Skapligt med protein, en del fett av bra kvalité, en mindre del kolhydrater...
Det är grunden, produkterna kan variera...

Tack för tipsen killar, ni verkar ha grepp om det här med mat/matlagning. Saknar ett bra recept på pizzadeg, kan du avslöja ditt, nasse? Blev så sugen,får nog bli pizza på menyn imorgon...

Moderator: Pizzareceptet och efterföljande inlägg har flyttats hit: laga-mat-era-basta-recept-t28635.html

Man kan ju tycka att läkaren, om någon, borde förstå konstiga matvanor, eftersom han har en medicinsk utbildning. Men det är väl så att när ens handikapp inte syns, man får ingen större förståelse.

Att ha konstiga matvanor kan vara skitjobbigt. Jag är extremt petig med vad jag äter. Bortsett från gurka, morötter, äpplen & päron så äter jag varken grönsaker eller frukt. Man skulle kunna säga att jag är som ett barn i maten. Och finns inte den maten jag vill ha just idag, så låter jag hellre bli att äta överhuvudtaget.
Det är viktigt med vad det är för märken på maten också. Det behöver inte nödvändigtvis vara det dyraste märket, bara det är samma som förut.

Det blir handikappande när man är borta på middag, och vill göra ett så bra intryck som möjligt. Inte nog med att man ska vara social och säga rätt saker vid rätt tillfälle, man ska äta ordenligt också.
Att sitta och peta i maten brukar inte vara uppskattat.

Jag träffade min nuvarande pojkvän i somras och var på besök med honom hos hans far. Vi åkte båt till ett ställe där far hans & hans dam satt och fikade tillsammans med ett annat par. Givetvis serverades det jordgubbar. De bjöd, och jag vågade inte tacka nej av rädsla för att de skulle tycka att jag var allmänt knäpp, så jag stoppade en jordgubbe i munnen och hoppades att ingen skulle märka att jag fick kväljningar Fick svälja den hel och skölja ner med mjölk.

Ett halvår senare var jag fortfarande ilag med samma kille (för första gången i mitt liv har jag varit ilag med nån i längre än ett par månader ) och skulle käka tårta för svärfar fyllde år. Då var det jordgubbar på tårtan och Pojkvän sa att jag fick pilla bort dom. Svärfars dam hajade till och sa "Men du åt ju i somras".
Då fick jag förklara alltihopa och sen dess har det inte varit några problem med jordgubbar

Pojkvän käned sig något dum för att jag hade gjort så för hans skull, men jag hoppas han tar det som en komplimang


Är i slutskedet av en NP-utredning nu, och väntar spänt på diagnos. Eftersom jag har så konstiga matvanor har jag tänkt att ansöka om aktivitetsbidrag för att ha råd att äta
Någon som har erfarenhet av sånt? Brukar det vara svårt att få igenom?

Ohana skrev:Är i slutskedet av en NP-utredning nu, och väntar spänt på diagnos. Eftersom jag har så konstiga matvanor har jag tänkt att ansöka om aktivitetsbidrag för att ha råd att äta
Någon som har erfarenhet av sånt? Brukar det vara svårt att få igenom?

Vad lever du av för inkomst nu?

Det där blev seriöst intressant nu.

Jag har det där som kallades sjukpension förr, kan JAG få matbidrag? *oxå konstig*

Pemer skrev:

Ohana skrev:Är i slutskedet av en NP-utredning nu, och väntar spänt på diagnos. Eftersom jag har så konstiga matvanor har jag tänkt att ansöka om aktivitetsbidrag för att ha råd att äta
Någon som har erfarenhet av sånt? Brukar det vara svårt att få igenom?

Vad lever du av för inkomst nu?

Jobbar extra som frukostvärdinna. Lönen varierar från 0 - 3000/månad. Beror helt på hur mycket jobb det finns. Är inte berättigad till socbidrag eftersom jag bor med pojkvän.

Äter väl ganska ensidigt, till lunch blir det vanligtvis ungsbakad fisk med grönsaker och lite ris/bulgur. Varvar med lite annat ibland men det är den maträtt som äts iaf 4ggr i veckan.

Det kanske låter "avancerat" men jag tar bara och slänger en fiskbit i formen och häller på lite blandade frysta grönsaker. in i ugnen 20min sen klart.

Inga såser, ingen kryddning. bara rakt av.

Att maten är lätt att göra är viktigare än hur det smakar för mig när jag lagar själv dvs. Blir hyffsat gott iaf..

Jag var oerhört petig med maten som liten, det fanns nästan inget äckligare för mig än obekant mat. Hade jättesvårt för vissa konsistenser osv.

Jag vet inte om det var något speciellt som orsakade min helomvändning, men någon gång under eller strax före tonåren ändrade det sig. Numera (27 års ålder) kan jag äta det mesta, har dock svårt för kött som har fettsvålar, ben eller brosk i sig

Min ämnesomsättning tror nog att den är en kärnreaktor eller något, för jag blir jätte-jättehungrig ganska fort om jag inte får mat, det går så långt att jag knappt kan tänka klart. Kan sällan klara mig mer än 3-4 timmar utan att äta något, även om det beror lite på exakt hur senaste måltiden såg ut.

Ett tag var jag väldigt inne på just mat som lät mig hålla mig lite längre, tunga saker typ engelsk frukost. Jag tröttnade på det efter ett tag, dessutom är det förmodligen rätt ohälsosamt att stoppa i sig sådan flottig mat jämt och ständigt även om jag inte gick upp i vikt nämnvärt av det (väger fortfarande typ 65 kg och är 183 cm lång).

Salkin skrev:Jag var oerhört petig med maten som liten, det fanns nästan inget äckligare för mig än obekant mat. Hade jättesvårt för vissa konsistenser osv.

Jag vet inte om det var något speciellt som orsakade min helomvändning, men någon gång under eller strax före tonåren ändrade det sig. Numera (27 års ålder) kan jag äta det mesta, har dock svårt för kött som har fettsvålar, ben eller brosk i sig

Det hade kunnat varit mina ord det du skrev

*förundrad tystnad*

Tolkar det andra du skrev som att du har en mycket hög ämnesomsättning, det har även jag.

Svårt att känna hunger och mättnad dock.
När jag väl börjar äta har jag (som med det mesta)svårt att veta när det är "tillräkligt"..

Äter väldigt ojämnt, ena dagen kan det bli fem mackor och yoghurt till frukost,nästa bara några koppar kaffe..

missbutterfly skrev:Det hade kunnat varit mina ord det du skrev

Jag undrar om det inte är ganska vanligt bland aspergare att ha svårt för obekant mat, speciellt som liten. Jag har för mig att Gunilla Gerland skrev om att hon också hade det.

När jag själv lagar mat brukar det ändå bli en av ett par olika rätter som jag vant mig vid att laga till, men i veckorna lever jag i rätt stor utsträckning av det som bjuds i jobbets personalmatsal (om jag jobbar dagtid) eller medhavd färdigmat inköpt i affär (annars).

missbutterfly skrev:Tolkar det andra du skrev som att du har en mycket hög ämnesomsättning, det har även jag.

Jo. Det enda som fått mig att gå upp i vikt nämnvärt var när jag tog Remeron förra året. Den medicinen är vad jag förstår ökänd för just den biverkningen. Nu har jag i varje fall lite fett på kroppen, vilket är rätt skönt. Har ingen större lust att ändra vikt vare sig uppåt eller neråt mera.

missbutterfly skrev:Svårt att känna hunger och mättnad dock.
När jag väl börjar äta har jag (som med det mesta)svårt att veta när det är "tillräkligt"..

Där är vi olika. Jag brukar närmast kasta i mig maten eftersom mina hungerkänslor är så starka. Ibland kan det dock gå långsamt ändå om det är pillig mat, för jag är inte så smidig med kniv och gaffel.

Salkin skrev:
Jag brukar närmast kasta i mig maten eftersom mina hungerkänslor är så starka. Ibland kan det dock gå långsamt ändå om det är pillig mat, för jag är inte så smidig med kniv och gaffel.

Jag kastar också i mig maten för jag hatar kall mat! Fy, kall mat KAN jag bara inte äta!!

För att det inte ska gå för fort brukar jag öva mig på att äta med kinesiska ätpinnar,det är skoj och dessutom kul att kunna.
Finmotoriskt har jag inga större svårigheter..

missbutterfly skrev:För att det inte ska gå för fort brukar jag öva mig på att äta med kinesiska ätpinnar,det är skoj och dessutom kul att kunna.
Finmotoriskt har jag inga större svårigheter..

Ätpinnar är trevligt, brukar använda det när jag äter sushi. Jag är inte supersmidig med dem heller men det funkar helt OK.

Ingen mer än jag som kan äta saker i perioder? Äta samma sak till lunch och middag i flera veckors tid för att sedan tvärt byta till något annat? Eller ha samma sorts snacks en lång tid?

Jag köper oftast samma dryck och godis i affären. Har några jag växlat mellan i flera år.

Jag har mer extremt långdragna perioder och pratar oftast mycket om just den maten jag råkar äta mycket av för tillfället. Folk som träffar mig lite mer ytligt tror kanske att jag bara äälskar youghurt, alltid, och kanske köper det åt mig för att vara snäll eller så, fast jag kanske då bytt till något helt annat och nästan känner avsmak för det, hehe.

ling0n skrev:Ingen mer än jag som kan äta saker i perioder? Äta samma sak till lunch och middag i flera veckors tid för att sedan tvärt byta till något annat? Eller ha samma sorts snacks en lång tid?

Jag hade en period t.ex när jag under en utbildning varje dag till lunch tog ägg- och baconmacka och en coca-cola det räckte för personalen att se att jag var på väg så visste dom vad dom skulle göra. På fredagar hade dom jätte stora och goda räkmackor men jag kunde inte välja vilken jag skulle ha så jag tog både och. Sen till eftermiddagsrasten så blev det (i brist på kaffeautomat och detta utspelades på den tiden när man inte kunde köpa en kaffe to-go) en coca-cola och två Bounty

ling0n skrev:Jag har mer extremt långdragna perioder och pratar oftast mycket om just den maten jag råkar äta mycket av för tillfället. Folk som träffar mig lite mer ytligt tror kanske att jag bara äälskar youghurt, alltid, och kanske köper det åt mig för att vara snäll eller så, fast jag kanske då bytt till något helt annat och nästan känner avsmak för det, hehe.

Så kände jag för coca-cola en gång i tiden, bytte helt plötsligt till fanta. Mer och festis har dock alltid varit mycket godare, alltid samma sort; svarta vinbär.

Givetvis tar det emot som fan att skriva det, men jag är väldigt lik ling0n gällande att ha en sorts mat som man äter under låååånga perioder. Har haft perioder då jag enbart ätit snabbnudlar i flera månader (gör inte det..), ett tag åt jag i princip bara nötkött och om jag inte råkar ha någon favoritmat för tillfället så äter jag inte någonting alls tills jag kommer på någonting nytt att äta.

ling0n skrev:Jag har mer extremt långdragna perioder och pratar oftast mycket om just den maten jag råkar äta mycket av för tillfället. Folk som träffar mig lite mer ytligt tror kanske att jag bara äälskar youghurt, alltid, och kanske köper det åt mig för att vara snäll eller så, fast jag kanske då bytt till något helt annat och nästan känner avsmak för det, hehe.

Hoppar på stolen av skratt, av igenkänning.

Inte så att jag äter samma morgon middag kväll, men att det är skitviktigt för mig att dricka t ex den och den Earl greyen på morgonen, och att den enda marmelad som kommer in i huset är Darfours juicesötade, och det enda bröd som äts är rågkusar osv osv..

Så kommer nån hem till mig och ska sova över några dagar och är skitnöjd med sig själv för att den köpt med sig rätt frukostgrejer och så har jag ändrat fixering sen sist. Det kvittar ju mig att de köpt "fel", jag blir ju glad över omtanken, men DE fattar ingenting, hur kan nåt vara så viktigt en tid för att sen bli helt oviktigt?

pyret skrev:Hej!

Jag var hos en läkare på vårdcentralen i onsdags och försökte förklara för honom att det beror på min Asperger att jag äter ensidigt. Men då menar jag inte att alla med autism eller Asperger syndrom äter ensidigt. Men många gör det. Men läkaren på vårdcentralen sa att det köper han inte. Jag blev sur på honom när han inte trodde på mig. Jag har till och med läst någonstans i Christopher Gillbergs bok om Asperger att många med Asperger äter ensidigt och Gunilla Gerland nämnde också en kille som bara åt pommes frites varje dag under en föreläsning.

Han sa att man inte kunde skylla detta på Asperger för då skulle alla människor skylla på något. Men om man inte kan säga att detta beror på autism eller Asperger då kan man ju inte säga att någonting beror på autism eller Asperger enligt honom. Jag tycker att när man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder så kan man visst säga att vissa saker beror på det.

Vad tycker ni? Håller ni med mig om att det beror på autism eller Asperger att en del med dessa diagnoser äter ensidigt?

Vilken idiot och okunnig läkare du råkade få. Det är ju ett av de vanligaste problemen med AS, som jag förstått att det. Det är ju inte att skylla på ngt. Du försökte ju bara förklara. Nej det var en skum läkare du fått. AS är ju ett handikapp och kan orsaka sådant som allvarliga ätproblem. Den läkare som inte förstått det??????....

Rent generellt är det störande med människor som inte förstår skillnaden mellan att förklara orsak och att skylla ifrån sig.

alfapetsmamma skrev:
Hoppar på stolen av skratt, av igenkänning.

Inte så att jag äter samma morgon middag kväll, men att det är skitviktigt för mig att dricka t ex den och den Earl greyen på morgonen, och att den enda marmelad som kommer in i huset är Darfours juicesötade, och det enda bröd som äts är rågkusar osv osv..

Så kommer nån hem till mig och ska sova över några dagar och är skitnöjd med sig själv för att den köpt med sig rätt frukostgrejer och så har jag ändrat fixering sen sist. Det kvittar ju mig att de köpt "fel", jag blir ju glad över omtanken, men DE fattar ingenting, hur kan nåt vara så viktigt en tid för att sen bli helt oviktigt?

Hehe. Jo man uppskattar ju givetvis omtanken, men det blir lite småjobbigt att äta upp sånt man liksom ätit sig trött på sen. Det växer i munnen lite. Har råkat ut för detta många gånger när vi besökt sambons föräldrar. "Jag har köpt blomkål till dig!"... Och jag: "Ååh... det... åt jag ju väldigt mycket tre veckor sedan... och nu kan jag knappt se åt blomkål"... Tog med mig egen honung och te när vi åkte dit senast för jag ville inte vara utan just den specifika smaken.

Charley? skrev:Givetvis tar det emot som fan att skriva det, men jag är väldigt lik ling0n gällande att ha en sorts mat som man äter under låååånga perioder. Har haft perioder då jag enbart ätit snabbnudlar i flera månader (gör inte det..), ett tag åt jag i princip bara nötkött och om jag inte råkar ha någon favoritmat för tillfället så äter jag inte någonting alls tills jag kommer på någonting nytt att äta.

Och jag som äter nudlar just nu.
Men ja, nej. Ska inte fastna i nudlar...

Charley? skrev:Givetvis tar det emot som fan att skriva det, men jag är väldigt lik ling0n gällande att ha en sorts mat som man äter under låååånga perioder. Har haft perioder då jag enbart ätit snabbnudlar i flera månader (gör inte det..), ett tag åt jag i princip bara nötkött och om jag inte råkar ha någon favoritmat för tillfället så äter jag inte någonting alls tills jag kommer på någonting nytt att äta.

Jag är likadan, och finns det inte hemma och jag inte orkar handla äter jag hellre ingenting än ngt som inte "är rätt" bara för att. Kan i princip inte byta favoritmat förrän jag är "färdig" med den nuvarande.