Hej!
Jag har helt nyligen hittat hit till detta forum och det verkar ju vara god aktiviet här.
Jag är gift och har 4 barn, två utflugna och två hemma. Det är vår yngsta (15 år) som i våras fick diagnosen Aspergers syndrom. Han har många problem.... sömnrubbningar, låsningar och det allra största som just nu är skolan.
Eller knappast just nu, för problemen började redan i mitten av 3:an och nu går han som sagt i 9:an. Han klarar inte skolmiljön (eller skolan öht) för jag tror vi har prövat i stort sett allt som prövas kan. Olika tider (efter skoltid), hämtning, (även med tvång), byte av skola, i liten grupp i en lokal som inte alls låg på skolområdet (vilket den gör nu), och hemundervisning som han har nu.
Vi flyttade när han gick i slutet av fyran och denna skolan säger han är den bästa han haft. Ingen mobbning och bra personal. Ändå fungerar det inte.
Det är alltid så att det fungerar ett litet tag, sen blir det låsningar och så funkar det inte längre.
Denna gången kom låsningen i och med att vi nämnde att vi fått tider på Habilitering. Det blir bara NEJ, NEJ, NEJ.... jag orkar inte!!!
På något sätt så orkar han inte med allt som blir runt omkring hans person och diagnos. Han säger bara NEJ till allt (även till kontaktperson).

Idag kommer läraren hem igen, men jag har inga stora förhoppningar om att grabben kommer att visa sig. Och man känner hotet över sig hela tiden (jag som mamma och säkert även han) över att han inte klarar nåt som erbjuds.
I morgon (tisdag) har vi en träff med skolan igen och vi har funderat lite över om man helt enkelt (fast så enkelt är det nog inte) fråga om han inte kan få slippa skolpressen och istället studera när han blir lite äldre och förhoppningsvis har fått en egen motivation till att studera. Som det är nu så är jag rädd att han låser sig än mer och pressen blir än större.

Finns det någon här som har några liknande erfarenheter och som isf vill dela med sig av dem, så vore jag väldigt tacksam.

/Zamia

Hej och välkommen!

Visserligen är jag förälder med AS men mitt problem var aldrig undervisningen, läxor etc utan rasterna.

Det första jag spontant tänker är att vill/orkar han inte träffa en kontaktperson, så prata inte om det. Kontaktperson är en möjlighet, inget tvång. Däremot kanske du som mamma skulle behöva prata med någon, t ex en kurator.

Det andra är om han själv läser på nätet om AS och har egna kontakter? Förutom Aspergerforum finns ju AspergerKontakt. Det kanske skulle kännas bra för honom att e-posta el chatta med andra tonåringar med AS el åtminstone läsa vad de skriver.

Förhoppningsvis får du svar från andra här som vet mer, föräldrar el de som känner igen sig i din sons beteende.

Tycker mig känna igen en del i problematiken.

Lite allmänna regler:

Påtvinga aldrig någon insatser, speciellt inte någon som är "obstinat". Det leder bara till mera problem. Motivera varför du tycker han behöver hjälp med olika saker och få honom själv att inse det. Då kommer han godvilligt att acceptera.

Hot är den absolut sämsta lösningen för då hamnar han på defensiven direkt och säger bara NEJ, NEJ.

Tro inte på allt det som sägs om hur föräldrar bäst hanterar sina barn, speciellt inte det där med tvång och hot. Tvång och hot är meningslösa på barn som är "obstinata". Det gäller att motivera dem och få dem att förstå av sig själva.

Jag borde veta eftersom jag själv fungerar precis så

Tack för era svar!

Nej, det där med tvång det har vi lärt oss för länge sedan att det är något som absolut inte fungerar. Och den tvångshämtning som skedde till skolan var när han gick i mellanstadiet och vi inte hade någon diagnos.

Och jag har talat om för honom att allt detta med resurser runt omkring honom det bryr vi oss inte om just nu. Inte förrän om han nån gång längre fram vill själv.

Men jag och min man ska iaf iväg till Habiliteringen för att om möjligt lära oss mer om Asperger och hur man ska gå tillväga för att det ska bli så bra som möjligt för honom.

Vi har lärt oss en del, men fortfarande känner man ju att man gör misstag. Och det är väl något man får räkna med att man gör hela tiden, men kanske i lite mindre omfattning iaf.

Vi har försökt förklara för honom varför vi ville ansöka om t ex kontaktperson, men i dagsläget vill han inte ha någon sådan. Kanske han kan upptäcka det i ett senare skede att det kanske inte vore så dumt ändå. Hoppas kan man alltid

Kan inte tänka mig att han läser på nätet om AS eller har någon kontakt där, eftersom han vill skjuta allt sådant långt bort just nu. Men det kanske också kan vara något som kan bli längre fram.

Ja, vi får väl hoppas att det blir någotsånär bra med skolan framöver iaf, så att han åtminstone kan göra något. Hemundervisning är ändå den form han helst vill ha. Problemen uppstår dock när han vänder på dygnet och är sovandes hela dagar. Han kan inte tvinga sig själv att lägga sig om han inte är trött, utan han lägger sig först när han känner att han är trött. Mycket i hans liv styrs av känslor... hans känslor.

/Zamia

Orkar inte skriva nåt just nu, men ville hälsa dig välkommen och också rekommendera dig att titta på forumet Autismspektrum, på Allt för föräldrars sida. Vänta ska jag länka...

http://www.alltforforaldrar.se/snack2/f ... .php?f=111

Där har du många kloka, luttrade, hjälpsamma föräldrar till barn med olika slags autismspektrumstörningar.

Min son har identiska problem vi ska ha möte nästa vecka med skolan och syo och försöka på praktik i stället.

Tack alapetsmamma för länken. Har suttit och läst en hel del nu. Nu förstår man verkligen att det är många ute i stugorna som har liknande problem och det är en liten tröst i det hela... att man inte är ensam.
Precis som du då narran... har samma problem.

På vårat möte på skolan idag kom vi iaf fram till att vi ska fortsätta som vi gör nu med försök med hemundervisning (det är ju ändå det som grabben vill ha). Och i morgon onsdag ska vi på träff på Hab och det ska bli intressant om vi får med oss lite matnyttigt hem därifrån.

Jag har en väninna vars dotter har en diagnos med lite av varje och för deras del gör de också så just nu som du narran tar upp... med praktik. Hon har lite skola och lite praktik och för henne passar detta väldigt bra (iaf just nu)

Det kan ju vara bra att ha detta förslag i åtanke att försöka om det inte slår väl ut med vår hemundervisning trots allt. Ja, det är inte helt lätt att hitta just det som passar just det egna barnet, eftersom de alla är olika trots samma diagnos. Det är så individuellt.

/Zamia