Om jag skall ta till riktiga stereotyper så tycker jag generellt sett att det är lättare att känna igen Asperger hos män än hos kvinnor.
Så här tänker jag mig en stereotyp manlig aspie:
Glasögon
Frånvarande blick
Ser antingen skitsur ut eller försöker le men kan inte riktigt
Pratar avvikande, typ sammanbitet, skränigt eller med konstig ljudmelodi
Bär samma kläder jämt
Har brallor som sitter så löst att hela klykan syns när han böjer sig fram
Går med hörlurar på sig
Har ett slängigt, sprättande kroppsspråk med olika tics
Luktar svett

Det är svårare med en stereotyp kvinnlig aspie, men något i den här stilen:
Osminkad alt. sminkad på något lite "udda" vis, typ Goth
Färgat hår i "hackig" frisyr
Kläder som absolut inte passar till hennes figur alt. hemsydda kläder i japansk stil alt. mjukisbyxor och huvtröja som hon liksom "gömmer" sig i
Antingen extremt tystlåten eller jätteskränig
Djurvän och vegetarian/vegan
Har katt alt. sysslar med hästar
Gillar att handarbeta eller teckna/måla, mycket konstnärlig
Ganska surmulen, depressiv
Lyssnar på tung, deppig musik

NOTA BENE: Det här är stereotyper utifrån egna iakttagelser; personer med alla de här dragen finns nog inte.

Jo fast den kvinnliga varianten känns rätt mycket som mig när jag var ung vuxen.

Hade starkt färgat hår och inget smink såvida det inte var "fest" då kunde jag ha lite gothaktigt. Avvikande kläder, lite hippie alternativt dystert svart. Dock hade jag rak frisyr då, inget hackigt. Var ganska tystlåten då. Var vegetarian ett tag och hade katter. Tyckte om att måla. Handarbete har jag dock aldrig klarat av. Var ganska depressiv till sättet och tänkandet. Lyssnade på gothrock och gothpunk och lite mörk metall.

Har fortfarande avvikande utseende men annan stil litegranna (förmodligen konstigare än innan). Har min naturliga hårfärg (iallafall just nu och när jag inte haft det har det inte varit i jättekonstig färg). Inget smink. Är ibland tyst ibland högljudd. Är dock inte så ofta surmulen utan ofta ganska "glad" och skrattig och mindre allvarlig. Kan tjura ihop ibland förstås. Är inte längre "blyg". Har mera äkta depressiva drag som jag faktiskt inte vill ha. Lyssnar på annan sorts musik som jag inte riktigt vet om den upplevs glad eller ledsen eller båda av andra. Vill vara kreativ men orkar inte. Har självklart fortfarande katt!!!

Tror saker ändras när man blir äldre. Urtypen för en aspergare är väl annars runt 20-25 år och man har ingen riktig stereotyp bild av de som är äldre.

Nu måste jag ju kolla hur mycket jag stämmer med Kahlokatts stereotyp:

Kahlokatt skrev:Det är svårare med en stereotyp kvinnlig aspie, men något i den här stilen:
Osminkad alt. sminkad på något lite "udda" vis, typ Goth

- Nu osminkad, men som ung sminkad som alla andra.

Färgat hår i "hackig" frisyr

- Nej, tråkig praktisk frisyr.

Kläder som absolut inte passar till hennes figur alt. hemsydda kläder i japansk stil alt. mjukisbyxor och huvtröja som hon liksom "gömmer" sig i

- Praktiska kläder men en förkärlek för Gudrun Sjödéns kläder när jag ska slå på stort. Som ung gillade jag färgstarka kläder.

Antingen extremt tystlåten eller jätteskränig

- Som ung var jag tystlåten, nu är jag antingen "lagom" el "jättebabblig".

Djurvän och vegetarian/vegan

- Djurvän iaf.

Har katt alt. sysslar med hästar

- Nej, men har haft hund.

Gillar att handarbeta eller teckna/måla, mycket konstnärlig

- Nja, har tummen mitt i handen när det gäller handarbete. Men tyckte om att rita förr.

Ganska surmulen, depressiv

- Jag kallar det för melankolisk.

Lyssnar på tung, deppig musik

- Nej, alla mina cd-spelare har gått sönder så jag lyssnar mest på vad som råkar spelas på radio/TV, dvs mainstreammusik. Som ung gillade jag "folk music".

Det kanske inte överträffa dig, men kahlokatt har en poäng med alla de nämnda punkter faktisk stämmer.

FÖRLÅT: jag vet inte hur man citerar så det ser vettigt ut men här kommer mina "svar". Tyckte dem stämde ganska bra överens med mig:

Osminkad alt. sminkad på något lite "udda" vis, typ Goth
Stämmer till 100%, var åt goth hållet innan fast jag var framför allt fixerad vid medeltiden så det var en skumm blandning... Numera osminkad så gott som alltid

Färgat hår i "hackig" frisyr
Nej jag hade svart färgat hår ett tag men det var inte sk hackigt detta förstog jag inte riktigt menmen

Kläder som absolut inte passar till hennes figur alt. hemsydda kläder i japansk stil alt. mjukisbyxor och huvtröja som hon liksom "gömmer" sig i

Hemsytt ja... fast inte japansk stil utan luftiga bomulls kläder, jag är textil känslig! men ja stora kläder hatar tajt!!!!

Antingen extremt tystlåten eller jätteskränig

Får nog bli extremt tystlåten i såna fall förutom när jag "eldar igång mig själv" och pratar om något verkligen intresserar mig... då verkar det som att folk tröttnar lite

Djurvän och vegetarian/vegan
djurvän ja vegetarian nej.
Har katt alt. sysslar med hästar
Nope och nope
Gillar att handarbeta eller teckna/måla, mycket konstnärlig

Jag är inte krerativ alls ... jag kan sy rätt bra och jag gillar att läsa men kreativ nej!
Ganska surmulen, depressiv
Jag tror jag framstår som det ibland ja men inte extremt...
Lyssnar på tung, deppig musik

mmm jag har 'bakgrund' i sådan musik tv ex depeche mode och evanesence men jag har alltid lyssnat på annat också t ex folkmusik, klassiskt, svensk punk, Garmarna, Lars demian kent m.m. en salig blandning men visst domminerar det lite mörkare

Nu ska jag vara "taskig" och göra detta test på min bror :


Glasögon
-ja alltid flottiga ....
Frånvarande blick
-nej han stirrar mer, alltid
Ser antingen skitsur ut eller försöker le men kan inte riktigt
-han ler och skrattar nästan jämt men på ett ganska knepigt knäppt vis han skrattar åt sådant som ingen annan tycker är rolit... fast ibland blir nästan det roligt.
Pratar avvikande, typ sammanbitet, skränigt eller med konstig ljudmelodi
-han pratar med hög röst volym ja han "bullrar"
Bär samma kläder jämt
-ja eller i alla fall samma typ av kläder jämt
Har brallor som sitter så löst att hela klykan syns när han böjer sig fram
-tror inte det, han har oftast tajta svarta jeans. Jag tror, han har 4 el 5 par av såna jeans från "weekday"
Går med hörlurar på sig
-nej han pratar för sig själv när han går ensam han gillar sin egen röst
Har ett slängigt, sprättande kroppsspråk med olika tics
-Ja han river ner halva huset när han rör sig. Metafor...
Luktar svett
-Ja

Ja, men inte alla har det.

Inget av det Kahlokatt skriver stämmer in på mig

Men vissa av de grejerna är ju svåra att avgöra själv. Hur skall man veta om man pratar konstigt, går konstigt, ser sur ut eller har frånvarande blick? Ingen idé att fråga någon, folk svarar inte ärligt på sånt

Huggorm skrev:Men vissa av de grejerna är ju svåra att avgöra själv. Hur skall man veta om man pratar konstigt, går konstigt, ser sur ut eller har frånvarande blick? Ingen idé att fråga någon, folk svarar inte ärligt på sånt

Har du aldrig haft en partner som har kommenterat det?

När man är yngre lär väl ens föräldrar säga det. De brukar ju tala om för sina ungar allt det gör fel....

Mamma brukade säga åt mig sånt som "titta på den du pratar med!" och "gå inte och släng med armarna när du promenerar!" när jag var barn. Jag blir ofta tillsagd för att jag pratar högt också. Men jag märker det inte när jag är inne i ett ämne, jag blir så upplivad.

Har dessvärre en superärlig kompis som man får höra minsta småsak av, även sådant som normala människor INTE ser men hon ser det.

Går annorlunda, ser yngre ut än jag är. Tittar rakt igenom andra. Begränsade affekter och så vidare.

Den kvinnliga stereotypa aspien passar mycket bra in på mig.
Men jag tror inte min gångstil är annorlunda fast min röst är lite hes och monoton har folk sagt

Jo, jag skulle säga att autister ser autistiska ut. Även på bilder där de försöker att inte se autistiska ut...
Jag vet inte exakt vad det är som triggar igång igenkännandet...

Men jag tror att det har mycket att göra med hur liksom den ena sidan av ansiktet inte matchar den andra.
Det stämmer rätt bra på mig och mina syskon... Asperger alla tre.

Varje dag i spegeln ser jag en individ som ser kluven ut. Ena halvan av ansiktet säger att individen framför dig är avtrubbad, trött, uppgiven. Den andra säger att individen är vaken, uppmärksam med en agenda, men med mer emotionell tillbakahållenhet. Den trötta avtrubbade sidan kan vid sällsynta tillfällen utstråla tecken på välmående då jag upplever sådana, men den tillbakahållna sidan är ungefär alltid lika misstroende.

Det varierar nog efter person. Exakt hur man ser ut. Min syster kan vilja göra genuint välvilliga intryck, där halva ansiktet utstrålar genuin välvilja, men den andra utstrålar oro.

Long story short... I mitt fall så upplever jag en klyvning på detta sätt. Ni kanske upplever det annorlunda...

yumxi skrev:Den kvinnliga stereotypa aspien passar mycket bra in på mig.
Men jag tror inte min gångstil är annorlunda fast min röst är lite hes och monoton har folk sagt

Det är svårt att vara medveten om sådant... Jag har blivit plattfot med tiden.
Det blir nog så om man har sämre helhetsuppfattning av kroppen. Jag har liksom gått på ett sätt som krävt mindre ansträngning. Men med mer fysiskt obehag och sämre hastighet/manöverabilitet.

Trodde inte att det var något särskilt med min gång förrän en bekant hälsade på mig i totalt mörker när vi passerade varandra en mörk vinternatt sedan kidsen slagit sönder belysningen. Han svarade explicit att han inte ens tänkte på att det kunde ha varit någon annan än mig han mötte...

Jag hade en speciell gångstil i tonåren, så speciell att folk anmärkte på den. Vet inte om den finns kvar, ingen säger något men det gör ju som sagt vuxna sällan...

Sånt märker man enkelt om man ser en video av sig själv.
På samma sätt man märker att man låter som ett mongo när man hör sig på film.
Ingen gillar ju att höra sig själv på band, men i mitt fall så är det mycket 'öööööh'.
När man tänker i realtid och uttrycker sig så märker man ju inte att man 'laggar' i outputen. Men när man hör resultatet efteråt så blir det hemskt uppenbart, och man undrar hur folk har tålamod med en att låta en tala klart.

Minst fyra olika sorters utseende finns det väl. Hur man klär sig, frisyr osv. Vad man har för mimik. Vad man har för rörelsemönster och hållning. Hur själva kroppen och ansiktet ser ut.

Tycker mest det sistnämnda är intressant eftersom folk faktiskt påstår att ser aspergare annorlunda ut beror det enbart på de tre första sakerna.

Skallmätningar kanske är lite tabu men jag har som sagt ett konstigt huvud (även utvändigt...). Mössor och hattar som är för små och hörlurar som är för stora/långa. Måste ju ha ett huvud som en sängknopp ungefär.

Det finns en vetenskap som studerar det ni diskuterar. Den heter frenologi, efter grekiskans "fren" som betyder sinne. Går ut på att studera och mäta skallar och ansiktsdrag och kopplingen mellan dessa och sinnet.

Den är lite skamfilad och utdaterad sedan andra världskrigets dagar men är på väg tillbaka. Står nära både psykiatri och rasforskning.

Titus skrev:Det finns en vetenskap som studerar det ni diskuterar. Den heter frenologi, efter grekiskans "fren" som betyder sinne. Går ut på att studera och mäta skallar och ansiktsdrag och kopplingen mellan dessa och sinnet.

Den är lite skamfilad och utdaterad sedan andra världskrigets dagar men är på väg tillbaka. Står nära både psykiatri och rasforskning.

Jag anar att du vill "insinuera" att diskussionen på något vis är rasistisk, eller har med detta "frennologi" och göra, men det är den/har den inte. I så fall skulle en diskussion om hur människor med Down's syndrome brukar se ut, vara rasistisk eller rasbiologisk. Eller en diskussion om hur kroppen förändras i puberteten eller hur huden blir när vi blir gamla.

Jag utläser inte heller något direkt taskigt eller nedsättande utav vad medlemmar har skrivit här. Objektivt utan att lägga värderingar i det kan jag säga att jag har stora ögon som "hänger ner lite" och dem sitter långt isär, typiska as-drag enl. mig och andra. Men det ligger inte något i det att det skulle vara fult eller så.