Med nämnda diagnoser får du inte ens bli lokförare (något som jag tycker är otroligt löjligt), så att du får bli polis låter ju inte så troligt.

Ett jobb där man får åka runt i världen och ta hand om djur hade varit perfekt tror jag.

Dom flesta såna jobb är ju volontärjobb har jag fått för mig i alla fall. Men kolla lite på typ wwf och liknande? http://www.wwf.se/jobb/lediga-jobb/1123154-lediga-jobb

Varför får man inte bli polis/lokförare med dom diagnoserna?

takeaselfie skrev:Varför får man inte bli polis/lokförare med dom diagnoserna?

Lokföraren Torolf Jansson blev av med jobbet efter diagnos.

http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.12090 ... n=redirect

Torolf har fått tillbaka jobbet och vunnit i alla instanser. Han fick dessutom ett skadestånd på 100.000:-.

Förmodligen inte.

https://polisen.se/Bli-polis/Ansokan/Antagningskrav/
https://polisen.se/Bli-polis/Ansokan/An ... genskaper/


Du sa att du har funderat på veterinär för att du gillar djur.
Det skulle du väl kunna titta närmare på?
Du skulle ju även kunna kolla upp djursjukskötare, det är ungefär den veterinära ekvivalenten till sjuksköterska.

Jag tror att veterinärutbildningen är på cirka 5,5 år och djursjukskötare cirka 3 år.

Oliver Qvist skrev:Letar efter en framtid inom något yrke, men jag har ingen aning om vad jag vill bli. Jag har ingen dröm att följa och det gör mig orolig. Har kollat på att studera till att bli Veterinär, då Djur är mina bästa vänner.

Det här reagerar jag lite på. Du vet väl att slakt är en sådan sak som du ska klara av under veterinärutbildningen? Veterinär är dessutom ett medicinskt yrke, precis som läkare. Är du intresserad av vetenskap?

takeaselfie skrev:Varför får man inte bli polis/lokförare med dom diagnoserna?

Poliser har massor av höga hälsokrav på sig, bland annat så får dom inte ha några psykiska sjukdomar eller diagnoser alls.

Lokförare har också relativt höga hälsokrav jämfört med andra yrken, det går att läsa om här http://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyh ... -personal/ och om man klickar sig vidare därifrån.

Jag har kontaktat polishögskolan, och man kan inte bli polis om man har ADHD/ADD. Jag frågade inte om AS eftersom det inte var relevant i just det fallet. Det handlade inte om mig, jag har inte ADHD/ADD-diagnoser, bara AS.

Hej

Jag har själv AS+ADHD. Kanske kan jag bidra med några tankar, även om det har gått ett par månader sedan tråden var aktiv?

Svårigheten för de flesta med AS och att vara polis i yttre tjänst är att man måste kunna vara väldigt socialt smidig, tolerant och anpassningsbar. Det är nog inte honnörsord för oss med AS och även om vi tränar till max kommer det nog komma stressiga situationer där våra funktionsvariationer sätter oss på pottan.

Med det sagt finns det nog, eller borde finnas, arbetspositioner inom offentlig förvaltning/myndigheter som passar dina behov och dina möjligheter. Kriminolog, civil utredare, skattehandläggare, försäkringsutredare, id-kortsutfärdare, servicemedarbetare.

Personer med AS kan ofta överprestera i en anställning (på gott och ont). Men svårigheten för oss att skaffa utbildning, ta rätt jobb, få bra chef, stanna kvar på jobbet, undvika konflikter, etc.; gör att de flesta kanske aldrig når hela vägen fram. De utmaningar vi med AS ställs inför i livet är stora. Du skulle kanske bli en fantastisk polis, vem vet? Du är kanske rättvis, oberoende, integritetsfull, motiverad, observant och filosofisk? Viktiga egenskaper, men inte alltid så uppskattat i lagarbete. Kolla in tv-serien Bron, så förstår du vad jag menar.

Hur orimligt och orättvist det än är så vill en arbetsgivare hellre undvika risk än få bästa möjliga prestation. Det går ut över oss som inte funkar som alla andra.

Ingen annan än du vet vilka guldkorn som ligger inom just din diagnos. Det tog mig 43 år att inse vilka svårigheter och möjligheter jag har. Under den tiden har jag kört huvudet i väggen lite fler gånger än vad som är lämpligt. Efter ett tag blir det tröttsamt.

Jag berättar om mig för att jag läser att du är 18 och inte vet vad du ska göra i livet. I viss mån är jag sjukt avundsjuk på dig. De flesta, även de utan diagnos, känner inte sig själva så väl vid 18 som du gör och nästan ALLA funderar på vad de ska göra i livet. Det är bara ett fåtal som inte gör det och vi ska inte jämföra oss med dem. Alls.

TS/Oliver; om du läser det här är mitt råd att

* Gå till botten med dina styrkor och svårigheter. Du har styrkor, men de kanske inte syns så väl. Sitter du vid datorn väldigt ofta och länge? I så fall verkar du ha styrkan att fokusera men också kanske svårigheten att avsluta en påbörjad handling.

* Fundera på motsättningen mellan att vilja vara accepterad i en grupp och svårigheten för en AS att fungera i gruppen. Kanske vägen till din arbetslycka inte går via andra människor? Du kanske presterar bäst ensam?

* Om du inte tänker läsa vidare är mitt förslag att du försöker ta dig in hos en stor offentlig arbetsgivare. Vilken som helst. Vilken tjänst som helst. Under vilka löne- och anställningsformer som helst. Ha ingen stolthet och inga förväntningar. De erfarenheter, kunskaper och personkontakter du får i arbetslivet kommer du aldrig få annars. När en arbetsgivare vet vem du är, både de starka som de svaga sidorna, är de mycket mer öppna till att låta dig prova på andra tjänster.

* Utbilda dig inom IT.

Lycka till!

Rusmark skrev:Hej

Jag har själv AS+ADHD. Kanske kan jag bidra med några tankar, även om det har gått ett par månader sedan tråden var aktiv?

Svårigheten för de flesta med AS och att vara polis i yttre tjänst är att man måste kunna vara väldigt socialt smidig, tolerant och anpassningsbar. Det är nog inte honnörsord för oss med AS och även om vi tränar till max kommer det nog komma stressiga situationer där våra funktionsvariationer sätter oss på pottan.

Med det sagt finns det nog, eller borde finnas, arbetspositioner inom offentlig förvaltning/myndigheter som passar dina behov och dina möjligheter. Kriminolog, civil utredare, skattehandläggare, försäkringsutredare, id-kortsutfärdare, servicemedarbetare.

Personer med AS kan ofta överprestera i en anställning (på gott och ont). Men svårigheten för oss att skaffa utbildning, ta rätt jobb, få bra chef, stanna kvar på jobbet, undvika konflikter, etc.; gör att de flesta kanske aldrig når hela vägen fram. De utmaningar vi med AS ställs inför i livet är stora. Du skulle kanske bli en fantastisk polis, vem vet? Du är kanske rättvis, oberoende, integritetsfull, motiverad, observant och filosofisk? Viktiga egenskaper, men inte alltid så uppskattat i lagarbete. Kolla in tv-serien Bron, så förstår du vad jag menar.

Hur orimligt och orättvist det än är så vill en arbetsgivare hellre undvika risk än få bästa möjliga prestation. Det går ut över oss som inte funkar som alla andra.

Ingen annan än du vet vilka guldkorn som ligger inom just din diagnos. Det tog mig 43 år att inse vilka svårigheter och möjligheter jag har. Under den tiden har jag kört huvudet i väggen lite fler gånger än vad som är lämpligt. Efter ett tag blir det tröttsamt.

Jag berättar om mig för att jag läser att du är 18 och inte vet vad du ska göra i livet. I viss mån är jag sjukt avundsjuk på dig. De flesta, även de utan diagnos, känner inte sig själva så väl vid 18 som du gör och nästan ALLA funderar på vad de ska göra i livet. Det är bara ett fåtal som inte gör det och vi ska inte jämföra oss med dem. Alls.

TS/Oliver; om du läser det här är mitt råd att

* Gå till botten med dina styrkor och svårigheter. Du har styrkor, men de kanske inte syns så väl. Sitter du vid datorn väldigt ofta och länge? I så fall verkar du ha styrkan att fokusera men också kanske svårigheten att avsluta en påbörjad handling.

* Fundera på motsättningen mellan att vilja vara accepterad i en grupp och svårigheten för en AS att fungera i gruppen. Kanske vägen till din arbetslycka inte går via andra människor? Du kanske presterar bäst ensam?

* Om du inte tänker läsa vidare är mitt förslag att du försöker ta dig in hos en stor offentlig arbetsgivare. Vilken som helst. Vilken tjänst som helst. Under vilka löne- och anställningsformer som helst. Ha ingen stolthet och inga förväntningar. De erfarenheter, kunskaper och personkontakter du får i arbetslivet kommer du aldrig få annars. När en arbetsgivare vet vem du är, både de starka som de svaga sidorna, är de mycket mer öppna till att låta dig prova på andra tjänster.

* Utbilda dig inom IT.

Lycka till!

Vilket otroligt bra och informativt inlägg!
Bumpar så fler kan läsa.

Gripandekylig skrev:Nej sannolikt inte tyvärr, men du kan nog förhindra att din presumtiva framtida arbetsgivare får tillgång till de journaler där det står att du har de diagnoserna. Exempelvis kanske du kan begära av ditt landsting att de journalanteckningarna raderas. Du kanske även kan censurera vilka bitar polisen får tillgång till om din journal men jag hade nog själv raderat och därefter givit dem "full" tillgång.

Arbetsgivare får inte tillgång till sjukjournaler, de är sekretessbelagda.

nej självklart inte polisen vill inte några psykfall dära.
man måste vara frisk i skallen om man skall bli polis.

Polisen har gått ut med att dom inte anställer folk med NPF, ljuger man vid en anställningsintervju begår man ett brott och blir straffad för det.

slackern skrev:Polisen har gått ut med att dom inte anställer folk med NPF, ljuger man vid en anställningsintervju begår man ett brott och blir straffad för det.

Är de dumma i huvudet!

Om dom skall få tag på 10.000 nya rekryter kan dom inte vara alltför kräsna

Huggorm skrev:Om dom skall få tag på 10.000 nya rekryter kan dom inte vara alltför kräsna

Oavsett det så är det helt fel! Folk med AS kan passa i såna jobb. De är analytiska och logiska. Och folk med ADHD kan reagera väldigt snabbt, vilket kan vara till stor fördel.

Oavsett hur samhället ser ut i dag så kämpar jag personligen för att alla ska kunna nå sina drömmar oavsett diagnos. Har själv Asperger och vet inget om polisyrket men en av mina stora drömmar är att bli pilot. Flög i en simulator i somras och då sa en riktig pilot (som instruerade mig) att jag borde ta flygcertifikat. Så tvivlar inte ett dugg på min förmåga att kunna styra ett flygplan. Dock tvivlar jag på samhällets förmåga att inse att jag kan styra att flygplan.

Tror absolut att varje människa hat kapacitet att nå sin dröm. Det som gäller är att hitta den egna vägen och att tänka på att, att kämpa för sin dröm är lika mycket liv som att vara i sin dröm. Med det inte sagt att vägen inte kommer vara lång och svår. Det kan den mycket väl vara. Men jag ser det som en uppgift i livet att försöka vända den samhällsbyggen som är nu. Eller i alla fall så ett frö till förändring. Det är inte vi med diagnoser som inte klarar att bli vissa yrken. Det är samhället som inte inser att kapacitet och kompetens inte går att dömma utifrån en diagnos. Man måste göra personliga bedömningar och detta måste göras på alla. Inte bara på någon med diagnos.

Julianus skrev:

takeaselfie skrev:Varför får man inte bli polis/lokförare med dom diagnoserna?

Lokföraren Torolf Jansson blev av med jobbet efter diagnos.

http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.12090 ... n=redirect

Jupp. Men fick han inte tillbaka jobbet sedan? Det blev väldigt starka reaktioner och han fick genomgå en personlig bedömning som resulterade i att han fick fortsätta köra tåg. Det kanske är en annan person jag tänker på men är till 99% säker på att jag har läst en artickel om en lokförare som fick diagnosen Aspergers syndrom, blev av med jobbet, gjorde motstånd, fick gå genom en personlig bedömning och fick tillbaka jobbeT.

Toblerone skrev:

Huggorm skrev:Om dom skall få tag på 10.000 nya rekryter kan dom inte vara alltför kräsna

Oavsett det så är det helt fel! Folk med AS kan passa i såna jobb. De är analytiska och logiska. Och folk med ADHD kan reagera väldigt snabbt, vilket kan vara till stor fördel.

Folk med AS är ofta socialt klumpiga och folk med ADHD har ofta svårt att behålla fokus. Stora minus i arbetet som polis.

Tror det är svårt. O det beror ju helt på hur din Asperger påverkar dig. Alla Asperger är ju olika. Jag själv skulle aldrig kunna bli polis. Har svårt att ta i folk. Jag utbildade mig till väktare, men att gripa en person hade jag svårt för, med handfängsel o sånt.

Polisen utgår i och för sig från en schablon när de talar om behovet av en strukturerad vardag, men på det stora hela handlar det ju om att poliser ska kunna jobba länge under påfrestande förhållanden. Jag tycker mycket av det de säger (även om andra diagnoser) låter helt förnuftigt, givet yrkets ibland hårda krav.

Däremot tycker jag ju att det vore bättre om de kunde medge individuell prövning för dem som har en diagnos men inte har besvär eller behov av mediciner som skulle påverka dem i yrket. Jag tror också att en del med AS eller ADHD (etc.) skulle kunna fungera bra som poliser.

Från polisens förklaring av antagningskraven:

Neuropsykiatrisk diagnos som till exempel ADHD

Om du har ADHD eller annan neuropsykiatrisk diagnos kan du inte bli polis. Personer med exempelvis ADHD behöver en strukturerad vardag som är tydlig, förutsägbar och överskådlig. Polisarbetet innebär många speciella och oförutsägbara situationer, i många olika miljöer, där det ställs höga krav på vilka beslut som ska fattas och hur man agerar. Poliser får därför inte ha medicinska hälsotillstånd eller sjukdomar som kan utlösas eller förvärras av arbetet, till exempel på grund av att man behöver ta mediciner regelbundet. Poliser får inte heller ha någon sjukdom eller något medicinskt tillstånd som kan utgöra en fara för personen själv, för kollegor eller allmänheten.

Sånt kommer bara att resultera i att folk inte ska låta sig utredas! Om jag inte själv hade fått igång en utredning, hade jag ju inte haft en diagnos. Nu när jag har en skulle jag ha alla möjliga inskränkningar för det? Jag har ju levt utan någon som helst hjälp tidigare, och nu också.

Toblerone skrev:Sånt kommer bara att resultera i att folk inte ska låta sig utredas! Om jag inte själv hade fått igång en utredning, hade jag ju inte haft en diagnos. Nu när jag har en skulle jag ha alla möjliga inskränkningar för det? Jag har ju levt utan någon som helst hjälp tidigare, och nu också.

Precis, det är en av flera anledningar till att jag inte vill göra någon utredning. Det finns flera nackdelar men inga fördelar annat än att man vet säkert vilket ens problem är. Inte för att jag skulle vilja bli polis, mera otacksamt jobb finns knappt. Möjligen kunde jag jobba med utredningar, om jag slapp hantera lik eller likdelar och slapp att prata med misstänkta och vittnen

Toblerone skrev:Sånt kommer bara att resultera i att folk inte ska låta sig utredas! Om jag inte själv hade fått igång en utredning, hade jag ju inte haft en diagnos. Nu när jag har en skulle jag ha alla möjliga inskränkningar för det? Jag har ju levt utan någon som helst hjälp tidigare, och nu också.

Det kommer med största sannolikhet att märkas under polisutredningen, särskilt under personlighetstesterna om du nu har outredd AS/ADHD eller ljuger om det. Jag tror inte folk kommer sluta låta sig utredas för det.

Jag tror inte att någon som fått diagnoserna AS eller ADHD skulle passa bra som polis om man utgår från diagnoskriterierna, vilket man borde göra som myndighet.
Visst, alla med dessa diagnoser är olika men alla med dessa diagnoser har fått diagnoserna eftersom dom passade in på diagnoskriterierna ... och då är vi tillbaka på att personer som passar in på diagnoskriterierna skulle inte passa som poliser.