70% av föräldrar till barn med #npf orosanmäls när skolor inte ger lagstadgat stöd, enligt enkät i @barnibehov Ge statlig utbild-garanti!





I korthet - när föräldrar kräver det stöd som skolorna SKA ge, så hämnas skolorna genom att skicka in en orosanmälan till soc.

Källa: https://twitter.com/todaysmiracle/statu ... 5290722304

Det är, kort och gott, för jävligt.

Jag tycker ju att föräldrarna visar extra god omsorg om sina barn när de kräver rätt stöd för dem. Jag hoppas att soc inser det.

Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Tyvärr inte. Det är dessvärre så verkligheten ser ut. Föräldrar till npf-barn blir anmälda för allt möjligt från att de inte får rätt stöd i skolan till att man tror att de uppför sig underligt p.g.a. dålig hemmiljö.

Det handlar om en omröstning på nätet i en grupp som handlar om barn med behov. Ungefär lika seriös som en omröstning här på forumet, inget som går att dra några slutsatser från.

rdos skrev:

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Tyvärr inte. Det är dessvärre så verkligheten ser ut. Föräldrar till npf-barn blir anmälda för allt möjligt från att de inte får rätt stöd i skolan till att man tror att de uppför sig underligt p.g.a. dålig hemmiljö.

Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Moggy skrev:Det handlar om en omröstning på nätet i en grupp som handlar om barn med behov. Ungefär lika seriös som en omröstning här på forumet, inget som går att dra några slutsatser från.

+100.

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Ack du naiva människa.
Det funkar så här: skolan vägrar anpassa varvid barnet inte pallar att gå dit och många gånger drabbas av ångest, stress och i värsta fall utmattningssyndrom. Skolan gör då en orosanmälan till följd av barnets frånvaro som de själva har orsakat genom att vägra ge det stöd barnet har rätt till.

Jag har varit igenom den svängen flera gånger med båda barnen och det visar sig att det är ett vanligt fenomen enligt informationen jag fick från socialsekreterarna. Har kontakt med ett flertal föräldrar som har gått eller går igenom samma sak.
Det är en kamp mot skolan från dag ett och det tär vansinnigt på både barnen och föräldrarna.

slackern skrev:

rdos skrev:

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Det är dessvärre så verkligheten ser ut. Föräldrar till npf-barn blir anmälda för allt möjligt från att de inte får rätt stöd i skolan till att man tror att de uppför sig underligt p.g.a. dålig hemmiljö.

Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Grattis. Måste vara skönt att inte ha behövt slåss konstant för ditt barns rättigheter. Tyvärr är "det har aldrig hänt mig" ett argument som inte har någon som helst vikt.

tahlia skrev:

slackern skrev:

rdos skrev:
Det är dessvärre så verkligheten ser ut. Föräldrar till npf-barn blir anmälda för allt möjligt från att de inte får rätt stöd i skolan till att man tror att de uppför sig underligt p.g.a. dålig hemmiljö.

Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Grattis. Måste vara skönt att inte ha behövt slåss konstant för ditt barns rättigheter. Tyvärr är "det har aldrig hänt mig" ett argument som inte har någon som helst vikt.

Det är taget från en undersökning från nätet utan någon som helst kontroll, negativa omdömen sprids mycket fortare och till fler än vad positiva gör. För att sonen skulle få göra en utredning tog väldigt långt tid och dom som tog längst tid på sig var skolan.

Det framgår i första posten att det är en enkät på nätet, ja. Den utger sig inte för att vara en vetenskaplig undersökning.

Det är ändå alltför många som anger att de uppfattar att skolor gjort orosanmälningar när föräldrarna har begärt extra stöd för sina barn.

slackern skrev:

tahlia skrev:

slackern skrev:Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Grattis. Måste vara skönt att inte ha behövt slåss konstant för ditt barns rättigheter. Tyvärr är "det har aldrig hänt mig" ett argument som inte har någon som helst vikt.

Det är taget från en undersökning från nätet utan någon som helst kontroll, negativa omdömen sprids mycket fortare och till fler än vad positiva gör. För att sonen skulle få göra en utredning tog väldigt långt tid och dom som tog längst tid på sig var skolan.

Ingen har påstått att resultaten är representativa, men bara att så många råkat ut för detta är alldeles tillräckligt för att det ska handla om ett reellt problem. Sedan tillkommer ju de fall där barnen inte har några npf-diagnoser, och där skolan använder deras skolproblem för att komma undan sitt ansvar. Istället för att föreslå npf-utredning till föräldrar.

ankhat skrev:Det framgår i första posten att det är en enkät på nätet, ja. Den utger sig inte för att vara en vetenskaplig undersökning.

Det är ändå alltför många som anger att de uppfattar att skolor gjort orosanmälningar när föräldrarna har begärt extra stöd för sina barn.

Varav många fall är föräldrar som är rättshaverister och är i ständigt bråk med skola och kommun om sina barn. Inte så sällan handlar det om att föräldrarna skyller alla problem på skolan och förväntar sig enkla lösningar när dom inte vill inse att det inte går att lösa allt.

Moggy skrev:Varav många fall är föräldrar som är rättshaverister och är i ständigt bråk med skola och kommun om sina barn. Inte så sällan handlar det om att föräldrarna skyller alla problem på skolan och förväntar sig enkla lösningar när dom inte vill inse att det inte går att lösa allt.

Jag har ärligt talat ingen koll på vilka som ingår i den grupp som har svarat på enkäten. Hur vet du allt det där?

tahlia skrev:

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Ack du naiva människa.
Det funkar så här: skolan vägrar anpassa varvid barnet inte pallar att gå dit och många gånger drabbas av ångest, stress och i värsta fall utmattningssyndrom. Skolan gör då en orosanmälan till följd av barnets frånvaro som de själva har orsakat genom att vägra ge det stöd barnet har rätt till.

Det spelar egentligen ingen roll om siffrorna stämmer, men jag tror detta händer fler gånger än det borde hända. Det är illa nog. Och jag är inte naiv, jag vet att systemet ofta är väldigt oförlåtande.

De som tror att systemet är perfekt vill nog att det ska vara det så de får känna sig trygga. Skolan är perfekt, sjukvården är perfekt, åldringsvården är perfekt.

Om barnen har problem är det inte osannolikt att föräldrarna också har det. Att kräva saker och lasta enskilda för systemfel är aldrig populärt, om man har neurologiska sjukdomar kan smidigheten lämna mycket att önska.

Rainman skrev:Om barnen har problem är det inte osannolikt att föräldrarna också har det. Att kräva saker och lasta enskilda för systemfel är aldrig populärt, om man har neurologiska sjukdomar kan smidigheten lämna mycket att önska.

-Menar du att du tror att NPF är sjukdomar?

slackern skrev:Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Vad bra att man kan uppfostra bort NPF till den grad att extra stöd inte behövs i skolan!

Moggy skrev:

ankhat skrev:Det framgår i första posten att det är en enkät på nätet, ja. Den utger sig inte för att vara en vetenskaplig undersökning.

Det är ändå alltför många som anger att de uppfattar att skolor gjort orosanmälningar när föräldrarna har begärt extra stöd för sina barn.

Varav många fall är föräldrar som är rättshaverister och är i ständigt bråk med skola och kommun om sina barn. Inte så sällan handlar det om att föräldrarna skyller alla problem på skolan och förväntar sig enkla lösningar när dom inte vill inse att det inte går att lösa allt.

Det finns tillfällen då man BLIR rättshaverist.

tahlia skrev:

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Ack du naiva människa.
Det funkar så här: skolan vägrar anpassa varvid barnet inte pallar att gå dit och många gånger drabbas av ångest, stress och i värsta fall utmattningssyndrom. Skolan gör då en orosanmälan till följd av barnets frånvaro som de själva har orsakat genom att vägra ge det stöd barnet har rätt till.

Jag har varit igenom den svängen flera gånger med båda barnen och det visar sig att det är ett vanligt fenomen enligt informationen jag fick från socialsekreterarna. Har kontakt med ett flertal föräldrar som har gått eller går igenom samma sak.
Det är en kamp mot skolan från dag ett och det tär vansinnigt på både barnen och föräldrarna.

Kalla du mig för naiv! Du är lite väl direkt du, ibland. Jag har jobbat som lärare i 20 år och enligt min erfarenhet så är det inte så det brukar gå till. Det är klart, att det lär förekomma. Jag har väl också sett enskilda fall där det inte har gått så bra som det borde ha gått. Men det är ju inte heller alltid säkert vad som är bäst att göra.

Iofs när min son gick i skolan de första åren så tyckte BUP faktiskt att skolan inte gjorde tillräckligt. Själv tyckte jag att det inte var så enkelt heller vad man skulle göra. Däremot blev vi soc.anmälda när sonen blev skoltrött och inte gick till skolan längre. Det händer nog med alla "hemmasittare", även om föräldrarna helt och hållet samarbeta. En orosanmälan är ju inte alltid riktad MOT föräldrarna. Det är precis som det låter bara en orosanmälan, en påminnelse att kolla lite extra noga så att det går bra för barnet.

slackern skrev:

rdos skrev:

Toblerone skrev:Jag kan inte tänka mig att det blir orosanmälan för att de har krävt mer stöd. Omöjligt! Skolor anmäler om det finns nåt att oroa sig för och det kan vara sånt som skolk, kriminalitet eller att barnet verkar må dåligt.

Tyvärr inte. Det är dessvärre så verkligheten ser ut. Föräldrar till npf-barn blir anmälda för allt möjligt från att de inte får rätt stöd i skolan till att man tror att de uppför sig underligt p.g.a. dålig hemmiljö.

Min son har NPF och vi har inte fått någon sådan anmälan, jag tror precis som Toblerone att det är föräldrarna som missköter sitt ansvar att uppfostra ungarna.

Det kan också vara så att föräldrarna visst sköter allting bra, men att ungen får nån kris i alla fall. En anmälan behöver inte betyda att någon gör något fel. Det kan också vara en påminnelse att man kanske behöver hjälpa den här ungen lite extra.

KrigarSjäl skrev:

Rainman skrev:Om barnen har problem är det inte osannolikt att föräldrarna också har det. Att kräva saker och lasta enskilda för systemfel är aldrig populärt, om man har neurologiska sjukdomar kan smidigheten lämna mycket att önska.

-Menar du att du tror att NPF är sjukdomar?

Ja, tyvärr underlättar asperger inte min vardag . Nu arbetar jag, men många med asperger verkar ju gå på sjukersättning och då måste man ju vara sjuk. Sen så heter det ju autismspektrumstörning.

Toblerone skrev:Kalla du mig för naiv! Du är lite väl direkt du, ibland. Jag har jobbat som lärare i 20 år och enligt min erfarenhet så är det inte så det brukar gå till. Det är klart, att det lär förekomma. Jag har väl också sett enskilda fall där det inte har gått så bra som det borde ha gått. Men det är ju inte heller alltid säkert vad som är bäst att göra.

Ja, jag är rak. Ser ingen poäng i att hymla.

Nej, i vissa fall är det inte säkert vad man bör göra men tyvärr har jag sett otaliga fall där det varit solklart vad som bör göras, skolan har informerats om vad som behövs göras (många gånger också lovat att det ska göras) för att sedan skita i det fullständigt.

Ett av de största problemen är skolans idé om att barnen måste anpassas och bli så NT det bara är möjligt för att de sedan ska "klara av den verkliga världen och vuxenlivet". I sin strävan att åstadkomma dylika dumheter ställer de istället till så att flera av dessa barn blir sjuka, i värsta fall så sjuka att de aldrig tar sig tillbaka till ett fungerande liv igen. Jag lägger inte skulden på enskilda individer här (även om bättre utbildning och insikt hos många lärare antagligen skulle vara bra) utan snarare på systemet i sig och, i förlängningen, på samhället.

Själv har jag två barn som skolan effektivt har brutit ned. Två individer som startade sin skolbana med massor av kapacitet och potential och avslutade den i förtid med utmattningssyndrom, svår ångestsjukdom, depression och extrem stresskänslighet.
Ett av problemen var att skolpersonalen tyckte att de "verkade fungera som alla andra" alternativt "verkade så högfungerande" att de anpassningar som pekats ut att de behövdes inte efterföljdes för att personalen inte kunde se att en problematik fanns då andra områden fungerade utmärkt. Det är något som återkommer hos många familjer jag har pratat med. Och så det klassiska "ja men de måste ju lära sig att göra det som alla andra gör tillsammans med alla andra".

När jag låter det vara så, är det här mycket personligt för mig och jag kan ärligt säga att jag bär på en massiv avsky för hur skolsystemet ser ut idag. Jag avskyr också alla föräldrar som säger att de känner sina barn för att sedan visa att så inte är fallet eftersom de har bidragit till skolpersonalens oförmåga att faktiskt ta till sig den information jag som förälder har försökt ge. När de väl har upptäckt att jag vet vad jag pratar om har det varit försent.

Toblerone skrev: Det händer nog med alla "hemmasittare", även om föräldrarna helt och hållet samarbeta.

Jag ogillar den där termen "hemmasittare" något så vansinnigt. Vet du vad mitt barn gjorde när hon var "hemmasittare"? Hon tillbringade 6-7 timmar varje kväll med att kämpa sig igenom kraftig ångest sedan ytterligare 2-3 timmar för att somna bara för att vakna 4 timmar senare och gå igenom ytterligare en dag med ångestkänningar som framåt kvällen eskalerade till fullt ut ångest.

Precis som i fallet med mina barn och många av barnen i familjer jag pratat med så är det skolan själva som först åstadkommit detta "hemmasittande" genom att inte ge den anpassning som behövs för att sedan göra en orosanmälan när de redan har sabbat barnet. I några fall läker barnet och har en chans att komma tillbaka, i andra fall är de sjuka resten av livet. Och det händer allt för många NPF-barn. Faktum är att om det så bara hände ett barn så vore det ett för mycket.

Ja, om du har varit med om detta, då tycker jag ju att det är väldigt beklagligt och fel. Mina två barn med NPF (ADHD) fick bra med hjälp i skolan, tycker jag. Sonen hade egen assistent, gick sen i specialskola. De gjorde ju också olika saker när han blev så skoltrött i 9:an, men mot slutet tyckte jag att de inte verkade så bra på att sätta in något som verkligen fungerar. Det hade behövts mer styrning, någon som ser till att det blir av. Det funkade inte då och då bestämde jag mig att fixa det själv, sjukskrev mig och pluggade hemma med honom, resten av 9:an. Men mycket var så bra som det gick att göra. I vissa situationer hade annat inte hjälpt heller.

Och min dotter fick resurs på 6-års-verksamheten, och det minskades och togs bort helt under ettan, men då gick det också helt okej utan. Hon fick extra matte trots att hon inte var i fara att inte bli godkänd, bara för att hon ska få bättre självförtroende när det gäller matte. Och det fungerade också. Och hon hade INGEN diagnos. Den fick hon först i 16-års-åldern. Hon behövde egentligen inte hjälp med skolarbetet. Och hon hade sin krets av kompisar även om lärarna var lite oroliga att hon inte hade en bästis. Hon mådde dåligt under högstadiet och tycker själv att skolan kunde ha gjort mer, men det var alltså psykiska måendet. Och jag måste säga att vi inte riktigt märkte det heller hemma, så kanske inte skolan såg det heller?