Är det någon som har erfarenhet av att ha sjukpenning, som även har barn?
Jag kan inte jobba mer än 25% och blev beviljad 75% sjukpenning. Tills FK uppmärksammade att jag har ett barn som jag tar hand om. Då ska jag helt plötsligt bara få 25% sjukpenning. För om man har barn så kan man visst jobba.
Hur får man FK att förstå skillnaden mellan att ta hand om sitt eget barn och att jobba?

Hur gammalt är ditt barn?

Fighterbabe skrev:Är det någon som har erfarenhet av att ha sjukpenning, som även har barn?
Jag kan inte jobba mer än 25% och blev beviljad 75% sjukpenning. Tills FK uppmärksammade att jag har ett barn som jag tar hand om. Då ska jag helt plötsligt bara få 25% sjukpenning. För om man har barn så kan man visst jobba.
Hur får man FK att förstå skillnaden mellan att ta hand om sitt eget barn och att jobba?

Båda är ju mycket jobb så jag förstår det på ett sätt men jag önskar att det skulle vara mer allmän kunskap så att man kan planera bättre (jag fick veta detta då jag var gravid i 6 månader så om jag skulle ha ångrat mig pga det så skulle jag inte ha kunnat det. Nu var dottern väldigt efterlängtad så valet hade ändå varit att fortsätta).

Nu är/var det ju aktivitetsersättning som gäller för mig.

Jag var övertydlig om att det var/är min man som tar hand om dottern och hemmet mer så jag behövde inte gå ner i tid. Men det innebär ju att han var "tvungen" att ta ur fler föräldradagar istället. (tex han tog ut 75% och jag 25% på en dag)

Så jag som hade 50% aktivitetsersättning delade de övriga 50% med att vara föräldraledig och att driva mitt företag helt enkelt.

Du vet väl att du kan ta ut föräldrapenning på de 50% som du ska vara förälder?
Dom ska ju däremot vara hårdare med sjukpenning så jag vet inte hur lätt det blir att få tillbaka de förlorade 50% när ditt barn kan börja på förskola men det bästa är att prata med FK och vara övertydlig om att det inte är du som har huvudansvaret även om ni båda är hemma.

Det där är så himla dumt. Jag har hört av en annan person också som råkade ut för det där. Jag minns inte hur det gick, men det lär ändå vara beroende på omständigheter. Det måste ju kunna vara olika med jobb och ta hand om barn. T.ex. så kan det ju vara så att man inte kan jobba för att man har svårt att samarbeta med andra eller att förstå det som inte är tydligt definerat. Och där är det skillnad till att ta hand om sina egna barn.

Dessutom - om det nu finns barn så måste man ju ta hand om de också. Och om det då blir så att man inte orkar med både barn och jobb, så måste barnen ju prioriteras.

alixha skrev:Hur gammalt är ditt barn?

1,5 år

När de gällde sjukersättning så tog de bara hänsyn till arbetsförmågan och tog inte hänsyn till att jag hade barn. Och om jag inte kunde jobba mer än 25% INNAN jag fick barn, så kan jag ju knappast jobba mer nu.
Jag är förälder 24/7, men dottern går på förskola 15-20 timmar/vecka.

Jag är ensamstående och kan inte säga att nån annan tar har hand om mitt barn (mer än förskolan).
Rent krasst måste jag ju ha henne hemma ÄNNU mer för att kunna ta ut mer föräldrapenning - för att gå runt ekonomiskt. Typ som att jag får betalt för att ta hand om mitt eget barn. När jag hade aktivitetsersättning tog jag inte ut nån föräldrapenning, under hela 2016.

Toblerone skrev:Det där är så himla dumt. Jag har hört av en annan person också som råkade ut för det där. Jag minns inte hur det gick, men det lär ändå vara beroende på omständigheter. Det måste ju kunna vara olika med jobb och ta hand om barn. T.ex. så kan det ju vara så att man inte kan jobba för att man har svårt att samarbeta med andra eller att förstå det som inte är tydligt definerat. Och där är det skillnad till att ta hand om sina egna barn.

Dessutom - om det nu finns barn så måste man ju ta hand om de också. Och om det då blir så att man inte orkar med både barn och jobb, så måste barnen ju prioriteras.

Barnen prioriteras inte enligt FK, arbetsförmågan bedöms oavsett omständigheter. Oavsett om jag skulle haft 10 barn eller bara 1, som i mitt fall. De bedömer ENBART arbetsförmågan inte livssituationen.

Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

slackern skrev:Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

Fast det är inte samma sak att ta hand om ett barn som att jobba. Det kan jag intyga efter 1,5 år.
Gissar att du inte har några barn...

Fighterbabe skrev:

slackern skrev:Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

Fast det är inte samma sak att ta hand om ett barn som att jobba. Det kan jag intyga efter 1,5 år.
Gissar att du inte har några barn...

Han har barn. Och att ta hand om barn är i många fall mer jobb än ett arbete i sig (jodå, jag har två stycken så jag vet också vad jag pratar om).

Saken är den att den information jag fick från FK en gång i tiden sa att familj inte fick användas som ett argument i något fall eftersom ork och förmåga att ta hand om sina barn är prioritet över att arbeta. Sedan hur rätt eller fel människor tycker att det är får stå för dem.

tahlia skrev:

Fighterbabe skrev:

slackern skrev:Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

Fast det är inte samma sak att ta hand om ett barn som att jobba. Det kan jag intyga efter 1,5 år.
Gissar att du inte har några barn...

Han har barn. Och att ta hand om barn är i många fall mer jobb än ett arbete i sig (jodå, jag har två stycken så jag vet också vad jag pratar om).

Saken är den att den information jag fick från FK en gång i tiden sa att familj inte fick användas som ett argument i något fall eftersom ork och förmåga att ta hand om sina barn är prioritet över att arbeta. Sedan hur rätt eller fel människor tycker att det är får stå för dem.

Menar du att FK inte får använda det som argument för att styrka arbetsförmåga, eller att jag inte får göra det för att styrka att jag inte orkar BÅDE barn och jobb?

Fighterbabe skrev:

slackern skrev:Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

Fast det är inte samma sak att ta hand om ett barn som att jobba. Det kan jag intyga efter 1,5 år.
Gissar att du inte har några barn...

Du jag har en grabb som är tonåring i dagsläget, så jag vet att det mer eller mindre är ett heltidsjobb att ta hand om ett litet barn som behöver uppmärksamhet 24/7. Men har man levt på aktivitetsersättning sedan gymnasiet förstår jag inte hur vissa utav er har tänkt.

Fighterbabe skrev:

alixha skrev:Hur gammalt är ditt barn?

1,5 år

Jag har sett på andra sidor där folk råkat ut för samma sak.
Där har dom till exempel skrivit att FK anser att du är arbetsför om du kan ta hand om ditt barn efter 1 års ålder.

En annan skriver, precis som någon skrev här också, att dom helt enkelt säger att det är sambon som tar hand om barnet och att dom skrivit över föräldrapenningen på den andra föräldern eftersom man inte får ha båda samtidigt.

Andra skriver att dom inte haft några problem alls.

Dom flesta skriver att det beror på vilken handläggare man har på Försäkringskassan samt anledningen till varför man har nedsatt arbetsförmåga.

Jag tror det bästa är att prata med din handläggare och fråga vad som verkligen gäller för det verkar som sagt vara väldigt skilda historier om exakt samma sak.

Hoppas att det ordnar sig!

Jag förstår att vissa med vissa funktionshinder (tex AS) klarar av att ha barn bättre än att jobba. Just för att personer med AS har ju vissa styrkor och svagheter: Därför kan det för vissa med AS vara lika jobbigt eller jobbigare att ha barn jämfört med jobb medan andra klarar av barn men inte jobb. Just eftersom styrkor och svagheter är så olika, barnet kan tex bli ens specialintresse vilket ger mer ork än ett vanligt jobb.

Dessutom förstår jag att man inte kan förutse vilket jobb det är att ha barn, vissa saker kanske men att tex inte ha sovit i några år gör ju allt jobbigare så även om man klarade av att ha barn i början kanske det blir svårare att klara av barn senare. (jobb har ju inte riktigt den nackdelen).

Själv har jag ju inte bara AS och det spelar in riktigt mycket. Även om jag skulle klara av att ha bar på heltid* (alltså utan aktivitetsersättning) pga AS så gör min ledvärk att jag i perioder inte ens kan lämna på förskolan (eftersom det är för tungt att lyfta dottern)

*Nu är detta hypotetiskt, jag har ingen aning om vad jag skulle klara av utan ledvärk då jag haft det för länge för att avgöra

slackern skrev:

Fighterbabe skrev:

slackern skrev:Ja om man har aktivitetsersättning innan man skaffar barn så har man ju helt visat på att man har en arbetsförmåga om man har levt på det sedan gymnasiet.

Fast det är inte samma sak att ta hand om ett barn som att jobba. Det kan jag intyga efter 1,5 år.
Gissar att du inte har några barn...

Du jag har en grabb som är tonåring i dagsläget, så jag vet att det mer eller mindre är ett heltidsjobb att ta hand om ett litet barn som behöver uppmärksamhet 24/7. Men har man levt på aktivitetsersättning sedan gymnasiet förstår jag inte hur vissa utav er har tänkt.

Alla barn är olika... Och det har i alla fall varit betydligt enklare för mig att ta hand om mitt barn än att jobba. Visst, alla jobb är säkert olika också. Men INGEN av de arbetsplatser jag har varit på har fungerat lika bra som att ta hand om mitt barn.

rapchic skrev:Jag förstår att vissa med vissa funktionshinder (tex AS) klarar av att ha barn bättre än att jobba. Just för att personer med AS har ju vissa styrkor och svagheter: Därför kan det för vissa med AS vara lika jobbigt eller jobbigare att ha barn jämfört med jobb medan andra klarar av barn men inte jobb. Just eftersom styrkor och svagheter är så olika, barnet kan tex bli ens specialintresse vilket ger mer ork än ett vanligt jobb.

Dessutom förstår jag att man inte kan förutse vilket jobb det är att ha barn, vissa saker kanske men att tex inte ha sovit i några år gör ju allt jobbigare så även om man klarade av att ha barn i början kanske det blir svårare att klara av barn senare. (jobb har ju inte riktigt den nackdelen).

Själv har jag ju inte bara AS och det spelar in riktigt mycket. Även om jag skulle klara av att ha bar på heltid* (alltså utan aktivitetsersättning) pga AS så gör min ledvärk att jag i perioder inte ens kan lämna på förskolan (eftersom det är för tungt att lyfta dottern)

*Nu är detta hypotetiskt, jag har ingen aning om vad jag skulle klara av utan ledvärk då jag haft det för länge för att avgöra

Jag ska jaga min handläggare redan imorrn och ifrågasätta ändringen av deras beslut. Min dotter började på förskolan samma vecka som hon fyllde 1 år, för att jag skulle få lite avlastning.

Fighterbabe skrev:
Alla barn är olika... Och det har i alla fall varit betydligt enklare för mig att ta hand om mitt barn än att jobba. Visst, alla jobb är säkert olika också. Men INGEN av de arbetsplatser jag har varit på har fungerat lika bra som att ta hand om mitt barn.

Om ditt barn är ovanligt "enkelt" att ta hand om så kan du kanske be folk intyga detta. Det gör det nog inte värre iallafall

Fighterbabe skrev:
Jag ska jaga min handläggare redan imorrn och ifrågasätta ändringen av deras beslut. Min dotter började på förskolan samma vecka som hon fyllde 1 år, för att jag skulle få lite avlastning.

Hur gjorde du innan hon fyllde 1, tog du ut sjukersättning och tog hand om dottern samtidigt?

Handläggarna på FK följer ju sina klienter på socialamedier och om någon lever ett väldigt aktivt liv så ser dom ju att det finns arbetsförmåga.

Fighterbabe skrev:

Toblerone skrev:Det där är så himla dumt. Jag har hört av en annan person också som råkade ut för det där. Jag minns inte hur det gick, men det lär ändå vara beroende på omständigheter. Det måste ju kunna vara olika med jobb och ta hand om barn. T.ex. så kan det ju vara så att man inte kan jobba för att man har svårt att samarbeta med andra eller att förstå det som inte är tydligt definerat. Och där är det skillnad till att ta hand om sina egna barn.

Dessutom - om det nu finns barn så måste man ju ta hand om de också. Och om det då blir så att man inte orkar med både barn och jobb, så måste barnen ju prioriteras.

Barnen prioriteras inte enligt FK, arbetsförmågan bedöms oavsett omständigheter. Oavsett om jag skulle haft 10 barn eller bara 1, som i mitt fall. De bedömer ENBART arbetsförmågan inte livssituationen.

Men det är ju väldigt fel, tycker jag. Kanske kan man diskutera om man bör skaffa barn om man orkar ganska lite. Men det kan ju ingen förbjuda en oavsett, och det tycker jag är rätt också. Men det spelar inte heller någon roll för om ett barn nu ändå finns så måste ju någon ta hand om det. Och då är det väl bäst om föräldern får göra det så långt det går. Arbete bör då komma i andra hand.

rapchic skrev:

Fighterbabe skrev:
Alla barn är olika... Och det har i alla fall varit betydligt enklare för mig att ta hand om mitt barn än att jobba. Visst, alla jobb är säkert olika också. Men INGEN av de arbetsplatser jag har varit på har fungerat lika bra som att ta hand om mitt barn.

Om ditt barn är ovanligt "enkelt" att ta hand om så kan du kanske be folk intyga detta. Det gör det nog inte värre iallafall

Jag har inget annat barn att jämföra med, men jag kan jämföra med arbetsplatser. Men jag tycker att hon är ganska okomplicerad och nästan alltid glad.

rapchic skrev:

Fighterbabe skrev:
Jag ska jaga min handläggare redan imorrn och ifrågasätta ändringen av deras beslut. Min dotter började på förskolan samma vecka som hon fyllde 1 år, för att jag skulle få lite avlastning.

Hur gjorde du innan hon fyllde 1, tog du ut sjukersättning och tog hand om dottern samtidigt?

Innan hon fyllde 1 år hade jag aktivitetsersättning. Och "avlastningen" då var 10 timmar/vecka genom socialtjänsten, då jag hade tid för läkarbesök etc. Har dessutom boendestöd 2 ggr./vecka.

slackern skrev:Handläggarna på FK följer ju sina klienter på socialamedier och om någon lever ett väldigt aktivt liv så ser dom ju att det finns arbetsförmåga.

Min Facebook kan hon i alla fall inte se. Och dessutom har de svårt att följa då handläggarna verkas bytas ut oftare än mina underkläder.
Och vissa aktiviteter bör inte på något sätt jämföras med arbete.