Har suttit och läst lite här och var om att KBT i samband med Autism och Asperger inte gör sig så bra, iallfall inte som enskild intervention som det så fint heter. Hur kommer det sig egentligen, har aldrig riktigt hittat några riktigt bra förklaringar?

Till råga på det så verkar ju nästan vissa amerikanska sidor skriva tvärtom, att KBT gör sig lysande med så kallad "Applied behaviour analysis". Svårt att hålla koll egentligen. Hur förhåller sig den svenska psykiatrin egentligen?

Skulle säga två saker och då är det långt från hela historien förstås.

KBT handlar om omstrukturering. Du använder de förmågor du redan har, men på ett nytt sätt. Men vilken NPF som helst så har man inte alla förmågor och KBT har ingen bra metod att lära in dessa.

KBT förutsätter även att du är en helt vanlig människa socialt. Så om du känner att det blev jobbigt socialt eller tror att någon blev arg på dig, då lär KBT ut att du stressar upp sig och att det är inbillning, folk har inga negativa åsikter om dig. Som aspergare händer det ju faktiskt att man råkar stryka folk mothårs och då är ju en bättre attityd att lära in självförlåtande och att man får duga som man är. Istället för att det är inbillning att man inte passar in.

Det är de sakerna jag kommer på just nu.

Sedan känner jag spontant att även i icke aspergersammanhang kan KBT bli fel. Då den började komma fanns även ren beteendeterapi. Det innebar att terapeuten följde med dig ut i de situationerna som blev jobbiga. Hade du svårt att gå i affärer så tränade ni på det tillsammans. Hade du tvång så tränades det bort. Konkret. KBT har flyttat in det i terapeutens kontor och istället för den träning som kanske skulle hjälpa så går det ut på att man pratar. Och kanske fyller i lite papper och gör lite diagram. Men egentligen gör man inte så mycket. Terapeuter måste avsky motion. Vissa tillstånd går inte att prata bort.

Min läkare har sagt till mig att jag ska ha kongnetiv beteende terapi och samtals terapi mot min ångest (läkaren jag pratade med innan jag pratade med psykiatrin).
Jag har asperger syndrom, tvångsyndrom och generaliserat ångestsyndrom. Vet dock inte om KBT:n kommer funka på mig om jag får den. Det har varit tal om att jag skulle få KBT ända sedan jag var ca 14 år men varje gång har all behandling uteblivit. När jag var 17 mådde jag så dåligt att jag efterfrågade en utredning och fick då veta att jag har Asperger syndrom plus ångestproblematik i form av tvång och GAD (generell ångest).

Har inga personliga erfarenheter av KBT men jag vet ju hur jag funkar och jag funkar så att om jag slutar vara rädd för en sak eller situation så flyttar ångesten sig bara till en annan situation/ sak. Därför tvivlar jag lite på om KBT verkligen skulle hjälpa mig. Jag skulle vilja veta hur jag dels gör för att inte vara rädd för det jag är rädd för nu och hur jag ska göra för att hantera min rädsla så att den inte förflyttar sig till något annat område i live. Vet inte om KBT kan hjälpa mig med det. speciellt osäker är jag på om det kan hjälpa mig med att se till att ångesten inte förflyttar sig över till ett annat område när jag slutat vara rädd för det första.

Psykologer och läkare som jag har träffat har rekommenderat KBT för mig men jag ar även läst böcker där KBT inte rekommenderas och det ni säger här låter ju inte heller som om KBT skulle vara rätt väg . Ska ringa min läkare imorgon och kräva möte (min remiss till en terapeut skickades en vecka efter nyår och jag har ännu inte fått någon tid. Ska även ta upp att jag tycker det är konstigt att psykiatrin säger att de inte kan hjälpa mig då).

Tack för bra svar. Ja det känns onekligen som att vi med asperger/autism absolut kan behöva lite mer direkt terapi, eller "beteendeterapi" så som du beskriver det Kiddie. Det är ju inte alltid så lätt att även om man kanske vet vad som är på tok, faktiskt fatta beslut och agera för att rätta till det helt självständigt.

Läste förresten följande stycke i en bra artikel:

När det gäller bättre
fungerande och äldre individer med autism
kan kognitiv beteendete
rapi (KBT) hjälpa
individen kontrollera ilska och depression, äv
en om KBT sällan är särskilt verksamt som
enskild intervention (Howlin, 1998).

Fortfarande lika oklart om exakt vad det är med autism och KBT som inte klickar, men bra att dom har kommit fram till att så är fallet.
http://habilitering.se/sites/habiliteri ... iuddin.pdf

Tror iofs att direkt beteendeterapi bara hjälper mot vissa saker... men synd att det inte erbjuds längre. Just att man vet vad som är fel men att man inte kan ändra det är väl en av de största anledningarna till att man väljer terapi.

Säg att man är skiträdd för att gå ut och handla. Då kan man likagärna sitta själv och tala om för själv att det nog oftast inte är farligt, som att en terapeut gör det. Vet inte vad som är värst att höra i terapi, självklarheter eller felaktigheter.

Verkar förövrigt som KBT inte är så bra på att fixa djup depression även om man inte har AS. Iofs kan jag nog förstå det. Har man djup depression kanske man inte ens kommer iväg till terapin. Sedan kanske man inte kan fokusera eller resonera, vanliga symptom vid djup depression.

Jag vet inte hur psykiatrin i allmänhet ser på detta i Sverige för som det är nu verkar det som att det är rätt svårt att få hjälp alls om man har AS. Oftast om man har AS plus psykiska problem verkar det som man får gå till vårdcentralen och där får man medicin. Sen är det bra så. Iofs bedriver ju även vårdcentralen stödsamtal men de brukar vara väldigt begränsade, både till djup och längd.

kiddie skrev:Jag vet inte hur psykiatrin i allmänhet ser på detta i Sverige för som det är nu verkar det som att det är rätt svårt att få hjälp alls om man har AS. Oftast om man har AS plus psykiska problem verkar det som man får gå till vårdcentralen och där får man medicin. Sen är det bra så. Iofs bedriver ju även vårdcentralen stödsamtal men de brukar vara väldigt begränsade, både till djup och längd.

Precis den bilden har jag också fått av vården!

Pingla95 skrev:

kiddie skrev:Jag vet inte hur psykiatrin i allmänhet ser på detta i Sverige för som det är nu verkar det som att det är rätt svårt att få hjälp alls om man har AS. Oftast om man har AS plus psykiska problem verkar det som man får gå till vårdcentralen och där får man medicin. Sen är det bra så. Iofs bedriver ju även vårdcentralen stödsamtal men de brukar vara väldigt begränsade, både till djup och längd.

Precis den bilden har jag också fått av vården!

Min bild av vården också och jag ser inte hur dom har räknat ut det eftersom vill man ha en behandling så kan inte den läkaren skriva hälsointyg till FK, det kan endast vårdcentralen. Så slutar du gå till vårdcentralen så måste du göra ett flertal besök innan läkaren kan skriva ett hälsointyg.
Tog in på behandling via en privat neurologisk läkare och terapeut och det gav mig ett stort glapp med ersättningen pga att vårdcentralen måste värdera min hälsa på nytt eftersom det är några år sedan nu.

Känner ofta att detta bidragssystem är gjort för att misslyckas, för att hålla dom som inte lyckats på plats. Statistik är ju otroligt viktig idag tycker jag att jag ser.

kiddie skrev:Så om du känner att det blev jobbigt socialt eller tror att någon blev arg på dig, då lär KBT ut att du stressar upp sig och att det är inbillning, folk har inga negativa åsikter om dig. Som aspergare händer det ju faktiskt att man råkar stryka folk mothårs och då är ju en bättre attityd att lära in självförlåtande och att man får duga som man är. Istället för att det är inbillning att man inte passar in.

Det är inte så jag minns det. Snarare att det kan finnas alternativa förklaringar än den (allra mest negativa) man själv kommer på. Och man kan då välja en mer positiv förklaring el helt enkelt inse att man inte vet, men att man inte behöver agera efter den mest negativa förklaringen. Om någon verkar sur, så behöver det inte bero på mig utan på något helt annat.

Väntar på tid för kbt på habiliteringen. Ska ge det en chans innan jag dömer ut det. Vad som stör mig är att psykriatin sköter adhd biten och habiliteringen asperger. Båda sakerna påverkar ju mig, kan liksom inte stänga av adhd på habiliteringen eller vice versa. Har en positiv bild av psykriatin och habiliteringen i allmänhet.

Det stör mig med. På psyk får jag inte nämna aspergers eftersom det enbart påverkar mig i kontakt med Hab tydligen.

KBT invaggade mig i en livsfarlig tanke om att jag inte var konstig. Att folk egentligen inte tyckte det. Så när det bevisades så hade jag inte garden uppe. Nu fattar jag väl att olika terapeuter kanske är olika smarta. Är KBT från Hab så måste de ju fatta att man har aspergers och vinkla utifrån det. Jag gick på psyk.

kiddie skrev:Det stör mig med. På psyk får jag inte nämna aspergers eftersom det enbart påverkar mig i kontakt med Hab tydligen.

KBT invaggade mig i en livsfarlig tanke om att jag inte var konstig. Att folk egentligen inte tyckte det. Så när det bevisades så hade jag inte garden uppe. Nu fattar jag väl att olika terapeuter kanske är olika smarta. Är KBT från Hab så måste de ju fatta att man har aspergers och vinkla utifrån det. Jag gick på psyk.

Intressant det där. Har ju nämnt alla mina diagnoser för psyk och såklart även tagit med lämpliga utredningspapper. Min psykoterapeut verkar snarare rastlös av att prata med mig och vi kommer riktigt ingen vart. Mina läkare på psyk verkar mer intresserade av att skriva ut mediciner åt mig, vad jag än föreslår.

Kanske är det på grund av att jag berättat om min asperger? Dom vet helt enkelt inte hur dom ska ta i mig.

Det är inte lätt det här alltså, för oss med flera samtidiga diagnoser.

Minns från min tid i terapi, fast då var det inte KBT. Efter två gånger var terapeuten arg för att jag inte gjort framsteg. För fort skulle det gå. Det kan nog vara så att vissa ändrar sig lätt. Jag har ofta hängt på chattar för människor med psykiska problem och folk med ganska grav depression kan komma in och efter att ha pratat en timma så är de glada och normala. Bara för att någon lyssnade.

Sådant förstår jag inte alls. Jag är nog alldeles för aspig. För mig tar förändring lång tid.

kiddie skrev:Minns från min tid i terapi, fast då var det inte KBT. Efter två gånger var terapeuten arg för att jag inte gjort framsteg. För fort skulle det gå. Det kan nog vara så att vissa ändrar sig lätt. Jag har ofta hängt på chattar för människor med psykiska problem och folk med ganska grav depression kan komma in och efter att ha pratat en timma så är de glada och normala. Bara för att någon lyssnade.

Sådant förstår jag inte alls. Jag är nog alldeles för aspig. För mig tar förändring lång tid.

De gick väl kurser och fick lära sig att det var snabbpsykoterapi som var modellen, för att snabbt bli av med patienterna, men tyvärr passade det inte in på aspisar, som genomskådar sådant...

Något som kan vara värt att hålla koll på här är att KBT numera inte bara är EN terapiform, utan ett antal olika. Termen KBT blir därför alltså som en paraplyterm. Och därför kan folk ha olika erfarenheter av KBT... Se exempelvis vad de skriver om KBT på Wikipedia. (Ja, om någon skulle vilja påpeka det, så är jag fullt medveten om att Wikipedia-artiklar är av väldigt varierande kvalitet. Den här artikeln har dock ett antal nyare referenser, så förhoppningsvis tillhör den de mer tillförlitliga.) Landstinget här erbjuder dialektisk beteendeterapi för aspisar. Jag känner mig försiktigt positiv till det (se Wikipedia-artikeln om det), och funderar på att testa det.

KBT e ju den helige gralen för svenska psykiatrin, fått uppfattningen att dom försöker trycka ner KBT i halsen på många.

Jag tycker det vilar något obehagligt över både KBT och ABA.

Att influera patienter att tro att det skulle vara deras tankar det skulle vara fel på, utan att faktiskt veta om så är fallet eller inte, känns mja...kommer inte på nått bra ord för det ens.

Och ABA känns väl primärt som något slags indoktrinerings verktyg där motbjudande sociala normer och värderingar maskerar sig som korrekta beteenden värda och fullständigt nödvändiga att assimilera.

triggerhappyD skrev:KBT e ju den helige gralen för svenska psykiatrin, fått uppfattningen att dom försöker trycka ner KBT i halsen på många.

Jag tycker det vilar något obehagligt över både KBT och ABA.

Att influera patienter att tro att det skulle vara deras tankar det skulle vara fel på, utan att faktiskt veta om så är fallet eller inte, känns mja...kommer inte på nått bra ord för det ens.

Och ABA känns väl primärt som något slags indoktrinerings verktyg där motbjudande sociala normer och värderingar maskerar sig som korrekta beteenden värda och fullständigt nödvändiga att assimilera.

KBT var väl ett slags revolution inom psykiatrin, nu skulle alla som gått in i väggen snabbt tillfriskna och fort slussas ut i arbetslivet, istället för att gå på dyr utdragen psykoterapi. Men sanningen är väl den med facit i hand, så visst passar det för folk som tillfälligt blivit lite deppiga, men knappast för personer som dragits med depressioner större delen av sitt liv, men lycka till att försöka säga det till dessa KBT-häxor som tycks ha hittat, som du så fyndigt säger, den heliga graalen, för quick fix av krossade illusioner...

Jag tycker det allra värsta är att inte flera metoder får existera sida vid sida. KBT kan säkert vara bra ibland, men allt kan inte KBT-as bort. För att vara terapeut är man tvungen att välja inriktning och hålla sig till den till 100 %. Blir som en religion. Man måste köpa allt inom den. Sen får alla landsting för sig att bara en sorts terapeuter ska anställas.

Sedan känns det som för att vara bra KBT-patient ska man helst ha social fobi eller dåligt självförtroende. Det ska handla mycket om att ändra saker man tror andra tycker. Men om man skiter i vad andra tycker då? Om inte det var problemet?

Några grundtankar i KBT: Vi fokuserar för ofta på det negativa och förstorar upp det. Men de som verkligen råkat ut för hemska saker då? Eller om man har depression så fokuserar man på den för det är allt man ser, tror inte man blir deprimerad av att fokusera på det negativa. Jag tror känslan kommer först.

Man ska inte heller generalisera eller se saker i svart och vitt. Att bara sluta med det som aspergare tror jag kan vara svårt. Att se saker i detaljer och sedan övergeneralisera är vanliga symtom i aspergers. Andra kanske kan jobba bort det enklare än oss? Sedan så ska man inte dra förhastade slutsatser eller få saker till att det handlar om en själv och här använder man ofta exempel om att andra tycker si och så om en. Säg att man är rejält paranoid, det går nog inte heller att tänka bort. Man ska inte generalisera mot sig själv heller, misstag gör inte att man är dålig. Men om man gör väldigt många misstag då? Om man har någon inlärningsproblematik eller något?

Ingen kan få dig att må dåligt, du orsakar detta själv. Vad du vill ta till dig. Känns som ett hån med de som blivit misshandlade. Så psykisk misshandel finns inte, tydligen. Jag förstår tanken bakom, men det kan bli väldigt fel. Du kan bara ändra dig själv, inte andra. Detta tycker jag iofs är ett bra råd.

Känslor gör inte att något är sant. Nej, men vet vi inte redan det? Vet man inte det så kanske man är halvpsykotisk? Eller väldigt deprimerad på gränsen till psykos, om man tror att man typ förstört världen bara genom att finnas till. Andra vet väl att vissa känslor är överdrivna eller bara fobiska?

Jag vet inte, det känns som detta ska bota mindre problem bara. Och att man ska vara perfekt från början. Som alla andra. Känns lite som KBT trivialiserar neuropsykiatriska tillstånd och även förutsätter att man haft ett bra liv.

antonius skrev:KBT var väl ett slags revolution inom psykiatrin, nu skulle alla som gått in i väggen snabbt tillfriskna och fort slussas ut i arbetslivet, istället för att gå på dyr utdragen psykoterapi. Men sanningen är väl den med facit i hand, så visst passar det för folk som tillfälligt blivit lite deppiga, men knappast för personer som dragits med depressioner större delen av sitt liv, men lycka till att försöka säga det till dessa KBT-häxor som tycks ha hittat, som du så fyndigt säger, den heliga graalen, för quick fix av krossade illusioner...

Precis.

Jag var jätteglad när man började skotta bort psykodynamiken för den skadade verkligen människor. Och terapeuter fick betalt för att sitta och flumma. Men jag tänkte att man skulle införa beteendeterapi för vissa tillstånd där det är mycket effektivt, där det behövs träning för att komma över ångest och rädslor. Att man skulle få lov att plocka ut just detta och behandla detta och sedan om man hade andra problem skulle de behandlas på andra vis. Att varje sorts problematik skulle få den bästa lösningen.

Men så blev det inte. Dels blev psykologerna lata. En riktig beteendeterapeut är med patienten utanför sitt kontor. Sedan skulle då KBT plötsligt hjälpa mot allt. Ja, ALLT. Innan hette det man gör nu KT. Bara att de ens kallar den KBT är falsk marknadsföring. KBT ska vara både KT och BT.

Men jo, visst lockade det att man plötsligt trodde att man kunde bota svår psykisk sjukdom på 2 veckor. Innan försvarade man ju att man behandlade patienter i åratal medan man vårdade ner dem att bli sämre och sämre. Man har alltid kunnat försvara sin terapeutiska skola och landstingen har bara trott på deras ord. Känns faktiskt helt sjukt.

OK, visst är jag bitter ibland men tycker de kan sluta erbjuda om man inte vill ha. Ge det till de som vill ha. Där det kan hjälpa. Senast skulle jag teraperas mot min dygnsrytmstörning. Med KBT. Seriöst? KBT passar för vissa saker för vissa människor. Om de inte skärper sig kommer ju KBT också åka ut ur systemet. Om de använder det för mycket där det inte hjälper. Då förlorar de som skulle hjälpas sin behandlingsmetod för nästa fluga.

Cirkusfreak, hoppas få höra mer hur det går. Blev lite trådnappning här. Hoppsan.

kiddie skrev:Cirkusfreak, hoppas få höra mer hur det går. Blev lite trådnappning här. Hoppsan.

Vi får se hur det går. Nu har jag ingen kontakt alls med någon för att min psykoterapeut har sagt upp sig eller något i den stilen. Inväntar kontakt med någon ny, förmodligen efter juli/augusti någon gång. Under tiden förser min läkare mig med piller och hoppas på att allt är frid och fröjd.

Hoppas det är bra piller iallafall.

Precis såhär ska det fungera!

https://www.google.se/url?sa=t&source=w ... lO4THSrbkA

Jag reagerar konstigt när jag läser hur det borde vara. Blir bara skitledsen.