Fleure123 skrev:

Flinta skrev:

Fleure123 skrev:
Men är inte DV/LSS och SoL "frivilligt" medan att man i Fas3 "tvingas"?

Så är det. Jag orkade inte formulera mig rätt bara.. Ibland samlar man dessa på samma ställe.

Det är jag som kanske behöver lite jobbig övertydlighet ibland.

Aha, så kan det alltså förekomma att det på ett och samma ställe pågår tre "åtgärder" (eller vad Man ska kalla det) på en gång? DV, SoL-sysselsättning och Fas3?

Hur ofta vet jag inte. Att det förekommer vet jag.

Flinta skrev:Konserverad. Man tillsätter något i något/någon för att produkten/människan inte ska bli dålig. T ex kan man underhållsbehandla människor man vill ska få sitt tillstånd bevarat. T ex med antipsykotiska läkemedel.

Så att inget/ingen ändras med tiden.

Hm, fattar ändå inte riktigt... ordet användes ju nu i ditt - fantastiskt välskrivna - inlägg om DV bland begagnade pryttlar. Det är något med sammanhanget som inte riktigt går in hos mig...

Flinta skrev:

Fleure123 skrev:

Flinta skrev:
Så är det. Jag orkade inte formulera mig rätt bara.. Ibland samlar man dessa på samma ställe.

Det är jag som kanske behöver lite jobbig övertydlighet ibland.

Aha, så kan det alltså förekomma att det på ett och samma ställe pågår tre "åtgärder" (eller vad Man ska kalla det) på en gång? DV, SoL-sysselsättning och Fas3?

Hur ofta vet jag inte. Att det förekommer vet jag.

Tack!

Edit: Psykiskt sjuka, aspergare och arbetslösa.... (man kan förvisso platsa i alla de där "grupperna", vara en psyksjuk, arbetslös aspergare). Får smälta den här infon lite...

Fleure123 skrev:

Flinta skrev:Konserverad. Man tillsätter något i något/någon för att produkten/människan inte ska bli dålig. T ex kan man underhållsbehandla människor man vill ska få sitt tillstånd bevarat. T ex med antipsykotiska läkemedel.

Så att inget/ingen ändras med tiden.

Hm, fattar ändå inte riktigt... ordet användes ju nu i ditt - fantastiskt välskrivna - inlägg om DV bland begagnade pryttlar. Det är något med sammanhanget som inte riktigt går in hos mig...

Bevarade människor bland bevarade prylar.

Flinta skrev:

Fleure123 skrev:

Flinta skrev:Konserverad. Man tillsätter något i något/någon för att produkten/människan inte ska bli dålig. T ex kan man underhållsbehandla människor man vill ska få sitt tillstånd bevarat. T ex med antipsykotiska läkemedel.

Så att inget/ingen ändras med tiden.

Hm, fattar ändå inte riktigt... ordet användes ju nu i ditt - fantastiskt välskrivna - inlägg om DV bland begagnade pryttlar. Det är något med sammanhanget som inte riktigt går in hos mig...

Bevarade människor bland bevarade prylar.

Aha, tack!

Och tack för tålamodet. Ibland är man trög.

Alltså jag skrattade, men egentligen är det förstås sorgligt.

kiddie skrev:Ja. Så var det med fas 3 med. Det öppnades företag bara för att ta hand om de som skulle jobba där så fick de måla om nymålade stolar och sånt. Och de som hade verksamheten fick betalt.

Fast där jag var på DV först, var inte menat att vara en DV eller ens för fas 3, det var en organisation. Men chefen var glad för fas 3-arna som hon fick pengar för. Hon var skitsur för att de på DV inte ville ge henne pengar för att jag jobbade där.

Vad menar du med "organisation"?

ankhat skrev:

kiddie skrev:Jag tycker det värsta ändå är den attityden som kommit ganska nyligen. Innan så var folk mera solidariska och sa att kan man inte jobba ja då är det bara så, klart du ska få överleva iallafall. Det var lixom inget snack. Men nu drar man ut långtidssjukskrivna i politiken och beskriver dem som om de fastnat i ett missbruk. Jag hatar verkligen när de kallar det att man vant sig vid att gå hemma och att man är bidragsberoende som om det vore knar

Ja. Och något som retar mig är just detta att det är människor som verkligen behöver stöd som pekas ut som något slags snyltare (det handlar trots allt om solidariska försäkringar), som helst ska tvingas till något slags motprestation för sina bidrag, medan ROT-, RUT- och räntebidrag kallas för "avdrag" och framställs (i de två första fallen) som åtgärder för att få fler i (vitt) arbete, inte som understöd som folk borde skämmas för att ta emot.

Grrr.

kiddie skrev:Och folk har blivit hårdare. Innan hörde jag aldrig något som handlade om pengar, men nu får jag höra titt som tätt att Fy att man ska betala skatt till sådana som mig. Att de som lever på andras skattepengar ska skämmas jättemycket.

Så förbannat fräckt.

Nu börjar det bli dags för revolution. Till barrikaderna!

Sorry för att det här går OT från DV. Men det känns viktigt, det här också.

Jag har googlat runt lite - och då med betoning på LITE - på DV. Både för att jag funderar på om jag själv ska börja på en och har en massa funderingar kring det, men också för att jag har börjat fundera på "fenomenet" i sig. (Vet inte hur länge DV:n funnits förresten).

Såg någonstans att det någonstans i landet fanns ett DV där DV-deltagarna hade som "jobb" att städa i folks privata hem. Tyvärr sparade jag inte länken, men jag blev minst sagt förvånad över att hitta ett DV som verkade hålla på med Rut-tjänster. Då är det ju inte vanligt vitt arbetelängre. Ok, med reservation för att jag kan ha läst fel eller missförstått.

Fleure123 skrev:Vad menar du med "organisation"?

En förening.

kiddie skrev:

Fleure123 skrev:Vad menar du med "organisation"?

En förening.

Ok.

Fleure123 skrev:

Fleure123 skrev:

malplacee skrev:Ja, det kanske var klantigt uttryckt, för det är nog absurt i vilket fall som helst, men jag menade bara att hålla med om det Flinta var inne på. Man har levt sitt liv som som vem som helst av dem som jobbar på den där DV:n. Det kanske rentutav finns före detta kollegor eller klasskamrater bland personalen (jag har råkat ut för båda, tyvärr). Och så kommer man dit och ska plötsligt behandlas som ett barn, en mindre vetande, av dem.

Nu är ju den sortens behandling givetvis förnedrande i vilket fall som helst. Och jag kan ju inte heller veta hur det är att diagnosticeras i ung ålder, så kan inte jämföra. Men det är inte kul att träffa personer som några år tidigare i livet hade behandlat en som en jämlike, på en daglig verksamhet där de är personal och man själv är brukare.

Tack! Nu förstår jag!

En lite läskig grej med DV:n är ju att de inte "bara" är till för "brukarna" (t ex aspies) som är den vackra officiella bilden. Ett DV (som kan vara ett aktiebolag) har ju ändå som affärs-idé att tjäna pengar på "sådana som oss". Och ibland verkar det mer vara en bra grej för de som är anställda där - de som alltså har en riktig lön.

Jo exakt. För de anställda är det bättre ju fler människor som fått diagnos och bedömts som oanställningsbara, så att de istället kan fungera som kassakor till just deras verksamhet. Säg att de har några tusen deltagare (fullt möjligt om DV:n är förlagd till andra arbetsplatser, d.v.s praktiker, vilket många DV:n verkar vara nuförtiden) och tjänar tretton tusen per månad för varje deltagare. Det blir snabbt mycket pengar till verksamheten. Det kan anställas fler, lönerna kan bli högre. Men skulle hälften av dessa deltagare plötsligt få riktiga jobb och därmed sluta, så blir det ju halverad inkomst för verksamheten istället. Anställda måste sägas upp.

Logiska konsekvensen av detta är ju att de som jobbar på DV faktiskt inte har något intresse av att deras deltagare "blir bättre", i alla fall inte så pass bra att de får riktiga jobb och slutar på DV:n. Det är exakt som FAS 3 på det sättet, men visst, till skillnad från FAS 3 är DV frivilligt. Men även FAS 3:are var i sin fulla rätt att byta från ett FAS 3-ställe till ett annat.

Med andra ord, det är ägare och anställda på DV:n och FAS 3-ställen som är konkret beroende av sina deltagare, inte tvärtom. Deltagarna får ju sin inkomst någon annanstans ifrån, vare sig det är arbetsförmedlingen, försäkringskassan, SOC eller annat, medan dessa verksamheter får sina inkomster direkt via sina deltagare. Inte ur deltagarnas egna fickor, förvisso, men de skulle inte fått några pengar alls utan deltagarna. Detta sägs det ingenting om, och ingen beskyller ägare och anställda på den här typen av verksamheter för att leva på skattemedel, trots att det är precis det de gör. Det vill de själva glömma, de vill gärna få det att låta som att det är vi som är beroende av dem och inte tvärtom. Jag brukade tänka på det när de anställda pratade om sina privatliv, som innefattade saker jag själv aldrig skulle haft råd med. "Det är på grund av mig och andra som mig som du kan ha det där/göra det där."

KrigarSjäl skrev:Ett mycket värdefullt inlägg.

Det är precis såna här inifrånperspektiv som är sällsynta men ack så välbehövliga.

Det är sånt här det aldrig talas om på LSS-handläggarnas kontor.
Komplikationer i stil med det du berättar om är det ingen som informerar om - allra minst omsorgskuratorer och handläggare.
Vilka de sociala konsekvenserna kan bli för den enskilde brukaren.
Enligt dom är det som sagt bara frid och fröjd och en perfekt samhällslösning att slussa in oss i den typen av verksamheter.
På deras kontor får du bara höra deras perspektiv dvs det byråkratiska von oben-perspektivet.

Det du säger är sånt jag hade behövt höra när jag var ung och nydiagnosticerad.

Kul att du säger det. Jag håller faktiskt på och skriver om mina upplevelser, men än så länge bara för mig själv, då det känns ganska självutlämnande och tungt i största allmänhet. Men det känns bra att höra att det skulle kunna vara av nytta för andra också...

Det är till mycket stor nytta ja.

Även ovanstående inlägg är klockrent och tyvärr högaktuellt så jag hoppas du kommer skriva mer här framöver.
Du behöver ju inte bli privat och gå in på detaljer om du inte är bekväm med det, huvudsaken är just att dela det här inifrånperspektivet som myndigheter, arbetsgivare, tjänstemän, personalkategorier mfl verkar vilja tysta ner.

malplacee skrev:Med andra ord, det är ägare och anställda på DV:n och FAS 3-ställen som är konkret beroende av sina deltagare, inte tvärtom. Deltagarna får ju sin inkomst någon annanstans ifrån, vare sig det är arbetsförmedlingen, försäkringskassan, SOC eller annat, medan dessa verksamheter får sina inkomster direkt via sina deltagare. Inte ur deltagarnas egna fickor, förvisso, men de skulle inte fått några pengar alls utan deltagarna. Detta sägs det ingenting om, och ingen beskyller ägare och anställda på den här typen av verksamheter för att leva på skattemedel, trots att det är precis det de gör. Det vill de själva glömma, de vill gärna få det att låta som att det är vi som är beroende av dem och inte tvärtom.

Väldigt bra påpekande.

kiddie skrev:

malplacee skrev:Med andra ord, det är ägare och anställda på DV:n och FAS 3-ställen som är konkret beroende av sina deltagare, inte tvärtom. Deltagarna får ju sin inkomst någon annanstans ifrån, vare sig det är arbetsförmedlingen, försäkringskassan, SOC eller annat, medan dessa verksamheter får sina inkomster direkt via sina deltagare. Inte ur deltagarnas egna fickor, förvisso, men de skulle inte fått några pengar alls utan deltagarna. Detta sägs det ingenting om, och ingen beskyller ägare och anställda på den här typen av verksamheter för att leva på skattemedel, trots att det är precis det de gör. Det vill de själva glömma, de vill gärna få det att låta som att det är vi som är beroende av dem och inte tvärtom.

Väldigt bra påpekande.

Håller med.

Läste nu om ett kommande tv-program.

"Den andra säsongen av Morgans Mission handlar om mobbning, kränkningar och särbehandling på våra arbetsplatser. Morgan Alling kommer tillsammans med en av Sveriges främsta experter på den psykosociala miljön på jobbet, Stefan Blomberg, ger sig ut på våra arbetsplatser."

Antar dock att "deltagare" på DV:n som känner sig negativt särbehandlade inte räknas in. Det blir ganska konstigt, vart ska man ta vägen. Sociala behov, behov att göra något, att vara med i ett sammanhang och inte bara sitta isolerad hemma. Men sedan inte klara det vanliga arbetslivet. Men funkar det inte på ett DV så finns det väl inget fack man kan klaga hos...

Hur skulle det kunna vara istället?

(Jag tänker att - oj, om jag själv fick pengarna som ett DV nu skulle kunna få för att "ta hand om mig" så kanske jag själv skulle kunna få till en bättre "sysselsättning.". Jag kunde kanske gå några kurser i hantverk. En kompis till mig påpekade att jag faktiskt skulpterat lite förut. Äsch, det var inte så mycket, men ändå. Och kanske en floristkurs.)

Fleure123 skrev:Jag tänker att - oj, om jag själv fick pengarna som ett DV nu skulle kunna få för att "ta hand om mig" så kanske jag själv skulle kunna få till en bättre "sysselsättning."

Problemet är väl att samhällsandan är sådan att vi som inte arbetar anses inte vara tillförlitliga. Därför blir vi intvingade i organiserade verksamheter där vi blir omhändertagna och kontrollerade och vår närvaro rapporteras osv.

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

nisse skrev:

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

Det är precis sånt här jag gillar.
Kamp och upplysning, aspergaren som medborgare.

KrigarSjäl skrev:

nisse skrev:

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

Det är precis sånt här jag gillar.
Kamp och upplysning, aspergaren som medborgare.

Håller med. Har börjat prata jättemycket om det här med en väninna med AS också. Så jag/hon funderar mycket just nu på sådant här. Tyvärr bor vi dock i olika städer.

nisse skrev:

Fleure123 skrev:Jag tänker att - oj, om jag själv fick pengarna som ett DV nu skulle kunna få för att "ta hand om mig" så kanske jag själv skulle kunna få till en bättre "sysselsättning."

Problemet är väl att samhällsandan är sådan att vi som inte arbetar anses inte vara tillförlitliga. Därför blir vi intvingade i organiserade verksamheter där vi blir omhändertagna och kontrollerade och vår närvaro rapporteras osv.

Är väl också det att mycket i det så kallade vanliga arbetslivet är helt vansinnigt...

Fleure123 skrev:

KrigarSjäl skrev:

nisse skrev:
Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

Det är precis sånt här jag gillar.
Kamp och upplysning, aspergaren som medborgare.

Håller med. Har börjat prata jättemycket om det här med en väninna med AS också. Så jag/hon funderar mycket just nu på sådant här. Tyvärr bor vi dock i olika städer.

Kanske skulle Uppdrag Granskning kunna följa olika DV-deltagare (som jobbar på extern DV utan lön) en dag?

Fleure123 skrev:Läste nu om ett kommande tv-program.

"Den andra säsongen av Morgans Mission handlar om mobbning, kränkningar och särbehandling på våra arbetsplatser. Morgan Alling kommer tillsammans med en av Sveriges främsta experter på den psykosociala miljön på jobbet, Stefan Blomberg, ger sig ut på våra arbetsplatser."

Antar dock att "deltagare" på DV:n som känner sig negativt särbehandlade inte räknas in. Det blir ganska konstigt, vart ska man ta vägen. Sociala behov, behov att göra något, att vara med i ett sammanhang och inte bara sitta isolerad hemma. Men sedan inte klara det vanliga arbetslivet. Men funkar det inte på ett DV så finns det väl inget fack man kan klaga hos...

Nej precis, det där är ett stort problem.

Nu är ju inte det så enkelt i arbetslivet heller många gånger, men när det gäller DV finns det ju inte ens något motsvarande fack, såvitt jag vet. Man kan klaga hos LSS, men det gäller att man har en vettig handläggare som lyssnar på en i så fall, annars händer nog ingenting. Möjligen kan man vända sig till IVO.

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

(Jag tänker att - oj, om jag själv fick pengarna som ett DV nu skulle kunna få för att "ta hand om mig" så kanske jag själv skulle kunna få till en bättre "sysselsättning.". Jag kunde kanske gå några kurser i hantverk. En kompis till mig påpekade att jag faktiskt skulpterat lite förut. Äsch, det var inte så mycket, men ändå. Och kanske en floristkurs.)

Det finns ju många sätt de pengarna skulle kunna användas på, som faktiskt skulle vara till större nytta för dem de är avsedda för. För min egen del tänker jag på hur jag först var på denna DV i nästan fyra års tid, utan att så mycket mer hände än att min tid kastades bort. Det tjänade DV:n ifråga 12900 i månaden på. Samtidigt levde jag på försörjningsstöd. Efter det hade jag en lönebidragsanställning på två år, där arbetsförmedlingen betalade den största delen av lönen. Det jobbet var totalt meningslöst, en affärsman som samlade ihop en massa gratis praktikanter, FAS 3:are och lönebidragsanställda för att skapa en massa verksamheter som det sedan inte blev något av, eftersom han själv inte tog något ansvar. (Som du sa Fleure, mycket i det så kallade vanliga arbetslivet är fullständigt vansinnigt.)

Tänk om de pengar som gått åt under sex års tid till att betala DV, försörjningsstöd och lönebidrag åt mig, istället hade använts till att skapa ett vettigt arbete åt mig? På ett nedläggningshotat bibliotek, till exempel. Då hade jag kunnat jobba sex år i följd med något som faktiskt var meningsfullt, både ur min egen synvinkel och ur ett samhällsperspektiv.

nisse skrev:

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

Jag vet tyvärr inte hur, men skulle gärna vilja lära mig. Tror inte på att begränsa det till en fråga om aspergare, för för det första är vi nog inte tillräckligt många, och för det andra, så är det än mycket vidare fråga än så, det gäller fortfarande hela prekariatet. Det är fortfarande när det kommer till kritan en klassfråga. Jag tror vi skulle behöva ta lärdom från forna tiders klasskamp, vi håller på att gå bakåt i dessa frågor. Bara för att rättigheter blivit vunna en gång i tiden, betyder inte att de inte kan tas ifrån en lika lätt.

Jag tror att det är många kamper som behöver utkämpas samtidigt på flera nivåer. Om vi med aspergers syndrom vill få det bättre så måste vi även bli bättre på att organisera oss och samtidigt hitta sätt att föra vår kamp på.

malplacee skrev:

Fleure123 skrev:Läste nu om ett kommande tv-program.

"Den andra säsongen av Morgans Mission handlar om mobbning, kränkningar och särbehandling på våra arbetsplatser. Morgan Alling kommer tillsammans med en av Sveriges främsta experter på den psykosociala miljön på jobbet, Stefan Blomberg, ger sig ut på våra arbetsplatser."

Antar dock att "deltagare" på DV:n som känner sig negativt särbehandlade inte räknas in. Det blir ganska konstigt, vart ska man ta vägen. Sociala behov, behov att göra något, att vara med i ett sammanhang och inte bara sitta isolerad hemma. Men sedan inte klara det vanliga arbetslivet. Men funkar det inte på ett DV så finns det väl inget fack man kan klaga hos...

Nej precis, det där är ett stort problem.

Nu är ju inte det så enkelt i arbetslivet heller många gånger, men när det gäller DV finns det ju inte ens något motsvarande fack, såvitt jag vet. Man kan klaga hos LSS, men det gäller att man har en vettig handläggare som lyssnar på en i så fall, annars händer nog ingenting. Möjligen kan man vända sig till IVO.

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

(Jag tänker att - oj, om jag själv fick pengarna som ett DV nu skulle kunna få för att "ta hand om mig" så kanske jag själv skulle kunna få till en bättre "sysselsättning.". Jag kunde kanske gå några kurser i hantverk. En kompis till mig påpekade att jag faktiskt skulpterat lite förut. Äsch, det var inte så mycket, men ändå. Och kanske en floristkurs.)

Det finns ju många sätt de pengarna skulle kunna användas på, som faktiskt skulle vara till större nytta för dem de är avsedda för. För min egen del tänker jag på hur jag först var på denna DV i nästan fyra års tid, utan att så mycket mer hände än att min tid kastades bort. Det tjänade DV:n ifråga 12900 i månaden på. Samtidigt levde jag på försörjningsstöd. Efter det hade jag en lönebidragsanställning på två år, där arbetsförmedlingen betalade den största delen av lönen. Det jobbet var totalt meningslöst, en affärsman som samlade ihop en massa gratis praktikanter, FAS 3:are och lönebidragsanställda för att skapa en massa verksamheter som det sedan inte blev något av, eftersom han själv inte tog något ansvar. (Som du sa Fleure, mycket i det så kallade vanliga arbetslivet är fullständigt vansinnigt.)

Tänk om de pengar som gått åt under sex års tid till att betala DV, försörjningsstöd och lönebidrag åt mig, istället hade använts till att skapa ett vettigt arbete åt mig? På ett nedläggningshotat bibliotek, till exempel. Då hade jag kunnat jobba sex år i följd med något som faktiskt var meningsfullt, både ur min egen synvinkel och ur ett samhällsperspektiv.

nisse skrev:

Fleure123 skrev:Hur skulle det kunna vara istället?

Detta är en mycket relevant och tillika en mycket intressant frågeställning. Någon har sagt att "arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk". Vem skall befria oss aspergare från den goda välviljans tyranni? Hur går man vidare från att ventilera sina frustrationer på ett diskussionsforum till att få någon förändring av systemet?

Jag vet tyvärr inte hur, men skulle gärna vilja lära mig. Tror inte på att begränsa det till en fråga om aspergare, för för det första är vi nog inte tillräckligt många, och för det andra, så är det än mycket vidare fråga än så, det gäller fortfarande hela prekariatet. Det är fortfarande när det kommer till kritan en klassfråga. Jag tror vi skulle behöva ta lärdom från forna tiders klasskamp, vi håller på att gå bakåt i dessa frågor. Bara för att rättigheter blivit vunna en gång i tiden, betyder inte att de inte kan tas ifrån en lika lätt.

Tack! Vilket bra inlägg!