Antar att jag inte är den enda bokmalen här. En inte helt vild gissning är att många här gillar sci-fi och fantasy. Säg till om jag har fel.

Själv gillar jag Camus, Sartre, Celine, Bukowski, Strindberg, Hesse, Dostojevskij, Guillou, Cervantes, Moberg, Steinbeck, Myrdal, Balzac, Kafka, Stolpe och den store Jack London. Förutom dessa skönlitterära exempel läser jag mycket biografier, historiska, journalistiska, sociologiska & politiska arbeten, mm.

Deckare läser jag praktiskt taget aldrig, förutom Leif GW Perssons böcker.

Inte visst jag att du var litterär, där ser man!

Verkar som du har läst en hel del skönlitteratur dessutom, det måste jag faktiskt erkänna att jag är dålig på att göra. Själv läser jag en hel del, fast mestadels tidningar och fackböcker om t.ex. geografi, politik/samhällskunskap, sociologi, en del historia, kost- och näringslära, böcker om naturen i allmänhet och dendrologi (om träd och buskar, som är ett specialintresse) i synnerhet. Jag läser också en del "praktiska" böcker (kokböcker, träningsböcker, "gör det själv-böcker", böcker som ger råd i t.ex. vardagsjuridik o.s.v.)

Jag har alltid läst mycket, de franska och ryska klassikerna, Eugene Ionesco, Samuel Beckett, Heinrich Böll, Eyvind Johnson, Marianne Fredriksson, Paulo Coelho, Castaneda.... ja där är lite av vad jag läst i alla fall.

Jag har tyvärr fått svårt att koncentrera mig på senare tid men lyssna på ljudböcker funkar bra.

Jag har alltid gillat böcker som hantverk och har samlat på mig en ansenlig samling. Gillar de äldre halvfranska banden bäst.

Vill gärna rekommendera Stig Larssons "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden" som är de två första delarna i en triologi (tredje delen har inte kommit ut än).
Böckerna handlar om en trolig asperger-tjej och en journalists komplicerade relation. De faller nog under deckar-genren men är så mycket mer än deckare.

Numera har jag sällan tid att läsa. När jag hade det så var mina favoriter Victor Hugo, Selma Lagerlöf, Zacharias Topelius, Lars Widdings underhållande historiska romansviter samt finstämda svenska arbetarförfattare som Per-Anders Fogelström, Ivan Oljelund och Jan Fridegård

Om någon ännu inte läst Fridegårds vikinga-trilogi om trälen Holme (som börjar med Trägudars land) så skynda er genast till biblioteket! (Tror även KrigarSjäl skulle gilla dem.) Torntuppen är också en väldigt originell bok om en man som upptäcker att han är död.

Har också alltid gillat SF & fantasy. (Just nu Asimov och Katherine Kerr.)

Och facklitteratur om mina specialintressen förstås.

Allt möjligt, men jag har läst väldigt lite klassisk litteratur. Mycket SF och fantasy, och efter mitt första försök att skriva egen ungdomslitteratur har det alltid blivit att jag lånat och läst en hel del sådant som vuxen.

Om någon läst och gillat Liftarens guide till galaxen, men missat Mikael Niemis Svålhålet, så åtgärda det snarast!!!

Som i allt annat jag företar mig är jag periodare (dock avslutas perioden ofta tidigare än planerat och jag inleder snart en annan period med ett annat tema). Mitt litterära urval görs antingen temavis eller strukturerat slumpmässigt. Ett tag gick jag på biblioteket och drog ut böcker slumpmässigt tills jag fastnade för något. Om jag gillade boken läste jag sedan allt av den författaren som jag kunde få tag på: Paul Auster, Raymond Queneau, Philip K. Dick, Jerzy Kosinski, William S. Burroughs, Stanislaw Lem, Aris Fioretos, Kurt Vonnegut, Per Gunnar Evander, Kennet Ahl, Alison Lurie, Jeff Noon etc...

Favoriter som jag fått nyligen och inte hunnit läsa så mycket av ännu är Dave Eggers, Jonathan Safran Foers, Michel Houellebecq.

Ett tag läste jag Samuel Beckett, med varierande framgång bör jag kanske tillägga. Efter att ha läst Queneau blev jag intresserad av patafysiska författare, men hann bara till Claes Hylinger och René Daumal.

Så långt mina favoriter, nu över till annat jag läst och tyckt om:
Jag bestämde mig för att läsa alla böcker som Hylinger nämnde i sina böcker: bland annat nämnde René Daumal (Analoga berget) och Jean Marie Gustave le Clezio. Joseph Conrad kom också med på ett hörn, men det blev aldrig mer än ett hörn. Joseph Hellers Moment 22 nämndes och lästes med nöje. Thomas Pynchon nämndes och klämdes. Vissa böcker som nämndes fick jag dock aldrig tag på.

En kort period läste jag ryska författare: Nikolai Gogol (Näsan var riktigt rolig, men Döda själar avslutade jag aldrig), Vladimir Nabokov (Hjärter knekt, Lolita "förstås") och Vladimir Sorokin (Blått fett). Det jag tröttnade på i särskilt Gogols böcker (förutom Näsan) var alla namn. Alla personer nämndes med sitt fulla namn varje gång och dessutom hade de alla långa snarlika namn (det var nå't med att namnen gick i arv på olika sätt från far till son). Jag hann inte läsa fler innan jag kom in på nå't sidospår igen.

En del löst folk som jag gillat: Kinky Friedman, Isaac Asimov, John Kennedy Toole (Dummskallarnas sammansvärjning), Peter Nilson (särskilt hans Nyaga-"duologi").

I min ungdom läste jag mycket skräck: Stephen King (Richard Bachman), H.P. Lovecraft, Edgar Allan Poe, Dean R. Koontz, Peter Straub. I dag kan jag dock känna att skräck och fantasy är lite platt och läser hellre annat. Bror min är besatt av Stephen King, så ganska nyligen läste jag The Dark Tower-serien (drama/fantasy). Den innehåller en del fantasy-inslag som var trista. SF-inslagen var mer fascinerande, men det bästa var nog Kings persongalleri och karaktärsteckningar, som det dock blev mindre och mindre av ju närmare slutet av serien han kom (fantasyn tog tyvärr över).

SF ("what if" är helt klart min favoritsubgenre) läser jag gärna, men fantasy är jag inte så road av.

Kort sagt, jag läser och har läst allt möjligt. Jag har nog glömt hälften.

Jag såg en dokumentär om Charles Bukowski en gång och blev intresserad. Kan du (Krigarsjäl) tipsa om någon bra nybörjarbok?

Deckare finner jag alltför tråkiga.

Tillägg:
Douglas Adams läste jag förstås också när jag var yngre (vilket beredde mig stort nöje, då i alla fall. Om jag skulle läsa om honom i dag är jag inte helt säker på vad jag skulle tycka).

Inte mkt av en sci-fi-fantast och fantasy tvivlar jag på att jag läst i ngn större utsträckning.

Mina favoriter är blandade om man ska se till idag men ett axplock då:

Jack London har följt mig sen barndomen. Började med Varghunden och "Skriet fr vildmarken" och sen följde fler av bara farten. Har idag en hel serie av honom som jag ärvt fr mormor men dom har jag inte läst än.

Thomas Mann är en stor favorit sen jag kom i kontakt med "Döden i Venedig" på gymnasiet. Jag har försökt läsa familjeskilldringen "Budenbrocks" på tyska men som allt Mann gör så är det tunga saker och dom böckerna är inget undantag. Dock skilljer jag mig fr många genom att jag älskar hans, ibland kapitellånga beskrivningar av tex en fasad, dom styckerna som dom flesta annars anser är dom tristaste i hans böcker.

Peter Nilsson är outstanding. Hans "Projekt Nyaga" är strålande men det kan bero på att jag är intresserad av matematik och i dom böckerna är halva storyn matematiska uträckningar (som dessutom finns förklarade i ett index i slutet av boken, viss förkunskap av matte på högre nivå krävs).

Bo Balderson, politisk satir fr 80-talet. Underbar humor, skrattar högt så folk stirrar om man sitter på en buss el så. Ingen vet än idag vem som dolde sig bakom psuedonymen BO Balderson, enbart Bonniers d.ä. och han tog vetskapen med sig i graven.

P.G. Wodehouse, också det politisk satir men i England. Inte alls lik BB's stil men lika träffsäker och humoristisk. Älskar det stela och pompösa språket och personskildringarna. Dessutom så kan man lätt avgöra om man ska lägga en karaktär på minnet el inte genom det geniala sättet att namnge dom.

Peter Pohl läste jag mkt i yngre dar (lite för unga år) men när jag insåg att han skrivit min studielitteratur i Världens-Tråkigaste-mattekurs kom hans gloria lite på sne

Sen, inte att förglömma Douglas Adams som jag dock inte läst så mkt av men varje stund i hans sällskap är en stund av pur glädje.

Sen är det givetvis många som passerat i revy, Goethe blandat med populärlitteratur som Jonas Gardell och P.J James och perioder av tantsnusk (Harlekin-pocket och Sidney Sheldon tex) och andra kioskvältare

Sen finns det även favoritförfattare inom intresseämnen som hund och häst, opera, konst mm men det är ju faktaböcker od.

/Kaks

ps Världens bästa bok har dock ingen av dessa författare skrivit ds

PG Woodhouse läste jag när jag var 13. De var kul!

Peter Nilsson är inte riktigt min kopp te om man säger så. (Av samma orsak som du gillar honom.)

Kaks skrev:
Peter Nilsson är outstanding. Hans "Projekt Nyaga" är strålande men det kan bero på att jag är intresserad av matematik och i dom böckerna är halva storyn matematiska uträckningar (som dessutom finns förklarade i ett index i slutet av boken, viss förkunskap av matte på högre nivå krävs).

Håller med, han är (var) en bra författare. Nyagaböckerna är fascinerande, intressanta tankegångar kring universum, matematik och kvantdatorn Angelica. Gillar även hans "Avgrundsbok" med noveller.

"Arken" av samme författare uppskattade jag.

Har inga favorit författare så där men jag tycker mycket om Christoffer Paolini, Tolkien, Stephen King, J K Rowling

ford skrev:Inte visst jag att du var litterär, där ser man!

Verkar som du har läst en hel del skönlitteratur dessutom, det måste jag faktiskt erkänna att jag är dålig på att göra. Själv läser jag en hel del, fast mestadels tidningar och fackböcker om t.ex. geografi, politik/samhällskunskap, sociologi, en del historia, kost- och näringslära, böcker om naturen i allmänhet och dendrologi (om träd och buskar, som är ett specialintresse) i synnerhet. Jag läser också en del "praktiska" böcker (kokböcker, träningsböcker, "gör det själv-böcker", böcker som ger råd i t.ex. vardagsjuridik o.s.v.)

Jag gillar inte bara boxning & bärs! Obotlig boknarkoman. 3-4 timmars läsning om dagen, oftast växlar jag mellan flera. Låter som om du har en större praktisk nytta av din läsning. Själv känner jag mig lite som en expert på onödigt vetande.

Karl skrev:Jag har alltid läst mycket, de franska och ryska klassikerna, Eugene Ionesco, Samuel Beckett, Heinrich Böll, Eyvind Johnson, Marianne Fredriksson, Paulo Coelho, Castaneda.... ja där är lite av vad jag läst i alla fall.

Jag har tyvärr fått svårt att koncentrera mig på senare tid men lyssna på ljudböcker funkar bra.

Jag har alltid gillat böcker som hantverk och har samlat på mig en ansenlig samling. Gillar de äldre halvfranska banden bäst.

Vill gärna rekommendera Stig Larssons "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden" som är de två första delarna i en triologi (tredje delen har inte kommit ut än).
Böckerna handlar om en trolig asperger-tjej och en journalists komplicerade relation. De faller nog under deckar-genren men är så mycket mer än deckare.

Du menar Stieg Larsson. Icke att förväxlas med Stig Larsson, vilken är en helt annan typ av författare. De toppar listorna, men är de inte dussindeckare i stil med L. Marklund? Börjar känna mig pressad att läsa dem, flera i bekantskapskretsen har tipsat om dem.

Inger skrev:Numera har jag sällan tid att läsa. När jag hade det så var mina favoriter Victor Hugo, Selma Lagerlöf, Zacharias Topelius, Lars Widdings underhållande historiska romansviter samt finstämda svenska arbetarförfattare som Per-Anders Fogelström, Ivan Oljelund och Jan Fridegård

Om någon ännu inte läst Fridegårds vikinga-trilogi om trälen Holme (som börjar med Trägudars land) så skynda er genast till biblioteket! (Tror även KrigarSjäl skulle gilla dem.) Torntuppen är också en väldigt originell bok om en man som upptäcker att han är död.

Har också alltid gillat SF & fantasy. (Just nu Asimov och Katherine Kerr.)

Och facklitteratur om mina specialintressen förstås.

Victor Hugo och Fridegård måste jag införskaffa! Har du läst Lars Hård?

Pemer skrev:Allt möjligt, men jag har läst väldigt lite klassisk litteratur. Mycket SF och fantasy, och efter mitt första försök att skriva egen ungdomslitteratur har det alltid blivit att jag lånat och läst en hel del sådant som vuxen.

Om någon läst och gillat Liftarens guide till galaxen, men missat Mikael Niemis Svålhålet, så åtgärda det snarast!!!

Har läst Populärmusik från Vittula. Underbar bok. Men sci-fi och fantasy är inte min kopp te, det får inte bli för fantasifullt.

underjord skrev:Som i allt annat jag företar mig är jag periodare (dock avslutas perioden ofta tidigare än planerat och jag inleder snart en annan period med ett annat tema). Mitt litterära urval görs antingen temavis eller strukturerat slumpmässigt. Ett tag gick jag på biblioteket och drog ut böcker slumpmässigt tills jag fastnade för något. Om jag gillade boken läste jag sedan allt av den författaren som jag kunde få tag på: Paul Auster, Raymond Queneau, Philip K. Dick, Jerzy Kosinski, William S. Burroughs, Stanislaw Lem, Aris Fioretos, Kurt Vonnegut, Per Gunnar Evander, Kennet Ahl, Alison Lurie, Jeff Noon etc...

Favoriter som jag fått nyligen och inte hunnit läsa så mycket av ännu är Dave Eggers, Jonathan Safran Foers, Michel Houellebecq.

Ett tag läste jag Samuel Beckett, med varierande framgång bör jag kanske tillägga. Efter att ha läst Queneau blev jag intresserad av patafysiska författare, men hann bara till Claes Hylinger och René Daumal.

Så långt mina favoriter, nu över till annat jag läst och tyckt om:
Jag bestämde mig för att läsa alla böcker som Hylinger nämnde i sina böcker: bland annat nämnde René Daumal (Analoga berget) och Jean Marie Gustave le Clezio. Joseph Conrad kom också med på ett hörn, men det blev aldrig mer än ett hörn. Joseph Hellers Moment 22 nämndes och lästes med nöje. Thomas Pynchon nämndes och klämdes. Vissa böcker som nämndes fick jag dock aldrig tag på.

En kort period läste jag ryska författare: Nikolai Gogol (Näsan var riktigt rolig, men Döda själar avslutade jag aldrig), Vladimir Nabokov (Hjärter knekt, Lolita "förstås") och Vladimir Sorokin (Blått fett). Det jag tröttnade på i särskilt Gogols böcker (förutom Näsan) var alla namn. Alla personer nämndes med sitt fulla namn varje gång och dessutom hade de alla långa snarlika namn (det var nå't med att namnen gick i arv på olika sätt från far till son). Jag hann inte läsa fler innan jag kom in på nå't sidospår igen.

En del löst folk som jag gillat: Kinky Friedman, Isaac Asimov, John Kennedy Toole (Dummskallarnas sammansvärjning), Peter Nilson (särskilt hans Nyaga-"duologi").

I min ungdom läste jag mycket skräck: Stephen King (Richard Bachman), H.P. Lovecraft, Edgar Allan Poe, Dean R. Koontz, Peter Straub. I dag kan jag dock känna att skräck och fantasy är lite platt och läser hellre annat. Bror min är besatt av Stephen King, så ganska nyligen läste jag The Dark Tower-serien (drama/fantasy). Den innehåller en del fantasy-inslag som var trista. SF-inslagen var mer fascinerande, men det bästa var nog Kings persongalleri och karaktärsteckningar, som det dock blev mindre och mindre av ju närmare slutet av serien han kom (fantasyn tog tyvärr över).

SF ("what if" är helt klart min favoritsubgenre) läser jag gärna, men fantasy är jag inte så road av.

Kort sagt, jag läser och har läst allt möjligt. Jag har nog glömt hälften.

Jag såg en dokumentär om Charles Bukowski en gång och blev intresserad. Kan du (Krigarsjäl) tipsa om någon bra nybörjarbok?

Deckare finner jag alltför tråkiga.

Tillägg:
Douglas Adams läste jag förstås också när jag var yngre (vilket beredde mig stort nöje, då i alla fall. Om jag skulle läsa om honom i dag är jag inte helt säker på vad jag skulle tycka).

Deckare brukar vara tämligen tråkiga, delar din uppfattning. Själv läser jag aldrig för förströelsens skull. Det jobbiga med ryssarna (som man bara inte kan bortse ifrån om man intresserar sig för litteratur) är att hålla reda på deras namn.

Det spelar egentligen ingen roll med vilken av Bukowskis böcker man börjar med, de är allihop fristående verk. Men om man vill följa hans liv från den tidiga barndomen & uppåt bör man börja med romanerna i följande ordning:

1 Min oskuld och Pearl Harbour
2 Factotum
3 Postverket
4 Kvinnor
5 Hollywood
6 Pulp

Sen har han skrivit novellsamlingar som behandlar samma tematik; En snuskgubbes anteckningar, Smutstvätt, Badkarsmusik, mfl, plus en massa poesi.

Kaks skrev:Inte mkt av en sci-fi-fantast och fantasy tvivlar jag på att jag läst i ngn större utsträckning.

Mina favoriter är blandade om man ska se till idag men ett axplock då:

Jack London har följt mig sen barndomen. Började med Varghunden och "Skriet fr vildmarken" och sen följde fler av bara farten. Har idag en hel serie av honom som jag ärvt fr mormor men dom har jag inte läst än.

Thomas Mann är en stor favorit sen jag kom i kontakt med "Döden i Venedig" på gymnasiet. Jag har försökt läsa familjeskilldringen "Budenbrocks" på tyska men som allt Mann gör så är det tunga saker och dom böckerna är inget undantag. Dock skilljer jag mig fr många genom att jag älskar hans, ibland kapitellånga beskrivningar av tex en fasad, dom styckerna som dom flesta annars anser är dom tristaste i hans böcker.

Peter Nilsson är outstanding. Hans "Projekt Nyaga" är strålande men det kan bero på att jag är intresserad av matematik och i dom böckerna är halva storyn matematiska uträckningar (som dessutom finns förklarade i ett index i slutet av boken, viss förkunskap av matte på högre nivå krävs).

Bo Balderson, politisk satir fr 80-talet. Underbar humor, skrattar högt så folk stirrar om man sitter på en buss el så. Ingen vet än idag vem som dolde sig bakom psuedonymen BO Balderson, enbart Bonniers d.ä. och han tog vetskapen med sig i graven.

P.G. Wodehouse, också det politisk satir men i England. Inte alls lik BB's stil men lika träffsäker och humoristisk. Älskar det stela och pompösa språket och personskildringarna. Dessutom så kan man lätt avgöra om man ska lägga en karaktär på minnet el inte genom det geniala sättet att namnge dom.

Peter Pohl läste jag mkt i yngre dar (lite för unga år) men när jag insåg att han skrivit min studielitteratur i Världens-Tråkigaste-mattekurs kom hans gloria lite på sne

Sen, inte att förglömma Douglas Adams som jag dock inte läst så mkt av men varje stund i hans sällskap är en stund av pur glädje.

Sen är det givetvis många som passerat i revy, Goethe blandat med populärlitteratur som Jonas Gardell och P.J James och perioder av tantsnusk (Harlekin-pocket och Sidey Sheldon tex)och andra kioskvältare

Sen finns det även favoritförfattare inom intresseämnen som hund och häst, opera, konst mm men det är ju faktaböcker od.

/Kaks

ps Världens bästa bok har dock ingen av dessa författare skrivit ds

Jack London står verkligen i en klass för sig. Nu håller jag på med Martin Eden, annars gillar jag Varg-Larsen bäst.

KrigarSjäl skrev:Victor Hugo och Fridegård måste jag införskaffa! Har du läst Lars Hård?

Tror det. I alla fall nån/några av böckerna där han är huvudpersonen. Har dock inte läst allt av Fridegård eftersom jag upptäckte honom ganska sent.

Dan Andersson skrev också realistiska romaner och inte bara dikter.

KrigarSjäl skrev:Du menar Stieg Larsson. Icke att förväxlas med Stig Larsson, vilken är en helt annan typ av författare. De toppar listorna, men är de inte dussindeckare i stil med L. Marklund? Börjar känna mig pressad att läsa dem, flera i bekantskapskretsen har tipsat om dem.[/i]

Helt riktigt, Stieg skall det vara.
Böckerna är som sagt deckare med mord, poliser och journalister men porträttet av "asperger-tjejen" Lisbeth Salander fångade mig starkt.
Jag läser inte så många deckare men jag vill nog påstå att dessa böcker inte var några "dussin-deckare".
Skulle vara kul att höra din, eller någon annans åsikt om ni läser böckerna.

Deckare tycker jag vanligtvis är tråkiga. (Utom Mickey Spillane som jag läste när jag var yngre men det var ju mest för den hårdkokta berättarstilen snarare än innehållet.)

Kan ju finnas undantag som jag inte läst, t ex de du nämner.

Brukade gilla Marianne Fredriksson förut. Hon var lite originell.

Jag var djupt besatt av skräplitteratur när jag var yngre. Favoriterna var Remo och De Överlevande som jag fortfarande har kvar i kompletta utgåvor. Mindre bra nu, men oj så spännande då.

Aldrig hört talas om dom.

Grottbjörnens folk var rätt kul om vi börjar komma in på annan litteratur som man läste som yngre. Allt som utspelar sig nån annanstans eller i nån annan tid gillar jag.

Även ett vagt minne av nån kiosk-serie som hette Blade, om nån Conan-liknande snubbe som mest slogs. Sånt brukade jag gilla innan jag blev för känslig.

Och Slave-girl of Gor, hehe. (Ingick visst också i en serie fast jag läste bara en av dem.)

Inger skrev:Grottbjörnens folk var rätt kul om vi börjar komma in på annan litteratur som man läste som yngre.

Dom har jag plöjt igenom också och var väldigt fascinerad av livet på stenåldern och de kändes trovärdiga.

Går man ännu längre tillbaks i tiden så läste jag nästan alla böcker om "Tvillingdeckarna" och har fortfarande kvar dom någonstans.
Dante-böckerna var riktiga höjdare också och jag skrattade ofta högt när jag läste dom.

KrigarSjäl skrev:Deckare brukar vara tämligen tråkiga, delar din uppfattning.

De deckare jag har läst har varit på formen "Någon har mördats. Vem är mördaren? X är mördaren! Slut.". Då läser jag hellre annat.

Jag har inget emot förströelse i sig, men det måste finnas en poäng och jag föredrar att läsa sådant som lär mig något; om människorna, om världen, om människorna i världen eller något som får mig att tänka utanför mitt eget begränsade liv (jag höll på att säga "inskränkta", men så elak ska/vill/behöver jag inte vara mot mig själv). Man kan säga att jag lever mycket genom de böcker jag läser.

Om du vill läsa SF med lite mer av det djup som jag fick intrycket av att du efterlyste, kan jag rekommendera Philip K. Dick. Du kan till exempel börja med "Mannen i det höga slottet". Det är förvisso fortfarande "fantasier", men beskriver ändå människans villkor, om dock kanske på ett annat plan.

Det finns många traditioner inom SF, en del är ren förströelse (Douglas Adams comes to mind), en del är ren förstörelse (så kallad "strålpistols-SF"), medan en del handlar mer om vad det innebär att vara människa, även om det ibland är lite skruvat (ibland ett extra varv) (Arkadij & Boris Strugatskij (Exempel: "Picknick vid vägkanten") kan nämnas i sammanhanget eller varför inte Stanislaw Lem ("Polaris" till exempel), även om han har skrivit även i rent förströelsesyfte ("Rymdpiloten Pirx")).

Apropå ryska författare och deras vurm för långa namn: Är det någon slags tradition inom rysk litteratur? Särskilt den äldre kanske? Varför? Andra jag har pratat med har också lagt märke till detta. Jag har inte på något sätt läst mycket ryskt, men jag ska ändå ta upp de böcker jag läst som exempel på hur det kan skilja sig: Gogol var ju typiskt sådan, men inte Nabokov i någon större utsträckning. Sorokin inte alls.

KrigarSjäl skrev:1 Min oskuld och Pearl Harbour
2 Factotum
3 Postverket
4 Kvinnor
5 Hollywood
6 Pulp

Då får det bli den ordningen, om jag får tag på dem på biblioteket i den ordningen vill säga.

underjord skrev:Apropå ryska författare och deras vurm för långa namn: Är det någon slags tradition inom rysk litteratur? Särskilt den äldre kanske? Varför? Andra jag har pratat med har också lagt märke till detta.

Det är tradition inom ryska språket ö h t. Orden är ofta längre och meningarna både längre och omständligare. De upprepar t ex hela namnet varje gång någon nämns istället för att säga han eller hon efter att namnet sagts en gång.

Personnamn består dels av förnamnet, sen mellan-namnet/farsnamnet som är skapat av pappans förnamn och motsvarar vårt Persson eller Persdotter (-vitch eller -va), och sist efternamnet/släktnamnet. Fast en del använder bara två av dem till vardags. Dock brukar de ändå bli rätt långa.