Hej!

Jag undrar om några här är sjukpensionärer?
Jag funderar på att bli det då jag inte passar till något jobb funkar knappt att gå på dagverksamhet.

Det känns ju lite som ett nederlag men övar mig i att acceptera faktum då alla helt enkelt inte är lämpade för jobb och jag kanske är en av dem.

Ja, sedan 2000. Ingen DV. Jag kände inget nederlag, kände mer att bitarna föll på plats: Jag är inte galen, lat, försöker för dåligt, lyssnar för dåligt, nonchalant, dum i huvudet... jag är faktiskt inte arbetsför! Helt enkelt.

Entledigandet var en stor befrielse.

Fast jag vill tro att jag kan bli så bra så jag kan slutföra mina studier och kanske få ett jobb efter dem.

Varför kan ni inte jobba?

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

Mitt Cv har drabbats av kallbrand, det luktar väldigt illa.

Jag är sjukpensionär, 37 år gammal. Insjuknade när jag var 16 år, knaggliga betyg i gymnasiet men fick ett jobb på en fabrik efteråt. Jobbade där i 4 år. Sista tiden mycket deltid. Mina psykiska problem (jag har mer än Asperger) förvärrades runt 2005 o då fick jag också Aspergerdiagnosen. När jag var 24 till 30 år fick jag aktivitetsersättning. Gjorde några försök att komma ut i arbetslivet.

-Började på Komvux för att läsa in mina gymnasiebetyg, men slutade efter 2 dagar.

-Gick en kurs om lite tips på att komma ut i arbetslivet.

-Praktik i en färgaffär, men fick en psykos o kom aldrig tillbaka.

-Gick en väktarutbildning, men har aldrig jobbat som det.

Men när jag blev 30 år så fick jag sjukersättning (sjukpension). Nu går jag på daglig verksamhet där jag trivs bra. 2,5 timmar per dag. Viktigt att komma ut o träffa folk o vara lite social. Tror det var 2007, så hade jag ingenting. Mådde väldigt dåligt det året. Jag är extremt stresskänslig och har vissa vanföreställningar, o så det vanliga depression, ångest o det där...

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

Stress har i alla tider gjort mig sjuk rent fysiskt. Jag var rätt slut redan i gymnasiet med långa luftvägsinfektioner och tillhörande frånvaro. Så jag klarade inte många år i arbetsliv/arbetslöshet/åtgärder innan jag kraschade helt.

Ett stort behov av att vila och sova finns.

Vidare har jag svårt att förstå och komma ihåg instruktioner, hålla mig kvar i verkligheten och koncentrera mig alls, och orienteringsförmågan är gravt nedsatt.

Efter två års sjukskrivning utredde man min arbetsförmåga som kom att bli 0%.

"Patienten har inga aktiviteter utöver att gå ut med hunden och orkar inte mer heller" Är slutklämmen i mitt läkarintyg från 2000.

sugrövmanövern skrev:Ett stort behov av att vila och sova finns.

Det där är väldigt problematiskt för mig. Sover minst 10 timmar per dygn, det måste jag, ok jag kan klara några dagar i rad med 8 timmar. Men så är man trött hela dagen p.g.a. mediciner, men måste ändå ta 2 st sömnmediciner för att kunna somna på kvällen.

Sen var det tal om att jag skulle ha nått som piggar upp på dagen (Modafinil), men eftersom min psykiater sa att det finns risk att det kan utlösa psykoser på mig så blev det inget. O dessutom så kan man ju inte hålla på att vara så kemiskt styrd, att behöva ta medicin för att sova o ta medicin för att vara vaken. Jag nöjer mig med kaffe, det funkar rätt bra.

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

Jag kan inte jobba just nu för att jag är deprimerad och inte i form för jobb än har problem att få ihop mina dagar. Dock gick det ganska bra att jobba med trädgårdsskötsel för ett år sedan men mådde lite bättRe då.
Har bytt medicin flera gågnager och ingen har riktigt fungerat nu ska jag till habiliteringen snart och få mer hjälpmedel så att min vardag inte blir lika stressig.

Försöker komma i form med regelbunden träning (både kondition öch styrka)
Det är de råden jag får från min psykolog att börja aktivera dig mer så du får mer positivt i livet.

Jag går också på dagverksamhet nu och det är bra att ha något att göra på dagarna och träffa folk.

Mina problem kom dock i universitetet när jag även flyttade hemifrån som tillslut gjorde så jag kraschade och var tvungen att hoppa av och flytta hem till föräldrarna igen.

Nu jobbar jag mig tillbaka.
Har även träningslägenhet nu med boendestöd som avlastar lite grann och ger mig mer struktur.

Rörande sömn så känner jag också att jag har ganska stort sömnbehov men vet inte om det beror på depressionen, men hursomhelst så är det viktigt att ta hand om sig bra när man mår dåligt

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

har varit psyk sjuk sedan 18 års ålder tagit massor av prozac medicin vanligt jobb är bara att glömma.
men ett handikapp jobb kanske man skulle ha.?

har även jobbat under många år på dv.

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

DV jobb skulle man kunna ha ju.

Att jobba på DV kräver väl utbildning och att man gillar att arbeta med människor jag skulle aldrig kunna jobba som handledare då jag är för dålig på att möta människor och har mina egna problem ockdå då har trädgårdsjobb funkat bättre där man får vara fysiskt aktiv men som sagt det är ju olika vad man passar som

Fretshi skrev:Att jobba på DV kräver väl utbildning och att man gillar att arbeta med människor jag skulle aldrig kunna jobba som handledare då jag är för dålig på att möta människor och har mina egna problem ockdå då har trädgårdsjobb funkat bättre där man får vara fysiskt aktiv men som sagt det är ju olika vad man passar som

Nej jag menar brukare på dv.

Jag är sjukpensionär sen 2016.
Kan inte jobba pga utbrändhet. Insjuknade i psykos 2015, har inte återhämtat mig helt. Sorkfeber vintern 2013.
Djupa depressioner, utmattning både psykiskt och fysiskt, trött av mediciner, sover mycket. Nedsatt arbetsförmåga och kognitiva svårigheter. Blev grovt mobbad under hela skoltiden, fått ärr för livet. Social ångest, traumor mm.
Varje dag är en kamp. Får bra hjälp av hab. Familjen är ett stort stöd för mig, och mina intressen
Mår bäst hemma, med mina djur och i naturen. Var en lättnad att få diagnos.

Jag är sjukpensionär (eller vad det heter) och känner igen mig mycket i sugrövmanöverns beskrivning. Har dåligt samvete ibland för att jag inte jobbar, men vet samtidigt att jag inte kan må bra (eller ens okej) i en situation där jag känner förväntningar på mig. Det har ju visat sig om och om igen.

Det här kan säkert vara svårt att förstå för dom som inte har just dessa svårigheter kan jag tänka mig. Alla med asperger är inte stöpta i samma form, vare sig det gäller personlighet eller vad man har för handikapp.

Vill gärna bli sjukpensionär och har försökt flera gånger men fått avslag. Väntar på besked för senaste försöket och ska förhoppningsvis få svar innan jul.

Sjukersättning (sjukpension) 50% sedan - vad kan det vara? 10 år? Återkommande depressioner följt av en redig utmattningsdepression i fyrtioårsåldern - vad jag förstår vanligt att bränna ut sig med vår(a) diagnos(er). Vi har så mycket mer att kämpa med (mot) än vad "vanlisar" har! Men att jobba 50% utan stress funkar (för det mesta) bra för mig. Det var en lättnad att få sjukersättning och slippa jaga förlängda sjukskrivningar.

manne skrev:

InfiniteDream skrev:Varför kan ni inte jobba?

DV jobb skulle man kunna ha ju.

Om det är nåt man trivs med tycker jag att det låter bra. Kruxet är dock att jag har svårt att sova rätt ofta, och då kan det bli knepigt ta sig iväg kanske.

Eyesonly skrev:Vill gärna bli sjukpensionär och har försökt flera gånger men fått avslag. Väntar på besked för senaste försöket och ska förhoppningsvis få svar innan jul.

Samma här, ska till en specialist läkare på fre och få ut en komplett intyg så FK kan fatta med deras låga IQ.

japp..

Jag är sjukpensionär.

Enda gångerna jag skäms över att jag inte arbetar är när folk påpekar det med en nedlåtande ton.

- Jaha, varför kan inte du arbeta då?
- Men vadå, alla är väl stressade över jobbet ibland?
- Kan du inte arbeta några timmar bara? Det kan ju alla!

Har väl lärt mig att ignorera det mer nu vilket är skönt.

Beroende på hur jag mår en viss dag så kan "enkla" saker som att handla eller tvätta vara helt omöjliga, andra dagar går det helt okej. Problemet är ju att jag inte vet vilka dagar som är bra eller dåliga.

Jag är ytterst tacksam över att jag fick bli sjukpensionär, annars hade jag nog inte levt så här länge.

alixha skrev:Jag är sjukpensionär.

Enda gångerna jag skäms över att jag inte arbetar är när folk påpekar det med en nedlåtande ton.

- Jaha, varför kan inte du arbeta då?
- Men vadå, alla är väl stressade över jobbet ibland?
- Kan du inte arbeta några timmar bara? Det kan ju alla!

Har väl lärt mig att ignorera det mer nu vilket är skönt.

Beroende på hur jag mår en viss dag så kan "enkla" saker som att handla eller tvätta vara helt omöjliga, andra dagar går det helt okej. Problemet är ju att jag inte vet vilka dagar som är bra eller dåliga.

Jag är ytterst tacksam över att jag fick bli sjukpensionär, annars hade jag nog inte levt så här länge.

Många förstår väl inte att de inte förstår.