Hej! Jag är 21 år och relativt nydiagnoserad med aspberges. Pratat med AF som bekräftat att jag har rätt till lönebidrag samt aktivitetsersättning om jag inte kan jobba 100%. Undrar nu hur man söker jobb med detta bidrag? Bor i en stad med 28% arbetslöshet (den största delen är såklart ungdomar). Har gymnasieutbildning inom teknik, serviceutbildning genom lernia, personli tränar utbildning och kostrådgivare. Har även körkort och bil. Samt jobbat inom barnomsorgen sen studenten. Har sökt drygt 100 jobb sen studenten utan någon intervju.

Min enda chans är att hitta en arbetsgivare som behöver en till medarbetare men inte riktigt har råd.. för att hitta detta bör min diagnos och bidraget nämnas i min ansökan utan att skrämma bort dom. Så att jag iaf kan få en chans till en intervju.. tänkte söka ett adimistrativt/receptionsjobb inom industrin (pga hög lön och möjlighet att gå ner till 75% om jag inte skulle klara 100% och ändå klara mig ekonomiskt) samt med möjlighet att jobba 7.30-15.00. Har ni tipps på hur jag når ut till arbetsgivare? Vill jobba.

Min diagnos märks inte på jobbet utan i trötthet på min fritid.. därför arbetstiderna är prioriterade. Jag är alltså en helt fungerande arbetare som dom får bidrag för. Bara en Windows för arbetsgivaren men hur framför jag det så dom förstår att jag skulle vara en för del för dom? Någon som jag som är extremt högfungerande och sökt jobb med sin diagnos för att få en chans i arbetslivet?

Detta borde Arbetsförmedlingen kunna hjälpa dig med, att ta kontakt med olika arbetsplatser. Alternativt kanske du får börja på en så kallad mjuk arbetsplats, ett sådant ställe som är till för att få människor att komma ut i arbete, men där det inte finns några direkta krav på dig.

Jag fick berättat för mig av min handläggare på arbetsförmedlingen att jag själv måste göra anspråk på lönebidrag i mina arbetsansökningar. Responsen har inte riktigt motsvarat mina förväntningar, då de arbetsgivare jag haft kontakt med har sagt till mig att arbetsförmedlingen måste hantera sådana ärenden från första början. Att leta efter företag är således onödigt. Min handläggare tar dock inte min diagnos särskilt seriöst och tycker jag borde söka arbeten under samma omständigheter som folk utan diagnos. Han uppvisar bristande respekt, vilket man kanske får räkna med i dagens samhälle.

Likt dig är jag också högfungerande, men har svagheter som inte märks vid första anblick. På mina tidigare arbeten (inom kundtjänst och daglig restaurangverksamhet) har jag haft mycket svårt att samarbeta. Jag har stora problem att anpassa mig efter förändringar, så som i ny personal, nya rutiner och arbetsuppgifter. Föredrar att sitta själv på rasterna om det inte finns någon som delar samma intressen. Att förhålla sig till tid är också besvärligt, kanske är det däför jag aldrig arbetat mer än 75% och det är ju skönt att företag erbjuder sådana tjänster.

Jag undrar också hur man når ut till företag för att kunna få lönebidrag. Är det arbetsförmedlingen som ska hjälpa till med det?

Om man kan klara ett vanligt jobb så finns väl ingen anledning att ta ett lönebidrag. Jag tycker du skall försöka få träffa en jobbcoach och försöka få hjälp med ditt cv och personliga brev. Det handlar väldigt mycket om det när man söker jobb. Jag har fått arbeta om mitt personliga brev massor av gånger innan det blev så pass bra att man kunde locka till sig arbetsgivare. Många arbetssökande ratas på en gång pga sina personliga brev.

Och du kan ju försöka vidga ditt arbetssökande också och söka inom olika områden (de typer av jobb som man känner att man klarar av förstås) och även söka jobb som inte lysts ut. Dvs skicka ut spontanutskick. Och skaffa konto på LinkedIn.

Efter år av tragglande med jobbsök, förbättrande av cv/personliga brev, timvik och kortare anställningar så har jag idag ett fast jobb.

I längden lönar det sig att försöka få ett riktigt jobb om man klarar av det.

Heliora skrev:Efter år av tragglande med jobbsök, förbättrande av cv/personliga brev, timvik och kortare anställningar så har jag idag ett fast jobb.

Mycket inspirerande att du lyckades med det, och berättar om hur lång vägen var för dig.
Även för mig krävdes många år av målinriktad strävan. Det var värt det. Nu har jag bra arbete.
Många andra saknar realistisk bild av hur mycket som krävs på dagens arbetsmarknad, och då är de chanslösa att lyckas.

Svar på frågan i rubriken. Ofta fungerar:
Bli riktigt duktig på något efterfrågat, vilket tar flera år (hemma eller ev. på utbildning). Skicka sen med en länk till arbetsprover när du söker arbete.

Exempel: Om man gjort en stor webbplats som förklarar allt om praktisk bokföring,
eller visar IT-system som man konstruerat; så är det skaplig chans att arbetsköpare vill anställa en, även om de vet att man är aspergare/autist.

Sen på arbetsplatsen gäller att utföra det man kan för ett sammanhang. Försök förstå organisationens behov och var hängiven i att utvecklas till att möta dem. Lär av misstagen och motgångarna. Gläds åt även små framsteg. Kort sagt ...