Jag har ofta energi som "laddas upp" inom mig, t.ex. när jag är och handlar på affären eller träffar folk i något sammanhang, om sedan måste släppas ut när jag kommit hem till lägenheten (gör konstiga ljud/hoppar omkring).

Kan man 'bota' dessa energiuppladdningar med medicin? Och i sådana fall vad för sort?

Något jag är mycket oroad över dock, är att förlora mina kreativa förmågor, viljan att skapa bilder och musik. Det är för mig vad livet går ut på - och vill inte riskera att det försvinner pga intag av något preparat.


Vet att många av er äter eller har ätit medicin, kan jag få lite info?

edit: Jag kan alltå inte "leva ut" mig själv utan att få konstiga ryck, rörelser eller prata i luften... det är som att jag får hålla tillbaka mig hela tiden, anpassa mig till situationen.

Jag skiter i om jag får tics bland folk. Det är skönt. Pinsamt, ja. Men hellre det än att jag ska få turboångest för att jag hållit tillbaka. I "seriösa" situationer brukar de dock hålla sig borta, tex vid läkarbesök när jag måste koncentrera mig.
Är det så för dig också, att det ofta kommer efteråt, när du är ensam?

Men, när det gäller mediciner så har ju alla biverkningar. Det som har minst biverkningar för mig är bensodiazepiner. Jag har Iktorivil mot ångest. Som en bonus hjälper de en del mot tics. Men bensodiazepiner är ju ofta, i och med sin ångestdämpande effekt lite avslakande för hjärnan. Hur mycket är individuellt. Vissa kan bli uppiggade och kreativa av benso.

Jag blir pigg och kreativ av min sömnmedicin, Flunitrazepam. Ja, det verkar ju knäppt . Men det som får mig att sova är främst den starka ångestdämpande effekten. Brukar kombinera den med något fler preparat för att kunna somna, tex ta min andra dos Iktorivil samtidigt, eller ta Atarax.

Bla bla bla . Men en bensodiazepin skulle kanske vara intressant att prova, just i och med att man kan ta dem vid behov och inte måste medicinera regelbundet om man inte har behov av det, utan man kan ta dem vid situationer som man vet kommer att resultera i tics och/eller tvångshandlingar och uppvarvad hjärna.

Jag har inte tics/tvångshandlingar eller vad det nu kallas det du har, men spontant tänker jag att du ju kan googla lite på de begreppen och se om du hittar någon mer som har liknande, eller faktatexter med tips. Om det är ångest som "utlöser" dina tics, kan tex SSRI (antidepressiva) eventuellt fungera, det dämpade mina såna obehagskänslor.

Skriv upp på papper och ta med till läkaren, för ska du ha mediciner är det ändå dit du måste gå. Skriv upp dina symtom primärt, läkare vill nog helst välja läkemedel själv utifrån dina symtom, snarare än att få förfrågan om en speciell medicin. I synnerhet gissar jag att det gäller kring tex benzo, just därför att det går att missbruka, jag syftar inte på dig nu Sugis, utan säger bara för det är en faktor jag kan tänka mig att läkare tar hänsyn till.

Prova det förslag på medicin du får (dvs om de anser det vara lämplig åtgärd i ditt fall) och sen märker du om det funkar eller inte på just dig. Ofta börjar man på ett preparat för att eventuellt prova andra typer eller som kanske är mer effektiva men som dessutom kan ha mer bieefekter sedan. Hoppas det blir bra iaf!

Svåra tics kan behöva behandlas med s k neuroleptika (dopaminreceptorblockerare) som kan ge många trista biverkningar. Undvik sånt om det går. Bättre är, om det går, att läsa in sig på tics/Tourettes syndrom och försöka leva med det.

Lästips:Det hoppar och rycker i kroppen och själen: om Tourettesyndromet av Christopher Gillberg, Cura Förlag (1999).

Tack för intressanta svar.

Det är kanske tourettes jag har alltså? Trodde det var en helt egen "kategori", hade ingen aning om att det kunde förknippas med autism

Men ja, det stämmer ju in bra när man läser om det... blir lite rädd dock, på wikipedia står det att det oftast börjar som grimaser och sedan "fortsätter ned i kroppen", jag gör ofta ofrivilliga grimaser, och ljud. När jag var på en dejt förra hösten måste jag gjort något omedvetet konstigt, för hela caféterian stirrade på mig, och tjejen kollade ned i bordet...

Men ja... kanske borde fixa möte med psykolog. Jag har inga 'konstigheter' när jag är helt fokuserad på det jag gillar, när jag är helt inne i det liksom. Det kommer oftast i olämpliga situationer... och jag får verkligen anstränga mig för att inte få något ryck, eller "dra ned" på medvetandet och sjunka ned i någon sorts meditativ tillstånd :S

sugrövmanövern skrev:Jag skiter i om jag får tics bland folk. Det är skönt. Pinsamt, ja. Men hellre det än att jag ska få turboångest för att jag hållit tillbaka. I "seriösa" situationer brukar de dock hålla sig borta, tex vid läkarbesök när jag måste koncentrera mig.
Är det så för dig också, att det ofta kommer efteråt, när du är ensam?

Ja, exakt så Men ibland håller jag inte 'tillbaka', men då får jag ogillande blickar precis som att jag avviker från mitt vanliga betéende. Kanske är så att folk känner mig för den som aldrig säger vad han tänkte säga men undvek för att han skulle få ett omedvetet ryck...

fan vad förvirrande

Ihålig skrev:Det är kanske tourettes jag har alltså? Trodde det var en helt egen "kategori", hade ingen aning om att det kunde förknippas med autism

Tourettes är en egen diagnos, inte en form av autism. Dock är Tourettes ett neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF) precis som autism, aspergers, ADHD, DAMP och sånt. Inte helt ovanligt att ha kombinationer av NPF.

Ihålig skrev:Tack för intressanta svar.

Det är kanske tourettes jag har alltså? Trodde det var en helt egen "kategori", hade ingen aning om att det kunde förknippas med autism

Men ja, det stämmer ju in bra när man läser om det... blir lite rädd dock, på wikipedia står det att det oftast börjar som grimaser och sedan "fortsätter ned i kroppen", jag gör ofta ofrivilliga grimaser, och ljud. När jag var på en dejt förra hösten måste jag gjort något omedvetet konstigt, för hela caféterian stirrade på mig, och tjejen kollade ned i bordet...

Men ja... kanske borde fixa möte med psykolog. Jag har inga 'konstigheter' när jag är helt fokuserad på det jag gillar, när jag är helt inne i det liksom. Det kommer oftast i olämpliga situationer... och jag får verkligen anstränga mig för att inte få något ryck, eller "dra ned" på medvetandet och sjunka ned i någon sorts meditativ tillstånd :S


fan vad förvirrande

Jag har Tourettes men även ADHD Asperger och man behöver inte vara rädd för att tics blir värre, vad jag menar med det är att dom kan bli värre, mycket värre , men likväl kan det stanna där det är nu eller t.o.m. minska. Nu vet jag ju inte hurdana dina tics är men kanske kan det hjälpa att ta små "pauser" typ gå på toaletten och ticsa av där en kort stund och ibland kan man omdirigera vissa tics men som sagt det är individuellt

docfrasse skrev:
Lästips:Det hoppar och rycker i kroppen och själen: om Tourettesyndromet av Christopher Gillberg, Cura Förlag (1999).

Och mer lästips: det underbara avsnittet om kirurgen (!) med Tourettes, i En antropolog på Mars, av Oliver Sacks.

Docfrasse, det gick en rysning av vällust hos mig när jag att nån annan än jag själv kursiverat en boktitel härinne. (Snacka knäpp!)

alfapetsmamma skrev:det gick en rysning av vällust hos mig när jag att nån annan än jag själv kursiverat en boktitel härinne. (Snacka knäpp!)

alfapetsmamma skrev:Docfrasse, det gick en rysning av vällust hos mig när jag att nån annan än jag själv kursiverat en boktitel härinne. (Snacka knäpp!)

Och så missade jag ett ord (såg, mellan "jag" och "att" i den citerade meningen) där, vad fult att se det repriserat, och så igen... Överhoppadeordsdyslexi är jag drabbad av, snyft.

alfapetsmamma skrev:Och så missade jag ett ord (såg, mellan "jag" och "att" i den citerade meningen) där, vad fult att se det repriserat, och så igen... Överhoppadeordsdyslexi är jag drabbad av, snyft.

Väldigt vanligt vid schizofreni.

Charley? skrev:

alfapetsmamma skrev:Och så missade jag ett ord (såg, mellan "jag" och "att" i den citerade meningen) där, vad fult att se det repriserat, och så igen... Överhoppadeordsdyslexi är jag drabbad av, snyft.

Väldigt vanligt vid schizofreni.

Och även vid AS, så vitt jag vet, särskilt småord som som, och och inte.

alfapetsmamma skrev:Och även vid AS, så vitt jag vet, särskilt småord som som, och och inte.

Ja... Det är intressant (hur lika schizofreni och AS är). Men nevermind, jag bara skrev vad jag råkade tänka (noterade först nu att jag skrivit det alls).