Denna vecka tar Nouchine Hadjikhani upp den ack så jobbiga ögonkontakten:

Öga-mot-öga

Ett viktigt inlägg om den minst sagt kaotiska sjukvården, skrivet av Christopher Gillberg:

Verkligheten fragmenterad

Bra där om runt-bollandet.

Men jag blir faktiskt lite trött på att det alltid tycks handla om barn (och deras föräldrar). Kanske begripligt i Gillbergs fall på sätt och vis, givet att han är barnpsykiatriker, men det känns som att det gäller övrigt också: informationskampanjer och stödföreningar. Undantaget är väl tidningsartiklar då och då om någon som berättar om sin diagnos.

- Gör nåt själv då!
- Jodå, det skulle/ska jag, när/om jag har ork med annat än att klara ett vardagsliv.

Mats Johnson fortsätter på förra veckans tema i sitt inlägg:

Bygg om sjukvårdslabyrinten -- gör det lätt för familjer att hitta rätt!

Mycket bra inlägg av Maj-Britt Posserud:

Autist - javisst!

Ja det inlägget gillade jag faktiskt.
Särskilt stycket nedan,

Personer med autism har mycket självständiga sinnen och en påtaglig brist på flockmentalitet. I och med detta håller de ofta fast vid sina egna värderingar, och viker inte för grupptryck bara för att foga sig efter alla andra. Detta är en speciell och värdefull egenskap hos personer med autism, en som de tyvärr ofta betalar ett högt pris för, i form av utfrysning från gruppen, isolering och diskriminering.

Cred till skribenten!

Denna vecka ett blogginlägg om DCD (Utvecklingsrelaterad koordinationsstörning), skrivet av Christopher Gillberg:

Tänk så klumpiga vi är

Veckans inlägg är skrivet av psykologen Sebastian Lundström:

Autismprevalensens uppgång

I veckans inlägg funderar Carmela Miniscalco över språkinlärning och en metod som jag tror skulle fungera bra i praktiken:

"Carmela's way"

Inlägg av Elisabeth Fernell:

Tillhör hjärnan kroppen?

Ett mycket bra inlägg om att en god relation till naturen kan vara viktig för ens välmående. Något jag själv verkligen kan skriva under på, för om jag inte hade haft nära till naturen och kunnat ta alla mina oräkneliga promenader genom åren, ja, då hade jag nog inte suttit här i dag.

Blogginlägget är skrivet av Jakob Åsberg Johnels:

Ett med naturen?

Ett viktigt blogginlägg av Geir Øgrim:

ESSENCE eller trauma?

Ett inlägg av Gunilla Westman Andersson:

Specialpedagog i sjukvården -- JA TACK!

Nästa veckas inlägg finns redan att läsa och det tar upp det viktiga D-vitaminet. Det är skrivet av Christopher Gillberg:

Solen skiner, inte bränner, på himlen

oj, det är nog första gången jag skulle kunna sträcka mig till att hålla med Gillberg i någonting. dvs. det om att det är dårskap om att vara rädd för solen som är norm i detta land.

Veckans inlägg tar upp det viktiga ämnet könsidentitet. Det är skrivet av Inês Sousa.

Att främja psykisk hälsa i barndomen genom ökad medvetenhet om genus och mångfald

Inlägget denna vecka handlar om barnhälsokontroller. Det är skrivet av Phil Wilson.

Barnhälsokontroller: varför gör vi dem?

Mycket bra och klokt inlägg av Lucy Thompson:

Fokusera på barnet du har framför dig i stunden

Veckans inlägg är skrivet av Lynn Waterhouse.

Tar upp det som många av oss väl har funderat på och kommit fram till (?), att vi alla är minst sagt olika.

Kort sagt är AST varken en enskild funktionsnedsättning eller ett enskilt spektrum av sammanlänkade funktionsnedsättningar.

Hur bryta ner autism?

Veckans inlägg av Ida Lindblad:

Barn till mödrar med lindrig intellektuell funktionsnedsättning: Vad vet vi? Vad gör vi?

Viktigt inlägg av Adam Helles:

Vi behöver prata om självmord

Inlägg av Lena Nylander. Ett inlägg där hon lägger fram åsikter som jag själv inte helt kan hålla med om.

Kan man ha autism utan att det märks?

Bali skrev:Inlägg av Lena Nylander. Ett inlägg där hon lägger fram åsikter som jag själv inte helt kan hålla med om.

Kan man ha autism utan att det märks?

Vilket konstigt inlägg. Hon framställer det som att man kan få diagnos bara man säger att man känner sig lite utanför och udda.

De frågar ju om barndomen även då vuxna utreds, just för att man ska ha haft symtom redan då. (Själv lär jag t.ex. ha vägrat att äta mer än just en sorts specifik barnmat och hade utbrott som tolkades som hett humör med klassisk bankning av skallen i väggen.) Och medan hon sannolikt har rätt i att skådespelandet sällan är 100% perfekt så tror jag ju också att en hel del (kanske ffa kvinnor som tränas mer än män på att vara sociala) spelar teater "för bra" för att verka uppenbart autistiska.

Nej, skådespelandet är ju säkerligen inte 100% och det är väl en av anledningarna till att man - när man försöker spela - också känner att det "skaver" så förbaskat i kontakten med andra.

I alla fall jag försöker ta på mig en mask, spela en roll som jag tror och hoppas stämmer i olika situationer, men det är ju inget jag vare sig orkar göra eller något som fungerar några längre stunder. Och när det kommer till närmare relationer som kompisar eller vänner har det i alla fall för mig inte fungerat alls. Jag har där misslyckats kapitalt.

Det som då är lättare än att skådespela är att helt "enkelt" försöka smälta in i tapeten och hoppas att ingen försöker lära känna en alltför mycket. Det har nog varit en av mina paradgrenar i så fall; att sitta på åskådarplats och se de andra spela sina roller. Och ofta vill ju människor ha åskådare/lyssnare till sina uppvisningar, så det kan funka ett tag.