Att inte våga ta kontakt med andra
43 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Att inte våga ta kontakt med andra
Jag har problemet att jag egentligen skulle vilja knyta nya kontakter och det finns också folk i min närhet - kollegor, kvinnor i gympagruppen, osv. som jag skulle kunna intensifiera kontakten med. Problemet är bara att jag inte får till det.
Jag är inte helt säker på vad det är som orsakar mest problem. Jag pratar säkert antigen för lite eller för mycket eller vid fel tillfälle. Men jag tror också att jag ger att avvisande intryck. Jag minns att redan i skolan fick klasskamrater intrycket att jag inte ville ha kontakt. Det ville jag visst, men jag gav inte det intrycket uppenbarligen.
Och dessutom vågar jag inte riktigt heller och sabbar det omedvetet också. Jag försöker nu att titta lite mer på dem jag träffar, le och kanske prata nåt. Jag har t.ex. två, tre kollegor som jag skulle vilja mer som kompisar, men jag vet inte hur jag kommer dit.
Jag är inte helt säker på vad det är som orsakar mest problem. Jag pratar säkert antigen för lite eller för mycket eller vid fel tillfälle. Men jag tror också att jag ger att avvisande intryck. Jag minns att redan i skolan fick klasskamrater intrycket att jag inte ville ha kontakt. Det ville jag visst, men jag gav inte det intrycket uppenbarligen.
Och dessutom vågar jag inte riktigt heller och sabbar det omedvetet också. Jag försöker nu att titta lite mer på dem jag träffar, le och kanske prata nåt. Jag har t.ex. två, tre kollegor som jag skulle vilja mer som kompisar, men jag vet inte hur jag kommer dit.
Att inte våga ta kontakt med andra
Jag har lite samma problem. (Nej, inte lite, mycket!)
Men ett tips har jag när det gäller kollegorna: prova med ofarligheter som att föreslå en lunchpromenad, eller kanske gå och äta lunch/fika någon annanstans än personalmatsalen, etc.
Då kommer man i en situation där man kan prata lite mer personligt, och kanske rentav känna av om kollegan också vill ha mer kontakt.
Och, vill de inte det så kan de tacka nej till promenaden/lunchstället, etc utan att tacka nej till dig.
Men ett tips har jag när det gäller kollegorna: prova med ofarligheter som att föreslå en lunchpromenad, eller kanske gå och äta lunch/fika någon annanstans än personalmatsalen, etc.
Då kommer man i en situation där man kan prata lite mer personligt, och kanske rentav känna av om kollegan också vill ha mer kontakt.
Och, vill de inte det så kan de tacka nej till promenaden/lunchstället, etc utan att tacka nej till dig.
Att inte våga ta kontakt med andra
Men alla dessa saker gör vi ju redan? Framför allt hon som är min närmaste kollega. Vi har pratat om våra barndomsproblem och psykologin bakom, om våra barn, om våra problem att välja rätt partner. Hon var också den som vågade säga att jag kan ha gjort en sak fel när det gäller dottern. Det är egentligen en känslig sak, men hon hade ju rätt. Men vi har aldrig träffats privat.
När det gäller dem andra två, så känner jag att jag har missat chansen med den ena. Det var jag som inte ville följa med på after-work, jag som kanske inte var tillräckligt öppen för det i början (jag hade fullt upp med att koncentrera mig på jobbet i början).
Och den andra är ganska ny, och ofta sjuk (lite problem just nu), men är själv en NPF-typ. Har bror med ADHD och kompisar också. Kan vara accepterande när det gäller NPF. Men just nu är hon både gravid och sjuk till och från.
När det gäller dem andra två, så känner jag att jag har missat chansen med den ena. Det var jag som inte ville följa med på after-work, jag som kanske inte var tillräckligt öppen för det i början (jag hade fullt upp med att koncentrera mig på jobbet i början).
Och den andra är ganska ny, och ofta sjuk (lite problem just nu), men är själv en NPF-typ. Har bror med ADHD och kompisar också. Kan vara accepterande när det gäller NPF. Men just nu är hon både gravid och sjuk till och från.
Att inte våga ta kontakt med andra
OK, sorry, jag missade uppenbarligen att ta på tankeläsningshuvan och kolla av hur din nuvarande personliga kontakt med kollegorna ser ut. [/ironi]
Allvarligt talat, vill du ha respons kanske det vore bra att börja med att tala om hur det ser ut i nuläget? Då slipper du få svar på fel nivå.
Allvarligt talat, vill du ha respons kanske det vore bra att börja med att tala om hur det ser ut i nuläget? Då slipper du få svar på fel nivå.
Att inte våga ta kontakt med andra
ankhat skrev:OK, sorry, jag missade uppenbarligen att ta på tankeläsningshuvan och kolla av hur din nuvarande personliga kontakt med kollegorna ser ut. [/ironi]
Allvarligt talat, vill du ha respons kanske det vore bra att börja med att tala om hur det ser ut i nuläget? Då slipper du få svar på fel nivå.
Sorry, du har förstås alldeles rätt. Samtidigt vill man ju inte skriva en jättelång text som folk inte orkar läsa. Så det är kanske bäst att man reder ut det där på nåt enkelt sätt. Det är ju ingen fara heller.
Re: Att inte våga ta kontakt med andra
Jag tycker du verkar vara sympatisk och trevlig, jag ska verkligen försöka att komma på några utav dina träffar du anordnar.
Att inte våga ta kontakt med andra
slackern skrev:Jag tycker du verkar vara sympatisk och trevlig, jag ska verkligen försöka att komma på några utav dina träffar du anordnar.
Det är gulligt av dig, jag tänkte just på att det nog är dags för en ny träff.
Jag bruka komma överens så bra med killar, men jag får för mig ibland att jag borde ha några tjejkompisar. Och jag gör inte heller nån skillnad om de också har AS eller inte. Förutom att många som har AS inte verkar orka träffas. Och det kan man ju också förstå.
Att inte våga ta kontakt med andra
Toblerone skrev:Jag har problemet att jag egentligen skulle vilja knyta nya kontakter och det finns också folk i min närhet - kollegor, kvinnor i gympagruppen, osv. som jag skulle kunna intensifiera kontakten med. Problemet är bara att jag inte får till det.
Jag är inte helt säker på vad det är som orsakar mest problem. Jag pratar säkert antigen för lite eller för mycket eller vid fel tillfälle. Men jag tror också att jag ger att avvisande intryck. Jag minns att redan i skolan fick klasskamrater intrycket att jag inte ville ha kontakt. Det ville jag visst, men jag gav inte det intrycket uppenbarligen.
Och dessutom vågar jag inte riktigt heller och sabbar det omedvetet också. Jag försöker nu att titta lite mer på dem jag träffar, le och kanske prata nåt. Jag har t.ex. två, tre kollegor som jag skulle vilja mer som kompisar, men jag vet inte hur jag kommer dit.
Jag förstår hur du kan känna det.
Jag har också svårt för att knyta nya kontakter. Samtidigt så tycker jag ofta att de pratar om så triviala saker.
Mina tankar hamnar antingen på samhällsproblem och hur de bör lösas och andra liknande problem och lösningar, enligt mig. Inte det lättaste att få kontakter på det sättet men jag orkar inte lyssna på deras vardagssnack. Alternativet är att prata om filmer eller TV.serier som man kan gilla ihop.
- Mountain_lion
- Inlägg: 1255
- Anslöt: 2013-07-18
- Ort: Halland
Att inte våga ta kontakt med andra
Jag har problem med detta.
Jag har egentligen inget emot eller har problem med andra människor det är bara det att de befinner sig i en annan dimension.
Jag har egentligen inget emot eller har problem med andra människor det är bara det att de befinner sig i en annan dimension.
- Pinghis Khan
- Förhandsgranskad. Får inte använda PM eller chatt.
- Inlägg: 1558
- Anslöt: 2016-01-17
Att inte våga ta kontakt med andra
Vad jag egentligen tycker är värst är att det ibland kan finnas folk som faktiskt också kan vilja ha mer kontakt med mig - tror jag. Och om jag då inte fattar det eller ger fel signaler, dvs. verkar avvisande, då är det ju verkligen synt. Då kanske jag sårar dem dessutom.
Ibland tänker jag också, kanske borde jag alltid åtminstone prova med dem som verkar positiva till kontakten. Om de är helt fel personer, det ser jag ju inte i tid i alla fall. Fast ibland gör jag också det. När vi flyttade så var grannarna så himla trevliga och sökte verkligen kontakt med oss. Men när jag märkte att kvinnan brukar supa på helgerna och efter att hon gjorde "skamliga förslag" (uppenbarligen är de swingers och hade en speciell vänskap med paret som bodde där före oss). Det gick ju bara inte? Eller hade jag kunnat fått till det på ett bra sätt - dvs. att ha lite lagom kontakt med dem? Men det är svårt. Jag är ingen människa som festar och super, och hon skulle nog inte vara tillräckligt tolerant för att acceptera en aspie.
Ibland tänker jag också, kanske borde jag alltid åtminstone prova med dem som verkar positiva till kontakten. Om de är helt fel personer, det ser jag ju inte i tid i alla fall. Fast ibland gör jag också det. När vi flyttade så var grannarna så himla trevliga och sökte verkligen kontakt med oss. Men när jag märkte att kvinnan brukar supa på helgerna och efter att hon gjorde "skamliga förslag" (uppenbarligen är de swingers och hade en speciell vänskap med paret som bodde där före oss). Det gick ju bara inte? Eller hade jag kunnat fått till det på ett bra sätt - dvs. att ha lite lagom kontakt med dem? Men det är svårt. Jag är ingen människa som festar och super, och hon skulle nog inte vara tillräckligt tolerant för att acceptera en aspie.
Att inte våga ta kontakt med andra
Kan vara svårt att veta när man kan fördjupa kontakten. Man kanske är rädd för att be om en djupare nivå än man "ska" och att man blir avvisad och känner sig dum/ledsen? Jag vet inte.
Ankhat har ju en idé även om ni redan gör saker. Bli den som föreslår något. Vet inte om du gör det eller mest hoppar på saker som redan är föreslagna? Man vet att man är mer accepterad om folk går med på det man föreslår.
Jag har märkt att jag har rätt viljestarka personligheter i min omgivning och jag har blivit slö och liftar bara på saker de redan vill göra.
Ankhat har ju en idé även om ni redan gör saker. Bli den som föreslår något. Vet inte om du gör det eller mest hoppar på saker som redan är föreslagna? Man vet att man är mer accepterad om folk går med på det man föreslår.
Jag har märkt att jag har rätt viljestarka personligheter i min omgivning och jag har blivit slö och liftar bara på saker de redan vill göra.
Att inte våga ta kontakt med andra
Så leit at det er problematisk.
Du har altså et bra sosialliv på jobb og trening, men du våger ikke invitere til noe i en ny kontekst? Eller misforstår jeg? Det kan også tolkes som at du er usikker på hvordan man går fram, eller om du gjør noe feil?
Mitt forslag er å finne noe du liker å gjøre, og invitere en person med på det. Hvis det er hyggelig når dere treffes, kan du foreslå det flere ganger. Du kan også påpeke at du trives i en persons selskap, og deretter presentere din konkrete invitasjon.
Der snakket jeg ikke av personlig erfaring. Har selv tatt veldig få initiativ for å etablere vennskap. Tror likevel at å invitere til f.eks kaffe er en NT-vennlig vei å gå.
Du har altså et bra sosialliv på jobb og trening, men du våger ikke invitere til noe i en ny kontekst? Eller misforstår jeg? Det kan også tolkes som at du er usikker på hvordan man går fram, eller om du gjør noe feil?
Mitt forslag er å finne noe du liker å gjøre, og invitere en person med på det. Hvis det er hyggelig når dere treffes, kan du foreslå det flere ganger. Du kan også påpeke at du trives i en persons selskap, og deretter presentere din konkrete invitasjon.
Der snakket jeg ikke av personlig erfaring. Har selv tatt veldig få initiativ for å etablere vennskap. Tror likevel at å invitere til f.eks kaffe er en NT-vennlig vei å gå.
Att inte våga ta kontakt med andra
kiddie skrev:Kan vara svårt att veta när man kan fördjupa kontakten. Man kanske är rädd för att be om en djupare nivå än man "ska" och att man blir avvisad och känner sig dum/ledsen? Jag vet inte.
Ankhat har ju en idé även om ni redan gör saker. Bli den som föreslår något. Vet inte om du gör det eller mest hoppar på saker som redan är föreslagna? Man vet att man är mer accepterad om folk går med på det man föreslår.
Jag har märkt att jag har rätt viljestarka personligheter i min omgivning och jag har blivit slö och liftar bara på saker de redan vill göra.
Jo, jag har faktiskt länge funderat på att bjuda in kollegorna till sommarfest. Kanske i år. Sedan är det ju så att jag samtidigt vill - och ibland faktiskt inte orkar. Det är ju också ett krux.
Re: Att inte våga ta kontakt med andra
Att bjuda hem dom och att grilla i trädgården kan nog vara en bra idé, rätt så trevligt och avslappnat.
Att inte våga ta kontakt med andra
Batte skrev:Så leit at det er problematisk.
Du har altså et bra sosialliv på jobb og trening, men du våger ikke invitere til noe i en ny kontekst? Eller misforstår jeg? Det kan også tolkes som at du er usikker på hvordan man går fram, eller om du gjør noe feil?
Mitt forslag er å finne noe du liker å gjøre, og invitere en person med på det. Hvis det er hyggelig når dere treffes, kan du foreslå det flere ganger. Du kan også påpeke at du trives i en persons selskap, og deretter presentere din konkrete invitasjon.
Der snakket jeg ikke av personlig erfaring. Har selv tatt veldig få initiativ for å etablere vennskap. Tror likevel at å invitere til f.eks kaffe er en NT-vennlig vei å gå.
Jo, jag tror du förstår mig rätt. Det jag konkret saknar är tre, fyra tjej-kompisar som jag ibland kan prata i telefon med eller fika med och prata om det som verkligen berör mig. På jobbet och även med bekanta som man pratar lite med, blir det aldrig något personligt eller djupt. Om jag nu skulle vara mycket upprörd eller ledsen över något, så har jag ingen jag kan gå till och berätta. Förutom förstås min man. Och kanske även mina barn numera (de är ju vuxna).
Det finns folk som jag träffar slumpmässigt för att vi råkar gå till samma fest. En kvinna t.ex. kramar mig, frågar hur det är och sedan rusar hon vidare och pratar med nästa person. En gång var min dotter med och då säger kvinnan "jag är en kompis till din mamma". Och jag tänker: Kompis? Och dottern var tonåring, hon hade förstått om hon hade uttryckt det på annat sätt. Hon verkar vara så där ytlig. En psykolog tyckte: men då har du ju vänner om du träffar folk du känner på fester. Nej, det tycker jag inte, för de pratar ju inte verkligen med mig.
Att inte våga ta kontakt med andra
slackern skrev:Att bjuda hem dom och att grilla i trädgården kan nog vara en bra idé, rätt så trevligt och avslappnat.
Ja, jag ska göra ett försök, måste bara välja en vettig tidpunkt så att det inte blir för mycket. En nackdel är att jag bor ganska långt ut.
Att inte våga ta kontakt med andra
Är det kollegor kan du ju alltid fråga om de vill hänga med på en informell AW. Mer har jag nog inte att komma med, dels är mina vänskapsrelationer i huvudsak med män och dels har jag som bara ramlat in i dem så att säga. Kan inte direkt avgöra vem som gjorde vad, hur eller när.
Att inte våga ta kontakt med andra
Ok, du savner dypere vennskap. Jeg antar det kan være slitsomt og vanskelig å langsomt utvikle et en relasjon til dypt vennskap.Toblerone skrev:Batte skrev:Så leit at det er problematisk.
Du har altså et bra sosialliv på jobb og trening, men du våger ikke invitere til noe i en ny kontekst? Eller misforstår jeg? Det kan også tolkes som at du er usikker på hvordan man går fram, eller om du gjør noe feil?
Mitt forslag er å finne noe du liker å gjøre, og invitere en person med på det. Hvis det er hyggelig når dere treffes, kan du foreslå det flere ganger. Du kan også påpeke at du trives i en persons selskap, og deretter presentere din konkrete invitasjon.
Der snakket jeg ikke av personlig erfaring. Har selv tatt veldig få initiativ for å etablere vennskap. Tror likevel at å invitere til f.eks kaffe er en NT-vennlig vei å gå.
Jo, jag tror du förstår mig rätt. Det jag konkret saknar är tre, fyra tjej-kompisar som jag ibland kan prata i telefon med eller fika med och prata om det som verkligen berör mig. På jobbet och även med bekanta som man pratar lite med, blir det aldrig något personligt eller djupt. Om jag nu skulle vara mycket upprörd eller ledsen över något, så har jag ingen jag kan gå till och berätta. Förutom förstås min man. Och kanske även mina barn numera (de är ju vuxna).
En dypere relasjon kjennetegnes vel av at man snakker om dypere temaer og personlige utfordringer. Det gjør man sjelden på fest. Jeg tror at "gruppetreff" som fester etc. sjelden bidrar til å fordype relasjoner, selv om det sikkert kan være sosialt og hyggelig.
Mitt forslag er dette:
1. Velg en person som kan være riktig for et slikt vennskap.
2a. Spør deg selv hvorfor du foretrekker å samtale med denne personen. Er det en smart person? Har dere gode samtaler? Får du gode råd? Annet?
2b. Finn en personlig problemstilling du kan drøfte med vedkommende. (Velg en problemstilling som ikke har med seksualitet å gjøre.)
3. Kontakt vedkommende. Si at du liker å samtale med vedkommende og forklar hvorfor. Si at du har behov for råd. Hvis det passer å snakke med det samme, kan dere gjøre det. Hvis det ikke passer, på grunn av tid eller setting, kan du invitere på kaffe, vin eller annet. På en cafe som gir nok privatliv til å snakke, eller hjemme hos deg. Sørg for å lytte dersom vedkommende forteller om egne problemstillinger.
4. Hvis du setter pris på samtalen kan du påpeke det. Samtidig kan du invitere til en ny konkret avtale. (Ha gjerne forslag til tid og sted ferdig tenkt ut.)
Att inte våga ta kontakt med andra
Vad är en annan dimension? Blev nyfiken på känslan, att du iakttar folk men inte känner dig delaktig? Känner kan bytas ut till annat önskat som t.ex. 'lyckas känna'. Har de ett annat tempo, så du är i osynk med deras, du är långsam de är snabba, eller tvärtom?
Jag vågar ta kontakt, tyvärr är det bara väldigt sällan ngn får mig att vilja ta kontakt och sen har det fallerat på oömsidigheten. Bra ord va
Pinghis Khan skrev:Jag har problem med detta.
Jag har egentligen inget emot eller har problem med andra människor det är bara det att de befinner sig i en annan dimension.
Jag vågar ta kontakt, tyvärr är det bara väldigt sällan ngn får mig att vilja ta kontakt och sen har det fallerat på oömsidigheten. Bra ord va
- mondo beyondo
- Inlägg: 2505
- Anslöt: 2007-07-04
- Ort: Stockholm Sverige
Att inte våga ta kontakt med andra
mondo beyondo skrev:Vad är en annan dimension? Blev nyfiken på känslan, att du iakttar folk men inte känner dig delaktig? Känner kan bytas ut till annat önskat som t.ex. 'lyckas känna'. Har de ett annat tempo, så du är i osynk med deras, du är långsam de är snabba, eller tvärtom?
Pinghis Khan skrev:Jag har problem med detta.
Jag har egentligen inget emot eller har problem med andra människor det är bara det att de befinner sig i en annan dimension.
Jag vågar ta kontakt, tyvärr är det bara väldigt sällan ngn får mig att vilja ta kontakt och sen har det fallerat på oömsidigheten. Bra ord va
Jag vet faktiskt inte riktigt vad orsaken till min alienation i förhållande till omvärlden beror på.
- Pinghis Khan
- Förhandsgranskad. Får inte använda PM eller chatt.
- Inlägg: 1558
- Anslöt: 2016-01-17
Att inte våga ta kontakt med andra
tahlia skrev:Är det kollegor kan du ju alltid fråga om de vill hänga med på en informell AW. Mer har jag nog inte att komma med, dels är mina vänskapsrelationer i huvudsak med män och dels har jag som bara ramlat in i dem så att säga. Kan inte direkt avgöra vem som gjorde vad, hur eller när.
Precis! Det är så mycket lättare med män.
Att inte våga ta kontakt med andra
Batte skrev:Ok, du savner dypere vennskap. Jeg antar det kan være slitsomt og vanskelig å langsomt utvikle et en relasjon til dypt vennskap.Toblerone skrev:Batte skrev:Så leit at det er problematisk.
Du har altså et bra sosialliv på jobb og trening, men du våger ikke invitere til noe i en ny kontekst? Eller misforstår jeg? Det kan også tolkes som at du er usikker på hvordan man går fram, eller om du gjør noe feil?
Mitt forslag er å finne noe du liker å gjøre, og invitere en person med på det. Hvis det er hyggelig når dere treffes, kan du foreslå det flere ganger. Du kan også påpeke at du trives i en persons selskap, og deretter presentere din konkrete invitasjon.
Der snakket jeg ikke av personlig erfaring. Har selv tatt veldig få initiativ for å etablere vennskap. Tror likevel at å invitere til f.eks kaffe er en NT-vennlig vei å gå.
Jo, jag tror du förstår mig rätt. Det jag konkret saknar är tre, fyra tjej-kompisar som jag ibland kan prata i telefon med eller fika med och prata om det som verkligen berör mig. På jobbet och även med bekanta som man pratar lite med, blir det aldrig något personligt eller djupt. Om jag nu skulle vara mycket upprörd eller ledsen över något, så har jag ingen jag kan gå till och berätta. Förutom förstås min man. Och kanske även mina barn numera (de är ju vuxna).
En dypere relasjon kjennetegnes vel av at man snakker om dypere temaer og personlige utfordringer. Det gjør man sjelden på fest. Jeg tror at "gruppetreff" som fester etc. sjelden bidrar til å fordype relasjoner, selv om det sikkert kan være sosialt og hyggelig.
Mitt forslag er dette:
1. Velg en person som kan være riktig for et slikt vennskap.
2a. Spør deg selv hvorfor du foretrekker å samtale med denne personen. Er det en smart person? Har dere gode samtaler? Får du gode råd? Annet?
2b. Finn en personlig problemstilling du kan drøfte med vedkommende. (Velg en problemstilling som ikke har med seksualitet å gjøre.)
3. Kontakt vedkommende. Si at du liker å samtale med vedkommende og forklar hvorfor. Si at du har behov for råd. Hvis det passer å snakke med det samme, kan dere gjøre det. Hvis det ikke passer, på grunn av tid eller setting, kan du invitere på kaffe, vin eller annet. På en cafe som gir nok privatliv til å snakke, eller hjemme hos deg. Sørg for å lytte dersom vedkommende forteller om egne problemstillinger.
4. Hvis du setter pris på samtalen kan du påpeke det. Samtidig kan du invitere til en ny konkret avtale. (Ha gjerne forslag til tid og sted ferdig tenkt ut.)
Tack. Det låter som bra idéer.
Att inte våga ta kontakt med andra
Jeg synes dette er en smart og trygg framgangsmåte.ankhat skrev:Och, vill de inte det så kan de tacka nej till promenaden/lunchstället, etc utan att tacka nej till dig.
Att inte våga ta kontakt med andra
Jag har sårat för många och många tror jag är en mördare och tar avstånd från mig.
Återgå till Att leva som Aspergare