Aceber skrev:Har du as får du ju lära dig den sociala världen själv oftast... oavsett om dina föräldrar har diagnosen eller inte. Jag fick diagnosen i vuxen ålder och jag var svårutredd då jag "lärt" mig så mycket själv. Även om mina föräldrar försökt lära mig saker inom det sociala så har jag inte kunnat ta det till mig riktigt så jag inte förstått hur det kan va så då det inte är logiskt för mig.

Du tror inte att det i vissa fall kan va en fördel att ha föräldrar med aspbergers om man själv har det? Man kan ha ett liknande tänk om vissa saker och därför lättare för föräldern att förklara och vissa på ett sätt som dom hade förstått på? Min mamma kan ha försökt förklara något och jag har ifrågasatt för att det inte är det minsta logiskt för mig och hon inte ha kunnat förklara på annat sätt då det är en självklarhet och otroligt logiskt för henne.. då har jag ju ändå själv fått leta upp och försökt förstå logiken helt själv.

Hoppas verkligen att min teori stämmer för har en period just nu då jag känner att jag är stressad/går på högvarv jämt och verkligen inte orkar existera mer. Om jag dessutom skulle få komma till insikt att jag skulle vara en dålig förälder bara om jag ens funderade att skaffa barn för att jag har aspberges skulle det bli värre. Att känna att man inte har något värde i sitt liv och dessutom aldrig känna att man har chansen en familj som faktiskt är en av de extremt få sakerna man ser fram emot...

Tror det är lika stor chans att man får "dåliga" föräldrar oavsett om dom har as eller inte.. bara att det blir mer märkbart och konkret om dom har en diagnos.. att det på något sätt uppmärksammas mer och att det måste vara just diagnosen som är felet. Många går dessutom med as hela sitt liv utan att få det bekräftat och tror att dom kan va väldigt bra föräldrar ändå. Tror själv att min moster har en mild aspberges... hon sliter ihjäl sig för sin familj för att räcka till. Vad kan man mer som barn kräva?

Sumpan skrev:Jag tänker som dig svinto, att människor som har svårigheter och inte riktigt hänger med gör orätt att skaffa barn. Det kan låta elitistiskt att bara de bästa får yngla av sig, men det handlar om något annat. Det är oansvarigt av människor som bär på genetiska sjukdomar att föra över det på oskyldiga individer. Det handlar om att må bra, att folk inte ska behöva lida i onödan. Jag blir också förbannad och känner starkt för frågan.

Alien skrev:Ni som fördömer att personer med AS skaffar barn, jag undrar om ni har tänkt på att många inte visste att de hade AS när de skaffade barn. Ska man avstå från att skaffa barn för att man haft svårigheter i livet? Alla mobbade bör avstå från att skaffa barn?

Man kan förstås säga att man inte ska ska skaffa barn om man inte klarar av det. Men hur det är att ha barn vet man ju inte förrän man fått barn. Tyvärr finns det ingen obligtorisk utbildning i hur det är att ta hand om barn.

En rigid odiagnosticerad aspergare som alltid tycker att den har rätt, är kanske inte bästa föräldern. Men jag skulle ändå inte velat vara ofödd. Eller att mitt barn varit ofött.

kiddie skrev:Diskussionen handlar om barn med AS och hur de nu ser på sin barndom, med eller utan föräldrar med NPF, eller har jag fattat fel?