Boken heter På andra sidan förlåtelsen och har nyligen utkommit på svenska.

Men det har tagit många år. Först måste Tordis själv inse var ansvaret låg, och det var inte hos henne. Och inse att en våldtäktsman inte måste vara en galning som lurar i buskarna utan kan vara någon man känner och gillar. Sedan måste hon ta kontakt med fd pojkvännen/förövaren och få honom att inse och erkänna vad han gjort. De mejlade i åtta år innan de träffades igen.

Aftonbladet skrev:När Thordis Elva var 16 år blev hon våldtagen av sin dåvarande pojkvän Tom Stranger.
Hennes liv förstördes av skam, ätstörningar och självskadebeteende.
Till slut träffades de igen – och hon har förlåtit honom.
– Det var nödvändigt för att få frid och fria mig från skuld.
Det är en ovanlig författarduo som besöker Stockholm: Offret och gärningsmannen som tillsammans skrivit en bok om våldtäkten: ”På andra sidan förlåtelsen”.
– Det är alltid den överlevande kvinnan som står i centrum när det talas om sexuellt våld. Vad hon hade på sig, om hon var full...Vi vill sätta fokus på förövaren och lägga ansvaret där det hör hemma, säger Thordis Elva, 36.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/godan ... aldtog-mig

Och hur kunde den vanlige trevliga killen bli en våldtäktsman, som inte tyckte det var fel att ha sex med en tjej som varken kunde prata el röra sig?

– I dag vet jag att jag bar på en attityd om att när en kille går ut med sin tjej så har han rätt till sex. I den känslan finns en falsk tro att man förtjänar det, blandat med sexuell lust. När jag försökt nå vad jag tänkte den kvällen hittar jag ingen önskan om att vara ond eller skada henne, men det var det jag gjorde.
Vad var svårast under de dagarna ni träffades och pratade?
– När vi tog upp just den kvällen, och Thordis berättade om sin upplevelse öga mot öga. Det var fruktansvärt att höra om min egen brutalitet, men också nödvändigt, säger Tom.

Jag tycker att det är ett jättebra initiativ. Det kan vara ett jättebra sätt att bearbeta händelsen. Men jag tror att man måste vara försiktig där. Om det finns en underliggande sadism där hos gärningsmannen, så skulle han kunna använda tillfället till att "psyka" henne. Och det skulle ju vara tråkigt. Om han har insikt, tar sitt ansvar och har inte såna onda avsikter så är det säkert bra för offret också.

Det går förstås inte att generalisera, och jag har inte enorm erfarenhet av att diskutera med våldtäktsmän. Men jag tror ändå att Tom säger något väsentligt i det där citatet: han säger att han tyckte att han hade rätt till sex.

Det är, tror jag, vad som ligger bakom x antal fall där våldtäktsmannen inte bara förnekar, utan inte tycks inse, att han begått en våldtäkt.

Ja, det skulle knappast vara tänkbart att någon överfallsvåldtäktsman som Hagamannen skulle skriva en bok tillsammans med ett offer.

Men de flesta våldtäkter är faktiskt inte överfallsvåldtäkter. De flesta begås av någon som offret känner ytligt ("date rapes") el väl (pojkvän, fd pojkvän, kompis). Men ändå lever bilden kvar av våldtäktsmannen som lurar i buskarna i parken. En vanlig hygglig kille kan inte vara en våldtäktsman, alltså förklarar offren för sig själva det som skedde som något som egentligen var hennes eget fel.

GP skrev:I videon berättar hon att hon växte upp i en värld där flickor fick höra att de blir våldtagna av en anledning. Att en för kort kjol, för stort leende och att man luktade alkohol skulle vara en anledning – och enligt henne själv var hon "skyldig till alla dessa saker", och övertalade sig själv att det var hennes eget fel.

http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/h ... -1.4149789

Ja, att en kille har rätt att ha sex med sin flickvän, det är nyckelordet.

UNT skrev:Redan när kvällen började var Tom Stranger inställd på att den skulle sluta med sex. Flickvännens tillstånd ändrade inte det. Han klädde av henne och våldtog henne i två timmar. För att inte bli tokig räknade hon sekunderna på sin väckarklocka. Nästan 7 200.

20 år senare tål hon fortfarande inte en viss schampolukt eller att få någon annans hår i sitt ansikte.

Räknandet blev en livlina och fälla, senare i livet insåg jag att det hade blivit en nervös vana. Den kanske bästa gåvan från den här ansvarsprocessen är att jag har återfått mitt inre lugn, och fått en frid som inte tidigare fanns där.

http://www.unt.se/kultur-noje/hon-rikta ... 92870.aspx

Hon mådde alltså dåligt i nio år efter våldtäkten ända tills hon skrev brevet till Tom. Hon förväntade sig förnekande el inget svar alls, men han erkände. Även han hade försökt glömma och förtränga, för våldtäkt hörde inte ihop med hans egen självbild. Men han hade ändå djupt inne känt att något var fel.

För hans del handlade det om att på allvar försöka få ihop våldtäkten med sin självbild men också om att få förklaringar till sitt emotionella kaos.

Jag tror också att det hela blev så traumatiskt för Thordis till stor del berodde på att hon höll allt inom sig. Hon anmälde honom inte för polisen, hon berättade det inte för sina föräldrar och hon konfronterade inte Tom (förrän efter nio år). Allt för att hon skämdes och lade skulden på sig själv.

Alien skrev:Ja, det skulle knappast vara tänkbart att någon överfallsvåldtäktsman som Hagamannen skulle skriva en bok tillsammans med ett offer.

Men de flesta våldtäkter är faktiskt inte överfallsvåldtäkter. De flesta begås av någon som offret känner ytligt ("date rapes") el väl (pojkvän, fd pojkvän, kompis). Men ändå lever bilden kvar av våldtäktsmannen som lurar i buskarna i parken. En vanlig hygglig kille kan inte vara en våldtäktsman, alltså förklarar offren det som skedde som något som egentligen var kvinnans eget fel.

Grejen är att överfallsvåldtäkter är mycket värre. Ens partner har man ju tyckt om och antagligen haft sex med många gånger förr, det är bara att man inte vill just nu. Men vid överfallsvåldtäkten är det någon helt främmande, dessutom ofta med en massa misshandel eller till och med mord. Ingendera är bra men överfallsvåldtäkten är värre.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Ja, det skulle knappast vara tänkbart att någon överfallsvåldtäktsman som Hagamannen skulle skriva en bok tillsammans med ett offer.

Men de flesta våldtäkter är faktiskt inte överfallsvåldtäkter. De flesta begås av någon som offret känner ytligt ("date rapes") el väl (pojkvän, fd pojkvän, kompis). Men ändå lever bilden kvar av våldtäktsmannen som lurar i buskarna i parken. En vanlig hygglig kille kan inte vara en våldtäktsman, alltså förklarar offren det som skedde som något som egentligen var kvinnans eget fel.

Grejen är att överfallsvåldtäkter är mycket värre. Ens partner har man ju tyckt om och antagligen haft sex med många gånger förr, det är bara att man inte vill just nu. Men vid överfallsvåldtäkten är det någon helt främmande, dessutom ofta med en massa misshandel eller till och med mord. Ingendera är bra men överfallsvåldtäkten är värre.

Det där tycker jag är knepigt. På ett sätt är överfallet värre, ja. Dels, som du säger, för att det ofta förekommer "extra" våld som kan vara väldigt grovt, dels för det chockartade.

Men en våldtäkt inom ett förhållande (eller av någon annan man känner) är värre på ett annat sätt. Det är att utsättas för övergrepp av den man trodde man kunde lita på. Ett svek som kan nog vara lika svårt, eller svårare, att komma över.

Alien skrev:

GP skrev:I videon berättar hon att hon växte upp i en värld där flickor fick höra att de blir våldtagna av en anledning. Att en för kort kjol, för stort leende och att man luktade alkohol skulle vara en anledning – och enligt henne själv var hon "skyldig till alla dessa saker", och övertalade sig själv att det var hennes eget fel.

http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/h ... -1.4149789

Ja, att en kille har rätt att ha sex med sin flickvän, det är nyckelordet.

Övergreppet skedde på Island, där Tom var utbyteselev. Han hjälpte henne hem och i säng efter en skolfest. Som sagt var hon mycket full:

http://www.ruv.is/frett/segja-fra-naudgun-og-atta-ara-sattaferli

Tom var skiptinemi á Íslandi á unglingsárunum og þau Þórdís voru kærustupar. Kvöld eitt eftir að þau höfðu verið á skólaskemmtun, fylgdi Tom Þórdísi heim. Hún var mjög drukkin og hann hjálpaði henni í rúmið, þar sem hann nauðgaði henni.

http://www.ruv.is/frett/andsvar-vid-skadlegri-og-einhlida-umraedu

Fyrir tuttugu árum, þegar þau voru 16 og 18 ára kærustupar í menntaskóla, nauðgaði Tom Þórdísi eftir að hafa bjargað henni heim dauðadrukkinni af skólaballi.

Grammatik:


Intervju i isländsk TV med Þórdís och Tom:

http://www.ruv.is/sarpurinn/klippa/vidtal-thordis-elva-thorvaldsdottir-og-tom-stranger

Hon talar isländska och han engelska. Det som sägs på engelska textas på isländska.

Nu turnerar Þórdís och Tom med sin historia. Tom är dock inte välkommen överallt. I London sköts ett planerat föredrag upp med tre dagar:

http://www.ruv.is/frett/thordis-elva-og-tom-stranger-tekin-af-dagskra

Aðstandendur ráðstefnunnar WOW - Women of the World í Lundúnum hafa ákveðið taka fyrirhugaðan fyrirlestur Þórdísar Elvu Þorvaldsdóttur og Tom Stranger af dagskrá ráðstefnunnar. Þeir segja þetta gert til að bregðast við undirskriftasöfnun sem yfir 2.300 manns skrifuðu undir á netinu þar sem nærveru Stranger á ráðstefnunni var mótmælt.

Ráðgert hafði verið að Þórdís og Stranger myndu verða með fyrirlestur 11. mars á WoW-ráðstefnunni. Hann hefur verið færður til 14.mars og verður því ekki hluti af formlegri dagskrá ráðstefnunnar.

Nærvera Stranger var gagnrýnd nokkuð og töldu margir að hún myndi ýfa upp vondar minningar hjá þolendum kynferðisofbeldis. „Við töldum að ráðstefnan væri ekki viðeigandi vettvangur fyrir Stranger. Að konur þyrftu ekki að heyra um nauðgun frá nauðgara,“ segja skipuleggjendur undirskriftasöfnunarinnar á vef hennar í dag.

Kvinnor skulle inte behöva höra en våldtäktsman berätta om våldtäkt, tyckte man.

Det uppfattas också som stötande att en våldtäktsman kan profitera på sitt brott. Tom tänker dock skänka alla intäkter till välgörande ändamål:

http://www.ruv.is/frett/andsvar-vid-skadlegri-og-einhlida-umraedu

Ljóst er að bókin Handan fyrirgefningar mun koma út víða um heim og af henni verða líklega talsverðar tekjur. Tom segir að það væri vanvirðing að hann myndi hagnast á þessu ferli og ætlar hann því að gefa allar tekjur sem renna til hans beint til góðgerðarmála.

Det här tycker jag var ett mycket konstigt argument:

Kvinnor skulle inte behöva höra en våldtäktsman berätta om våldtäkt, tyckte man.

Ingen kvinna tvingades väl till att åhöra deras framträdande. Kände de att de inte klarade av det, så var det bara att avstå. Men många skulle säkert tvärtom gärna höra en våldtäktsman och förövare förklara hur han tänkte samtidigt som han berättar att han ångrar sig och inte tänker likadant idag. Det som de aldrig fick höra av sin egen våldtäktsman, som kanske bara förnekade allt.

Det känns som om en del har ett svartvitt tänkande. En våldtäktsman är OND och att låta honom tala om våldtäkten är samma sak som att uppmuntra honom. Han ske enbart fördömas! Men även om hans handlande absolut ska fördömas, kan man inte demonisera honom som om han saknade alla goda egenskaper. Det är ju just detta tänkande som gör att många kvinnor har svårt att anmäla våldtäkten el ens se sig själva som våldtagna. Killen var ju inget monster, han hade visat många sympatiska sidor förr.

Jag tycker det är bra om förövare och offer kan prata om det.