Det är alltså inte något nytt, dags att rekapitulera. Även om jag kände till dem så hade jag inte detaljerna.

Amaltheadådet 1908
Den tiden var det stora konflikter mellan arbetsgivare och arbetare. Strejker, lockout, inkallade strejkbrytare och kravaller. Hamnarbetarna i Malmö strejkade för högre löner, bättre arbetsvillkor och föreningsfrihet. Efter en strejk kunde arbetsgivaren vägra de strejkande att komma tillbaka och anställa strejkbrytarna i stället. De kunde också vägra att öht anställa arbetare som anslöt sig till fackföreningen. Strejkbrytare kallades nedsättande för “svartfötter” av de strejkande.

Ett brittiskt fartyg, Amalthea, låg i hamnen med brittiska strejkbrytare. Stämningen var så hätsk att strejkbrytarna fick poliseskort till och från arbetet. De var inlogerade på båten för sin egen säkerhets skull. Vid en demonstration på kajen sköt engelsmännen skarpt mot folkmassan. Tre engelsmän åtalades för beskjutningen men friades.Tre ungsocialister, Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern, beslöt sig för att skrämma strejkbrytarna. Avsikten var alltså inte att döda. Anton Nilson rodde natten mot 12 juli ut till fartyget och apterade en hemmagjord bomb. Men många sov ute på däck för värmens skull. En man, Walter Close, dödades, och 23 andra skadades.

Det utfästes en belöning för att få fast gärningsmannen/männen. Kassören i ungsocialisternas klubb, Albin Sturm, angav dem. Nilson hade också tappat en lapp med sitt namn på. Anton Nilson och Algot Rosberg dömdes till döden och Alfred Stern till livstids fängelse. Senare omvandlades dödsstraffet till livstids fängelse. Många kampanjade för att männen skulle släppas. Vid ett fritagningsförsök av Anton Nilson hade vakterna order om att hellre skjuta ihjäl Nilson än släppa honom.

År 1917 hade en ny regering tillträtt, vari ingick både socialdemokrater och liberaler. De frigav Anton Nilson och de andra två. "Den röde bankiren", Olof Aschberg (farfar till Robert Aschberg), bekostade en flygförarutbildning för Anton Nilson. Anton Nilson for sedan till Ryssland för att slåss på bolsjevikernas sida. År 1926 återvände han till Sverige, besviken på Stalin. Nilson, vår förste terrorist, blev 101 år gammal (1887-1989)..

Man kan säga att dessa terrorister uppnådde sitt mål, att skrämma (bort) strejkbrytarna. Såväl de på Amalthea som andra utländska strejkbrytare lämnade Sverige. Inga fler utländska strejkbrytare importerades.

Det är iofs lätt att känna viss sympati för dessa attentatsmän. Dels var det ett kompakt förtryck från arbetsgivare och myndigheter (som alltid stod på arbetsgivarnas sida), dels avsåg de inte att döda.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Nilson
http://www.dn.se/nyheter/sverige/amalth ... e-sverige/

Attentatet mot Norrskensflamman i Luleå är fortfarande det terrordåd i Sverige där det har dött flest personer (och jag hoppas det får förbli så, om ni förstår vad jag menar). Det visade sig senare att det faktiskt var POLISCHEFEN i Luleå som hade planerat hela attentatet!!

Attentatsmännen sprängde 3 mars 1940 det hus i Luleå där den kommunistiska tidningen Norrskensflamman hade sina lokaler. På övervåningen fanns redaktionens lägenheter.
Fem personer - varav två barn, 12 och 8 år - dödades och ytterligare fem personer skadades.

I dag finns ett minnesmärke på platsen och det har gjorts både sånger och teater om attentatet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentate ... ensflamman

Attentatet mot Norrskensflamman 1940

Det kostade fem människor livet. Men attentatet och efterspelet hade många andra upprörande inslag. Norrskensflamman var kommunistiska partiets tidning i Luleå.

Det utspelade sig alltså under andra världskriget. Många såg kommunisterna som presumtiva landsförrädare, eftersom de stödde Sovjetunionen. Finland hade liksom Danmark, Norge och Sverige förklarat sig neutralt. Det hjälpte inte Norge och Danmark, som blev anfallna av Tyskland. Det hjälpte inte Finland heller som blev anfallet av Sovjet den 30 november 1939 (vinterkriget). Många stödde Finland, det bildadasde en Finlandskommtté som samlade in pengar och en del svenskar reste för att delta i kriget, “Finlands sak är vår”. Nu har jag inget till övers för Sovjet el de sovjettrogna kommunisterna. Men hatet mot kommunisterna ledde till ren terrorism. Det hade bildats nätverk mot kommunismen i Norrbotten. Man ville stoppa kommunistiska tidningar.

Natten mot den 3 mars tog sig några män in och apterade en bomb i tryckpressen. De tog sig in med en nyckel som hade beslagtagits vid en polisrazzia. Det blev en våldsam brand och hela huset övertändes. Brandkåren kom snabbt men kunde inte hjälpa de nödställda, eftersom deras stege fattade eld. Från tredje våningen kunde fem personer rädda sig genom att fira sig ned med hopknutna lakan. På andra våningen omkom fem personer, varav två barn.

Norrländska Socialdemokraten skrev att nazister stod bakom dådet. Högertidningen Nya Dagligt Allehanda skrev att det var kommunisterna själva som stod bakom dådet. Högertidningen Norrbottens-Kuriren skrev att uppgifterna om attentat bara var “bizarra rykten”. Socialdemokraten skrev om Ny Dag (huvudorgan för kommunistpartiet) att “terrororganet Ny Dag spelar upp sig till moralisk oskuld". Det var alltså terrordådets offer som var terrororgan! Tidningarna vägrade trycka dödannonser för offren! Begravnngståget fick inte heller gå den vanliga vägen längs Kungsgatan.

Det blev förstås en utredning som genomfördes av statspolisen (alltså inte den lokala polisen) och den visade att sju män låg bakom attentatet.
Kapten Uno Svanbom, I 19.
Fänrik Hans Borgström, Ing 3.
Fänrik Gösta Krendel, Ing 3.
Fänrik Torsten Norström, Ing 3.
Redaktör Gunnar Hedenström, Norrbottens-Kuriren.
Handelsbiträdet Jim Palmqvist, finska frivilligkåren.
Stadsfiskal Ebbe Hallberg, polisen.

Mest sensationellt var ju att stadsfiskalen själv, som ska upprätthålla lagen, var med. Det var stadsfiskalen, kaptenen och journalisten som planerade attentatet. Det var de tre fänrikarna som apterade sprängladdningarna. Det var den menige Palmqvist som stod vakt.

Men nu kommer den värsta skandalen: Vid rättegången åtalades de bara för skadegörelse, inte för mordbrand och mord. Det var som om de fem döda inte existerat.

Domen blev att ersätta försäkringsbolaget och tidningsföreningen Norrskenet för driftstoppet. När modern till ett av dödsoffren ville begära skadestånd avspisades hon med att hon inte var “behörig”.

Domen blev överklagad till hovrätten. Fänrikarna dömdes där till sex års straffarbete, Palmquist till två års straffarbete och planläggarna till sju års straffarbete. Men ingen blev dömd för mord.

Varför så milda straff? Varför fick inga anhöriga skadestånd? Kanske för att de inte räknades som riktiga människor, de var ju kommunister:

Flamman skrev:Ett par månader innan attentatet skrev Norrländska Socialdemokratens ledarskribent Henry Karlsson:
”De äro icke människor i vanlig bemärkelse. Hos de mest förhärdade brottslingar kan som regel spåras något gott. Hos de genuina kommunisterna söker man förgäves efter ett uns därav.”

http://flamman.se/a/fem-dog-ingen-domdes-for-mord

Fänrikarna blev benådade 1944, journalisten och kaptenen år 1945. Stadsfiskalen dog i fängelset.

Källor:
http://www.nsd.se/nyheter/det-blev-allm ... 13808.aspx
http://www.nsd.se/nyheter/tornedalen/?articleid=4867817
https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentate ... ensflamman

Mitt inlägg handlar om samma sak som Kahlokatts. Men eftersom mina inlägg brukar försvinna innan jag postat dem, så hade jag skrivit in det som dokument först. Därav den sena postningen.

Jag tror inte att dom brukar försvinna utan jag har sett att dom har blivit ihopslagna med redan existerande trådar i ämnet, så det kan nog uppfattas som att dom försvinner.

Vi har ju också bilbomben i Nacka 1999 och bomben på Stockholms stadion 1997