Förklara för mig...
9 inlägg
• Sida 1 av 1
Förklara för mig...
Förklara för mig varför jag är så jobbig och irriterande och berätta vad jag skall göra och hurdan jag skall vara för att folk skall tycka om mig.
Förklara för mig...
Kära söta rara smarta Kahlokatt. Jag tycker att du hör till de mest givande och läsvärda på det här forumet. Jag hoppas att du tar till dig att jag menar det, och inte bara försöker vara "snäll".
Förklara för mig...
Du måste ju vara en av de mest omtyckta personerna på forumet? Och de mest intressanta trådarna är ju de som du skapat. Tror det är ett fall av dåligt självförtroende eller liknande, du är mycket bättre omtyckt än du kanske tror själv.
Förklara för mig...
Skriver nästan aldrig i detta forum men läser alltid vad du har att säga. Alltid sund och trevlig + intressant att läsa vad du har att säga.
Förklara för mig...
Hallå Kahlokatt.
Jag gillar också dina inlägg. Massor. Särskilt de om flaggor och om intressanta folkslag. Fortsätt skriva, tycker jag.
Jag gillar också dina inlägg. Massor. Särskilt de om flaggor och om intressanta folkslag. Fortsätt skriva, tycker jag.
Förklara för mig...
Jeg synes ikke du er det!Kahlokatt skrev:Förklara för mig varför jag är så jobbig och irriterande
Det er/gjør du allerede. Fortsett å være og gjøre som du vil du.Kahlokatt skrev:berätta vad jag skall göra och hurdan jag skall vara för att folk skall tycka om mig.
Förklara för mig...
Det handlar nog mer om att hitta en bra strategi när man inte är omtyckt. Hur man än anpassar sig och ändrar sig kommer alltid någon att finnas som inte tycker om en. Det finns ingen människa som precis alla tycker om. Så vad är vettigast? Att vara sig själv och inte omtyckt av alla, eller att göra sig till och inte vara omtyckt av alla?
Så, alla människor kommer stöta på människor som inte håller med och människor som är rent elaka. Det bara är så. Ibland retar man folk för att man det bara råkar bli så, och det händer även NT. Ibland retar man folk för att de har sitt eget bagage och man råkar vara på ett sätt som råkar trigga dem till att bli elaka. I det första fallet kan man försöka andas djupt, ta ett steg tillbaka och se om det går att reda ut. I det andra fallet så handlar det nog mer om att skita i elakheter och försöka fokusera på dem som faktiskt uppskattar en!
Lättare sagt än gjort. Man kan bli fixerad vid de som tycker illa om en så att man nästan glömmer dem som tycker bra om en. Fast man skulle må mycket bättre om man fokuserade på det senare.
Inte en enkel sak men går att jobba på. Jag tror att det går. Att man en dag förstår att en persons påhopp INTE betyder att man är en värdelös liten skit utan det beror på något annat. Tyvärr tror jag att man kan få sådana hemska tankar per automatik om man t ex blivit mycket mobbad. Svårt att tala om för känslorna att mobbningen var mobbarnas fel, att mobbningen inte pågår längre. Och att man faktiskt är värd precis lika mycket som andra.
I slutänden handlar det om att se sig själv med mer förlåtande ögon, så som man skulle se på en god vän.
Så, alla människor kommer stöta på människor som inte håller med och människor som är rent elaka. Det bara är så. Ibland retar man folk för att man det bara råkar bli så, och det händer även NT. Ibland retar man folk för att de har sitt eget bagage och man råkar vara på ett sätt som råkar trigga dem till att bli elaka. I det första fallet kan man försöka andas djupt, ta ett steg tillbaka och se om det går att reda ut. I det andra fallet så handlar det nog mer om att skita i elakheter och försöka fokusera på dem som faktiskt uppskattar en!
Lättare sagt än gjort. Man kan bli fixerad vid de som tycker illa om en så att man nästan glömmer dem som tycker bra om en. Fast man skulle må mycket bättre om man fokuserade på det senare.
Inte en enkel sak men går att jobba på. Jag tror att det går. Att man en dag förstår att en persons påhopp INTE betyder att man är en värdelös liten skit utan det beror på något annat. Tyvärr tror jag att man kan få sådana hemska tankar per automatik om man t ex blivit mycket mobbad. Svårt att tala om för känslorna att mobbningen var mobbarnas fel, att mobbningen inte pågår längre. Och att man faktiskt är värd precis lika mycket som andra.
I slutänden handlar det om att se sig själv med mer förlåtande ögon, så som man skulle se på en god vän.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor