rdos skrev:Vill man å andra sidan leta länkar mellan drag, faktorstruktur och sådant så är faktiskt en nätquiz helt överlägsen. Dels för att underlaget är mycket större och dels för att man har mycket mera information samlad i en databas.

Fast nätquiz'en måste också ha en viss kvalité när det gäller frågorna. Om man söker korrelationer mellan i ditt fall asperger och olika andra egenskaper, så bör man ha en viss enklare grundläggande kunskap om åtminstone vissa av de områden man söker korrelation till.

Det är otroligt lätt att trilla dit på okunskap inom något väldigt smalt område av misstag. Om man tittar på din quiz, vad ska t.ex. den som är intersexuell (t.ex. fötts med XXY-kromosomuppsättning, klinefelters syndrom) svara på frågan om biologiskt kön på förstasidan?

Charley? skrev:[Theory mode]
Det jag läst om socialpsykologi indikerar att de flesta personer huvudsakligen försöker "lura sig själva" när de ljuger. En av de viktigaste saker för människohjärnan är att verka logiskt (för sig själv). På grund av detta förändras en persons tankemönster om den går emot sina värderingar, simplethen för att det går att ändra på värderingar, men inte på handlingar som redan är utförda (ja, jag har upprepat det här en miljard gånger, men Action Breeds Thought). Den person vars åsikter betyder mest för varje individ är alltid den själv.
[/Theory mode]

Det där borde kunna ge ett fel som beror på att om man ställer frågor som kan få folk att börja tänka om omkring sig själva. Om man ställer sådana frågor upprepade gånger, till exempel att man årligen ställer dem till varje årskull på högstadiet, så är det risk att man tror att folk har kommit till någon viss insikt om sig själva efter att de gått ett år på högstadiet, när det i själva verket är så att de fått en insikt om sig själva när de har fått den 'triggande' frågan tidigare...

Charley? skrev:

MiaM skrev:Är kravet på att vara "riktig forskare" och den tillhörande definitionen på vem som är "riktig forskare"

Förstår inte vad du menar med detta.

Sorry, jag var nog för disträ för att skriva färdigt vad jag börjat skriva. Nu har jag kompletterat lite.

Charley? skrev:Gällande anonymitet och valundersökningar kan jag bara säga: stämmer bra det.

Good


Jag kom förresten på ytterligare en retorisk fråga som är värd att ställa:

Är det vettigt att det ska kosta en slant eller krävas halvomständiga procedurer (t.ex. rent fysiskt besöka ett bibliotek som är knutet till ett universitet eller liknande) för att få läsa vetenskapliga artiklar?

Om "skattebetalarna" redan pröjsat för att forskning utförs, ska då vi "skattebetalare" (säger jag som professionell bidragssnyltare...) betala en gång till om vi också vill se vad skattepengarna resulterat i?

Är det här ett nödvändigt ont för att vara kompatibel med andra delar av världen där all forskning finansieras privat, eller?

MiaM skrev:Det där borde kunna ge ett fel som beror på att om man ställer frågor som kan få folk att börja tänka om omkring sig själva. Om man ställer sådana frågor upprepade gånger, till exempel att man årligen ställer dem till varje årskull på högstadiet, så är det risk att man tror att folk har kommit till någon viss insikt om sig själva efter att de gått ett år på högstadiet, när det i själva verket är så att de fått en insikt om sig själva när de har fått den 'triggande' frågan tidigare...

Jag förstår faktiskt inte vad du vill ha fram (jag förstår vad du menar med at en fråga kan trigga insikt osv, men jag förstår inte hur det du skrivit är relaterat till mitt inlägg som du citerade).

MiaM skrev:Är det vettigt att det ska kosta en slant eller krävas halvomständiga procedurer (t.ex. rent fysiskt besöka ett bibliotek som är knutet till ett universitet eller liknande) för att få läsa vetenskapliga artiklar?

Det här tycker jag är en viktig fråga. Information och forskning borde vara gratis och lättillgänglig för alla.

MiaM,

Du har läst hela tråden!
Och du har ställt flera bra frågor! Det ska bli intressant att se vad andra svarar.

MiaM skrev:Jag tror att en stor orsak till att diskussioner i stil med den här dyker upp är att världen förändrats rejält av internet. För 15+ år sen var det mer eller mindre otänkbart att vi skulle kunna diskutera här med varandra om detta. Idag är det fullt möjligt för rätt många personer att som specialintresse snöa in på lite vad som helst som de saknar mer eller mindre all form av formell utbildning på, läsa på ordentligt inom och faktiskt komma med fullständigt relevanta argument i diskussioner som förr var förbehållna för den klart snävare grupp som har rätt formell utbildning. Om någon skriver 30% inlägg av "goddag yxskaft"-kvalité, 40% inlägg av ganska intetsägande typ och 30% inlägg som är mer eller mindre brillianta så är det stor chans att de brillianta inläggen uppmärksammas, granskas rejält och vissa mynnar till slut i något som landar hos de "riktiga" forskarna, hos beslutsfattare o.s.v.. Sånt hände förr bara mer eller mindre bara för "bredare" och "enklare" frågor...

Det är nog en fråga om ålder. Jag tror yngre människor, säg födda efter 1975, har mindre respekt för läkare och forskare. Denna respektlöshet kan te sig, om inte provokativ, så i alla fall rätt oförståelig för äldre generationer. Äldre har synsättet att allsköns placeringsrådgivare, läkare, hantverkare och taxichaufförer ska veta mer än de själva, medan ungdomar har en mer realistisk syn och accepterar att fackmän inte sällan har sämre kunskaper än dem inom sitt gebit.

JohnNorum skrev:Du har läst hela tråden!
Och du har ställt flera bra frågor! Det ska bli intressant att se vad andra svarar.

Varför svarar du inte själv på frågorna?

Charley? skrev:

JohnNorum skrev:Du har läst hela tråden!
Och du har ställt flera bra frågor! Det ska bli intressant att se vad andra svarar.

Varför svarar du inte själv på frågorna?

Jag måste tänka mig för så mycket innan jag svarar på frågor rörande Gillbergs forskning, och försöka ponera hur mina svar eventuellt kan trampa till ömma tår. Det blir så ansträngande för min hjärna.

JohnNorum skrev:Jag måste tänka mig för så mycket innan jag svarar på frågor rörande Gillbergs forskning, och försöka ponera hur mina svar eventuellt kan trampa till ömma tår. Det blir så ansträngande för min hjärna.

Sämsta ursäkten jag läst på länge.

Nu finns här att skriva om minsann. En detalj som föll mig in bara.

MiaM

Ett problem med longitudinella djupstudier av enskilda personer är att rådata är helt eller näst intill omöjliga att anonymisera. Är de bara näst intill omöjliga att anonymisera och försökspersonerna är många, så är det antagligen orealistiskt att begära att forskarna själva ska göra det. Vilka ska alltså beredas tillgång till det konfidentiella materialet om inte annat så enbart för att anonymisera det?

Vidare: vem definierar "näst intill" ovan? Så problematisk som saken är även i bästa fall, måste frågan ställas om det finns något annat etiskt rimligt val än att ge varje enskild försöksperson veto mot att överhuvudtaget sprida de data som gäller den. Då har vi en bias och materialet är oanvändbart till annat än vad vederbörande forskare kan visa att urvalets snedhet inte spelar någon roll för.

Och vidare: vad säger att man som försöksperson skulle behöva gå med på att ens uppgifter används av andra än dem man själv har gått med på att lämna ut dem till? Än mindre utsättas för det ovetande?
(Själv skulle jag inte gå med på något sådant.)

Och en sak till: det kan vara stora skillnader på fack- och lekfolk även om de på ytan verkar jämspelta. Även om en lekman skulle kunna fler rena fakta än en vetenskapare i vetenskaparens eget ämne, har man inte samma relativa koll på att lekmannen är kunskapsteoretiskt eller etiskt drillad; man kan inte heller räkna med att en lekman som faktiskt är det är lika försiktig med sekretess, när den inte kan vänta sig lika starka sanktioner om den skulle bryta sekretessen.

Charley? skrev:

MiaM skrev:Det där borde kunna ge ett fel som beror på att om man ställer frågor som kan få folk att börja tänka om omkring sig själva. Om man ställer sådana frågor upprepade gånger, till exempel att man årligen ställer dem till varje årskull på högstadiet, så är det risk att man tror att folk har kommit till någon viss insikt om sig själva efter att de gått ett år på högstadiet, när det i själva verket är så att de fått en insikt om sig själva när de har fått den 'triggande' frågan tidigare...

Jag förstår faktiskt inte vad du vill ha fram (jag förstår vad du menar med at en fråga kan trigga insikt osv, men jag förstår inte hur det du skrivit är relaterat till mitt inlägg som du citerade).

Jag tänkte på det där med att ljuga för sig själv och att man har nån slags krav på att det ska finnas nån logik i hur man tycker/tänker o.s.v... det "rätta" svaret på frågan, efter en del funderande, kanske vid en första tanke går emot logiken och leder till att personen ljuger både för sig själv och för enkäten så att säga första gången. Sorry, jag är lite trött nu så jag kan inte förklara hur jag tänkte på nåt bättre sätt än så (jag kanske lyckas bättre om jag försöker igen imorrn...)

MiaM skrev:Varför är Eva Kärvges "hjärnspöken"-bok sorterade under "Vef" när de fleta böcker om autismspektrumet är sorterade under "Vlaa"?

Hennes bok anses kanske inte handla specifikt om fakta kring psykiatri, utan kretsar mer allmänt kring hennes åsikter kring medicin?

V Medicin
Va Medicinsk genetik, mikrobiologi, immunologi m fl icke kliniska discipliner
Vb Anatomi
Vc Medicinsk fysiologi, biofysik och kemi
Vd Farmakologi
Ve Allmän medicin
Vf Kirurgi och anestesi
Vg Gynekologi och andrologi
Vh Pediatri
Vi Oftalmologi (ögat)
Vj Otorinolaryngologi
Vk Odontologi
Vl Psykiatri
Vm Terapimetoder
Vn Samhällsmedicin, hygien, sexologi
Vo Rättsmedicin
Vp Hälso- och sjukvård
Vs Geriatri
Vt Flyg- och navalmedicin, rymdmedicin
Vu Idrottsmedicin
Vx Militärmedicin

MiaM skrev:Kanske att det vore bra om man fick fram forskning som visar att man kan ha asperger/autismegenskaper utan att ha ett funktionshinder som innebär att man behöver särbehandlas överallt för att klara sig. När ska t.ex. AMS/AF inse att de kan behöva ge hjälp på "treåingsnivå" i själva rekryteringsprocessen till ett jobb, men att den som sen fått denna hjälp kan utföra skitsvåra arbetsuppgifter som de flesta inte har en chans att klara av?

Jag förstår vad du menar, men diagnosen kräver "kliniskt signifikanta" problem. De som har asperger(liknande)personlighet men som inte får problem av den, får således inte heller diagnos, enkelt sagt.

JohnNorum skrev:MiaM,

Du har läst hela tråden!
Och du har ställt flera bra frågor! Det ska bli intressant att se vad andra svarar.

Nja, jag erkänner att jag har framförallt mot slutet delvis bara ögnat igenom vissa inlägg, men jag läste ganska mycket i alla fall

JohnNorum skrev:Det är nog en fråga om ålder. Jag tror yngre människor, säg födda efter 1975, har mindre respekt för läkare och forskare. Denna respektlöshet kan te sig, om inte provokativ, så i alla fall rätt oförståelig för äldre generationer. Äldre har synsättet att allsköns placeringsrådgivare, läkare, hantverkare och taxichaufförer ska veta mer än de själva, medan ungdomar har en mer realistisk syn och accepterar att fackmän inte sällan har sämre kunskaper än dem inom sitt gebit.

Ja, fast jag tror att det inte bara är en generationsfråga utan också en fråga om vad man har varit med om i samhället, vad man har haft för förutsättningar o.s.v.... Jag själv är ett par futtiga år äldre än född 1975, och måste säga att min respekt för läkare och forskare har ändrats enormt mycket under de år jag haft kontakt med psyk och dessutom kommit tillrätta med mig själv på en hel del sätt. Med andra ord så ändrades min syn av vad jag varit med om i kontakten med psyk & co. ett annat exempel som iofs är rätt så avlägset rent geografiskt är invånarna i sydaftika, där är det nog snarast så att de som är födda före 1975 som har minst respekt för läkare/forskare, åtminstone bland den stora majoritet som var förtryckta av apartheid. Eller det kanske inte är fråga om respekt utan mer förtroende?

Zombie skrev:Nu finns här att skriva om minsann. En detalj som föll mig in bara.

MiaM

Ett problem med longitudinella djupstudier av enskilda personer är att rådata är helt eller näst intill omöjliga att anonymisera. Är de bara näst intill omöjliga att anonymisera och försökspersonerna är många, så är det antagligen orealistiskt att begära att forskarna själva ska göra det. Vilka ska alltså beredas tillgång till det konfidentiella materialet om inte annat så enbart för att anonymisera det?

Ja, jag inser att det är väldigt svårt att göra en tillräckligt effektiv anonymisering, speciellt om man har video/ljudupptagningar eller ordagranna transkriptioner. Ordval kan t.ex. säga en del om var man bor och var man tidigare bott o.s.v.

Zombie skrev:Vidare: vem definierar "näst intill" ovan? Så problematisk som saken är även i bästa fall, måste frågan ställas om det finns något annat etiskt rimligt val än att ge varje enskild försöksperson veto mot att överhuvudtaget sprida de data som gäller den. Då har vi en bias och materialet är oanvändbart till annat än vad vederbörande forskare kan visa att urvalets snedhet inte spelar någon roll för.

Det ger den intressanta situationen att en utomstående person, förutsatt att den litar på forskaren som ensam har förtroende att hantera även de som valt "sprid inget alls om mig", kan se mönster i skillnad mellan de som tycker att spridning är okej och de som inte tycker det...

Zombie skrev:Och vidare: vad säger att man som försöksperson skulle behöva gå med på att ens uppgifter används av andra än dem man själv har gått med på att lämna ut dem till? Än mindre utsättas för det ovetande?
(Själv skulle jag inte gå med på något sådant.)

Sant, det funkar inte att tvinga folk att vara försökskaniner (iaf inte i ett demokratiskt land)...

Zombie skrev:Och en sak till: det kan vara stora skillnader på fack- och lekfolk även om de på ytan verkar jämspelta. Även om en lekman skulle kunna fler rena fakta än en vetenskapare i vetenskaparens eget ämne, har man inte samma relativa koll på att lekmannen är kunskapsteoretiskt eller etiskt drillad; man kan inte heller räkna med att en lekman som faktiskt är det är lika försiktig med sekretess, när den inte kan vänta sig lika starka sanktioner om den skulle bryta sekretessen.

Samtidigt så kan lekmannen ha specialintressen/kunskaper inom andra områden som fackmannen inte har, och som kan vara intressanta att ha.

Dessutom så kan lekmannen bara vara allmänt småintresserad av något utan att brinna för saken, medan fackmannens hela karriär är beroende av att producera några vettiga forskningsresultat. Det finns säkert lägen där en lekman har lättare att hålla sig "kallsinnig" och vara med objektiv än fackmannen.

Även om det är extremt sällan som lekmannen faktiskt är bättre än fackmannen på någon avgörande punkt, så känns det som att i de få fall det händer så har man fått fram något vettigt utan att det kostat så mycket i form av t.ex. forskningsslantar eller liknande.

MsTibbs skrev:

MiaM skrev:Varför är Eva Kärvges "hjärnspöken"-bok sorterade under "Vef" när de fleta böcker om autismspektrumet är sorterade under "Vlaa"?

Hennes bok anses kanske inte handla specifikt om fakta kring psykiatri, utan kretsar mer allmänt kring hennes åsikter kring medicin?

Ve Allmän medicin
Vl Psykiatri

Sant. Dumt nog citerade jag inte hela boktiteln, den är "Hjärnspöken : DAMP och hotet mot folkhälsan" och verkar handla om DAMP/ADHD/neuropsykiatri. Å andra sidan kanske "debattböcker" hamnar bland allmän medicin? Det kan dessutom vara så enkelt att folk på biblioteket inte är helt insnöade på varenda område böcker handlar om, och därför inte kopplar DAMP till ADHD-autism-aspergers-neuropsyk. Jag kanske mest bara var konspirationsteoretisk.

MsTibbs skrev:

MiaM skrev:Kanske att det vore bra om man fick fram forskning som visar att man kan ha asperger/autismegenskaper utan att ha ett funktionshinder som innebär att man behöver särbehandlas överallt för att klara sig. När ska t.ex. AMS/AF inse att de kan behöva ge hjälp på "treåingsnivå" i själva rekryteringsprocessen till ett jobb, men att den som sen fått denna hjälp kan utföra skitsvåra arbetsuppgifter som de flesta inte har en chans att klara av?

Jag förstår vad du menar, men diagnosen kräver "kliniskt signifikanta" problem. De som har asperger(liknande)personlighet men som inte får problem av den, får således inte heller diagnos, enkelt sagt.

Sant, det kravet ingår väl i princip på nästan alla diagnoser om jag inte minns fel.

Frågan är om det är bra att bara fokusera på de som har "kliniskt signifikanta" problem? Jag skulle tro att det är lättare att se hur man kan leva med asperger(liknande)personlighet om man även identifierar de som har just en sån personlighet men inte kvalificerar för en diagnos, och klurar ut hur de gör för att fungera...

MiaM skrev:

MsTibbs skrev:

MiaM skrev:Varför är Eva Kärvges "hjärnspöken"-bok sorterade under "Vef" när de fleta böcker om autismspektrumet är sorterade under "Vlaa"?

Hennes bok anses kanske inte handla specifikt om fakta kring psykiatri, utan kretsar mer allmänt kring hennes åsikter kring medicin?

Ve Allmän medicin
Vl Psykiatri

Sant. Dumt nog citerade jag inte hela boktiteln, den är "Hjärnspöken : DAMP och hotet mot folkhälsan" och verkar handla om DAMP/ADHD/neuropsykiatri. Å andra sidan kanske "debattböcker" hamnar bland allmän medicin? Det kan dessutom vara så enkelt att folk på biblioteket inte är helt insnöade på varenda område böcker handlar om, och därför inte kopplar DAMP till ADHD-autism-aspergers-neuropsyk. Jag kanske mest bara var konspirationsteoretisk.

Eller kanske det är så enkelt som att boken inte är kvalificerad att kallas "psykiatri", men som (föregiven och nyttjad som) debattbok i ämnet måste den klassas in i närmaste möjliga signum?

Fast jag orkar inte kolla vad det finns för undersigna efter det första att välja bland.

JohnNorum skrev:Hur satt Gillberg när han ställde frågorna? Bakom ett högt skrivbord? Satt barnen i en stol, där fötterna inte vidrörde golvet? Satt Gillberg på golvet och lekte med barnen innan och efter frågestunderna? Hur svarade de barn, som tittade Gillberg rakt i ögonen? Vilka svar gav de barn, som tänkte efter länge? Vilket röstläge, vilka blickar använde Gillberg när han ställde sina frågor? Hur korrigerade han barnen när det märktes att de svarade undvikande? Hur visade han att han nöjde sig med ett svar, och fick barnet att förstå att barnet var uppskattat och omtyckt? Vilka barn började gråta under frågestunderna? Vid vilka frågor började de gråta? Vad tycker vissa av barnen om frågestunderna i efterhand, i vuxen ålder?

Jag har ett förslag. Fråga Gillberg om du vill veta dessa detaljer. Bara att mejla och fråga. Eller ringa. (När jag sökte information om ett annat område så ringde jag upp de forskare som gjort de aktuella studierna och snackade med dem. De var mycket tillmötesgående och trevliga och svarade på alla mina frågor.)

Mig kommer du i alla fall inte få några fler svar av så du kan bespara dig besväret med att försöka få nåt mer ur mig. Ville bara meddela det.

MiaM skrev:Fast nätquiz'en måste också ha en viss kvalité när det gäller frågorna. Om man söker korrelationer mellan i ditt fall asperger och olika andra egenskaper, så bör man ha en viss enklare grundläggande kunskap om åtminstone vissa av de områden man söker korrelation till.

Naturligtvis. Inger gjorde ett jättebra jobb när hon sammanställde de första 100 frågorna från diverse källor. Många av dessa frågor visade sig ha bra relevans. Därmed var grunden för att komma vidare med mera okända korrelationer lagd.

MiaM skrev:Det är otroligt lätt att trilla dit på okunskap inom något väldigt smalt område av misstag. Om man tittar på din quiz, vad ska t.ex. den som är intersexuell (t.ex. fötts med XXY-kromosomuppsättning, klinefelters syndrom) svara på frågan om biologiskt kön på förstasidan?

Det lär spela minimal roll eftersom detta är väldigt ovanligt. Att det står just biologiskt kön, och inte bara kön, beror ju på att de som är transsexuella eller allmänt känner sig som födda med fel kön ska svara enligt biologiskt kön.

Inger skrev:

JohnNorum skrev:Hur satt Gillberg när han ställde frågorna? Bakom ett högt skrivbord? Satt barnen i en stol, där fötterna inte vidrörde golvet? Satt Gillberg på golvet och lekte med barnen innan och efter frågestunderna? Hur svarade de barn, som tittade Gillberg rakt i ögonen? Vilka svar gav de barn, som tänkte efter länge? Vilket röstläge, vilka blickar använde Gillberg när han ställde sina frågor? Hur korrigerade han barnen när det märktes att de svarade undvikande? Hur visade han att han nöjde sig med ett svar, och fick barnet att förstå att barnet var uppskattat och omtyckt? Vilka barn började gråta under frågestunderna? Vid vilka frågor började de gråta? Vad tycker vissa av barnen om frågestunderna i efterhand, i vuxen ålder?

Jag har ett förslag. Fråga Gillberg om du vill veta dessa detaljer. Bara att mejla och fråga. Eller ringa. (När jag sökte information om ett annat område så ringde jag upp de forskare som gjort de aktuella studierna och snackade med dem. De var mycket tillmötesgående och trevliga och svarade på alla mina frågor.)

Mig kommer du i alla fall inte få några fler svar av så du kan bespara dig besväret med att försöka få nåt mer ur mig. Ville bara meddela det.

Tack för tipset Inger! Problemet som jag uppfattar det, är att Gillberg medvetet vill dölja all den information som behövs för att kunna besvara mina frågor. Om så inte är fallet, skulle andra forskare redan ha gjort denna inventering, på eget initiativ, eller på inbjudan av Gillberg.

Det är inte primärt viktigt att jag får svar på just de frågor jag tog som exempel. Det är av vikt för mig att andra, kompetenta forskare ställer sådana frågor, och många fler därtill. Om ingen gör det, är det Gillbergs uppgift, som god vetenskapsman, att se till att det händer. Om Gillberg inte underlättar för en sådan kritisk gransknig, är han mindre vetenskaplig.

Efter 18 sidor; har du nu förstått vad jag menade med mitt inlägg på sid 1, eller tycker du fortfarande att jag är otydlig? Precisera gärna vad du tycker är otydligt.

Jag har aldrig haft som primärt önskemål att få några frågor besvarade här, av dig. Jag har haft som primär intention att uttrycka min bedömning: att Gillberg är tämligen ovetenskaplig. Detta grundar jag på att ingenting jag har läst av honom är särskilt hårt och burdust kritiskt granskat. Om någon i denna tråd tycker annorlunda, är det bara att länka till sådana kritiska granskningar, så ska jag läsa dem, och med ganska god sannolikhet ändra min uppfattning.

Charley? skrev:

Jonte skrev:Definitivt medhåll till det fetmarkerade.

Ska köpa mig en psykologibok i veckan så jag kan börja lära mig något om detta.

edit: språkfel

Vilken sorts psykologibok hade du tänkt dig? Om du specifierar mer vad du är ute efter för information så kan jag nog ge dig lite tips om vilka böcker som är läsvärda

Tack men jag har inget val. Jag har börjat läsa pedagogik och på psykologiavsnittet har vi "Atkinson &Hildegard : Introduction to Psykology" Är det något du känner till och är den i så fall bra?

Pontus skrev:

JohnNorum skrev:Varför är du så extrem? Menar du på fullt allvar att det finns "absolut ingenting någon här kan säga för att tillfredsställa din nyfikenhet"? Det tror jag säkert att det finns. Om Gillberg t.ex. redan har bevisat på ett trovärdigt sätt, att hans forskning håller en mycket hög vetenskaplig kvalitet, så kan de forummedlemmar som håller med honom om det, lägga fram bevisen! Förstår du hur jag tänker?

Jag tror att dom har lagt fram det dom vet och det dom orkar, du blir bara påfrestande för dom i längden.

Jag tror det också. Det var inte särskilt mycket nyheter för mig, och ganska få inlägg hade med Gillbergs vetenskaplighet att göra. Det mesta har handlat om rättegångar, offentlighetsprincip, mm. Och det är säkert intressant för juristerer, dock inte för mig!

Pontus skrev:Dom som håller med honom behöver heller inte ha memorerat varenda uttalande Gillberg har gjort angående sin forskning.

Riktigt. Det har jag inte heller begärt. En länk, till EN studie, av EN forskare, som rejält kritiskt granskar hur Gillberg intervjuer har genomförts, hade varit fullt tillräckligt. Observera, inte bara någon fritänkande persons egna spekulationer, utan någon som noggrannt studerar rådata. Jag tror inte att det är memoreringsproblem som ligger bakom att ingen kan presentera en sådan länk.

Pontus skrev:

JohnNorum skrev:En del personer i denna tråd har hävdat upprepade gånger i ungefär 16 sidor att svaren på mina frågor finns överallt, i gamla trådar, i andra forum, i böcker och abstracts. Nu hävdar du plötsligt att ingen här rimligtvis har några svar på dessa. Menar du detta? Jag vet inte vad jag ska tro.

Jag är inte en av dom insatta i ämnet, men varför tror du att jag för dom andras talan?

Det tror jag inte. Visa var jag har påstått det.

Pontus skrev:Att jag säger att ingen kan ha svar på så detaljerade frågor innebär att det är min åsikt, inte forumets.

Helt rätt. Jag menade inte att du uttalade forumets åsikt. Jag menade att jag tyckte att det var konstigt att din bedömning av forumets tillgång till svar, skilde sig så markant från andra forummedlemmars egen uppfattning.

Pontus skrev:Och vad jag har sett har du inte ställt dom här frågorna förut, och du kan väl knappast anse att svar på dina inlägg tidigare i tråden ska vara gällande för dina senare inlägg?

Det är inte exempelfrågorna som är primärt viktiga. Det är tillgången på forskare och studier, som själva ställer sådana frågor på eget initiativ. När det upprepades att studierna finns, och kan lånas på närmsta bibbla, gav jag ett exempel på vilka frågor som borde ställas, för att exemplifiera vad jag menar med Gillbergs ovetenskaplighet. Om det finns svar på frågorna, så erkänner jag att jag har missbedömt Gillbergs vetenskaplighet.

MiaM skrev:Är kravet på att vara "riktig forskare" och den tillhörande definitionen på vem som är "riktig forskare" vettiga när det gäller vem som är berättigad tillgång till t.ex. rådata och annat som är "internt"?

Nej. Jag tycker det behövs mer tvärvetenskaplig forskning, snarare än mindre.

MiaM skrev:Om det här skedde 1993, för 15 år sen, så undrar jag varför man inte gjort motsvarande forskning en gång till där man förklarat för de som deltar i forskningen att avidentifierade data kan komma att delges till en större krets personer (kanske hela världen?)? Är det bara i t.ex. det här forumet frågan är en "het potatis" och inte på så många andra ställen, eller?

Mitt svar: Gillbergs vetenskapliga ambitionsnivå är inte särskilt hög. Hade den varit det, hade han gjort det, som du beskriver.

MiaM skrev:En fråga angående peer review:

Är det verkligen optimalt att granskning enbart sker av personer med liknande utbildning som den som skrivit det som ska granskas? Vad sägs om att också låta folk som snarast är bra på att granska än nåt annat utföra granskningen? Speciellt "banbrytande" forskning bör nog granskas av "utomstående" delvis för att finna vad som faktiskt är vetenskapligt och vad som är återskapande av befintliga tankegångar.

Nej, det är inte optimalt. Det är rakt igenom galet. Men det verkar vara lönlöst att propagera för sådan kritisk granskning på detta forum.

MiaM skrev:Appropå valundersökningar:

Visst var det så att inför valet 1991, då Ian&Bert kom in och trollade i riksdagen, så hade Sifo presenterat siffror som visade rätt mycket fel och nåt av de där andra undersökningarna (demoskop?) hade visat en betydligt bättre prognos? Om jag inte minns fel så hade sifo sagt 5% och demoskop 10% för Bert&Ian, och de fick väl också omkring 10%.
Metoder att undersöka är i stort sett aldrig 100% perfekta.

Framförallt så är valundersökningar politisk propaganda. I amerikanska presidentval brukar CNN ständigt visa att demokratiska kandidaten är i ledning, och Fox News ständigt visa att republikanska kandidaten är i ledning. Tyvärr är det så, både i Sverige och USA, att undersökningar är ofta beställda och betalda av någon, ofta en politisk tidning eller TV-kanal. Om undersökningen inte ger det resultat man önskar, kan man ge den mycket litet medialt utrymme, eller inte publicera den alls.