Hej på er, ganska ny här men brukar "lurka" ibland.

Hur som helst, ska försöka fatta mig kort och hoppas jag får med det viktigaste.

Har sedan tonåren diagnos på ADHD, dyspraxi och Asperger.

För tre år sedan fick jag ett jobb jag skaffade själv, dock visade det sig vara en jätterörig och högljudd arbetsmiljö med stora krav på det sociala samspelet (ett under att jag kunnat stanna så länge). Dels är grundstressen med allt ljud och ljus jobbigt för mig, men sedan även högt arbetstemp, konstiga krav från chefer som inte kan ge raka specifika ordrar, kollegor som snackar skit bakom ryggen och försöker "pusha ut mig" från avdelningen jag jobbar på nu. En väldigt väldigt olämplig arbetsplats med andra ord.

Har under denna tid utvecklat en rad hälsoproblem som bland annat IBS-liknande magproblem, sömnproblem, hjärtklappning, ångest m.m.

Till slut fick jag nog och har nu bokat en tid hos vårdcentralen för att iallafall försöka initiera en början på hjälp. Har sedan tonåren inte haft någon kontakt med psyk, habilitering eller andra instanser därav att jag känner att VC är en bra början.

Vad jag vet och har förstått det som så kan det vara knepigt att navigera sig fram genom VC och alla olika instanser. Vad rekommenderar ni att jag gör? Självklart kommer jag ta med mig mina diagnospapper samt helt enkelt försöka lägga upp det lätt för dom att "som det finns dokumenterat här så har jag dessa diagnoser och upplever därmed följande problem och misstänker att de hälsoproblem jag har är på grund av detta". Ni förstår nog.


Är det något annat jag bör ha i åtanke när det väl är dags? Vad kan jag ens vänta mig? Första besöket ger väl aldrig så mycket utan blir säkert nån remiss nånstans om dom tycker att det ska vara så.

Jag kan förstås inte förutsäga hur just den läkare du kommer att träffa på VC tänker. Men en sak har jag träffat på gång på gång, och det är att de gärna vill ha konkreta exempel.

"En arbetsdag hände det här, och då fick jag de här problemen." T.ex. (värre) sömnproblem, magproblem, etc. Mitt intryck är att de blir mer övertygade om man kan säga säkert att man har uppmärksammat ett (orsaks-)samband mellan dåliga saker som händer på jobbet och nya eller förvärrade symptom. Klargör om/att det har blivit värre över tid trots att du kämpat på.

Och så hoppas jag att du får hjälp snart. Så där ska du ju inte ha det!

Kanske vore det bäst om du blev sjukskriven ett tag och att du försöker söka annat jobb under tiden. Att söka jobb själv kan vara bästa alternativet ändå om man känner att man ändå klarar att jobba (bara det inte är för rörigt och invecklat). Om du t.ex. kollar igenom alla möjliga jobb - ibland är det ju sånt som man aldrig tänkt på som kan passa. Huvudsak är ju att man trivs och orkar. Och säg på vårdcentralen att du har dessa diagnoser och att det blev värre och värre med alla besvär. Då förstår de nog.

Visserligen har det hänt mig nån gång att en läkare inte vill sjukskriva mig med motivationen att mobbning på jobbet inte är sjukdom, det är arbetsgivarens ansvar att lösa det. Men om du har fysiska besvär så bör de ju sjukskriva dig. Om du märker att de försöker säga så - att det är jobbets ansvar, så får du väl överdriva dem fysiska symptomen lite.

Du ska nog inte vänta dig några under är jag rädd, på det psykiska planet. Får man en näve antidepressiva och en remiss till KBT, så får man vara glad, men har du fysiska problem är det naturligtvis en helt annan sak för det kan de inte nonchalera på samma sätt och det är nog det som paradoxalt nog är en biljett till något slags lösning.

För det anses numer att det är normalt att allt är uppfuckat och genomstressat på arbetsplatser och en del tycker tom att det är bra med lite mobbing för då kan dom "bli av med" de som inte platsar. Eftersom sjukvården dessutom är som den är är det nog inte rätt ställe att klaga på stress, tyvärr. Men har man de problem med mage osv som du nämner ska du nog trycka på om det i första hand, så kan det kanske dyka upp lösningar för dig. Återkom och berätta hur det går, hoppas det inte lät alltför negativt, lycka till...

Tack för bra svar. Jag har ju varit i kontakt med VC tidigare, men men bara för de specifika enstaka symptom jag har. T.ex för att utreda min mage som då tyvärr inte gav några resultat då jag inte är intolerant eller allergisk mot något.

Som tur var så har jag ju väldigt specifika situationer jag kan nämna om hur jag har blivit behandlad och ignorerad på jobbet samt att t.ex mina ADHD symptom kan förvärra stressen då jag tappar koncentrationen och då gör ett misstag i jobbet vilket i sin tur gör att folk kan gå på mig ännu mer om att jag gör ett "dåligt jobb". Precis samma om jag försöker göra något åt t.ex oljud i min arbetsmiljö själv efter dialog med mina närmsta kollegor. Till mig sa dom att "absolut inga problem, kan själv tycka att detta ljud kan vara störande" men till cheferna säger dom "jag är orolig för teamworket, vi måste ha detta ljud etc".


Har också tänkt att det nog kan vara bäst att pusha på de fysiska symptomen då det kanske är lättare för en stressad läkare att göra något åt mer konkret(eller förstå för den delen, speciellt om denne får de mina diagnospapper).

Jag kanske oroar mig i onödan över det här besöket, men som hör till med bland annat Asperger är det inte alltid så lätt att uttrycka sig i ord själv och få fram sitt budskap - vilket gör att man inte alltid blir tagen på allvar.

Liten uppdatering. Fick inte så mycket hjälp på VC, men en remiss till psykiatrin iallafall. Så det är en bra början, tycker jag.

cirkusfreak skrev:Liten uppdatering. Fick inte så mycket hjälp på VC, men en remiss till psykiatrin iallafall. Så det är en bra början, tycker jag.

Jag tycker att det verkar vara ypperlig hjälp du har fått, att husläkaren inser att det ligger utanför vederbörandes expertis och remitterade dig till rätt ställe.

slackern skrev:

cirkusfreak skrev:Liten uppdatering. Fick inte så mycket hjälp på VC, men en remiss till psykiatrin iallafall. Så det är en bra början, tycker jag.

Jag tycker att det verkar vara ypperlig hjälp du har fått, att husläkaren inser att det ligger utanför vederbörandes expertis och remitterade dig till rätt ställe.

Det ska jag vara ärlig med att jag håller med om. Han gick t.om och frågade kollegor om råd under vårat samtal, så det var ett plus i kanten för mig. Har tyvärr, precis som så många andra säkert, inte så jättebra erfarenhet av andra vårdcentraler och har därför alltid förväntat mig det värsta och har kanske därför inte så klart för mig vad jag ska förvänta mig _egentligen_ av en bra läkare.

Du borde kunna få hjälp av Hab parallellt. Till dom brukar man kunna göra en egenanmälan. Kanhända att de vill att du bifogar diagnospapper. Det kan vara kö och ta ett tag innan man får tid för ett första möte.

cirkusfreak skrev:

slackern skrev:

cirkusfreak skrev:Liten uppdatering. Fick inte så mycket hjälp på VC, men en remiss till psykiatrin iallafall. Så det är en bra början, tycker jag.

Jag tycker att det verkar vara ypperlig hjälp du har fått, att husläkaren inser att det ligger utanför vederbörandes expertis och remitterade dig till rätt ställe.

Det ska jag vara ärlig med att jag håller med om. Han gick t.om och frågade kollegor om råd under vårat samtal, så det var ett plus i kanten för mig. Har tyvärr, precis som så många andra säkert, inte så jättebra erfarenhet av andra vårdcentraler och har därför alltid förväntat mig det värsta och har kanske därför inte så klart för mig vad jag ska förvänta mig _egentligen_ av en bra läkare.

Så skönt att du fick träffa en vettig läkare! Jag får också större förtroende för någon som frågar andra vid behov, istället för att försöka dölja eventuell okunskap. Alla kan inte veta allt, det sänker inte förtroendet att medge det.

jag mår dåligt av att känna mej tvungen till nått, så jag jobbar inte.
det här samhällssystemet är så destruktivt så alla naturliga känslor blir förstörda.

att må dåligt av sin arbetsmiljö är ett friskhetstecken