DIProgan skrev:Följ gärna mallen jag började med.

Nej, det går inte, jag klarar inte av att följa mallen. Men jag tycker att tråden är ett jättebra initiativ! Så jag skriver gärna.

Hur lång tid får man på sig om ens mamma precis dött? Några minuter? Sedan vara glad och bara lyssna igen?

kiddie skrev:Ta hänsyn var stort när jag var barn. Så det sitter.

Däremot svårt för folks sätt att prata. Det är tydligen om man talar med en grupp väldigt vanligt att ingen pratar klart. Man får bara finna sig i att alla blir avbrutna. Problemet är att jag sällan kommer in i sådana samtal om ingen tilltalar mig direkt. För jag tycker det är fräckt att avbryta (särskilt om man inte är kompisar på riktigt). Något tips för hur man får tala utan att avbryta?

-Beats me.

Tycker det bara blir fragmentariserade och ytliga samtal om det är för många som samlats.
Folk har en tendens att springa fram och tillbaka, fibbla med mobiler och annat störande också.
Ju fler vi är tillsammans - desto rörigare det blir.

Om folk kunde sitta stilla på varsin stol och låta varandra tala till punkt - men nej då, det ligger inte i tiden.
Idag är det fint och värdefullt med hela havet stormar.

kiddie skrev:Så tråden handlar om hur man ska tillfredställa andra.

Hur aspergare ska bete sig för att tillfredsställa NT, behålla hälsan och samtidigt dra en i längden hållbar nytta av det vill jag gärna veta mer om.

Hur ni distribuerar er energi är upp till er, det handlar inte tråden om. Har anmält den för att få off-topic rensat vilket bör va det mesta. Vill ni inte ha tips på hur ni kan förbättra er slipper ni men kom inte här och gnäll. Jag har inget ansvar för hur ni mår eller hur ni har blivit behandlade av andra.

KrigarSjäl skrev:Absolut grundläggande är att man

1. Sköter sin hygien
2. Klär sig som folk

Många som inte "klär sig som folk" verkar rätt nöjda med det. Men då får man också ta att man ses som t ex udda, sjuk, funktionsnedsatt och att man i många NT-ögon blir ointressant för t ex relationer, jobb, umgänge öht. Vidare får man räkna med risken att inte få samma service när man köper varor och tjänster. Vem vill hyra ut sin bostad till en främling som man vid första anblick misstänker inte riktigt kan hand om sig om det finns andra intressenter?

På gott och ont brukar aspergare inte sällan kunna argumentera väl för sina klädval. NT hittar inte orsakerna så lätt.

När jag gör en jag känner uppmärksam på att ett klädesplagg börjar se ut som det kan behöva bytas ut eller iallafall tvättas och den börjar argumentera mot blir jag mållös. Helt maktlös Men personen har nog inte jättebra koll på hur den uppfattas av andra och klär sig inte för någon annan än sig själv.

Olika sammanhang ställer olika sociala krav. Men ibland kan man hitta principer att generalisera.

Aktuellt exempel:

Skapar man en diskussionstråd på ett socialt diskussionsforum måste man acceptera att människor tolkar frågeställningen på olika sätt.

Ett inkluderande diskussionsklimat utmärks av att man har en forumkultur där man tillvaratar olika perspektiv.

Insikt om detta kan generaliseras och leda till ett bättre socialt liv i många andra sammanhang också!

Du vill vara ifred och ignorerar helt någon som försöker ta kontakt med dig i hopp om att den försvinner (varpå det blir irriterat)

Ja, det er fint

Jag tror jag behöver mer sammanhang för exemplen. Om man kollar TV så lär det vara familj eller kompisar, några andra kollar jag inte TV med. Men det andra exemplet, det är väldig annorlunda om det är ens chef eller om man är elev och pluggar till ett prov och en störig lillasyster kommer och vill visa sina barbies hela tiden.

Men annars lite tips, kollar du och en kompis TV så låt kompisen välja kanal även om hen väljer något du inte vill kolla på. Ska du ta en kopp te så fråga kompisen om hen också vill ha. Ska du till affären så fråga kompisen om hen vill följa med. Om inte, fråga om du ska köpa något åt kompisen. Gör inte bara saker själv utan inkludera kompisen. Vill kompisen ha hjälp så hjälp till. Så gör man om man är en bra kompis. Förvänta dig inget tillbaka. Kräv inte millimeterrättvisa. Betalar du 49 kr åt kompisen och hen sedan ger dig 40 så ska du inte påpeka det. Snålhet är ocharmigt.

kiddie skrev:Men annars lite tips, kollar du och en kompis TV så låt kompisen välja kanal även om hen väljer något du inte vill kolla på. Ska du ta en kopp te så fråga kompisen om hen också vill ha. Ska du till affären så fråga kompisen om hen vill följa med. Om inte, fråga om du ska köpa något åt kompisen. Gör inte bara saker själv utan inkludera kompisen. Vill kompisen ha hjälp så hjälp till. Så gör man om man är en bra kompis. Förvänta dig inget tillbaka. Kräv inte millimeterrättvisa. Betalar du 49 kr åt kompisen och hen sedan ger dig 40 så ska du inte påpeka det. Snålhet är ocharmigt.

Bra tips.

kiddie skrev:Jag tror jag behöver mer sammanhang för exemplen. Om man kollar TV så lär det vara familj eller kompisar, några andra kollar jag inte TV med. Men det andra exemplet, det är väldig annorlunda om det är ens chef eller om man är elev och pluggar till ett prov och en störig lillasyster kommer och vill visa sina barbies hela tiden.

Jag tänker mig främst exemplen som vuxna emellan. Barn är ju en intressant kategori som jag tror många av oss känner kräver ännu mer social kompetens än med vuxna för att kunna agera klanderfritt.

För att bara ta det nämnda exemplet menar jag att man ska försöka ge småsyskon den korta uppmärksamheten också så att de i alla fall ges chansen att agera mer moget och i annat fall lär sig konsekvenserna av att inte respektera andras vilja t.ex. genom att mamma anropas och kommer och kör iväg henne från elevens läxor om lillasyster inte lyssnar.

DIProgan skrev:Hur ni distribuerar er energi är upp till er, det handlar inte tråden om. Har anmält den för att få off-topic rensat vilket bör va det mesta. Vill ni inte ha tips på hur ni kan förbättra er slipper ni men kom inte här och gnäll. Jag har inget ansvar för hur ni mår eller hur ni har blivit behandlade av andra.

Intressant ämne!

Jag har asperger och känner många med diagnosen. Det är precis som tråden illustrerar - att vi aspergare allt som oftast utgår ifrån vårt egna bästa, utan att tänka på att man blir bemött så som man bemöter andra. Det är frestande att alltid hävda sin rätt och anmäla hit och dit, men man kommer sällan långt efter den devisen. För att lyckas socialt och yrkesmässigt måste man anpassa sig efter andra. Att inte ta skit av någon eller kräla för överheten i all ära, men då kommer man aldrig att klara ett vuxet liv.

KrigarSjäl skrev:Luktar du räkskal och ser ut att ha sovit i kläderna lär folk undvika dig.
Ingen gillar en lortgris.

Man slipper ha någon bredvid sig på bussen då, en klar fördel.

Är det inte redan utvecklat nog?

KrigarSjäl skrev:Är det inte redan utvecklat nog?

Min tanke var att vissa i vår grupp kanske kan ha nytta av en tydligare konsekvensbeskrivning.

@Dagobert: Tack!

@DIProgan: Detta är ingen personlig kritik. Ditt första inlägg i tråden hade du tänkt igenom noga. Två tankar slog mig dock:

"Hur fick du ett bättre socialt liv?" vore kanske en trådrubrik som skulle kunna göra många intresserade av att skriva positiva inlägg om sina liv?

"Hur får man ett bättre socialt liv enligt Habiliteringen/NT?" skulle kunna vara en trådrubrik till en annan tråd där personliga erfarenheter av bra och dåliga tips skulle kunna utbytas.

Oh herrgud. "Enligt Habiliteringen/NT"... Seriöst? Går man efter startinlägget torde "Vanligt socialt folkvett" eller "Så här socialiserar du när du bryr dig om fler än bara du själv" vara långt mer lämpligt.

Flinta skrev:"Hur fick du ett bättre socialt liv?" vore kanske en trådrubrik som skulle kunna göra många intresserade av att skriva positiva inlägg om sina liv?

Jag ville undvika att tråden började handla om erfarenheter som bara byggts på egna slutsatser utan att de bekräftats av de sociala kontakter som får handskas med verkligheten av aspergares beteende. En extern källa som intygat känslor och tankar antingen genom feedback eller genom att läsaren själv varit den som observerat andra aspergares beteende.

Visst det låter som förmynderi men det är tyvärr verkligheten att väldigt många av oss är helt blinda för underligheter vi har för oss samtidigt som många försvarar sitt beteende till absurdum istället för att erkänna att något är underligt. Därför är en extern observatör mycket hjälpsam för att lära oss saker - så länge vi inte tror att den personen vill göra just det.

När många av oss inte har energin eller modet att själva ta oss ut och få en social kapacitet som gynnar alla inblandade tänkte jag att vi kunde fuska genom att lära varandra istället. Nu blev det inte som jag hoppats på utan det kom mest att handla om hur alla minsann duger som de är eller hur det är farligt att utsätta sig för mycket. Den typiskt defensiva aspergaren helt enkelt.

Ett tag läste jag Magdalena Ribbings Vett- och etikett-spalt i Dagens Nyheter.

Skrik inte rätt ut nu.

Jag menar inte att man ska ta efter enskildheter utan att man får en uppfattning om hur många tänker.
Det var nyttigt för mig.

tahlia skrev:Oh herrgud. "Enligt Habiliteringen/NT"... Seriöst?

Själv skulle jag nog mest leta underhållningsvärden i den

Om man går ut och äter börjar man inte äta förrän båda har fått mat på tallriken. Vidare är jag uppfostrad att t ex ha servetten i knäet, lägga besticken rätt när jag ätit klart, säga tack för maten. Men ofta upplever jag själv att jag brister i bordskick pga att jag har svårt att interagera med någon och samtidigt inta mat, i en miljö med mycket intryck och ljud från människor, bilar, stolar, dörrar, tallrikar. Jag kan ha en sak i huvudet åt gången, längre räcker inte koncentration, fokus, uppmärksamhet.

Vilken är er förklaring till att ni brister i bordsskick om ni gör det?

DIProgan skrev:

Flinta skrev:"Hur fick du ett bättre socialt liv?" vore kanske en trådrubrik som skulle kunna göra många intresserade av att skriva positiva inlägg om sina liv?

Jag ville undvika att tråden började handla om erfarenheter som bara byggts på egna slutsatser utan att de bekräftats av de sociala kontakter som får handskas med verkligheten av aspergares beteende. En extern källa som intygat känslor och tankar antingen genom feedback eller genom att läsaren själv varit den som observerat andra aspergares beteende.

Visst det låter som förmynderi men det är tyvärr verkligheten att väldigt många av oss är helt blinda för underligheter vi har för oss samtidigt som många försvarar sitt beteende till absurdum istället för att erkänna att något är underligt. Därför är en extern observatör mycket hjälpsam för att lära oss saker - så länge vi inte tror att den personen vill göra just det.

När många av oss inte har energin eller modet att själva ta oss ut och få en social kapacitet som gynnar alla inblandade tänkte jag att vi kunde fuska genom att lära varandra istället. Nu blev det inte som jag hoppats på utan det kom mest att handla om hur alla minsann duger som de är eller hur det är farligt att utsätta sig för mycket. Den typiskt defensiva aspergaren helt enkelt.

I all medvetenhet om att detta så småningom kommer att (med rätta) flyttas till Off Topic:

Nu först förstår jag hur du menar. Och därmed förstår jag också varför tråden gick "fel".

Många av oss har redan varit ute i livet och är riktigt socialt kompetenta. (En majoritet kan vara kvinnor som har blivit sent diagnosticerade just för att (alla) flickor tränas hårdare än pojkar på att ta hänsyn och uppvisa sig "fint".) Har man, som påpekats i tråden, bränt ut sig med detta, då ger förstås din tråd upphov till eftertanke och diskussion. (Inte minst som habiliteringen, efter slutlig diagnos, också tramsar på om social träning utan att alls ta upp trötthet och stress.) Det är definitvt inte detsamma som att defensivt envisas med underliga beteenden.

Du verkar snarare vända dig till de som inte har blivit lika hårdtränade, på ena eller andra sättet, eller som (i alla fall) envisas med beteenden som verkar konstiga och/eller ohyfsade. Fair enough. Olika problem, olika målgrupper.

DIProgan skrev:Visst det låter som förmynderi men det är tyvärr verkligheten att väldigt många av oss är helt blinda för underligheter vi har för oss samtidigt som många försvarar sitt beteende till absurdum istället för att erkänna att något är underligt. Därför är en extern observatör mycket hjälpsam för att lära oss saker - så länge vi inte tror att den personen vill göra just det.

Jag vet att jag är konstig, inget snack om saken. Men hör även till att både jag och min kompis som jag tror har drag av asperger och ADD, är väldigt ödmjuka människor. Ja, vi kanske har ett lite tufft yttre. Men vi är båda ytterst hjälpsamma och sätter nästan alltid andra människors mående främst. Till den grad att hon blivit misshandlad och jag har fått gå i samtal för att se till mitt eget bästa. Men jag får det inte ur knoppen att alla andras behov MÅSTE tillgodoses före mitt.

Man kan alltså bli som så många andra saker med asperger, i andra änden av en extrem också! Det är ett lika stort problem som själviskhet.

Så bara för att man beter sig udda behöver man inte ha svinig attityd.

Men det finns självklart ännu mer jag kan jobba på för att tillfredställa andra. Jag har en ganska bra förmåga att förstå andra, särskilt om de hjälper till att bli förstådda, och jag gör nästan vad som helst för att hjälpa dem. Jag har verkligen jobbat heltid nästan för att verkligen förstå och acceptera andra, att förstå hur de funkar. Arbetat väldigt aktivt med det. Men jag kan bli ännu bättre på det! När jag DV:ade så tog jag gärna andras sysslor om de var trötta, jag diskade efter dem om de verkade less, jag köpte gottor till dem för att de skulle ha något att se framemot på fikarasten (trots att jag inte äter godis) och jag åtog mig de tråkigaste sysslorna om jag märkte att de led av dem.

I vänskap ställer jag upp med vad jag kan, min tid, min hjälp, råd, städa åt dem, ge dem pengar, laga mat åt dem.

Folk vill gärna prata med mig om de har det svårt för de vet att jag verkligen lyssnar. Jag kan ibland behöva fråga vissa saker för att fatta, men annars går det bra. Enda gången folk inte får lätta sitt hjärta till mig är om jag märker att de drar samma historia hela tiden och är ute efter ömkan, ömkansknarkare, som inte vill att det ska bli bättre. KAN det bli bättre för dem lyssnar jag alltid, även när jag borde gå och lägga mig eller när dåliga saker hänt mig själv.

Jag kan rekommendera att vara sån här MEN i mindre utsträckning. Det är jätteuppskattat att man är hjälpsam och vänlig och ger av sin hälsa, pengar och tid, men man bör inte som jag göra det utan att reflektera hur det påverkar en själv. För mig är det självklart att en annan människas dåligmående ALLTID går före mitt. Det tror jag är för extremt. Men tar man bort det extrema i mitt handlande tror jag man har bra råd för hur man ska vara som god vän och god medarbetare.

ankhat skrev:

DIProgan skrev:

Flinta skrev:"Hur fick du ett bättre socialt liv?" vore kanske en trådrubrik som skulle kunna göra många intresserade av att skriva positiva inlägg om sina liv?

Jag ville undvika att tråden började handla om erfarenheter som bara byggts på egna slutsatser utan att de bekräftats av de sociala kontakter som får handskas med verkligheten av aspergares beteende. En extern källa som intygat känslor och tankar antingen genom feedback eller genom att läsaren själv varit den som observerat andra aspergares beteende.

Visst det låter som förmynderi men det är tyvärr verkligheten att väldigt många av oss är helt blinda för underligheter vi har för oss samtidigt som många försvarar sitt beteende till absurdum istället för att erkänna att något är underligt. Därför är en extern observatör mycket hjälpsam för att lära oss saker - så länge vi inte tror att den personen vill göra just det.

När många av oss inte har energin eller modet att själva ta oss ut och få en social kapacitet som gynnar alla inblandade tänkte jag att vi kunde fuska genom att lära varandra istället. Nu blev det inte som jag hoppats på utan det kom mest att handla om hur alla minsann duger som de är eller hur det är farligt att utsätta sig för mycket. Den typiskt defensiva aspergaren helt enkelt.

I all medvetenhet om att detta så småningom kommer att (med rätta) flyttas till Off Topic:

Nu först förstår jag hur du menar. Och därmed förstår jag också varför tråden gick "fel".

Många av oss har redan varit ute i livet och är riktigt socialt kompetenta. (En majoritet kan vara kvinnor som har blivit sent diagnosticerade just för att (alla) flickor tränas hårdare än pojkar på att ta hänsyn och uppvisa sig "fint".) Har man, som påpekats i tråden, bränt ut sig med detta, då ger förstås din tråd upphov till eftertanke och diskussion. (Inte minst som habiliteringen, efter slutlig diagnos, också tramsar på om social träning utan att alls ta upp trötthet och stress.) Det är definitvt inte detsamma som att defensivt envisas med underliga beteenden.

Du verkar snarare vända dig till de som inte har blivit lika hårdtränade, på ena eller andra sättet, eller som (i alla fall) envisas med beteenden som verkar konstiga och/eller ohyfsade. Fair enough. Olika problem, olika målgrupper.

Tack ankhat. Bra formulerat! Du beskriver mina egna erfarenheter och upplevelser. Ingen jag känner ser mig som någon som defensivt envisas med underliga beteenden. Snarare ses jag som mycket välanpassad och hänsynstagande men också sjuk med t ex kroniskt utmattningssyndrom.