vofff skrev:Så det är en partner du behöver för att uppfylla lyckan i ditt liv?

Ja.

Jag har följt denna tråd ett tag nu och jag har gjort en snabbare analys av din situation. För det första så måste du ha tålamod och arbeta metodiskt, dvs ta små steg i taget i rätt riktning. Sett till nuet så verkar du ändå ha en någorlunda stabil grund att stå på som utgångsläge (se till det positiva): du har en heltidssysselsättning (heltidsjobb har du angett) och verkar ha hälsan i behåll (inga utmattningssymptom etc.). Nästa steg blir att hålla nedstämdheten och stressen i schack, vilket bäst görs genom regelbunden motion.

Det finns sedan flera saker som du skulle kunna företa dig för att åtminstone öka chanserna för att hitta någon att bli tillsammans med eller för att skaffa dig nya vänner. Nedan följer ett antal förslag:

*Gå med i ett korplag/idrottsförening
*Gå med i en intresseförening
*Ta en kvällskurs inom något som intresserar dig
*Engagera dig/börja arbeta lite ideellt

Hoppas att du får någon nytta av mina råd. Det finns alltid något man kan göra för att komma närmare sina mål. Så lägg upp en strategi och se till att börja ta steg för att genomföra den.

Appollo30 skrev:Jag har följt denna tråd ett tag nu och jag har gjort en snabbare analys av din situation. För det första så måste du ha tålamod och arbeta metodiskt, dvs ta små steg i taget i rätt riktning. Sett till nuet så verkar du ändå ha en någorlunda stabil grund att stå på som utgångsläge (se till det positiva): du har en heltidssysselsättning (heltidsjobb har du angett) och verkar ha hälsan i behåll (inga utmattningssymptom etc.). Nästa steg blir att hålla nedstämdheten och stressen i schack, vilket bäst görs genom regelbunden motion.

Det finns sedan flera saker som du skulle kunna företa dig för att åtminstone öka chanserna för att hitta någon att bli tillsammans med eller för att skaffa dig nya vänner. Nedan följer ett antal förslag:

*Gå med i ett korplag/idrottsförening
*Gå med i en intresseförening
*Ta en kvällskurs inom något som intresserar dig
*Engagera dig/börja arbeta lite ideellt

Hoppas att du får någon nytta av mina råd. Det finns alltid något man kan göra för att komma närmare sina mål. Så lägg upp en strategi och se till att börja ta steg för att genomföra den.

Jag har tyvärr ingen tid eller energi över för motion efter jobbet. På sin höjd någon promenad på helgen.
Och jag är tyvärr inte intresserad av något. Så det där med intressrgrejer blir svårt.
Så avsaknad av ork, tid och intresse gör att samtliga dina 4 råd blir knepiga att göra.. :/

Tycker tvärt om att detta forum hjälpt mig få insikt om mina problem och min depression och känner att jag är på god väg ut ur den. Med det menar så tycker jag också att en del saker i livet är jobbiga men när man börjar må bättre och få mer energi så kommer saker bli lättare med tiden det är min upplevelse.

För mig har det hjälpt att vila och lägga tid på avslappningsövningar samt lyssna på inspireranden tal från munkar de är ofta väldigt kloka.

För när man mår dåligt så är det bra att få uttrycka sina känslor med andra och kanske få hjälp och andra perspektiv.

Håller även på att läsa en bok om ACT dom heter Lyckofä llan som är rätt bra och intressant handlar mycket om hur man kan se på sina tankar som far i ens huvud och göra något meningsfullt av sitt liv. Kan rekommendera att skaffa den om du inte redan gjort det för den handlar en del om olycka och hur man kan göra för att må bättre, tar dock tid så ha tålamod.

Försöker också äta nyttigt och motionera regelbundet men ibland måste man nog tillåta sig att äta det man är sugen på oavsett om det är nyttigt eller ej för det kan ge en mer energi och glädje i livet sen är det viktigt att vila när man känner sig trött. Har börjat inse det nu och har faktiskt fåTT mer energi efter det. Innan försökte jag få mer energi genom att göra massa saker hela tiden ville inte ha egentid då fler läkare o psykolog sagt att det är det värsta man kan göra ledde tilla att jag fick ångest och ont i kroppen. Så egentid är bra om man gillar det så man ska aktivera sig efter hur mycket man orkar.

På tal om bensodiazepiner ska jag påtala att dessa är bra och MYCKET effektiva läkemedel rätt använda. I fall som ditt adjuvans vid terapi. INGET man ska använda i längden för beroendet är illa och kan vara dödligt.

Men man ska inte gå och vara rädd för dem heller. De är livsnödvändiga läkemedel och finns på WHOs lista över livsnödvändiga preparat för en fungerande sjukvård. De som får problem med bensoberoende är folk som har missbrukat eller stått på felaktiga ordinationer. Död är vid långt bruk så som år och extrema doser.

Däremot; Vården vågar inte skriva ut bensodiazepiner till nya pat. som är lämpade för ångest. De skriver ut Sobril (oxazepam) och Stesolod (diazepam) vilka har effekt efter 120 respektive 90 minuter ungefär.

Oxazepam (Sobril) och diazepam (Stesolid) fungerar som muskelavslappnande, ihållande obehagskänslor, och droguttrappning. Inget för ångest.

"Bensoproblemet" är delvis deras eget fel i.o.m att man skrivit ut det som godis i det förflutna, även till gamla missbrukare (nu sker samma sak igen, med Lyrica denna gång).

Däremot finns andra preparat som kan hjälpa dig. Fråga om du kan få en TCA utskriven. T.ex. klomipramin (Saroten) eller amitrypyilin. De är äldre antidepressiva preparat som är bra mycket effektivara mot depression och är dessutom ångestdämpande och kan avhjälpa sömnbesvär. EJ narkotika och EJ beroendeframkallande. Fråga läkaren om dessa, och sök nya läkare till du får dem.

Betydligt bättre än benso i beroendesynpunkt och att det är preparat man kan ta under lång tid likt SSRI.

Glöm SSRI och SNRI som sagt.

Själv får jag bara acceptera att jag är dömd för ett livslångt lidande i ensamhet.
Har haft kontaktperson, boendestöd, psykolog, och regelbunden kontakt med psykvården samtidigt, men nu avsäger jag mig allting eftersom ingenting hjälper ett dyft, utan tvärtom: De sakerna stjäl bara en massa tid och energi i onödan.

Min sista utväg som jag hoppades på var självmord. Jag har varit nära att göra det, men tyvärr klarar jag tydligen inte av att genomföra det.
Så nu sitter jag här och inser att jag är fast i ett livslångt lidande.

Jag tycker det är ett mysterium varför vissa måste lida så mycket. Vad har jag gjort liksom.

Får hoppas på en så tidig död som möjligt.

Fortsätt gärna skriva svar. Men skriv inte för att hjälpa mig, för jag tror inte längre på något som någon säger. Desto äldre jag blir desto mer inser jag att det är jag själv som vet bäst.
De som förstår allra minst är okända människor bakom en annan skärm någonstans.
Men som sagt.. fortsätt gärna skriva "för andras skull" så att säga, eller nåt.

jag förstår känslan micke

Måste bara få fråga vad det är som inte har hjälpt med kontaktperson, boendestödjare och psykolog?

Enligt min erfarenhet så förbättras inte måendet bara sådär utan det tar ett tag.

Hej, jag är ny på forumet och fann din tråd intressant; det är den första tråden jag besvarar.
Vad gäller din lycka så är allas lycka något personligt, du verkar ha goda förhållanden och en trygg grund. Att du har ett heltidsjobb och relativt ordnade förhållanden, väcker viss avundsjuka hos vissa. Det är därför naturligt att du söker en partner för att ha någon som kan stödja dig när du mår mindre bra. Liksom alla människor som söker lycka i ett förhållande är det oerhört svårt att finna rätt person som accepterar den man är.

Du verkar inte ha funnit någon men har varit öppen för att finna en partner, därför bör du vid varje tillfälle du befinner dig i en situation där du kan komma i kontakt med en potentiell partner, finna en mindre lycka eftersom du är ett steg närmare din större lycka.

Anledningar till varför du inte funnit någon, kan dels bero på att du har missat de möjligheterna som funnits, vi asperbergare är inte skickliga till att upptäcka socialt kroppsspråk. Därför bör du inte se dina tidigare misslyckanden som ett resultat som pekar på att du aldrig kommer finna någon, eftersom det inte är otänkbart att du har missat sociala koder. Jag föreslår att du antingen försöker studera in sociala koder som visar intresse för att inleda ett partnerskap, antingen på film eller läser en bok; på så sätt ha större möjlighet att finna situationer som kan medföra en framgångsrik partnerrelation.



Moderator atoms - la in ett par blankrader.

Fretshi skrev:Måste bara få fråga vad det är som inte har hjälpt med kontaktperson, boendestödjare och psykolog?

Enligt min erfarenhet så förbättras inte måendet bara sådär utan det tar ett tag.

Det har helt enkelt inte fått mig att bli lyckligare.
Varför vet jag inte.
Eller.. det kanske är för att det inte löser grundproblemet: Att jag är ensam och kommer aldrig att få en partner.
Man kan inte fixa ett benbrott med ett plåster.
Har gett allt förutom boendestöd tid. (Är 100% säker på att boendestöd inte heller hjälper).

Varje gång som jag går utanför dörren så blir jag lite mer ledsen eftersom jag ser en massa extremt vackra tjejer överallt.
Jag anstränger mig för att inte se något men det är oundvikligt att man råkar se lite. Önskar att jag vore blind.

truthseeker skrev:jag förstår känslan micke

Hoppas att allt rullar på för dig och så som vanligt.

Tror visst att du kommer hitta en partner någon gång.
Låt det ta den tid det tar tror det finns någon för alla, vill också ha en partner någon gång men har för mycket problem med mig själv just nu. När det löser sig och jag känner mig bättre vill jag träffa någon men det kommer nog ta ett tag innan min hittar den rätta.

Sisyfos skrev:Hej, jag är ny på forumet och fann din tråd intressant; det är den första tråden jag besvarar.
Vad gäller din lycka så är allas lycka något personligt, du verkar ha goda förhållanden och en trygg grund. Att du har ett heltidsjobb och relativt ordnade förhållanden, väcker viss avundsjuka hos vissa. Det är därför naturligt att du söker en partner för att ha någon som kan stödja dig när du mår mindre bra. Liksom alla människor som söker lycka i ett förhållande är det oerhört svårt att finna rätt person som accepterar den man är.

Du verkar inte ha funnit någon men har varit öppen för att finna en partner, därför bör du vid varje tillfälle du befinner dig i en situation där du kan komma i kontakt med en potentiell partner, finna en mindre lycka eftersom du är ett steg närmare din större lycka.

Anledningar till varför du inte funnit någon, kan dels bero på att du har missat de möjligheterna som funnits, vi asperbergare är inte skickliga till att upptäcka socialt kroppsspråk. Därför bör du inte se dina tidigare misslyckanden som ett resultat som pekar på att du aldrig kommer finna någon, eftersom det inte är otänkbart att du har missat sociala koder. Jag föreslår att du antingen försöker studera in sociala koder som visar intresse för att inleda ett partnerskap, antingen på film eller läser en bok; på så sätt ha större möjlighet att finna situationer som kan medföra en framgångsrik partnerrelation.



Moderator atoms - la in ett par blankrader.

Det var ett av de bästa svaren som jag har läst. Tack.
Du verkar förstå grejen och ta mig på allvar så att säga. Det är lite trevligt att få höra att mina känslor osv. är naturliga.

Men jag tror ju tyvärr fortfarande att det är helt kört för mig. Men man kan väl alltid hoppas att du har rätt

Tack för blankraderna atoms

Mikael89 skrev:

Fretshi skrev:Måste bara få fråga vad det är som inte har hjälpt med kontaktperson, boendestödjare och psykolog?

Enligt min erfarenhet så förbättras inte måendet bara sådär utan det tar ett tag.

Det har helt enkelt inte fått mig att bli lyckligare.
Varför vet jag inte.
Eller.. det kanske är för att det inte löser grundproblemet: Att jag är ensam och kommer aldrig att få en partner.
Man kan inte fixa ett benbrott med ett plåster.
Har gett allt förutom boendestöd tid. (Är 100% säker på att boendestöd inte heller hjälper).
.

Jag fattar. Det du söker är väl mänsklig kontakt? Ett utbyte av känslor och tankar? Personal i vård/omsorg ska bemöta en neutralt oavsett hur man mår och beter sig och inte säga vad de egentligen, på ett privat plan, känner, tycker och tänker i mötet med dig. Hur personliga de är varierar, vissa väljer att vara opersonliga rakt igenom vilket kan vara både bra och dåligt när det kommer till t ex psykologer.

Personal tror jag i de flesta fall inte kan ersätta äkta relationer. Däremot kanske vissa kan tipsa eller vägleda lite om man saknar relationer överlag.

Jag tror att en lösning på ditt problem även kan vara att anpassa din personlighet till något du klarar av, vilket därtill ökar dina chanser att attrahera en parter (jag har ovan rekommenderat att du förbättrar din förmåga att läsa av intresse från potentiell partner).

Jag personligen har anlagt en mer kylig och distanserad stil som jag med viss framgång kan attrahera en partner; vidare är det svårt för mig att bibehålla lugnet eftersom jag blir uppspelt enär jag bedömmer mina chanser goda; om min partner noterar att hon kan framkalla starka känslor hos mig som en tillsynnes kylig person, kan hon antingen finna mig obehaglig eller tolka det som en tydlig intresseanmälan och härmed undersöka mig närmre som en potentiell partner.

Vad vill jag ha framlyfta med texten? Att det finns utrymme för dig att växa och slutligen stärka dina chanser att attrahera och på sikt skapa en relation med en kvinna.

Jag kan även påpeka att du har något som en viss grupp av tjejer eftersöker, nämligen pengar och status som västerlänning. Det gör att du kan åka till, förslagsvis Thailand eller ett liknande land där det konventionella är att kvinnor är mer påflugna, varvid de är övertydliga samt önskar att bli utvalda hos västerländsk man.

Flinta skrev:

Mikael89 skrev:

Fretshi skrev:Måste bara få fråga vad det är som inte har hjälpt med kontaktperson, boendestödjare och psykolog?

Enligt min erfarenhet så förbättras inte måendet bara sådär utan det tar ett tag.

Det har helt enkelt inte fått mig att bli lyckligare.
Varför vet jag inte.
Eller.. det kanske är för att det inte löser grundproblemet: Att jag är ensam och kommer aldrig att få en partner.
Man kan inte fixa ett benbrott med ett plåster.
Har gett allt förutom boendestöd tid. (Är 100% säker på att boendestöd inte heller hjälper).
.

Jag fattar. Det du söker är väl mänsklig kontakt? Ett utbyte av känslor och tankar? Personal i vård/omsorg ska bemöta en neutralt oavsett hur man mår och beter sig och inte säga vad de egentligen, på ett privat plan, känner, tycker och tänker i mötet med dig. Hur personliga de är varierar, vissa väljer att vara opersonliga rakt igenom vilket kan vara både bra och dåligt när det kommer till t ex psykologer.

Personal tror jag i de flesta fall inte kan ersätta äkta relationer. Däremot kanske vissa kan tipsa eller vägleda lite om man saknar relationer överlag.

Ja, precis, jag söker efter mänsklig kontakt med bl.a. utbyte av känslor och tankar.
Jag har kommit fram till att om det inte är privat och äkta så är jag inte intresserad av den kontakten.
Fast psykolog behöver inte vara så privat och äkta för mig. Där "räcker" det väl med att hen inte är känslokall (hen ska bry sig och ha lite empati/medlidande).

Sisyfos skrev:Jag tror att en lösning på ditt problem även kan vara att anpassa din personlighet till något du klarar av, vilket därtill ökar dina chanser att attrahera en parter (jag har ovan rekommenderat att du förbättrar din förmåga att läsa av intresse från potentiell partner).

Jag personligen har anlagt en mer kylig och distanserad stil som jag med viss framgång kan attrahera en partner; vidare är det svårt för mig att bibehålla lugnet eftersom jag blir uppspelt enär jag bedömmer mina chanser goda; om min partner noterar att hon kan framkalla starka känslor hos mig som en tillsynnes kylig person, kan hon antingen finna mig obehaglig eller tolka det som en tydlig intresseanmälan och härmed undersöka mig närmre som en potentiell partner.

Vad vill jag ha framlyfta med texten? Att det finns utrymme för dig att växa och slutligen stärka dina chanser att attrahera och på sikt skapa en relation med en kvinna.

Jag kan även påpeka att du har något som en viss grupp av tjejer eftersöker, nämligen pengar och status som västerlänning. Det gör att du kan åka till, förslagsvis Thailand eller ett liknande land där det konventionella är att kvinnor är mer påflugna, varvid de är övertydliga samt önskar att bli utvalda hos västerländsk man.

Jag har dåligt pokerfejs och är dålig på att spela teater.
Och det känns allmänt kört som sagt..
Min personlighet är så oattraktiv och genomrutten att inga knep skulle funka.
Sminka en gris blir nog ingen höjdare.

Det där med Thailand är ett vanligt råd.
Men tyvärr är jag inte på något plan intresserad av att åka till Thailand och hämta en thailändska (eller dylikt). Du "hör" ju själv hur det låter när man säger det.
Tanken äcklar mig faktiskt.
Inte för att jag har något emot såna människor men hela grejen känns så.. fel.
Skulle kunna skriva en lång lista med saker som är dåligt med det men jag låter bli.

Jag förstår precis hur micke känner då jag är i samma sits själv. Fattar inte alls hur man ska lösa det. Känns omöjligt när man saknar livserfarenhet och inte funkar som man ska i huvudet. Om man mot förmodan hittar nån tjej på nätet att prata med så dör det ut rätt snabbt. Eller så är hon inte intresserad av något.

Känns inte lovande heller då jag har gott om exempel från släkten att det inte alls löser sig för alla. har minst 5 manliga släktingar som levt ensamma hela livet. Varav 2 är döda nu.

truthseeker skrev:Jag förstår precis hur micke känner då jag är i samma sits själv. Fattar inte alls hur man ska lösa det. Känns omöjligt när man saknar livserfarenhet och inte funkar som man ska i huvudet. Om man mot förmodan hittar nån tjej på nätet att prata med så dör det ut rätt snabbt. Eller så är hon inte intresserad av något.

Känns inte lovande heller då jag har gott om exempel från släkten att det inte alls löser sig för alla. har minst 5 manliga släktingar som levt ensamma hela livet. Varav 2 är döda nu.

Okej, ja precis. Jag vet ju redan nu att det inte kommer lösa sig för mig.
Och jag vill verkligen verkligen verkligen inte leva ett helt liv helt ensam. Samtidigt så verkar jag inte klara av att ta mitt liv.
Så vad f*n ska man göra? Sitta och lida med denna vetskap. Därför är jag så obeskrivligt ledsen.

Har en kompis som är lite äldre än mig och han sa att han alltid fått de tjejer han velat ha för att han alltid varit sig själv så det kan nog vara ett klokt råd istället för att spela någon annan.

Jag träffade en tjej från Turkiet som bodde i grannkorridoren när jag studerade dock var det under en jobbig period i mitt liv så gick inte så bra.
Vi skulle ta varandras mailadreser och ha skype kontakt när hon åkte tillbaka till Turkiet. Var bara jag som hörde av mig utan att få svar från henne så det sket sig där. Nu är jag kär i en tjej på kung fun, men vette fan hur jag ska få henne eller om vi två passar ihop. Man blir så nervös inför snygga tjejer.

Fretshi skrev:Har en kompis som är lite äldre än mig och han sa att han alltid fått de tjejer han velat ha för att han alltid varit sig själv så det kan nog vara ett klokt råd istället för att spela någon annan.

Jag har som sagt alltid varit mig själv vare sig jag vill det eller inte eftersom jag inte kan fejka.

truthseeker: Jag uttryckte mig dumt förut. Menade egentligen att jag hoppas att allt rullar på bättre för dig än vanligt. Inte bara som vanligt..

Jag har alltid spelat någon annan hela livet. vet knappt hur jag är mig själv. Men så fort jag försöker vara det försvinner folk väldigt snabbt. Och spela det orkar jag snart inte mer.

Mikael89 skrev:truthseeker: Jag uttryckte mig dumt förut. Menade egentligen att jag hoppas att allt rullar på bättre för dig än vanligt. Inte bara som vanligt..

Tycker man total ensamhet är bättre så går det riktigt bra nu

Sisyfos skrev:Du verkar inte ha funnit någon men har varit öppen för att finna en partner, därför bör du vid varje tillfälle du befinner dig i en situation där du kan komma i kontakt med en potentiell partner, finna en mindre lycka eftersom du är ett steg närmare din större lycka.

Bra formulerat , Sisyfos. Den meningen skulle nog ge mig lite hopp om jag letade efter en partner. Samtidigt som faktumet att livet är kort och jordens befolkning stor skulle fortsätta eka/mala.

Man kanske kan bli mer lycklig igen.

Jag tror jag kommer få min belöning efter det här livet. Är olycklig periodvis. Varför behöver inte tjejer svara? De kan vara lika olyckliga som du. Varför skulle olyckliga söka sig hit, låter som om det skulle va ett place för loosers..det är folk med AS som söker sig hit .