
Det finns ingen som spelar sånt på radio, men det är bra..
Men jag kan vägleda dig om du gillar göra musik.
Jag kan inte noter skalor och sånt.
Men det finns vst appar. Man kan spela alla Beethovens olika skalor bara med pekfingret och lyssna vad som låter bra. Vilka känslor som berör...
Kolla hur avici gjorde innan han visste vad han gjorde..
Youtube och enkelt program som han gjorde sina första saker...
Det tar himla tid innan man lärt sig program och alla inställningar...
Måste ha Orginal program, annars funkar det inte.
Man ger upp, och tycker det är tråkigt.
- Soluppgång
- Inlägg: 32
- Anslöt: 2017-08-26
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Hej Soluppgång,
frågan var till hanniiih
frågan var till hanniiih
Flinta skrev:Är det något du ägnar dig själv åt på din fritid som du istället eller också gärna skulle vilja göra ihop med andra?
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Soluppgång skrev:Jag vill att ska veta orsaken till detta...
Om du gör det så blir det lättare att ändra på läget.
Jag brukar påminna mig själv om vad aspbergers är på riktigt...
De har väldigt bra beskrivning på autism, och en enkel text om aspbergers. Det är jätte skillnad mot autism. Men läs några rader som jag klippt in, det är orsaken.
Spelar ingen roll vad andra tror och tycker. En diagnos med kort lunga är det ingen som börjar tro och hitta egna personliga förklaringar.
Att ha några vänner är något som alla aspbergers har. Har man blivit populär för något över natten och alla ringer och man får massa kontakt, brukar det sluta som vanligt..
Jag stänger av telefonen. Låser in mig och vill andas och vara i fred.
Det bästa som kan hända är att man får en riktigt bra kompis. Men kan ringa 20 gånger varje dag och det är lika kul varje gång... då har man bästa livet som aspbergers.
Börjar man bli kompis med tjej kille och blandar ihop känslor och blir dumpad. Då blir det ännu värre nästa gång man vill ha kompis....
Svara gärna mer om du vill...
Jag har haft perioder i alla lägen. Ett läge var som exempel. Adhd aspbergers gjorde mig till riktigt bra dj. Efter att spela 3 4 kvällar i veckan och alla som ville vara kompis var inte kul.
Jag gömde mig bakom alla djknappar och skivor... Det tog halvår ibland att folk skulle förstå att jag har ingen lust att prata luft och missförstå sociala spelet.
Men jag fick altid beröm för att jag rädda en skitkväll på krogen med grym musik.... .
Visste inte ens att jag hade aspbergers och adhd...
Kolla bakrund om det känns igen från autism.se.....
.......................
Personer med Aspergers syndrom har svårt att vara tillsammans
med andra människor, att prata med dem
och förstå vad de känner och menar.
Man kan ofta förstå redan hos små barn
att de har Aspergers syndrom
för de vill inte leka med andra barn.
De vill hellre vara för sig själva
eller bara med vuxna.
En del barn med Aspergers syndrom kan verka
som vuxna i sitt sätt att vara.
I skolan är problemen störst under rasterna,
för då ska barnen leka tillsammans.
Barn med Aspergers syndrom blir lätt ensamma
och andra barn tycker att de är konstiga.
Många med Aspergers syndrom brukar förstå att de är annorlunda
när de är tonåringar.
Då väljer en del att vara ensamma
för att slippa känna sig utanför.
Att förstå och uppleva vad som händer
Personer med Aspergers syndrom kan ha svårt att förstå
varför människor gör som de gör,
vad de känner och hur de visar vad de känner.
De har svårt att skilja på sig själv och andra.
De kan ha svårt att förstå
hur de ska prata med andra människor
för att de ska förstå vad de vill.
Personer med Aspergers syndrom kan tala bra med många ord
men kan ändå ha svårt att prata med andra.
De uppfattar orden direkt och
kanske inte förstår ordspråk, skämt
och när de måste gissa vad personen egentligen menar.
..............
Vi stannar där...
Men detta är vad som har format och varit orsaken...
Vet man det, så behöver man inte ha dåligt självförtroende och man börjar kunna
påverka om man vill ha kompisar. Det är absolut inget fel på dig. Du fungerar på ett annat sätt.
Hoppas någon har nytta av min erfarenhet. 46år nu.
Har alltid haft toppar i livet med en kompis. Är det 2 så missförstår man sociala läget och så blir man tills slut utan. Och folk har massa skitsnack bakom en.........
Undrar om andra känner igen sig...
Det är fruktansvärt att leva som ung.....
Använd pm om du tycker det är svårt att öppna dig....
Nej, skillnaden mellan Asperger (det är så det stavas) och autism är inte stor, de är så pass lika att det har blivit en diagnos i diagnosmanualen DSM och troligtvis kommer det bli det i ICD också. Den största skillnaden mellan autism och Asperger är hur talutveckling var fram till 3- års ålder.
Det är en myt att de med Asperger alltid vill vara själva, ts vill helt uppenbarligen inte det, jag vill inte det heller. Jag har alltid ända sedan jag var barn trivts och gillat att umgås med andra.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jag utgår från mig själv, som också har asperger/autism.
Du kanske bara tror att du måste ha massvis med kompisar, men om du hade det, så skulle du inte tycka om det, eller klara av det.
Själv ville jag ha kompisar hela tiden, men nu när jag är bland människor så tycker jag inte det är så himla kul längre. Ibland kan en konversation med någon vara kul, men annars så tycker jag helst om att vara ensam. Du kanske är "ensam" för att det är den personen du är.
Det du gör är att verkligen vilja ha fler vänner. Det är oklart om du ens tycker om att vara bland människor. Liksom om du är på ett social umgänge, men inte bidrar socialt, eller visar att du vill ha en vänskapsförbindelse, så kommer du inte ha några kompisar.
Livet är väldigt tävlingsinriktad, och även när det gäller vänner. Själv visste jag inte om det, och har vart väldigt dum under uppväxten, men man lär sig.
Tänk noga om du ens vill ha vänner, klarar av att ha vänner, och sen då? Kommer du fortsätta kontakten med dom? Vissa av som har inte den egenskapen. Det löser ändå inte att du har det så dåligt. Du har en kille, samt vänner. Så som jag har förstått det så har du lyckats som den person du är. Speciellt när det gäller om folk med asperger.
Du kanske bara tror att du måste ha massvis med kompisar, men om du hade det, så skulle du inte tycka om det, eller klara av det.
Själv ville jag ha kompisar hela tiden, men nu när jag är bland människor så tycker jag inte det är så himla kul längre. Ibland kan en konversation med någon vara kul, men annars så tycker jag helst om att vara ensam. Du kanske är "ensam" för att det är den personen du är.
Det du gör är att verkligen vilja ha fler vänner. Det är oklart om du ens tycker om att vara bland människor. Liksom om du är på ett social umgänge, men inte bidrar socialt, eller visar att du vill ha en vänskapsförbindelse, så kommer du inte ha några kompisar.
Livet är väldigt tävlingsinriktad, och även när det gäller vänner. Själv visste jag inte om det, och har vart väldigt dum under uppväxten, men man lär sig.
Tänk noga om du ens vill ha vänner, klarar av att ha vänner, och sen då? Kommer du fortsätta kontakten med dom? Vissa av som har inte den egenskapen. Det löser ändå inte att du har det så dåligt. Du har en kille, samt vänner. Så som jag har förstått det så har du lyckats som den person du är. Speciellt när det gäller om folk med asperger.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Du har absolut ingenting att skämmas för.
De här normerna som går ut på att man ska ha en massa kompisar och stora sociala nätverk skapar en destruktiv press på många människor, man ser sitt eget liv som ett misslyckande bara för att det inte är normativt.
Det är bara bullshit.
Kasta bort dom skitnormerna.
Man ska gå till sig själv; vill jag ha mer umgänge eller trivs jag bra ensam?
Själv är jag sån att jag känner mig ensam i grupp men inte när jag är själv.
Så att umgås i grupp, som de flesta sociala sammanhang går ut på, är jag bara glad om jag slipper.
De här normerna som går ut på att man ska ha en massa kompisar och stora sociala nätverk skapar en destruktiv press på många människor, man ser sitt eget liv som ett misslyckande bara för att det inte är normativt.
Det är bara bullshit.
Kasta bort dom skitnormerna.
Man ska gå till sig själv; vill jag ha mer umgänge eller trivs jag bra ensam?
Själv är jag sån att jag känner mig ensam i grupp men inte när jag är själv.
Så att umgås i grupp, som de flesta sociala sammanhang går ut på, är jag bara glad om jag slipper.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Känner på liknande sätt som Krigarn.
Det jag saknar många gånger är knappast hundra kompisar som ringer, SMS:ar eller kommer på oanmälda besök.
Speciellt inte om de har egna problem som är värre än mina och suger energi likt en vampyr suger blod i en dålig splatterfilm - nej tack säger jag bara.
Det jag saknar är oftast meningsfulla aktiviteter, har ofta svårt att dra igång något helt på egen hand och mår inte bra av att sitta hemma hela dagarna.
De flesta har redan kommit med bra tips, kan bara upprepa att träffa folk genom specialintressen, jobb/plugg eller partner är bra vägar att gå.
Apropå partner tror jag du skulle tjäna på att berätta för din pojkvän hur du känner, det verkar vara en reko kille så han förstår nog det också.
Hoppas det ordnar sig för dig.
Det jag saknar många gånger är knappast hundra kompisar som ringer, SMS:ar eller kommer på oanmälda besök.
Speciellt inte om de har egna problem som är värre än mina och suger energi likt en vampyr suger blod i en dålig splatterfilm - nej tack säger jag bara.
Det jag saknar är oftast meningsfulla aktiviteter, har ofta svårt att dra igång något helt på egen hand och mår inte bra av att sitta hemma hela dagarna.
De flesta har redan kommit med bra tips, kan bara upprepa att träffa folk genom specialintressen, jobb/plugg eller partner är bra vägar att gå.
Apropå partner tror jag du skulle tjäna på att berätta för din pojkvän hur du känner, det verkar vara en reko kille så han förstår nog det också.
Hoppas det ordnar sig för dig.
- Kostymhippie
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2573
- Anslöt: 2011-10-12
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jag känner igen mig lite i det du beskriver, tror jag.
Jag har också svårt att få vänner. Jag känner en del, är aktiv inom en sport, men jag skulle inte på stå att jag har vänner. Jag vet inte hur man gör och jag skulle vilja umgås med folk fast det blir inte så. Min flickvän har kompisar, hänger med folk så fort hon har tid.
Jag skäms. Jag tror dock att den mesta av skammen är för mig själv, jag skäms för mig själv att det är så.
Skulle vilja ringa någon jag känner och hänga men det slutar med att jag frågar om de vill hitta på någonting och sen är det stop.
Det är skitsvårt, hur gör man liksom?!?
Jag har också svårt att få vänner. Jag känner en del, är aktiv inom en sport, men jag skulle inte på stå att jag har vänner. Jag vet inte hur man gör och jag skulle vilja umgås med folk fast det blir inte så. Min flickvän har kompisar, hänger med folk så fort hon har tid.
Jag skäms. Jag tror dock att den mesta av skammen är för mig själv, jag skäms för mig själv att det är så.
Skulle vilja ringa någon jag känner och hänga men det slutar med att jag frågar om de vill hitta på någonting och sen är det stop.
Det är skitsvårt, hur gör man liksom?!?
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Inget att skämmas för. Försök lära dig stå för den du är (inte lätt, jag vet).
Jag har många ytligt bekanta, men ingen nära vän.
Nära vänner dyker upp hemma hos dig utan förvarning och ringer när du inte har lust att prata.
Jag har många ytligt bekanta, men ingen nära vän.
Nära vänner dyker upp hemma hos dig utan förvarning och ringer när du inte har lust att prata.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Jag känner likadant. Är socialt isolerad utan några vänner eller bekanta. Jag har alltid skyllt min ensamhet på social fobi och depression men har kommit underfund med att det är min asperger som ställer till det. Jag gillar helt enkelt att vara ensam och pyssla med mitt. Önskar att det vore annorlunda men jag börjar förstå att det enda man kan göra är att acceptera sig själv och strunta i andra.
Jag har för lite kompisar I jag skäms
Tinii skrev:Jag känner igen mig lite i det du beskriver, tror jag.
Jag har också svårt att få vänner. Jag känner en del, är aktiv inom en sport, men jag skulle inte på stå att jag har vänner. Jag vet inte hur man gör och jag skulle vilja umgås med folk fast det blir inte så. Min flickvän har kompisar, hänger med folk så fort hon har tid.
Jag skäms. Jag tror dock att den mesta av skammen är för mig själv, jag skäms för mig själv att det är så.
Skulle vilja ringa någon jag känner och hänga men det slutar med att jag frågar om de vill hitta på någonting och sen är det stop.
Det är skitsvårt, hur gör man liksom?!?
Varför är det stop när du frågar om de vill hitta på någonting? Säger de nej då, eller är det stop efter den gången?
Jag har för lite kompisar I jag skäms
+1SaltaK skrev:Önskar att det vore annorlunda men jag börjar förstå att det enda man kan göra är att acceptera sig själv och strunta i andra.
Återgå till Att leva som Aspergare