1. Är det landstingen som sprider ut habiliteringar i sitt län där de tycker de behövs? Tillhör man den som ligger närmast geografiskt? Har de speciella upptagningsområden?

2. Är det landstingen som bestämmer vilket utbud av stöd som ska finnas på respektive habilitering eftersom stödet man kan få skiljer sig åt mellan habiliteringar i Sverige? Eller har varje habilitering en egen budget och kan själva välja sitt utbud?

3. Om det fattas t ex sjukgymnast och samtalsgrupper på en habilitering måste man väl kunna söka det på ett annan habilitering inom samma landsting där utbudet är bredare om man har möjlighet att pendla? Om ja, hamnar man i samma kö som alla andra som "tillhör" en viss habilitering för att de bor nära geografiskt?

Gäller vårdgarantins 90 dgr på den habilitering man väljer oavsett var man bor?

4. Kan man söka habilitering (och få det på samma villkor som andra) i ett annat landsting än det man tillhör?

Vet du något, skriv gärna svar, även om det bara gäller en av frågorna.

Tack!

Flinta skrev:Tillhör man den som ligger närmast geografiskt?

Tyvärr minns jag inte hur jag ansökte innan jag blev inskriven på habiliteringen. Man kan prova att säga att man är intresserad av en viss sak, som t.ex Aspergergrupper. T.ex som jag, som sa att jag var intresserad av fler samtalsgrupper inom Aspergertemat. Jag fick en remiss från min habilitering(Mörby) till Aspergercenter innan jag blev utskriven därifrån. I början av Juni fick jag ett brev från Administratören där som heter "MB"

För närvarande har vi kö och det kan ta drygt 6 månader innan du får en inbjudan.

Tar sin lilla tid, precis som med habiliteringen i Mörby

Flinta skrev:Vet du något, skriv gärna svar, även om det bara gäller en av frågorna.

Tack!

Varsågod, fler frågor om den habilitering jag var inskriven på? (men inte längre är inskriven på)

Hej, jag har några frågor om den, om du orkar svara.

Vad fick du för typ av hjälp där?
Var du nöjd med den?
Om du träffade en psykolog, var du nöjd med det, och hur fungerade era samtal?

(Jag står i kö dit.)

Med vänlig hälsning,
Fröken Fräken

Fröken Fräken skrev:Hej, jag har några frågor om den, om du orkar svara.

Vad fick du för typ av hjälp där?
Var du nöjd med den?
Om du träffade en psykolog, var du nöjd med det, och hur fungerade era samtal?

(Jag står i kö dit.)

Med vänlig hälsning,
Fröken Fräken

Ursäkta för sent svar!

Vad fick du för typ av hjälp där?
Jag fick

• en kurator
• en arbetsterapeut(som jag fick tyngdtäcke av efter att vi noggrant provat varje typ av täcke, själv fick jag ett fibertäcke, vilket efter att jag frågat runt ingen annan aspie tycks ha fått i de Svenska Asperger communitys jag frågat!)
• jag fick vara med i olika saker som de organiserade som t.ex(och jag fick även blad där de listade olika aktiviteter, massvis med dem)
• en matlagningskurs där vi fick laga mat tillsammans och äta tillsammans samt med oss ett häfte efter avslutningen med allt vi lagat och hur det kan lagas.
• träffar där Aspergare(mest ny-diagnosticerade tror jag) fick träffa varandra under typ 5-6 träfftillfällen med uppföljning där vi också fick lära oss mer om Asperger. Det var den första gruppen de hade när jag var med och undrar om det var på "mitt initiativ". Kanske ingen som hade frågat om Aspergergrupp förut...
• från kuratorn fick jag tips att ansöka om God Man(som baseras på mig som individ, det betyder inte att alla Aspergare kommer få rådet att 'skaffa God Man') vilket jag gjorde men att hitta God Man på egen hand var en jobbig "kamp". Finns även "Goda Män"(behöver inte vara män ) som vill utnyttja situationen därför var jag extra försiktig och därför tog det också extra mycket tid.
• prata med kuratorn om situationerna jag hamnade i var hjälpsamt och det kändes tryggt att kunna ha både kontakt i möten samt mejlkontakt.
• läsa deras sortiment av böcker de har om Asperger och fick även låna hem böcker vilket jag också gjorde en gång.

Var du nöjd med den?
Ja. Även utskrivningen var jag nu i eftertanke nöjd med. Den är ju nödvändig för att t.ex du samt andra ska kunna få en plats där(eftersom de förklarade för mig att det finns begränsade platser och om jag är inskriven där kan inte personer som t.ex dig komma in så lätt där)
Jag är även nöjd att jag fick remiss till Aspergercenter efter att jag blev utskriven därifrån. Vi kollade även att jag säkert fick behålla tyngdtäcket efter att jag blev utskriven, vilket min kurator kollade med arbetsterapeuten och ja det fick jag!

Om du träffade en psykolog, var du nöjd med det, och hur fungerade era samtal?
Träffade ingen psykolog. Jag bad nog inte om det heller. När du kommer in kan du dela med dig om du vill, ifall du fick en psykolog efter att du bad att få träffa en. Själv minns jag inte om jag bad om en, fast det var nog inte min prioritet just då så troligtvis bad jag inte om någon.

Kul att du hade frågor! Har du fler går det bra

På min habilitering finns i dagsläget varken samtalgrupper eller matlagningskurser. Enskilda besök hos arbetsterapeut, kurator, psykolog, sjukgymnast, logoped är vad som (efter deras bedömning) kan erbjudas.

Det är olika för olika personer, en del tycker inte att det gav något och en del kanske tyckte det gav någonting.
Jag personligen har börjat tröttna på haben nu i Malmö, för att det så många i personalen som är outbildade för just autism. Dom är mer användbara i området utvecklingstörning än aspergers, kanske så är detta nytt enligt dom.
Jag har gått på olika kurser där men alla kurser är så himla grundläggande är just för dom som aldrig har kontakt med människor alls. Och de som jobbar där tar inget seriöst utan man hör dom prata hela tiden om deras privata familjeliv. Och de irriteras av deras jobb och ser fram emot att komma hem och umgås med barnen bla bla.

vofff skrev:Det är olika för olika personer, en del tycker inte att det gav något och en del kanske tyckte det gav någonting.
Jag personligen har börjat tröttna på haben nu i Malmö, för att det så många i personalen som är outbildade för just autism. Dom är mer användbara i området utvecklingstörning än aspergers, kanske så är detta nytt enligt dom.
Jag har gått på olika kurser där men alla kurser är så himla grundläggande är just för dom som aldrig har kontakt med människor alls. Och de som jobbar där tar inget seriöst utan man hör dom prata hela tiden om deras privata familjeliv. Och de irriteras av deras jobb och ser fram emot att komma hem och umgås med barnen bla bla.

Aj då. Jag är i alla fall glad att jag fått remiss till Aspergercenter här i Stockholm från Mörby Habilitering. Har ni något liknande i Malmö? (jag väntar dock fortfarande i kön för att få komma in till Aspergercenter)

onionhttps skrev:

vofff skrev:Det är olika för olika personer, en del tycker inte att det gav något och en del kanske tyckte det gav någonting.
Jag personligen har börjat tröttna på haben nu i Malmö, för att det så många i personalen som är outbildade för just autism. Dom är mer användbara i området utvecklingstörning än aspergers, kanske så är detta nytt enligt dom.
Jag har gått på olika kurser där men alla kurser är så himla grundläggande är just för dom som aldrig har kontakt med människor alls. Och de som jobbar där tar inget seriöst utan man hör dom prata hela tiden om deras privata familjeliv. Och de irriteras av deras jobb och ser fram emot att komma hem och umgås med barnen bla bla.

Aj då. Jag är i alla fall glad att jag fått remiss till Aspergercenter här i Stockholm från Mörby Habilitering. Har ni något liknande i Malmö? (jag väntar dock fortfarande i kön för att få komma in till Aspergercenter)

Vi har nåt liknande här i Malmö men inte lika stort som ni har. Attention, Autism- och Aspergerföreningen är dom stora sen finns det inte så många man kan välja, vilket är surt för oss vuxna.

onionhttps skrev:Långt svar

Tack för ditt utförliga svar! Det verkar som att du har fått bra hjälp, vad kul.

Själv är jag mest intresserad av samtal med psykolog, för att prata om min självbild och om situationer som uppstår. Men jag vet inte om man får gå till psykologen och prata fritt om sådana saker. Det verkade som att det som erbjuds är ett ganska styrt samtal, ett s.k. "diagnossamtal" där man går igenom ett utbildningsmaterial om Asperger. Men jag hoppas att jag har fel.
Detta "diagnossamtal" trodde jag att typ alla får när de kommer dit, men det fick inte du? Eller ingick det kanske i det som du gjorde med kuratorn? Eller så ingick det i gruppträffarna?

Jag är ganska osäker på om jag egentligen borde ta upp deras tid och resurser. Jag är så "högfungerande" och det finns så många som behöver hjälp. Kötiden just nu är tydligen minst ett år. (Jag frågade om man inte kan åberopa vårdgarantin, men hon jag pratade med sa bara att jag kan vända mig till en annan habilitering om jag vill, men att de lär ha lika lång väntetid. Vårdgarantin är visst ingen garanti...)

onionhttps skrev:Jag är i alla fall glad att jag fått remiss till Aspergercenter här i Stockholm från Mörby Habilitering. Har ni något liknande i Malmö? (jag väntar dock fortfarande i kön för att få komma in till Aspergercenter)

Nu blev jag nyfiken! Vad händer på Aspergercenter? Det har jag inte hört talas om - nu gick jag in på deras hemsida och såg att de hade föreläsningsserier. Men man kan alltså få remiss dit? Vad innebär det? (Bor också i Stockholm.)

hattifnatt skrev:

onionhttps skrev:Jag är i alla fall glad att jag fått remiss till Aspergercenter här i Stockholm från Mörby Habilitering. Har ni något liknande i Malmö? (jag väntar dock fortfarande i kön för att få komma in till Aspergercenter)

Nu blev jag nyfiken! Vad händer på Aspergercenter? Det har jag inte hört talas om - nu gick jag in på deras hemsida och såg att de hade föreläsningsserier. Men man kan alltså få remiss dit? Vad innebär det? (Bor också i Stockholm.)

Aspergercenter har samtalsgrupper inom olika ämnen. Det är i stort sätt vad det går ut på.

Tack för att ni försökt svara men jag har inte blivit klokare i någon av frågorna jag skrev i trådstarten. Jag har fått en del hjälp av hab genom åren. Men sedan måste hjälpen hjälpa också, annars förblir man minst lika hjälplös, eller ännu mer, då man har hjälp men inget hjälper. /TS Flinta

Fröken Fräken skrev:

onionhttps skrev:Långt svar

Tack för ditt utförliga svar! Det verkar som att du har fått bra hjälp, vad kul.

Själv är jag mest intresserad av samtal med psykolog, för att prata om min självbild och om situationer som uppstår. Men jag vet inte om man får gå till psykologen och prata fritt om sådana saker. Det verkade som att det som erbjuds är ett ganska styrt samtal, ett s.k. "diagnossamtal" där man går igenom ett utbildningsmaterial om Asperger. Men jag hoppas att jag har fel.
Detta "diagnossamtal" trodde jag att typ alla får när de kommer dit, men det fick inte du? Eller ingick det kanske i det som du gjorde med kuratorn? Eller så ingick det i gruppträffarna?

Jag är ganska osäker på om jag egentligen borde ta upp deras tid och resurser. Jag är så "högfungerande" och det finns så många som behöver hjälp. Kötiden just nu är tydligen minst ett år. (Jag frågade om man inte kan åberopa vårdgarantin, men hon jag pratade med sa bara att jag kan vända mig till en annan habilitering om jag vill, men att de lär ha lika lång väntetid. Vårdgarantin är visst ingen garanti...)

Jag är osäker på om habiliteringen ingår i vårdgarantin, och jag vet inte om 90 dagar gäller från första mötet eller tills att du ska få hjälp. Du måste hur som helst anmäla habiliteringen om de inte uppfyller en eventuell vårdgaranti, då får de böta. Det kan löna sig att kontakta andra habiliteringar, jag fick bara vänta en månad.

Jag har gått hos psykolog på habiliteringen och var inte nöjd. Jag fick prata om vad jag ville, men hon verkade bara vara utbildad på Asperger. Jag ville ha hjälp med saker som inte hade med min diagnos att göra. Det hade blivit sådana kommunikationsmissar på öppen psyk så jag hoppades på att den här terapin skulle vara anpassad för mina svårigheter att kommunicera, det var den inte och långt senare har jag fått veta att det inte finns någon forskning på hur vi med Asperger fungerar i terapi, det finns alltså ingen utbildning om det heller så psykologen kan inte anpassa terapin om de inte själva har prövat sig fram och sett vad som fungerar.

Jag har aldrig haft ett diagnos samtal varesig på habiliteringen eller någon annanstans, men efter min utredning pratade jag med psykologen som hade gjort utredningen i ca en timme där hon gick igenom vad det kommit fram till och då pratade vi lite om vad diagnosen innebar. Jag har aldrig känt något behov av något mer.

I Stockholm har du ju tillgång till Aspergercenter tack vara Habiliteringen.

http://habilitering.se/aspergercenters-vuxenteam

Liljan skrev:

Fröken Fräken skrev:

onionhttps skrev:Långt svar

Tack för ditt utförliga svar! Det verkar som att du har fått bra hjälp, vad kul.

Själv är jag mest intresserad av samtal med psykolog, för att prata om min självbild och om situationer som uppstår. Men jag vet inte om man får gå till psykologen och prata fritt om sådana saker. Det verkade som att det som erbjuds är ett ganska styrt samtal, ett s.k. "diagnossamtal" där man går igenom ett utbildningsmaterial om Asperger. Men jag hoppas att jag har fel.
Detta "diagnossamtal" trodde jag att typ alla får när de kommer dit, men det fick inte du? Eller ingick det kanske i det som du gjorde med kuratorn? Eller så ingick det i gruppträffarna?

Jag är ganska osäker på om jag egentligen borde ta upp deras tid och resurser. Jag är så "högfungerande" och det finns så många som behöver hjälp. Kötiden just nu är tydligen minst ett år. (Jag frågade om man inte kan åberopa vårdgarantin, men hon jag pratade med sa bara att jag kan vända mig till en annan habilitering om jag vill, men att de lär ha lika lång väntetid. Vårdgarantin är visst ingen garanti...)

Jag är osäker på om habiliteringen ingår i vårdgarantin, och jag vet inte om 90 dagar gäller från första mötet eller tills att du ska få hjälp. Du måste hur som helst anmäla habiliteringen om de inte uppfyller en eventuell vårdgaranti, då får de böta. Det kan löna sig att kontakta andra habiliteringar, jag fick bara vänta en månad.

Jag har gått hos psykolog på habiliteringen och var inte nöjd. Jag fick prata om vad jag ville, men hon verkade bara vara utbildad på Asperger. Jag ville ha hjälp med saker som inte hade med min diagnos att göra. Det hade blivit sådana kommunikationsmissar på öppen psyk så jag hoppades på att den här terapin skulle vara anpassad för mina svårigheter att kommunicera, det var den inte och långt senare har jag fått veta att det inte finns någon forskning på hur vi med Asperger fungerar i terapi, det finns alltså ingen utbildning om det heller så psykologen kan inte anpassa terapin om de inte själva har prövat sig fram och sett vad som fungerar.

Jag har aldrig haft ett diagnos samtal varesig på habiliteringen eller någon annanstans, men efter min utredning pratade jag med psykologen som hade gjort utredningen i ca en timme där hon gick igenom vad det kommit fram till och då pratade vi lite om vad diagnosen innebar. Jag har aldrig känt något behov av något mer.

Vårdgarantin gäller, det hade jag kollat innan jag ringde dit. Här står det om det: http://habilitering.se/att-fa-habiliter ... vantetider
Och det är 90 dagar till insats (inte till bedömningssamtal). Så det är redan överskridet med råge. Hon jag pratade med sa bara att det är samma väntetider överallt i Stockholm. De gjorde någon form av omorganisation ungefär samtidigt som jag var där på bedömningssamtal, jag tror att köerna ökade drastiskt då.
Ja, kanske borde jag anmäla dem. Men vad ska det hjälpa egentligen? Om de redan är överbelastade, på vilket sätt blir det bättre av en anmälan?

Ja, att hitta en terapeut som har koll på både AS och depression eller andra psykiska problem, och där personkemin dessutom stämmer, det är skitsvårt...

slackern skrev:I Stockholm har du ju tillgång till Aspergercenter tack vara Habiliteringen.

http://habilitering.se/aspergercenters-vuxenteam

Jag är osäker på om detta inlägg vänder sig till någon särskild i tråden eller bara är allmän info. För att få tillgång till Aspergercenter måste man i alla fall först ha en insats via sin egen habilitering. Så det är över ett års väntetid för att komma till habiliteringen, och därefter X antal månader till Aspergercenter.

Fröken Fräken skrev:

slackern skrev:I Stockholm har du ju tillgång till Aspergercenter tack vara Habiliteringen.

http://habilitering.se/aspergercenters-vuxenteam

Jag är osäker på om detta inlägg vänder sig till någon särskild i tråden eller bara är allmän info. För att få tillgång till Aspergercenter måste man i alla fall först ha en insats via sin egen habilitering. Så det är över ett års väntetid för att komma till habiliteringen, och därefter X antal månader till Aspergercenter.

3 månader tills du får träffa någon på Habiliteringen där dom presenterar sig och erbjuder lite olika stödinsatser, samtidigt skickar dom iväg en remis till Aspergercenter, eller så var det för mig.

Kan man få remiss till habilitering via vårdcentralen? Jag har en sån fobi att kontakta myndigheter och andra instanser än min husläkare som jag känner mig trygg med. Tänkte först gå dit och säga att jag vill gå till en psykolog eller liknande men det har aldrig hjälpt förut så varför skulle det hjälpa nu?

Det känns på någotvis väldigt skamligt att be om hjälp på detta sätt. I terapi går ju väldigt många vanliga människor för alla möjliga problem. Men jag har insett att jag sitter djupt i skiten och vill gärna få all hjälp jag kan få. Men man vill ju inte bli stämplad som handikappad... kanske måste man acceptera det och släppa stoltheten. Vad kan habiliteringen hjälpa till med? Vad har ni för erfarenheter och tar det lång tid innan man får hjälp?

Att man ska vara så himla orolig hela tiden...

Fröken Fräken skrev:

Liljan skrev:

Fröken Fräken skrev:Tack för ditt utförliga svar! Det verkar som att du har fått bra hjälp, vad kul.

Själv är jag mest intresserad av samtal med psykolog, för att prata om min självbild och om situationer som uppstår. Men jag vet inte om man får gå till psykologen och prata fritt om sådana saker. Det verkade som att det som erbjuds är ett ganska styrt samtal, ett s.k. "diagnossamtal" där man går igenom ett utbildningsmaterial om Asperger. Men jag hoppas att jag har fel.
Detta "diagnossamtal" trodde jag att typ alla får när de kommer dit, men det fick inte du? Eller ingick det kanske i det som du gjorde med kuratorn? Eller så ingick det i gruppträffarna?

Jag är ganska osäker på om jag egentligen borde ta upp deras tid och resurser. Jag är så "högfungerande" och det finns så många som behöver hjälp. Kötiden just nu är tydligen minst ett år. (Jag frågade om man inte kan åberopa vårdgarantin, men hon jag pratade med sa bara att jag kan vända mig till en annan habilitering om jag vill, men att de lär ha lika lång väntetid. Vårdgarantin är visst ingen garanti...)

Jag är osäker på om habiliteringen ingår i vårdgarantin, och jag vet inte om 90 dagar gäller från första mötet eller tills att du ska få hjälp. Du måste hur som helst anmäla habiliteringen om de inte uppfyller en eventuell vårdgaranti, då får de böta. Det kan löna sig att kontakta andra habiliteringar, jag fick bara vänta en månad.

Jag har gått hos psykolog på habiliteringen och var inte nöjd. Jag fick prata om vad jag ville, men hon verkade bara vara utbildad på Asperger. Jag ville ha hjälp med saker som inte hade med min diagnos att göra. Det hade blivit sådana kommunikationsmissar på öppen psyk så jag hoppades på att den här terapin skulle vara anpassad för mina svårigheter att kommunicera, det var den inte och långt senare har jag fått veta att det inte finns någon forskning på hur vi med Asperger fungerar i terapi, det finns alltså ingen utbildning om det heller så psykologen kan inte anpassa terapin om de inte själva har prövat sig fram och sett vad som fungerar.

Jag har aldrig haft ett diagnos samtal varesig på habiliteringen eller någon annanstans, men efter min utredning pratade jag med psykologen som hade gjort utredningen i ca en timme där hon gick igenom vad det kommit fram till och då pratade vi lite om vad diagnosen innebar. Jag har aldrig känt något behov av något mer.

Vårdgarantin gäller, det hade jag kollat innan jag ringde dit. Här står det om det: http://habilitering.se/att-fa-habiliter ... vantetider
Och det är 90 dagar till insats (inte till bedömningssamtal). Så det är redan överskridet med råge. Hon jag pratade med sa bara att det är samma väntetider överallt i Stockholm. De gjorde någon form av omorganisation ungefär samtidigt som jag var där på bedömningssamtal, jag tror att köerna ökade drastiskt då.
Ja, kanske borde jag anmäla dem. Men vad ska det hjälpa egentligen? Om de redan är överbelastade, på vilket sätt blir det bättre av en anmälan?

Ja, att hitta en terapeut som har koll på både AS och depression eller andra psykiska problem, och där personkemin dessutom stämmer, det är skitsvårt...

Jag fick en kallelse dagen efter att jag skrivit detta inlägg, vilket sammanträffande! Har varit där en gång nu. Svårt att säga ännu om det kommer att hjälpa mig, men psykologen verkade vettig i alla fall. Väldigt ung visserligen, men vettig.

Jag har inte anmält deras misslyckande med att erbjuda vård enligt vårdgarantin.

Jag upplever att den kurator jag träffat på habilitering har en väldigt låg ambitionsnivå, tar sällan initiativ till att säga något. Samt vill gärna att jag skall söka hjälp inom allmänpsykiatrin, som tycker jag att jag skall söka hjälp på habilitering.
Kuratorn har sagt till mig "-Kan du inte sluta att gå här", vilket jag upplevde som både otrevligt och icke välkomnande.

Jag upplever att habiliteringen ligger på en nivå, som om jag gick på daglig verksamhet.
Samtidigt som jag skall ut på en vanlig arbetsplats och arbetsträna nu, med stöd av en kurator som önskar avsluta kontakten med mig.

Jag har tidigare gått i stödsamtal i allmänspsykiatrin och där kände jag mig bättre bemött och att samtalen låg på en mer kvalificerad och lagom nivå för mig.

Jag upplever att en autismdiagnos är till nackdel vad gäller att få adekvat vård från psykiatrin och habiliteringen.
Samtidigt som kraven från försäkringskassa och arbetsförmedling, är desamma som för andra sjukskrivna utan autismdiagnos.

Jag kan inte se att en autismdiagnos är till gagn för mig som långtidssjukskriven som skall ut på arbetsträning.
Tvärtom negativ, då ingen hänsyn tas vad gäller krav. I kombination till att hänvisas till en habilitering med en mycket låg ambitionsnivå att erbjuda stöd. Stödet känns okvalificerat, oengagerat och kuratorn verkar vilja avsluta kontakten hela tiden.

Jag hoppas andra har bättre erfarenheter av habilitering än jag.