För att skolans jobb är inte att hitta potential och vad du är bra på, skolans jobb är att sätta lägre betyg på de som inte passar in eller ännu värre diagnosera de som inte passar in,oftast pojkar.

Jag skulle vilja se hur det är i finland,är folket lyckligare tackvare skolan? Hur ser de ut med ADHD? ADHD diagnoseras folk i en högre grad där? Om man räknar bort alla nyanlända utan bara kollar på som konsekvens av skolan, är arbetslösheten lägre i finland? Det är juh så man måste räkna för att få fram ett sanningsenligt svar!

Legacy skrev:För att skolans jobb är inte att hitta potential och vad du är bra på, skolans jobb är att sätta lägre betyg på de som inte passar in eller ännu värre diagnosera de som inte passar in,oftast pojkar.

Jag skulle vilja se hur det är i finland,är folket lyckligare tackvare skolan? Hur ser de ut med ADHD? ADHD diagnoseras folk i en högre grad där? Om man räknar bort alla nyanlända utan bara kollar på som konsekvens av skolan, är arbetslösheten lägre i finland? Det är juh så man måste räkna för att få fram ett sanningsenligt svar!

Jag tycker finländarnas lyckonivå är ovidkommande. Skolans uppgift är inte att göra barnen lyckliga utan att ge dem kunskap och att förbereda dem inför arbetslivet. Om de svenska eleverna nu är mer nöjda i skolan än de finländska men presterar sämre, så tycker jag inte vi kan slå oss till ro med det i Sverige.

F ö så kommer de nordiska länderna högt i alla lyckoundersökningar.

Undersökningen har pågått från 2005 till 2011, och det här är de länderna med nöjdast invånare i världen:

Denmark
Finland
Norway
Netherlands
Canada
Switzerland
Sweden
New Zealand
Australia
Ireland

http://renewmag.se/2012/04/fn-listar-va ... aste-folk/

Alien skrev:

Legacy skrev:För att skolans jobb är inte att hitta potential och vad du är bra på, skolans jobb är att sätta lägre betyg på de som inte passar in eller ännu värre diagnosera de som inte passar in,oftast pojkar.

Jag skulle vilja se hur det är i finland,är folket lyckligare tackvare skolan? Hur ser de ut med ADHD? ADHD diagnoseras folk i en högre grad där? Om man räknar bort alla nyanlända utan bara kollar på som konsekvens av skolan, är arbetslösheten lägre i finland? Det är juh så man måste räkna för att få fram ett sanningsenligt svar!

Jag tycker finländarnas lyckonivå är ovidkommande. Skolans uppgift är inte att göra barnen lyckliga utan att ge dem kunskap och att förbereda dem inför arbetslivet. Om de svenska eleverna nu är mer nöjda i skolan än de finländska men presterar sämre, så tycker jag inte vi kan slå oss till ro med det i Sverige.

F ö så kommer de nordiska länderna högt i alla lyckoundersökningar.

Undersökningen har pågått från 2005 till 2011, och det här är de länderna med nöjdast invånare i världen:

Denmark
Finland
Norway
Netherlands
Canada
Switzerland
Sweden
New Zealand
Australia
Ireland

http://renewmag.se/2012/04/fn-listar-va ... aste-folk/

Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Alien skrev:

Legacy skrev:För att skolans jobb är inte att hitta potential och vad du är bra på, skolans jobb är att sätta lägre betyg på de som inte passar in eller ännu värre diagnosera de som inte passar in,oftast pojkar.

Jag skulle vilja se hur det är i finland,är folket lyckligare tackvare skolan? Hur ser de ut med ADHD? ADHD diagnoseras folk i en högre grad där? Om man räknar bort alla nyanlända utan bara kollar på som konsekvens av skolan, är arbetslösheten lägre i finland? Det är juh så man måste räkna för att få fram ett sanningsenligt svar!

Jag tycker finländarnas lyckonivå är ovidkommande. Skolans uppgift är inte att göra barnen lyckliga utan att ge dem kunskap och att förbereda dem inför arbetslivet. Om de svenska eleverna nu är mer nöjda i skolan än de finländska men presterar sämre, så tycker jag inte vi kan slå oss till ro med det i Sverige.

F ö så kommer de nordiska länderna högt i alla lyckoundersökningar.

Undersökningen har pågått från 2005 till 2011, och det här är de länderna med nöjdast invånare i världen:

Denmark
Finland
Norway
Netherlands
Canada
Switzerland
Sweden
New Zealand
Australia
Ireland

http://renewmag.se/2012/04/fn-listar-va ... aste-folk/

Vilken dålig blogg en massa stavfel så påstod dom att Finland ligger i Skandinavien.

Är väl översatt från engelskan; de skiljer inte på Norden och Skandinavien. Men det har ju ingen betydelse för sakfrågan, dvs lyckonivån.

Legacy skrev:

Alien skrev:

Legacy skrev:För att skolans jobb är inte att hitta potential och vad du är bra på, skolans jobb är att sätta lägre betyg på de som inte passar in eller ännu värre diagnosera de som inte passar in,oftast pojkar.

Jag skulle vilja se hur det är i finland,är folket lyckligare tackvare skolan? Hur ser de ut med ADHD? ADHD diagnoseras folk i en högre grad där? Om man räknar bort alla nyanlända utan bara kollar på som konsekvens av skolan, är arbetslösheten lägre i finland? Det är juh så man måste räkna för att få fram ett sanningsenligt svar!

Jag tycker finländarnas lyckonivå är ovidkommande. Skolans uppgift är inte att göra barnen lyckliga utan att ge dem kunskap och att förbereda dem inför arbetslivet. Om de svenska eleverna nu är mer nöjda i skolan än de finländska men presterar sämre, så tycker jag inte vi kan slå oss till ro med det i Sverige.

F ö så kommer de nordiska länderna högt i alla lyckoundersökningar.

Undersökningen har pågått från 2005 till 2011, och det här är de länderna med nöjdast invånare i världen:

Denmark
Finland
Norway
Netherlands
Canada
Switzerland
Sweden
New Zealand
Australia
Ireland

http://renewmag.se/2012/04/fn-listar-va ... aste-folk/

Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Jo, jag håller med dig i princip. Men man måste samtidigt vara lite försiktig så att inte utbildningsnivån sjunker för mycket. Människan kan vara ganska lat och om elever bara ska göra sånt som de vill göra och bara sånt som de är bra på, då finns det risk att de saknar några grundläggande kunskaper som de skulle behöva även för att förverkliga det som de verkligen vill göra. Man tänker inte alltid på det, men om du tänker dig en vuxen människa som jobbar med något hyfsat avancerat och som då har valt bort "annat". Jag kan tänka mig att det kan ha negativa konsekvenser. Låt oss säga den människan jobbar med något inom naturvetenskap och har slarvat med svenska ganska mycket. Om man inte kan skriva tillräckligt bra och begriplig, så funkar det inte bra.

Min poäng är väl då att man behöver en grundläggande utbildning i dem vanliga skolämnena först, innan man specialiserar sig. Ungefär som det är nu, att det sker främst i gymnasiet.

Legacy skrev:Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Sånt flum har lett till den misslyckade skola vi har i dag. Skolan ska lära ut kunskaper och deciplin som är till nytta i arbetslivet.

Moggy skrev:

Legacy skrev:Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Sånt flum har lett till den misslyckade skola vi har i dag. Skolan ska lära ut kunskaper och deciplin som är till nytta i arbetslivet.

Uhm det finns inget sånt,jag pratade om hur man skall göra skolan så optimal som möjligt haha.

Och inte slösa bort 13-14 år av elevernas liv när vi hade kunnat göra dem åren betydelsefulla..

Toblerone skrev:

Legacy skrev:

Alien skrev:Jag tycker finländarnas lyckonivå är ovidkommande. Skolans uppgift är inte att göra barnen lyckliga utan att ge dem kunskap och att förbereda dem inför arbetslivet. Om de svenska eleverna nu är mer nöjda i skolan än de finländska men presterar sämre, så tycker jag inte vi kan slå oss till ro med det i Sverige.

F ö så kommer de nordiska länderna högt i alla lyckoundersökningar.

http://renewmag.se/2012/04/fn-listar-va ... aste-folk/

Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Jo, jag håller med dig i princip. Men man måste samtidigt vara lite försiktig så att inte utbildningsnivån sjunker för mycket. Människan kan vara ganska lat och om elever bara ska göra sånt som de vill göra och bara sånt som de är bra på, då finns det risk att de saknar några grundläggande kunskaper som de skulle behöva även för att förverkliga det som de verkligen vill göra. Man tänker inte alltid på det, men om du tänker dig en vuxen människa som jobbar med något hyfsat avancerat och som då har valt bort "annat". Jag kan tänka mig att det kan ha negativa konsekvenser. Låt oss säga den människan jobbar med något inom naturvetenskap och har slarvat med svenska ganska mycket. Om man inte kan skriva tillräckligt bra och begriplig, så funkar det inte bra.

Min poäng är väl då att man behöver en grundläggande utbildning i dem vanliga skolämnena först, innan man specialiserar sig. Ungefär som det är nu, att det sker främst i gymnasiet.

Självklart ska inte utbildningsnivån sänkas, utan när skolan hittat talang och vad den tycker är kul så ska kompetens finnas och nivån ska inte förändras. Jag tror snarare att utbildningsnivån kommer att öka, eftersom de kommer bli mer konkurrens upp i åldrarna. Om man vill gå naturvetenskap och har en skolupptäckt talang i det så måste man naturligt lära sig både svenska och engelska också, det är viktigt!

Om fler får göra det de är bra på då kommer fler betala in skatt, då kan vill väl ha nån sidoutbildning man även kan välja senare som är gratis där man kan lära sig sånt man inte behöver.

Legacy skrev:

Toblerone skrev:

Legacy skrev:
Om man trivs i skolan så är man lycklig, det är nåt skolan ska sträva efter.

Vad skolan är, är oväsentligt, annars så skulle vi bara stå stil på samma prick utan att förbättra oss. Frågan är hur vi ska göra åren från 6 till 19 för våra medborgare så optimalt som möjligt. Skolans uppgift ska vara att hitta potential och vad den eleven är bra på och trivs med för att göra de åren så optimalt som möjligt.

Jo, jag håller med dig i princip. Men man måste samtidigt vara lite försiktig så att inte utbildningsnivån sjunker för mycket. Människan kan vara ganska lat och om elever bara ska göra sånt som de vill göra och bara sånt som de är bra på, då finns det risk att de saknar några grundläggande kunskaper som de skulle behöva även för att förverkliga det som de verkligen vill göra. Man tänker inte alltid på det, men om du tänker dig en vuxen människa som jobbar med något hyfsat avancerat och som då har valt bort "annat". Jag kan tänka mig att det kan ha negativa konsekvenser. Låt oss säga den människan jobbar med något inom naturvetenskap och har slarvat med svenska ganska mycket. Om man inte kan skriva tillräckligt bra och begriplig, så funkar det inte bra.

Min poäng är väl då att man behöver en grundläggande utbildning i dem vanliga skolämnena först, innan man specialiserar sig. Ungefär som det är nu, att det sker främst i gymnasiet.

Självklart ska inte utbildningsnivån sänkas, utan när skolan hittat talang och vad den tycker är kul så ska kompetens finnas och nivån ska inte förändras. Jag tror snarare att utbildningsnivån kommer att öka, eftersom de kommer bli mer konkurrens upp i åldrarna. Om man vill gå naturvetenskap och har en skolupptäckt talang i det så måste man naturligt lära sig både svenska och engelska också, det är viktigt!

Om fler får göra det de är bra på då kommer fler betala in skatt, då kan vill väl ha nån sidoutbildning man även kan välja senare som är gratis där man kan lära sig sånt man inte behöver.

Sorry, men så är det ju redan. Man gör ju redan allt för att uppmuntra elevernas starka sidor. Självklart måste man jobba på det hela tiden, för att inte slappa till, för att upprätthålla detta. Men man gör det redan, så det är inget nytt.

Toblerone skrev:

Legacy skrev:

Toblerone skrev:
Jo, jag håller med dig i princip. Men man måste samtidigt vara lite försiktig så att inte utbildningsnivån sjunker för mycket. Människan kan vara ganska lat och om elever bara ska göra sånt som de vill göra och bara sånt som de är bra på, då finns det risk att de saknar några grundläggande kunskaper som de skulle behöva även för att förverkliga det som de verkligen vill göra. Man tänker inte alltid på det, men om du tänker dig en vuxen människa som jobbar med något hyfsat avancerat och som då har valt bort "annat". Jag kan tänka mig att det kan ha negativa konsekvenser. Låt oss säga den människan jobbar med något inom naturvetenskap och har slarvat med svenska ganska mycket. Om man inte kan skriva tillräckligt bra och begriplig, så funkar det inte bra.

Min poäng är väl då att man behöver en grundläggande utbildning i dem vanliga skolämnena först, innan man specialiserar sig. Ungefär som det är nu, att det sker främst i gymnasiet.

Självklart ska inte utbildningsnivån sänkas, utan när skolan hittat talang och vad den tycker är kul så ska kompetens finnas och nivån ska inte förändras. Jag tror snarare att utbildningsnivån kommer att öka, eftersom de kommer bli mer konkurrens upp i åldrarna. Om man vill gå naturvetenskap och har en skolupptäckt talang i det så måste man naturligt lära sig både svenska och engelska också, det är viktigt!

Om fler får göra det de är bra på då kommer fler betala in skatt, då kan vill väl ha nån sidoutbildning man även kan välja senare som är gratis där man kan lära sig sånt man inte behöver.

Sorry, men så är det ju redan. Man gör ju redan allt för att uppmuntra elevernas starka sidor. Självklart måste man jobba på det hela tiden, för att inte slappa till, för att upprätthålla detta. Men man gör det redan, så det är inget nytt.

Hur är det så menar du? Gillar du matematik eller svenska så får du göra det, om du inte gör det, ja då uppstår det problem. Du får utveckla hur du menar med att det redan är så? Om skolan upptäcker att man är bra på basket tex.

Legacy skrev:

Toblerone skrev:

Legacy skrev:
Självklart ska inte utbildningsnivån sänkas, utan när skolan hittat talang och vad den tycker är kul så ska kompetens finnas och nivån ska inte förändras. Jag tror snarare att utbildningsnivån kommer att öka, eftersom de kommer bli mer konkurrens upp i åldrarna. Om man vill gå naturvetenskap och har en skolupptäckt talang i det så måste man naturligt lära sig både svenska och engelska också, det är viktigt!

Om fler får göra det de är bra på då kommer fler betala in skatt, då kan vill väl ha nån sidoutbildning man även kan välja senare som är gratis där man kan lära sig sånt man inte behöver.

Sorry, men så är det ju redan. Man gör ju redan allt för att uppmuntra elevernas starka sidor. Självklart måste man jobba på det hela tiden, för att inte slappa till, för att upprätthålla detta. Men man gör det redan, så det är inget nytt.

Hur är det så menar du? Gillar du matematik eller svenska så får du göra det, om du inte gör det, ja då uppstår det problem. Du får utveckla hur du menar med att det redan är så? Om skolan upptäcker att man är bra på basket tex.

Det beror ju alldeles på vilka möjligheter som finns inom skolan. Inom ämnet kan man ju lättare låta eleverna satsa på det de är bra på. T.ex. utveckla sitt skrivande på svenska (eller engelska), att göra prov muntligt (om de har svårare för skriftligt), på idrotten kan de förstås också utveckla det de är bäst på, men man måste ju också beta av olika saker. T.ex. måste man kunna simma. Men det är tanken att eleven ska ha utrymme att välja lite, så långt det går. Och det kan ju se så olika ut. Allt förutom det som måste göras, kan ju diskuteras. Sen har man ju haft individuell utvecklingsplan, som verkligen ska uttrycka hur just den eleven ska utvecklas bäst. De är väl inte helt borta, men man har väl "taggat ned" lite där.

Svensk skola är idag "Flickanpassad". Det vill säga att svensk skola är inte är anpassad alls för pojkar. Boven i dramat är den uppmärksamhet som flickor i jämställdhetens namn fått inom utbildningssystemet. Kanske är det dags att släppa blickarna från flickorna ett tag och se till att faktiskt också pojkarna får det som dom behöver.

Utan tvekan har Christina Hoff Sommers rätt i att något gått snett för många pojkar i dagens skola. Snart sagt varje förälder - amerikansk som svensk - vet redan från början att flickor i allmänhet klarar sig bättre än pojkar. Med risk för att generalisera kunde man hävda att "flickor sitter stilla och gör vad läraren kräver, medan pojkarna dagdrömmer eller har alltför mycket fysisk energi för att orka lyssna". Förvisso ligger det nära till hands att misstänka att den uppmärksamhet som flickor i jämställdhetens namn fått inom utbildningssystemet, har slagit hårt mot pojkarna. Det hjälper inte att syftet varit gott: att förbättra flickornas akademiska resultat i främst naturvetenskapliga ämnen samt ge dem bättre självförtroende i största allmänhet. Sommers anser att pojkar har gjorts till syndabockar för flickornas tillkortakommanden i den amerikanska skolan. Hennes teori är att feminister i sin iver att hjälpa en liten grupp underprivilegierade flickor har basunerat ut deras problem som vore de allmängiltiga. För att hjälpa flickorna har man dessutom skapat utrymme för en pedagogik som inte alls passar pojkars sätt att lära sig.

"Att vara pojke är inte en sjukdom eller en brist som behöver botas", anser Sommers då hon går i polemik med bland andra Carol Gilligan, professor på Harvard Graduate School of Education och en av förgrundsgestalterna i den amerikanska debatten om jämställdhet i utbildningssystemet. "Sunda och helt normala pojkar behandlas som om de vore onormala och farligt våldsbenägna, som om de motsvarar en ytterlighet med ett beteende som ingår i det generella mönstret för pojkar."
http://www.svd.se/pojkar-i-klam-nar-sko ... ckanpassas

Ett tydligt tecken på att feminismen misslyckats ännu en gång. Detta är resultatet av era handlingar. Bra. Grattis. Hur har ni tänkt fixa det här nu?

Jag ser bara en lösning. Lektioner anpassade för pojkar utan flickor med under lektionen.

Sommers är inte den första som uppmärksammar pojkarnas problem i utbildningsystemet. Enstaka röster i den annars unisona kören för att hjälpa fram flickor har höjts under senare år: "Sanningen är att bristerna är många i våra skolor. Att flickor förtrycks är dock inte en av dessa. Utbildningsnivån bland pojkar, inte flickor, är det verkliga problemet. Särskilt pojkar från minoriteter" skrev US News & World Report i februari 1999. Och på webbsidan för Women's Educational Equity Acts Equity Resource Center, som grundades på 80-talet för att "stödja alla de ansträngningar som görs för att förbättra utbildningen av flickor och kvinnor i USA", får besökaren numera tips på böcker även om pojkars situation i dagens skola och samhälle.

Faktum är att en del pojkar - liksom en del flickor - har problem. Det förråande språkbruk som alltmer breder ut sig i skolorna i USA och Sverige, samt den brist på respekt som många unga visar både varandra och vuxna, är tecken på att varken samhället eller skolan till fullo klarar av att lotsa in unga i en vuxenvärld värd namnet. Detta är självfallet inte enbart ett pojkproblem som behöver "behandlas" med kurser (i amerikanska skolor håller man med förkärlek [b]så kallade "anti-harrassment classes", kurser som förvisso är välmenta men som, för att använda Sommers ord, "indirekt lär ut att inom varje pojke slumrar en presumtiv plågoande"), utan visar istället på det faktum att skolan fallerat i sin uppgift att uppfostra eleverna till goda medmänniskor.

Den för flertalet föräldrar uppenbara sanningen anses inte alltid vara comme il faut: alla barn behöver tydliga regler att följa, och kanske behöver pojkar dessa mer än flickor.

Av allt att döma klarar sig pojkar sämre än flickor på många områden i skolan. "Fler pojkar än flickor avstängs från skolan.Fler är kvarsittare och hoppar av skolan. Det är tre gånger vanligare att pojkar deltar i särundervisning och fyra gånger så vanligt att de får diagnosen hyperaktiv", skriver Sommers. [/b]Enligt "Digest of Education Statistics 2001" (utgiven av utbildningsdepartementet) är flickorna i alla undersökta åldrar (9, 13 respektive 17 år) bättre än pojkarna på att läsa. Det samma gäller för svenska elever. "Sverige tillhör den tredjedel av länder där resultatskillnaderna är som störst i läsförståelse mellan pojkar och flickor, till flickornas fördel. Den största skillnaden finns i uppgifter som kräver reflektion och bedömning", skrev Skolverket i december 2001 då en internationell studie presenterades. I matematik uppnår svenska pojkar ett något bättre resultat än flickor. Det samma gäller amerikanska pojkar. Skillnaderna är dock marginella. "I allt fler länder konstateras att flickor som grupp presterar väl i skolan och har större akademisk framgång. Flickor framstår inte heller lika tydligt som den relativt underordnade och passiva grupp som tidigare forskning ofta har beskrivit", konstateras i "Könsmönster i förändring" utgiven av Skolverket.
Intagning till högre utbildning är ytterligare ett mått på hur unga kvinnor klarar sig i konkurrens med unga män. Sedan 1980 är det fler kvinnor än män som studerar på college i USA. Kvinnorna dominerar även i Graduate School, som är nästa steg på den akademiska skalan. Männen dominerar dock fortfarande på många tekniska och naturvetenskapliga linjer.

http://www.svd.se/pojkar-i-klam-nar-sko ... ckanpassas

Feministers hets att göra det bättre för en liten grupp underprivilegierade flickor ÄR resultatet vi har idag. Pojkar hamnar efter. Varför? Ja.. Till att börja med så har ni gjort så att svensk skola inte längre är anpassad för pojkar.

Tjejer förtryckta? pff! Jovisst.

Här är tydligen en utav förklaringarna vi blir negativt särbehandlade vilket är extremt illa.

Tjejer är inte bara bättre i skolan, och skriver bättre på nationella prov.
SVT Nyheters granskning visar att utöver det får tjejer dessutom oftare ännu högre slutbetyg, än sina resultat på nationella proven.
– Det är klart att det inte ska vara så, säger Åsa Fahlén, ordförande för lärarnas riksförbund.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tjej ... -an-killar

Det tycker jag är ett oskick som borde utredas ordentligt. Vad tycker ni andra?

Var är jämställdheten här?

Det är välkänt att pojkar får bättre än flickor på högskoleprovet. De försöker att omstrukturera provet för att gynna oss kvinnor bättre, men jag undrar om det verkligen är hela sanningen. Enligt Illustrerad vetenskap så är män överlag 3.75 IQ poäng smartare än kvinnor, vilket också visar sig i toppstyrelser.

De har inga bewbs.

Pinghis Khan skrev:De har inga bewbs.

Det har inte flickorna heller, under en stor del av skolåren...

Huggorm skrev:

Pinghis Khan skrev:De har inga bewbs.

Det har inte flickorna heller, under en stor del av skolåren...

När jag gick i skolan fick de det i typ tvåan för på min tid drack barnen mjölk.
Sådetså.

Nej, jag tänkte också, att det är ganska osäkert om det ÄR så. Dvs. om läraren inkluderar beteendet i betyget. Så som betygssystemet är nu, så måste man ju uppfylla olika kunskapskrav på olika nivåer för att få ett visst betyg. Och då blir man som lärare egentligen inte frestad att inkludera beteende i betyget. Förutom om det kanske gäller målinriktade beteenden. Dvs. en elev måste ju t.ex. visa vad hen kan på olika sätt - det är ett av kunskapskraven i t.ex. engelska. Gör hen inte det, så kan det dra ned betyget.

Det kan också vara så att tjejer har lite svårare att prestera riktigt bra på nationella proven, men visar vad de kan (det som de kanske inte har lyckats visa på nationella provet) på lektionerna. Nationella provet ska inte kunna sänka betyget, framför allt om eleven på annat sätt har visat att hen uppfyller kraven.

Jag minns från engelskalektionerna på högstadiet att tjejerna var mycket duktigare på prov och läxförhör än vi killar. Men så blev det oförberett prov, alltså ett där det inte specificerades vad som skulle komma på provet och därmed var det svårt att läsa på innan. På det provet var det killarna som glänste och tjejerna som fick dåligt resultat. Det provet räddade mig kvar på trea i betyg fast jag hade varnats om att jag nog skulle få tvåa om jag inte skärpte mig.

Huggorm skrev:Jag minns från engelskalektionerna på högstadiet att tjejerna var mycket duktigare på prov och läxförhör än vi killar. Men så blev det oförberett prov, alltså ett där det inte specificerades vad som skulle komma på provet och därmed var det svårt att läsa på innan. På det provet var det killarna som glänste och tjejerna som fick dåligt resultat. Det provet räddade mig kvar på trea i betyg fast jag hade varnats om att jag nog skulle få tvåa om jag inte skärpte mig.

Men numera sätts ju faktiskt inte betyg så att man kan få bra betyg om man kan vissa glosor eller just det kommer på provet. Därför har jag också nästan slutat helt med prov. Ofta visar de bara att eleverna är med och följer det som görs, men inte hur bra de är på engelska. Jag kan bara få fram det om jag t.ex. låter eleverna skriva en slags uppsats (då kan jag testa ETT kunskapskrav), och göra hörövningar som måste lämnas in (ETT kunskapskrav). Eller om man har gjort något om ett engelskt-språkigt land, så kan man ha förhör eller prov om det (ännu ETT kunskapskrav).

Poängen är: Om läraren sätter betyg på rätt sätt så ska det vara just sånt som det oförberedda provet som räknas. Fast man får inte in fler än kanske två kunskapskrav där, så man måste bedöma mycket annat också.