Det dröjer ännu två veckor innan jag får det fullständiga skriftliga utlåtandet och en genomgång av testresultat mm. Men. Idag har jag fått muntligt bekräftelse av utredaren på att jag har en sk AS-problematik, sannolikt med inslag av ADHD.

Sorg. Men mest av allt. Lättnad.

Kram på er alla därute.

Det är kanske för tidigt att säga grattis och välkommen i gänget, men alldeles oavsett, så kan du genom att läsa dina utredningspapper lära dig mycket om dig själv, dina styrkor och svagheter.

Kram tillbaka!
Och instämmer med MsTibbs.

Tack för era svar, de värmer. Har redan lärt mig massor och ser fram emot att lära mig mer. Blir just nu tokig på att behöva vänta!

Kram och lycka till och grattis, och allt i den stilen... och vad fint att du har hittat hit, så du har så många andra som bollplank... Välkommen i gänget!!

Det bästa är väl de fördelar man har, det är såvitt jag ser det oftast det man gillar som man är bra på

Såg ett program på tv om adhd häromdagen och en tjej där som hade adhd sade att "när jag mår bra så är det väldigt roligt att vara jag, det är synd att inte fler får uppleva det"
Sändes den 4 september och heter "Mitt huvud är en torktumlare"
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/m ... rch&lpos=4
Hoppas det blir till nytta

nano, tack för tipset!
Såg det när det gick på tv, lite roligt att du citerade just den yngre tjejen, för precis så som hon beskriver i ditt inlägg här ovan, så känner jag mig.

Att jag också är ledsen är nog mest för att...hur ska jag säga. Efter att ha valsat runt i barn- och ungdomspsykiatrin sedan mellanstadiet sörjer jag att ingen märkte vad det handlade om och att jag inte fick hjälp tidigare. Man ska väl inte gråta över spilld mjölk osv, men för mig är det en sorg. Men framförallt är jag lättad över att kunna släppa taget och järngreppet om mig själv lite, nu när jag inte längre behöver jämföra mig med 'alla andra' och det de klarar av och undra varför jag misslyckas gång på gång.

Tack snälla ni som skrivit för era vänliga ord, det betyder mycket!

Jasså det kanske var där sorgen låg, jag var lite rädd när jag läste ditt första inlägg att du tyckte det var något jättenegativt att vara aspergare. Fast då blir det ju lite motsägelsefullt med lättnad efteråt.

Hur säger man? Jag beklagar svåra år med inkompetenta psykoplågare?
Välkommen och hoppas du trivs.