Finns det någon officiell information kring om antalet självmord är högre bland personer med aspergers än bland befolkningen generellt?

Och vad gör man om någon man känner (kanske via nätet) har aspergers, undviker andra människor och lever rätt ensamt liv, och verkar få återkommande självmordstankar?
Det går ju inte att säga att gå ut mer bland folk så blir du gladare, för det är precis vad personen inte vill eller kan.

Jag har själv ofta varit negativt inställd till min livssitution, men dock inte på ett suicidalt sätt.

Om deppighet är vanligt bland aspergare, så vore det väl inte förvånande om självmord var åtminstone aningen överrepresenterat. Men jag har ingen aning.

Jag har letat efter studier om detta men inte hittat någonting.

*spekulation*

asperger/autismtillstånd kanske gör att man också faktiskt har lättare att fly in i "sin bubbla" för att uthärda deppighet? I så fall skulle det till exempel kunna vara så att folk med as/autism mår sämre utan att ha högre självmordsfrekvens än NT-snittet...

Jag har själv haft perioder i livet där jag mer eller mindre stängt av delar av verkligheten och hållt mig 'i liv' genom att lyssna på viss musik (kanske sånt som associerar till trevligare tidsperioder i livet?). Problemet är att det ger ungefär samma effekt som att snabbspola tiden framåt utan att själv göra så mycket aktivt. Det funkar skitbra om livet är jobbigt beroende på nån faktor som man själv ändå inte kan påverka och som automatiskt kommer försvinna vid en viss tidpunkt (tänk t.ex. skolavslutning, fast det kan vara andra saker). Däremot funkar det helt kass om det är något som jag själv behöver jobba med att förändra, inget blir ju gjort. Då blir det mer som en ond cirkel, livet blir så jobbigt att jag är tvungen att ignorera vad jag behöver göra för att fixa till livet...

Asperger är vanligt i kombination med depression. Vad som är hönan och ägget kan man spekulera i, men depression ökar klockrent scicidrisken. Jag mins mig dock inte ha sett några siffror med direktsamband AS/suicidrisk.

Rätta mig om jag har fel, men depressioner är väl vanligare hos aspergare?
Då borde väl självmord vara vanligare också?

MiaM skrev:*spekulation*

asperger/autismtillstånd kanske gör att man också faktiskt har lättare att fly in i "sin bubbla" för att uthärda deppighet? I så fall skulle det till exempel kunna vara så att folk med as/autism mår sämre utan att ha högre självmordsfrekvens än NT-snittet...

Mycket intressant tanke, som totalt motsäger det jag inledde inlägget med.
Men en fullt möjlig förklaring till varför självmord inte är vanligare hos aspergare. (Förutsatt att det inte är vanligare.)

Ett papper på www.autismforum.se indikerar vid snabb genomläsning resultat på upp till 37% av autismspektrumpersoner som visar på depression vid undersökningstillfället (Wing), samt att depression är den vanligaste komorbiditeten vid autismspektrumstörningar. I normalbefolkningen drabbas 35% "någon gång i livet" av depression. Således gissar jag att även självmordsrisk är högre för AS än för NT.

Depressioner hos personer med autism: Konsekvenser för forskning och klinisk vård
http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... iuddin.pdf

MiaM skrev:asperger/autismtillstånd kanske gör att man också faktiskt har lättare att fly in i "sin bubbla" för att uthärda deppighet? I så fall skulle det till exempel kunna vara så att folk med as/autism mår sämre utan att ha högre självmordsfrekvens än NT-snittet...

Så tror jag det kan vara, eller åtminstone så att deprimerade NT:s har högre självmordsfrekvens än deprimerade aspergare. Jag tror både det att man flyr in i sin bubbla och att aspergare ofta har ett mer problemfokuserat och rationellt tänkande kan spela in. Jag har alltid, även när jag mått som sämst, haft en del saker att hålla fast vid och satt upp planer som ska föra mig framåt. Jag kan ju också tycka att allt känns hopplöst, men om jag verkligen hade velat ge upp så skulle jag ha gjort det också. För mig skulle det kännas helt meningslöst att försöka ta livet av mig om jag inte ville dö.

MiaM, Anastasia

Ja, det undrar verkligen jag också över och skulle vilja se undersökt. Och fört ut i prykiatrin.

Själv har jag till och med min rädsla för döden och utom i de verkligen allra sämsta stunderna rentav någon sorts livslust inbyggd per default. Så utpräglat att jag lätt kan se att det inte är normalt.
"Bubbla"... hade jag åtminstone haft den nåden. Snarare hängande mellan två världar utan att ha tillgång till någondera. Och just därför har något hängt sig. Sedan kanske det är annat "aspigt" också på några hörn.

Och med viljan har det inte ett dyft att göra. Ända sedan ungdomen har jag haft gott om tillfällen då det nog bara är det här som har hindrat mig att göra slag i saken.
Undrar om det finns någon mer som är sådan, och på vilka fler sätt det här kan vara onormalt och bli förbisett.

Jag har läst att självmord är vanligare hos högfungerande autister jämfört med NT. Specifikt högfungerande (AS och company), lågfungerande hade visst inte samma tendenser.
"autism suicide" på Google ger också en del sidor.

Det står ofta i beskrivningar av AS att det finns en förhöjd frekvens av självmord. Om det verkligen finns någon statistik som stödjer detta vet jag dock inte. Det kan nog vara som med många andra påståenden, att ingen egentlig statistik finns, men många har en känsla av att det förhåller sig på det sättet.

En komplikation är att det förmodligen finns många odiagnosticerade aspergare, och det skulle mycket väl kunna vara så att väldigt många av dem tar livet av sig i desperation innan de hinner få någon diagnos (eller på annat sätt får en tanke om att de kan ha AS).

Kvasir skrev:Det står ofta i beskrivningar av AS att det finns en förhöjd frekvens av självmord. Om det verkligen finns någon statistik som stödjer detta vet jag dock inte. Det kan nog vara som med många andra påståenden, att ingen egentlig statistik finns, men många har en känsla av att det förhåller sig på det sättet.

Hur man än vänder på steken så kan ju dessa "känslor" inte klassas som annat än ovetenskapliga. Man kan iofs kalla dem "indikationer"...

Kvasir skrev:En komplikation är att det förmodligen finns många odiagnosticerade aspergare, och det skulle mycket väl kunna vara så att väldigt många av dem tar livet av sig i desperation innan de hinner få någon diagnos (eller på annat sätt får en tanke om att de kan ha AS).

Å andra sidan skulle det också kunna vara så att färre av de som inte NPF-utretts och som tar livet av sig har AS än... öhh, nu blev meningen för tillkrånglad men jag gissar att det framgår var jag vill komma?

Jag skulle gissa att självmodrsfrekvensen hos de som inte är diagnostiserade/självdiagnostiserade är högre, det innebär en mycket större stress på psyket att inte ha möjligheten eller viljan att se annorlundaheten och problemen.

Anton Gustafsson(Anton Maiden) tog tyvärr sitt liv, och jag skulle gissa att han hade aspergers syndrom.

Hans hemsida finns fortfarande kvar och hålls uppe av hans familj.

http://user.tninet.se/~dwu495f/

MiaM skrev:

Kvasir skrev:Det står ofta i beskrivningar av AS att det finns en förhöjd frekvens av självmord. Om det verkligen finns någon statistik som stödjer detta vet jag dock inte. Det kan nog vara som med många andra påståenden, att ingen egentlig statistik finns, men många har en känsla av att det förhåller sig på det sättet.

Hur man än vänder på steken så kan ju dessa "känslor" inte klassas som annat än ovetenskapliga. Man kan iofs kalla dem "indikationer"...

Naturligtvis. Menm många har sådana känslor, baserat på "lös statistik" från sin omgivning så kan det betyda att det sannolikt ligger något i det, och att det skulle behöva göras en riktigt undersökning. Jag misstänker att många statistiska undersökningar är svåra att göra tillfredsställande både för att vi är en väldigt liten grupp och det förmodligen finns ett stort mörkertal av odiagnosticerade. Så måste, som alltid, intresset finnas från någon som kan bekosta studien.

Kvasir skrev:En komplikation är att det förmodligen finns många odiagnosticerade aspergare, och det skulle mycket väl kunna vara så att väldigt många av dem tar livet av sig i desperation innan de hinner få någon diagnos (eller på annat sätt får en tanke om att de kan ha AS).

Å andra sidan skulle det också kunna vara så att färre av de som inte NPF-utretts och som tar livet av sig har AS än... öhh, nu blev meningen för tillkrånglad men jag gissar att det framgår var jag vill komma?

Visst, det kan slå åt båda håll eller inte vara någon skillnad alls. Jag argumenterade bara för varför det skulle kunna vara rimligt med en förhöjd frekvens, inte att för att det faktiskt förhåller sig så.

Beror den ökade risken för självmord/självmords tankar vid AS på AS själv eller är det bemötande som samhället har mot personer med tex AS.

jag har haft självmords tankar til och från i över 10 år! varför får jag dessa tankar ?
Jo pgr av hur samhället bemöter mig!

tex hån och trackningar från skol kamrater/ arbets kompisar! tex jagad hem från grundskolan av en mobb eller skjuten av äldre granna då jag var mindre , fösrt skjuten i låret och sedan sken avrättad , dvs står mitt emot mig å siktar på mig och rycker undan geväret presis som de trycker av osv..
mobbad och utfryst i gymnasiet , mobbad och förtalad i komvux.
kränks på AF
kränks på mitt jobb pgr att jag har svårt att jobba snabbt och pgr av jag blir blockerad om jag stressas osv. osv . osv . osv .....!

dvs det är hur sk medmänniskor i samhället bemöter personer med tex AS som är problemet , tror jag.

och när det sedan är försent då först vaknar samhället!

"hur kunde det gå så här" " varför kränkte vi " " varför trackade vi " " varför brydde vi oss inte " ... osv . osv!

Nu finns väl som sagt ingen egentlig vederhäftig statistik på saken, men det brukar sägas att det finns en ökad frekvens av depression, ångest och självmord i samband med AS. Det brukar dock påpekas att dessa sannolikhet är sekundära effekter och inte egentligen symptom på AS i sig. För egen del så känner jag mig också tämligen övertygad att alla mina problem med sådana saker härrör från just de svårigheter jag har haft i livet pga. min (då okända) AS, snarare än att de skulle bero direkt på AS.

Tänkte på det här en del också nyligen, men vet ändå inte åt vilket håll det lutar, det är en svår fråga känns det som. Jag tror det är svårare för en AS person att faktiskt ta livet av sig än för en NT, eftersom.. jag tror att AS personer kan leva sig in/föreställa sig mycket bättre i situationer utifrån tankar.

Edit: Som exempelvis "tänk om jag överlever med livslånga svårare skador", "om jag dör vad kommer min familj göra", "kommer media blanda sig i och skriva ur en felaktig synpunkt", "vill jag verkligen inte fullfölja mina drömmar oavsett vad andra gör?".

De gånger jag avhållit som mest och längst tid från samhället och "bara varit" i min lägenhet så har jag mycket logiskt tänkt "jag tillbringar inte andra någonting, därför finns det ingen betydelse om jag existerar eller inte" även om jag bortsåg från min familj mycket just då och inte hörde av dem mycket eller hörde av mig... jag älskar min familj.

SJÄLVMORD och FÖRSÖK är allvarligt och alla som tänker tankarna var god sök proffesionell vård omedelbart.

Det är inget att gå och grunna på utan krävs att läggas upp på bordet för beskådning om varför den känslan kommer upp!

Självmord är ingen bra lösning och det finns alltid något att se fram emot tex kommer de att åka till månen igen eller till mars , hur blir datorerna i framtiden , vad kommer att hända med CERN , familjen osv ..!

-----

jag käkade en gång i tiden epilepsi medicin , men den fungerade inte som den skulle , dvs minska muskell spänningar , jag blev bara mer orolig och deppad och fick mer ticks , så neurologen ökade dosen , mina muskelspänningar / ticks ökade och neurologen ökade dosen igen , och jag blev bara sämmre och sämmre!

tillslut så satt jag mitt på mitt rumms golv , med alla lampor av och alla gardinder igenndragna och bara skackade , jag vågade inte svara i telefonen och jag vågade inte gå ut osv...

då var det nära , jag fick tvärsluta med epilepsi medicinen och jag fick inte bo själv , dvs risken att jag skulle göra något dumt var stor!

så deppad har jag inte varit igen , vågar knappt tänka på det hela .

hur som helst allt brukar lösa sig till slut om man bara väntar ett tag ,

Nu var det väl frågan om huruvida självmord är vanligare vid AS?