Min pappa kommer från Åland, och jag har väldigt många släktingar därifrån, men praktiskt taget ingen nära i livet.

Många släktingar bodde ju på öar, t.ex Brändö åt finska skärgården till.

Det var ju typiska öproblem, t.ex så emigrerade både pappa och farfar, till Canada respektive State of Washington.

Jag är osäker på de ärftliga sjukdomarna:

von Willerbrants blödarsjukdom som jag ärvt lite av.
Huntingtons Chorea (danssjuka) som pappa ärvde, och jag själv blivit gentestad för. Har ej den!
Aspergers Syndrom - ärftligt?
Schizofreni - ärftligt.

Vi har dessutom två hjärtfel i familjen.

Jag undrar om det finns något intresse från er av något jag kan beskriva från personliga barndomarna på semestern/sommarlovet?

Jag har ärvt den begåvning (som psykosen på 1980-talet knäckte) från båda föräldrarna, är idag iofs kanske högfungerande, men blir 60 i år, och jag är rädd att min psykofarmaka inte är riktigt bra för hjärnan i längden.

slackern skrev:

Flinta skrev:Jag är nyfiken på Luleås stora skärgård.

Har varit där bla på Sandön för att spana efter ryska ubåtar.

Ja, där har jag också varit flera gånger när jag var barn. Mormor och jag tog ibland båten ut dit från Luleå och hade picknick på en strand där det var väldigt långgrunt. Jag minns det som väldigt mysigt.

När jag var baby var jag med mina föräldrar på en rundtur i hela Luleå skärgård, men det minns jag förstås inte.

Svalbard



Svalbard, en arkipelag långt norr om Norra Polcirkeln, är världens nordligaste permanent bosatta plats (om man räknar bort militärbaser). Svalbard är ett icke inkorporerat norskt territorium, men det finns också en rysk gruvbosättning på Spetsbergen, den största ön.

Norges relationer med Svalbard är lite komplicerade. Officiellt är det en demilitariserad zon och dess naturresurser kan utvinnas av främmande stater som har skrivit under Svalbardavtalet. 2016 hade 45 parter skrivit under avtalet.

Glaciärer täcker 60% av Svalbards totala yta och under vintrarna råder polarnatt. I huvudorten Longyearbyen varar polarnatten från 26 oktober till 15 februari.
Det finns inga vägsystem på öarna, bara isolerade vägsträckor i samhällen och gruvområden. Man tar sig främst fram med snöskoter, speciellt på vintern.

Att resa utanför bosättningarna kan vara farligt eftersom det finns väldigt många isbjörnar på Svalbard. Alla som reser utanför bosättningarna måste ha med sig utrustning för att skrämma bort björnar och bör helst även ha med sig ett gevär.

Svalbard må låta som en naturälskares dröm, men tråkigt nog är det nästan omöjligt att flytta till Svalbard om man inte redan har fått ett jobb där. De flesta husen på öarna ägs av företag och hyrs ut till deras anställda.

Gruinard Island.

http://i4.mirror.co.uk/incoming/article ... Island.jpg

Numera får man visst åka dit. Innan fanns den inte ens officiellt. Ön testade mjältbrand under andra världskriget. Man kollade om får skulle dö av mjältbrandsbomber. Och det gjorde de. De försökte sedan städa upp men det visade sig att mjältbranden blev kvar.

Nu ska den visst vara borta.

Vad som nu händer med Longyearbyen på Svalbard vet vi inte riktigt än. Orten levde på gruvor och nu har sista gruvan stängt för gott. Gruvarbetarna tjänade bra och det var vanligt att de som jobbade där kom från fastlandet och jobbade ihop en liten förmögenhet och flyttade "hem" igen.

Både cigg och sprit är skattefritt. Ja, allt är det men det märks mest där, och bensinen. Nästa gång jag reser dit får nog mitt resesällskap finna sig i min dagliga berusning, ha ha. Men man får nog passa på. Utan gruvan finns risk för avfolkning.

Longyearbyen är gullig. Har inte varit i ryska Barentsburg men däremot i den andra ryska staden, som nu är en spökstad. Det är väldigt olika sorts byggnader mot norska sidan.

https://c1.staticflickr.com/4/3878/1495 ... 3ea6_b.jpg

Flannan Isles



Flannan Isles, en grupp bestående av sju små öar utanför Skottlands kust, är bara 145,5 tunnland stor (någon annan får gärna berätta vad det är i hektar, övers. anm.). De har varit obebodda sedan fyren på den största ön, Eilean Mor, automatiserades. Öarna är isolerade, men de ligger närmare Yttre Hebriderna än vad Hirta i St Kilda gör och den ön var kontinuerligt bebodd i tusentals år.

Anledningen till att öarna under långa tider varit obebodda är förmodligen att de är så små och avlägsna, men ruinerna från ett kapell, flera bothies (hyddor) och andra bevis tyder på att det en gång har funnits en grupp isolerade munkar här.

I slutet av 1800-talet byggdes en fyr på Eilean Mor. Öarna blev hem för ett berömt mysterium 1900 då alla tre fyrvaktarna försvann samtidigt utan ett spår. De försvann under den dag då det rasade en förfärlig storm som förstörde en av två ankringsplatser på ön och allvarligt skadade utrustning och infrastruktur. På en plats hade torvorna slitits bort från en 61 meter hög klippa, så enorma vågor måste ha slagit mot ön.

Försvinnandet fick stor uppmärksamhet i media och satte den brittiska allmänhetens fantasi i spinn. Många vilda teorier uppstod. Omständigheterna tycktes väldigt underliga, speciellt med tanke på att allt var snyggt och prydligt inne i fyren, bortsett från en vält stol vid köksbordet.

Northern Lighthouse Boards regler sade att fyren måste vara bemannad dygnet runt och ändå hade alla försvunnit samtidigt. En annan märklig detalj var att en oljerock hade lämnats kvar, vilket tyder på att en av fyrvaktarna hade rusat ut i sådan hast att han inte hade haft tid att klä sig ordentligt.
Mysteriet har aldrig fått någon nöjaktig förklaring. Många trovärdiga teorier har lagts fram, men

kiddie skrev:Gruinard Island.

http://i4.mirror.co.uk/incoming/article ... Island.jpg

Numera får man visst åka dit. Innan fanns den inte ens officiellt. Ön testade mjältbrand under andra världskriget. Man kollade om får skulle dö av mjältbrandsbomber. Och det gjorde de. De försökte sedan städa upp men det visade sig att mjältbranden blev kvar.

Nu ska den visst vara borta.

Jag har skrivit om den i Den läskiga tråden. Har för mig att folk tvångsförflyttades därifrån.

Kahlokatt skrev:Flannan Isles



Flannan Isles, en grupp bestående av sju små öar utanför Skottlands kust, är bara 145,5 tunnland stor (någon annan får gärna berätta vad det är i hektar, övers. anm.). De har varit obebodda sedan fyren på den största ön, Eilean Mor, automatiserades. Öarna är isolerade, men de ligger närmare Yttre Hebriderna än vad Hirta i St Kilda gör och den ön var kontinuerligt bebodd i tusentals år.

Om det är svenska tunnland så är det cirka 5000m2 om det är brittiska tunnland så är det cirka 4000m2 och en hektar är 10000m2.

Enligt wikipedia är det 145,5 acres eller 58,87ha. Engelska tunnland med andra ord. En acre är för övrigt definierad så här:

An acre was defined in the Middle Ages, being the amount of land that could be ploughed in one day with a yoke of oxen.

Ordet har förstås släktskap med svenskans "åker".

På Svalbard finns världens nordligaste kebab place, den Röde Isbjörnen heter den...

http://87.237.213.17/region.php?var1=svalbard_27_2_2729907_Longyearbyen_-38116371.jpg_38116371_1882585_500_281_oinotna49_World%5C%27s%20most%20northerly%20kebab%20shop

Sista meningen i min text om Flannan Isles blev tydligen bortklippt. Det skall stå så här:
"Många trovärdiga teorier har lagts fram, men försvinnandet fortsätter att fascinera mysterieälskare än i denna dag."

Rona

Rona, ofta kallad North Rona för att skilja den från en annan skotsk ö med samma namn, är en ö långt norr om Skottland. Den är så isolerad att den ofta inte finns med på kartor över Storbritannien. Den har bebotts och övergivits ett fåtal gånger under de senaste 1 500 åren, men befolkningen uppgick bara till ett trettiotal personer.

Före Vikingatiden beboddes ön förmodligen av kristna eremiter. Många av de skotska öarna erövrades senare av vikingar och styrdes av Norge under några hundra år. Någon fornnordisk närvaro på Rona har aldrig lyckats bekräftas, men namnet "Rona" kan ha fornnordiskt ursprung.

På 700-talet skall ön ha varit hem åt Sankt Ronan, som sägs ha byggt det lilla kristna oratorium som fortfarande finns på ön och som kan vara den äldsta bevarade byggnaden i Skottland. Besökare kan krypa in i den lilla nedsjunkna byggnaden av jord och kallmurad sten och se ett grovhugget stenkors i ena hörnet. Kanske ger detta en viss inblick i eremiternas liv, de som frivilligt levde isolerade på Rona för tusen år sedan.

Min favoritö är faktisk Öland. Stor och lättillgänglig men med en väldigt egen skön stämning. Är där rätt mycket, frugans släkt har ett ställe som man kan bo på, och min bäste vän övergav Stockholm för att bosätta sig där. Har också lärt mig ganska mycket om historien, om floran och annat intressant.

Alvaret är helt sjukt. Och att det är en ö av Kalk, bara gamla skelettrester är rätt vilt.

Annars spenderade jag alla barndomens somrar i Nyköpings skärgård. mina föräldrar har en stuga där, jag hälsar på dem nån gång på sommaren. Öarna där är ganska softa att vara på, det är grymt med havsutsikten, framför allt då man kommer ut en bit och får fri havsutsikt. Upptäckte det här med havskajak för ett tiotal år sen, det är verkligen ett sätt att komma öarna nära.

Det är något visst med öar - bor själv på en. Sveriges tredje största!

Holland Island utanför Washington DC är en ö vars yta halverats av havets erosion.
I 1900-talets början fanns 360 invånare och 70 hus.
Huset på bilden var det sista, men är nu borta.

På google maps mätte jag upp ön till 1 km x 350 m. Hela ön står under vatten mesta tiden.

By 1910, the island had about 360 residents, making it one of the largest inhabited islands in the Chesapeake Bay. The island community had 70 homes, stores and other buildings. It had its own post office, a two-room school with two teachers, a church, baseball team, community center, and a doctor. The islanders supported themselves mainly by dredging for oysters, fishing for shad and crabbing. Their fleet of workboats included 41 skipjacks, 10 schooners and 36 bugeyes, some of which were built on the island.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Holland_Island

Karta https://www.google.com/maps/@38.1245437 ... !1e4?hl=en

Jag är också något av "ö-tok", men de enda öar jag har "naturlig" koppling till är Norröra (ön kallas "Saltkråkan" i tv-serien "Vi på Saltkråkan" (en bekant till mig har sommarställe där) och Hven (ja, jag föredrar den stavningen trots att det också stavas "Ven") genom att en anfader till mig var pastor i S:t Ibbs församling på Hven i början av 1800-talet.

Kahlokatt skrev:

slackern skrev:Pitcairnöarna är lite coola. Det är världens minsta demokrati med ungefär ett femtiotal invånare. Kan väll även nämnas att visa utav dom som bor där är ättlingar till myteristerna på Bounty.

Pitcairn är definitivt ingen demokrati, det är ett sexhelvete där hälften av invånarna dömts för sexuella övergrepp på minderåriga. Alla på ön lever enligt flera hundra år gamla regler blandade med sjundedagsadventistisk tro. Kvinnorna anklagar sig själva för övergreppen och menar att de "frestat" männen. Alla känner alla på ön, folk kan t.o.m. läsa av varandras fotspår, och det finns ingenstans där man får vara i fred och bara vara sig själv. Det verkar vara ett helvete.

http://en.wikipedia.org/wiki/Pitcairn_s ... al_of_2004

Jag skulle inte vilja leva på en liten ö, även om det kunde vara intressant att besöka. Isoleringen leder till insularism och till att man lever efter egna regler.

Tänk att behöva leva i all evighet nära sina våldtäktsmän, jag förstår att kvinnorna på ön drog tillbaka sina anklagelser. De som hade flyttat till Nya Zeeland slapp vara rädda för repressalier.

Myteriet på Bounty tycktes ju sluta lyckligt med att männen kunde bo på en "paradisö" resten av livet. Men där människor finns, där finns inget paradis.

Efter myteriet på Bounty 1789 begav sig myteristerna under ledning av Fletcher Christian först till Tahiti. Nio av myteristerna, tillsammans med sex tahitiska män och elva tahitiska kvinnor, lämnade Tahiti och landsteg på Pitcairn den 23 januari 1790. De tog vara på allt användbart på Bounty och Matthew Quintal satte fartyget i brand. Det dröjde till 1808 innan det amerikanska fartyget Topaz under kapten Mayhew Folger kom till ön.

Livet på ön hade kommit att präglas av våld och förtryck mot tahitierna, och ledde till döden för de flesta av männen. Brittiska sjömän, som besökte ön 1814, hittade bara en myterist vid liv, John Adams som levde med nio kvinnor. Kvinnorna hade fått barn med några av de avlidna myteristerna och dessa barn var vid liv.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pitcairn%C3%B6arna

Ja, det borde de kunnat räkna ut i förväg: 15 män och 11 kvinnor, det går inte ihop. Men jag tror faktiskt det hade gått illa även om det varit 15 män och 15 kvinnor. Jag spekulerar i om myteristerna var särskilt trotsiga typer som inte ville underkasta sig och lyda några regler. På ön fanns ingen polis och de skapade sina egna regler.

Pitcairn skulle kunna kallas för "pedofilön". Det dåliga ryktet är självförvållat.

Den 30 september 2004 hölls en rättegång mot sju män bosatta på Pitcairn, däribland borgmästaren, som åtalats för sexuella övergrepp i 55 fall, varav en del mot minderåriga.

Spoiler: visa

Den 24 (eller 29) oktober befanns alla utom en person vara skyldiga till minst en av åtalspunkterna. Borgmästaren, hans son och ytterligare en man dömdes till mellan 2 och 6 års fängelse. En man som ångrat sig under rättegången dömdes till samhällstjänst på ön. Domarna vann inte laga kraft förrän 2006 då Kungliga Rådet (Privy Council) i Storbritannien slutligen fastslagit Storbritanniens suveränitet över ön efter den längsta förhandlingen i rådet på 100 år. Ytterligare sex personer som inte var bosatta på Pitcairn åtalades på sammanlagt 41 punkter i en separat rättegång i Auckland, Nya Zeeland 2005. Samtliga personer som innehade något förtroendeuppdrag på ön för den brittiska administrationens räkning tvangs att avgå.

Öborna försökte undvika en rättsprocess genom att hävda att Storbritannien aldrig formellt tagit öarna i besittning och att de därför inte stod under brittisk lag.

I ett litet samhälle skulle man kunna tro att de som inte var skyldiga skulle fördöma de skyldiga. Det skulle kunna hålla folk i schack om de visste att de skulle bli utfrysta. Men så blev det inte. Fördömandet riktade sig mot brittiska staten, inte mot männen.

Många öbor höll sig borta från rättegången då de "ville kunna se alla andra öbor i ögonen". "Vi vill inget veta", sa de. "Vi måste ändå hjälpa varandra för att överleva på ön", var också en vanlig åsikt bland de oskyldiga som bojkottade rättegången. Öbon Mike Warren uttryckte i nyzeeländsk radio vad de flesta öbor kände efter rättegången: "Invånarna på Pitcairn har utsatts för mobbning av brittiska staten."

Pitcairn Island skulle jag inte vilja besöka av flera orsaker.

På ön finns varken hotell, hamn eller flygplats.
---
Man kan också åka med några av de fraktbåtar som då och då går mellan Nya Zeeland och Pitcairn. Resan tar sju dygn och båttrafiken följer inga fasta tidtabeller, så det gäller att resa tillbaka när tillfälle ges. Annars kan man bli fast på öarna under en längre tid än beräknat.

Upplagt för en skräckfilm.

Men det är ju enda lilla trösten många har, att drömma att dom är typ fyrvaktare på ngn liten ö, och inte att det ofta blir "Flugorna Herre" eller "The Beach" där allt slutade olyckligt, och blir en dystopisk robinsonad...

Jag gillar också öar, jag skulle gärna bo på en ö.

Det här är en speciell ö, det är Norröra i Norrtälje. Jag har faktiskt varit där. Är det någon som känner igen den..? Ser det bekant ut kanske? Det är ön där de spelade in mycket av Vi På Saltkråkan.




Och det här är två öar i Norge.

Min syrra bodde på en ö som heter Tranholmen som ligger i Lilla Värtan, väldigt mysigt ställe och den var dessutom bilfri, har varit på helt vilda midsommar fester där engång i tiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tranholmen

slackern skrev:Min syrra bodde på en ö som heter Tranholmen som ligger i Lilla Värtan, väldigt mysigt ställe och den var dessutom bilfri, har varit på helt vilda midsommar fester där engång i tiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tranholmen

Dit går det pendelbåt från Ropsten och vidare till Djursholm, Lidingö och Storholmen.
Räcker med SL-kort för att åka. I sommar har jag åkt en del på den båtlinjen.

Detta är Hovedøya, eller Hoved ön, i Oslofjorden. Jag tror att jag har varit där ungefär 200 gånger. På sommaren finns det båtar som åker fram och tillbaka dit hela tiden och du kan snabbt åka dit för att bada och koppla av. Grilla mat, köpa glass och njuta av solen. Och det är precis bredvid Oslo centrum, så det går snabbt att åka dit. Det är skönt att sitta i solen längst ner till vänster på bilden, helt ytterst på den spetsen, och titta ut över fjorden mot havet. Det finns flera fina öar i fjorden där.

Någon skrev:

slackern skrev:Min syrra bodde på en ö som heter Tranholmen som ligger i Lilla Värtan, väldigt mysigt ställe och den var dessutom bilfri, har varit på helt vilda midsommar fester där engång i tiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tranholmen

Dit går det pendelbåt från Ropsten och vidare till Djursholm, Lidingö och Storholmen.
Räcker med SL-kort för att åka. I sommar har jag åkt en del på den båtlinjen.

Vad trevligt. Storholmen är också en mysig ö. Jag har åkt med den där Forsmansbåten ett gäng gånger men då fick jag betala för SL-kortet funkade inte då som betalning.