Känner ett extremt obehag av personer som är arroganta mot mig. Det kan vara avbryta en mitt i när man pratar, avbryta en när man pratar genom att hånskratta, sucka och himla med ögonen. Det ger mig ett extremt obehag, som en huggande känsla i kroppen. Även "patronizing" prata med en ljus hånfull röst mot en, sånt är jag extremt känslig mot. Har aldrig himlat mot en människa i hela mitt liv.

Är även extremt känslig mot personer som är uppe i varv och är stressiga. Typ springer omkring när dom ska göra saker. Folk som andas jävligt högt, och inte andas ordentligt med diafragman så det istället låter som flämtningar. Min överkänslighet går däremot enbart mot människor, och då väldigt specifikt människor som är motsatsen till mig, och har naturligt för socialt samspel.

Upplever ni också denna typ av känslighet mot arroganta ignoranta personer?

Testosteron skrev:Upplever ni också denna typ av känslighet mot arroganta ignoranta personer?

Inte så mycket privat egentligen, men i mitt yrke har jag genomlidit åtskilliga idioter till arbetsledare som ofta dessutom varit genominkompetent, eftersom de anställts av figurer som inte heller har några högre studieskulder och enbart överlevt pga en aldrig sinande svada.

Det är jobbigt med folk som bara fyller en med negativ stress, fattar inte vad dom tror sig vinna på det, kan vara att de har något slags njutning av att få en att sjunka och må psykiskt dåligt. Kanske för att kompensera upp sitt eget skitliv, de har problem med sambon, köpt för dyr bostad och ungarna ska ha nya hockeyutrustningar en gång i veckan...

Liker ikke at personer er arrogante, nei. Heller ikke liker jeg når mennesker er ignorante.

Folk som håner har jeg ikke noe til overs for. Jeg ville aldri håne noen. Jeg ville heller ikke snakke med noen kun av sympati. Altså være falsk.

Det er få mennesker jeg anser som ignorante og arrogante. De tilfellene jeg har sett er stort sett i arbeidslivet.

Jeg respekterer mennesker generelt. Nå tar jeg meg selv i å tenke... kanskje jeg puster for høyt? Kanskje jeg har blitt så engasjert at jeg har avbrutt noen uten å legge merke til det? Tenk om jeg har ledd på et tidspunkt som har gjort at det høres ut som jeg håner... Kanskje jeg provoserer andre?

Tenk om jeg har fått panikk og har stresset andre med min panikk...

Jeg tror alle kan gjøre disse feilene av og til. Derfor irriterer jeg meg ikke over dem, med mindre det gjelder individer som helt åpenbar forsøker å trykke ned andre.

Ja, såna där arroganta personer brukar kunna kännas rätt irriterande. Typ att de beter sej nedsättande, hånfulla och överlägsna, i kombination med att de samtidigt även så gott som alltid brukar vara rejält korkade och dessutom se allt i svart och vitt. Och så vidare. Men inte så mycket man kan göra åt det annat än att undvika dem.

Stressiga personer tycker jag inte är nått större problem däremot, fast om nån andades högt sådär utan att vara andfådd så skulle jag undra om personen hade problem med hälsan på nått vis, för det är ju inte direkt ett friskt beteende.

Man måste stålsätta sig och tänka bort från de där personerna som förmörkar ens sinnelag, för får de tag i hjärnan på en, så är de svåra att få bort ur systemet och de äter sakta upp en inifrån. Energivampyrer, de tär bara, tillför aldrig. Man kan försöka ha ngt i beredskap att tänka på, ifall man måste konfronteras med dem, lite olika strategier, t ex ett mantra att rabbla, eller tänk på något man skall göra sedan, då är man lite blockerad och de kan inte äta upp hjärnan lika lätt...

Kollade upp sån Sensory sensitivity som vissa har och verkar inte riktigt vara det jag har. Jag blir inte irriterad om jag så skulle ha en lyftkran som gör jättehöga bankande ljud utanför medan jag pluggar, en hund som skäller eller vad som helst. en kompis tex. sa att gnisslande bromsar framkallar ångest hos honom. Naturliga ljud har jag inget som helst ont av.

Vad jag däremot har jävligt ont av är folk som rör sig på ett onormalt sätt, tex. vuxna människor som rör sig omkring i ett hus genom att springa omkring och stampar i trappan, kan även vara en person som går överdrivet långsamt och tungt, allmänt disträ när den går omkring.

När jag bodde hos föräldrarna blev jag så förbannad på min farsa för att han sprang omkring i huset och vägrade lyssna på mig när jag förklarade hur jobbigt det var att jag slog sönder väggarna i mitt. Blev närmast en vana att varje gång han sprang, hugga i väggen med kniv, slå ett hål i väggen, eller göra sönder ett glas. Men jag sa verkligen till honom 500 gånger och han svarade ignorant "jag springer hur mycket jag vill".

Det låter så intensivt i mina öron när någon beter sig på det sättet så kan inte fokusera på något annat.

Ska jag vara ärlig låter det mer som du irtiterar dig på att bli påmind om att det finns andra människor i närheten snarare än på ljuden de åstadkommer.

Batte skrev:Jeg respekterer mennesker generelt. Nå tar jeg meg selv i å tenke... kanskje jeg puster for høyt? Kanskje jeg har blitt så engasjert at jeg har avbrutt noen uten å legge merke til det? Tenk om jeg har ledd på et tidspunkt som har gjort at det høres ut som jeg håner... Kanskje jeg provoserer andre?

Tenk om jeg har fått panikk og har stresset andre med min panikk...

Jeg tror alle kan gjøre disse feilene av og til. Derfor irriterer jeg meg ikke over dem, med mindre det gjelder individer som helt åpenbar forsøker å trykke ned andre.

Jag håller med. Att människor beter sig märkligt på grund av stress och/eller osäkerhet är ganska begripligt.

Däremot kan jag också bli oerhört irriterad av människor som försöker sätta sig över mig eller andra runt mig. Det som är frustrerande är förmodligen att de beter sig som om de hade ett intellektuellt övertag när det förstås inte är så. Och om man observerar den här typen av människor (som avbryter, fyller i ens ord, förminskar och förlöjligar) är det ofta samma människor som när man själv kommer med rationella argument säger saker i stil med "nu är det slutdiskuterat" eller "inte ska vi väl börja tjafsa om det här". Så som en liten tröst brukar jag tänka att den här typen av människor beter sig som de gör för att de, omedvetet eller medvetet, är rädda för att deras intellektuella underlägsenhet ska exponeras. Och konstant rädda människor är ganska tragiska.

Surkatt skrev: Att människor beter sig märkligt på grund av stress och/eller osäkerhet är ganska begripligt.

Ofta kan det kanske vara det som är problemet med personer som är väldigt stressade och under stor press, att de uppträder arroganta och nonchalanta, som ett försök att dölja sin belägenhet. Kan vara för att i NT:världen ska man aldrig tappa ansiktet och visa en svaghet, t ex att gråta, bli orolig eller helt enkelt rädd. Är det inte det man kallar för "stiff upper lip"..?

Jag gör en kvalificerad gissning om
att neurotypiska har blivit värre succesivt
sen 1958. Alltså då agan förbjöds i skolan.

Neurotypiker uppskattar och tillämpar våld
när de inte uppnår det som de vill uppnå.
Därvidlag borde aldrig agan avskaffats.
Därför att neurotypiker ändå löser svårigheter
som de inte överkommer med sina begränsade
förmågor, genom att ta till våld. När dessa
inte får stryk då de uppför sig för illa,
lär de sig inget när de tillrättavisa verbalt.
Detta är anledningen till att samhället ser
ut som det gör. Folk vet inte var gränsen
går för hur störig man för lov att vara.
Därför att medlen för att korrigera allt
för störiga beteenden har begränsats alldeles
för mycket. Inför spanskröret i skolan igen!!!

Naturligtvis inte för mycket stryk, men lite stryk
det har ingen dött av.

Sebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur /
_______

Med risk för att ev. förefalla som
studentikos vill jag påpeka följande -

I mitt senaste inlägg i denna tråd
missade ett s i ordet tillrättavisa,
samt (herre djävulen) jag stavade
till zebra med ett s

Bajs happens / _______

Känner mest att du bör söka hjälp för dina aggressioner and what not. Vet inte om det är du eller andra som är grundproblemet men det verkar jävligt fel någonstans.

DIProgan skrev:Känner mest att du bör söka hjälp för dina aggressioner and what not. Vet inte om det är du eller andra som är grundproblemet men det verkar jävligt fel någonstans.

Det är exakt såna som du jag irriterar mig på. Uppenbarligen gick du igång på att få höra om hur irriterande detta är för mig eftersom du svarade med svordomar. Obs. detta var ingen tillrättaviselse, ville bara förklara med exempel vad som är problemet.

_______ skrev:Med risk för att ev. förefalla som
studentikos vill jag påpeka följande -

I mitt senaste inlägg i denna tråd
missade ett s i ordet tillrättavisa,
samt (herre djävulen) jag stavade
till zebra med ett s

Bajs happens / _______

Egentligen borde du få smisk för en sådan miss, ev av rottingen...

Egentligen borde du få smisk för en sådan miss, ev av rottingen...

Hot diggity dong, ja du kanske har rätt

Har kommit fram till att det existerar en sak som gör mig irriterad och endast en sak och det är när folk inte visar respekt.

Exempel på det är att dom ägnar sig åt ett störande beteende och inte lyssnar när man säger till utan dom utan fortsätter lika galet efter 100 tillsägningar. Om dom gör det en gång är det inga problem, det är inte konstigare än att se en störande person på tv, men när det upprepas efter tillsägningar. Exempel på respektlöshet är just nu då min svåger kom hit klockan 23:00, och är fortfarande kvar här. Min farsa är också uppe med anledning av detta. Antog att det var en väldigt akut situation typ att min systerdotter var på sjukhus, men tillslut frågade jag farsan vad det var frågan om,han är här för att ladda filer till mobilen och behövde wifi till detta Kan inte sova pga detta. Detta förstår vilken person som helst att det är respektlöst, och det faktum att han gör det när jag är i huset gör mig desto mer förbannad, det blir en direkt respektlöshet mot mig (ja jag är mellan 20 och 30 och bor hos mina föräldrar).

Min andra svåger (ej samma) hotade jag med yxa för att dom bodde i vårt hus en sommar medan dom renoverade sitt eget hus, och deras dotter hade kollik och skrek konstant så jag inte kunde plugga eller sova, samt att min syster var ett svin som slängde blöjor i papperskorgen utan att avlägsna dom därifrån så det stank konstant. Det är inte acceptabelt. Det funkade utmärkt, dom lämnade huset, och han berättade inget för någon förrän 1 år senare då han sabbade mitt födelsedagskalas, men mina föräldrar tog honom inte på allvar då eftersom han började skrika och ha sig så mycket på min födelsedag så han fick åka därifrån, han var boven.

Tryckte dock testo på den tiden, varför jag var då aggressiv, numera (då jag inte ägnar mig åt sånt längre) är jag för lugn rent av. Har svårt att säga till, för vet att om jag ska säga till någon kommer jag flippa ur totalt.

Tycks vara ett vanligt problem för folk med Aspergers att folk inte lyssnar på en, och inte tar en på allvar utan tror dom kan bete sig hur respektlöst som helst mot en. Hur hanterar ni sådana?

@Testosteron

Ak47, just kidding. Om du har det så, varför inte försöka plugga någon annanstans, på bibblan, eller någon lugn plats ute om det är någorlunda väder. Spontant låter det som att du skulle överlag behöva komma ut lite och vila dig från dina påfrestande släktingar, skaffa eget boende eller så...

Testosteron skrev:Har kommit fram till att det existerar en sak som gör mig irriterad [...] och det är när folk inte visar respekt.

Respekt är, fortfarande, något man förtjänar - inte något man kan kräva. Och det beteende du beskriver visar tydligt att du inte förtjänar den respekt du försöker kräva.

Är det inte ganska respektlöst att ha åsikter om vad ens föräldrar gör om man fortfarande dräller runt hos dem när man är 20+?

Tillåt mig uttrycka ett milt förakt utöver att du skryter om att du tryckt testosteron samtidigt som du onekligen var psykiskt labil,boendes hemma hos dina föräldrar och viftandes med yxor och knivar.
Du är en typisk person som hänger på flashback och berättar för folk att steroider inte ger några biverkningar i doping forat.
Usch.

antonius skrev:

Testosteron skrev:Upplever ni också denna typ av känslighet mot arroganta ignoranta personer?

Inte så mycket privat egentligen, men i mitt yrke har jag genomlidit åtskilliga idioter till arbetsledare som ofta dessutom varit genominkompetent, eftersom de anställts av figurer som inte heller har några högre studieskulder och enbart överlevt pga en aldrig sinande svada.

Det är jobbigt med folk som bara fyller en med negativ stress, fattar inte vad dom tror sig vinna på det, kan vara att de har något slags njutning av att få en att sjunka och må psykiskt dåligt. Kanske för att kompensera upp sitt eget skitliv, de har problem med sambon, köpt för dyr bostad och ungarna ska ha nya hockeyutrustningar en gång i veckan...

De har sin egen diagnos: narcissist. Jag har en på jobbet. Nackdel i detta är att narcissist kan socialla koder extremt bra...

Jag läste: Extremt intresserad av arroganta ignoranta personer

Ja. Mår väldigt dåligt av det.
Tyvärr har jag människor nära som är extremt arroganta och rentav elaka.
Men jag håller mig nära Herren och han hjälper mig!