Hej på er!
Som ny här undrar jag vilken nytta ni har av att ha en diagnos? Hjälper den er i livet? Är den en belastning?

Min diagnos har dels hjälpt mig att få större förståelse från omgivningen. Säger jag att jag fungerar så och så skakar folk bara på huvudet och tar inte hänsyn till det, men lägger jag till att jag har atypisk autism lyssnar folk helt plötsligt, det gäller både vänner och vårdpersonal. Jag har också fått hjälp av samhället pågrund av att jag har en diagnos på pappret, jag hade aktivitetsersättning förut och har fått hjälp från habiliteringen och har boendestöd.

Självkännedom, fast det är ju en process som tar tid.
Att man förstår varför man tycker vissa saker är jobbiga.

Sen att man är berättigad till olika saker.
Utan sjukersättningen hade man ju blivit ett socialfall.

Jag tycker att det hjälper mig oerhört mycket att veta att jag har Aspergers syndrom.

Jag har just läst Paula Tillis bok "Att vara vuxen med Aspergers syndrom" och det gick upp många ljus för mig - saker som jag inte tänkt på tidigare.

Ja, man slutar döma sig själv.

vofff skrev:Ja, man slutar döma sig själv.

Det er ikke riktig tenker jeg, for så kan enn jo heller ikke utvikle seg, på tross av diagnose.

Hjälper diagnosen er?

Ja, har fått pensjon innvilget jo

Arbete, diagnosen har berättigat mig till en trygghetsanställning.

Vad gäller självkännedom så har diagnosen varit direkt skadlig för mig. Jag har bara blivit matad stereotyper om hur man ska vara som autistisk och hur mycket jag än googlar så finner jag ingen reel och behjälplig information. Det bästa beslutet jag tagit i mitt liv var när jag bestämde mig för att låtsas att jag är neurotypisk och att sluta berätta för människor att jag har en autismspektrumstörning.

Det var bra att jag fick aktivitetsersättning för förlängd studiegång, men annars hade det varit bättre om jag blivit tvingad till att söka jobb. Jag satt ju bara hemma i flera år utan att göra någonting, blev bara sjukare av det.

Om jag inte hade haft aspergerdiagnos så hade jag kunnat bli diagnostiserad med social fobi och den diagnosen hade kunnat hjälpa mig på ett mycket konkret sätt.

Nej den hjälper inte mig.

KrigarSjäl skrev:Självkännedom, fast det är ju en process som tar tid.
Att man förstår varför man tycker vissa saker är jobbiga.

Sen att man är berättigad till olika saker.
Utan sjukersättningen hade man ju blivit ett socialfall.

Samma här. Tack vare diagnosen har jag lärt mig förstå saker om mig själv.

Jag tror inte jag hade levt idag om jag inte fått en del av den hjälp som diagnosen berättigar en till. Om jag fortsatt spela NT tror jag det hade slutat med självmord.

Tomson skrev:Jag har just läst Paula Tillis bok "Att vara vuxen med Aspergers syndrom" och det gick upp många ljus för mig - saker som jag inte tänkt på tidigare

En bok som NT människor borde läsa obligatoriskt tills de börjar förstå vad det innebär att leva som aspergare, vilket lidande man går igenom om man tvingas anpassa sig till majoritetens normer som tar på krafterna och till slut går man in i väggen.

elle skrev:

Tomson skrev:Jag har just läst Paula Tillis bok "Att vara vuxen med Aspergers syndrom" och det gick upp många ljus för mig - saker som jag inte tänkt på tidigare

En bok som NT människor borde läsa obligatoriskt tills de börjar förstå vad det innebär att leva som aspergare, vilket lidande man går igenom om man tvingas anpassa sig till majoritetens normer som tar på krafterna och till slut går man in i väggen.

Kunde inte ha sagt det bättre själv
Har dock inte läst boken så.

NT-människor har inte tålamod att lära sig nåt nytt. Boken är ingen rekommendation för t ex NT vänner som inte jobbar eller kommer att jobba med Autism området.
Men om det skulle vara en A4-papper med stora bokstäver innehållande nyckelorden, kanske skulle dom fatta. Men NT är tröga, det krävs mycket tålamod och tid för dom primitiva att förstå.

@Julianus,

Det är en bok skriven "från hjärtat". Hon som skrev boken har själv asperger. Författaren är obarmhärtigt mot NT människor i boken och ifrågasätter deras normer hit och dit. Är man annorlunda märker det NT människor direkt, de märker direkt ett avvikande sätt att vara, att prata, att klär sig. Och man duger inte i deras ögon om man är annorlunda.

@elle

Jag har lyssnat på hennes föreläsningar 2 ggr och det är rätt mycket som man känner igen själv.
Det är bra att Paula Tilli är obarmhärtig mot NT-människor.

Geastrum skrev:Arbete, diagnosen har berättigat mig till en trygghetsanställning.

Trygghetsanställning får man väl bara ha några år? Varförheter det i så fall trygghetsanställning?

Julianus skrev:@elle

Jag har lyssnat på hennes föreläsningar 2 ggr och det är rätt mycket som man känner igen själv.
Det är bra att Paula Tilli är obarmhärtig mot NT-människor.

Tack för tips - även ovan om boken. Ska kolla upp!

elle skrev:@Julianus,

Det är en bok skriven "från hjärtat". Hon som skrev boken har själv asperger. Författaren är obarmhärtigt mot NT människor i boken och ifrågasätter deras normer hit och dit. Är man annorlunda märker det NT människor direkt, de märker direkt ett avvikande sätt att vara, att prata, att klär sig. Och man duger inte i deras ögon om man är annorlunda.

Jag har aldrig blivit behandlad illa för att jag är konstig. Människor knarkar tolerans nu för tiden; det är populärt med diversitet.

Hej !

Jag har bara berättat om min diagnos för personalen här på Serviceboendet, samt några vänner ( en nära vän ) , vilket tror att han själv har nån form av diagnos. Jo, mina föräldrar vet ju oxå om diagnosen, plus min syster, typ. Har haft tur att inte behandlas på nåt speciellt eller sätt som är illa, vad jag kan komma på , hoppas fler upplever samma sak.

Jag tror att jag kan se runt hörn, ibland iaf...

En diagnos är bara ett plåster.

Det enda positiva jag har märkt under de ca fem år jag haft diagnosen är att det är billigt att gå till tandläkaren, och att man inte har lika hårda krav på sig från arbetsförmedlingen.