Vilken daglig verksamhet går du på?

av **Flinta** » 2017-02-11 23:17:08

Jag upplever att något är fel när psykiskt sjuka och funktionshindrade ska utvecklas i verksamheter i lokaler inredda med det ingen annan vill ha.. Saker man försökt fixa till.. Det här verkar ganska vanligt förekommande även när jag ser till andra kommuner än min egen. Jag återvinner mer än många andra men jag tänker mycket på det här.

Människor äter psykofarmaka som faktiskt gör dom (även mig) "konserverade". Många i verksamheterna har "haft sin tid" och minns det som den bästa, den gamla goda tiden när man mådde bra och levde ett vanligt liv. I lokalerna anordnas verksamheter för människor som ofta lever under relativt svåra omständigheter: ekonomiskt, socialt, medicinskt.

Även psykiskt sjuka och funktionshindrade är värda den standard som finns i de flesta andra lokaler kommunen har. Människor påverkas mer än dom tror, "drabbas av och blir ofta omedvetet utsatta för inredning, arkitektur.."

Eller börjar man trivas bara man erkänner sig som "samhällets bottenskrap"? Först efter att man installerat sig på praktiken där man tar hand om andra människors avlagda prylar, sopor, smuts?

Ett väntrum med nya fräscha möbler välkomnar en, likaså vårdavdelningar som renoverats. Så är det. Finns forskning att man tillfrisknar snabbare.

Är jag ensam om att ens reflektera över detta? Känns som tabu och att vi ska vara tacksamma för att det ö h t finns verksamheter.
Är inte detta diskriminering av en utsatt grupp år 2017 i Sverige? Diskriminering av en grupp som (oftast..) inte har förmåga att göra sina röster :wink:

hörda

av **nisse** » 2017-02-12 0:15:37

Flinta, jag tycker att du är inne på en mycket intressant och relevant frågeställning angående daglig verksamhet och de miljöer som dessa aktiviteter hålls i. Långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa skuffas undan och hålls sysselsatta med allehanda aktiviteter som anses vara "utvecklande" och "stimulerande". Man skulle kunna säga att detta är apartheid light.

av **Fleure123** » 2017-02-12 0:56:08

Flinta skrev:Jag upplever att något är fel när psykiskt sjuka och funktionshindrade ska utvecklas i verksamheter i lokaler inredda med det ingen annan vill ha.. Saker man försökt fixa till.. Det här verkar ganska vanligt förekommande även när jag ser till andra kommuner än min egen. Jag återvinner mer än många andra men jag tänker mycket på det här.

Människor äter psykofarmaka som faktiskt gör dom (även mig) "konserverade". Många i verksamheterna har "haft sin tid" och minns det som den bästa, den gamla goda tiden när man mådde bra och levde ett vanligt liv. I lokalerna anordnas verksamheter för människor som ofta lever under relativt svåra omständigheter: ekonomiskt, socialt, medicinskt.

Även psykiskt sjuka och funktionshindrade är värda den standard som finns i de flesta andra lokaler kommunen har. Människor påverkas mer än dom tror, "drabbas av och blir ofta omedvetet utsatta för inredning, arkitektur.."

Eller börjar man trivas bara man erkänner sig som "samhällets bottenskrap"? Först efter att man installerat sig på praktiken där man tar hand om andra människors avlagda prylar, sopor, smuts?

Ett väntrum med nya fräscha möbler välkomnar en, likaså vårdavdelningar som renoverats. Så är det. Finns forskning att man tillfrisknar snabbare.

Är jag ensam om att ens reflektera över detta? Känns som tabu och att vi ska vara tacksamma för att det ö h t finns verksamheter.
Är inte detta diskriminering av en utsatt grupp år 2017 i Sverige? Diskriminering av en grupp som (oftast..) inte har förmåga att göra sina röster hörda

Jag är inte riktigt säker på att jag fattar vad du menar. (Men kan förstås bero på att jag haft mys-kväll och druckit vin med ost med mina bröder, så är).

Men förtydliga jättegärna om du vill, eftersom det hela intresserar mig!!!

av **Fleure123** » 2017-02-12 0:57:25

nisse skrev:Flinta, jag tycker att du är inne på en mycket intressant och relevant frågeställning angående daglig verksamhet och de miljöer som dessa aktiviteter hålls i. Långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa skuffas undan och hålls sysselsatta med allehanda aktiviteter som anses vara "utvecklande" och "stimulerande". Man skulle kunna säga att detta är apartheid light.

Förtydliga gärna hur du/ni menar, jag vet inte om jag riktigt förstår. Men är intresserad av att förstå!

av **kiddie** » 2017-02-12 2:49:55

Fleure123 skrev:Hm, men hade du/ni o gruppen "bara" försörjningsstöd? Får man inte alltid sjukskrivning vid mental ohälsa?

Var du tvungen att gå dit för att få ditt bidrag eller hade de "bara" lockat dit dig med löften om att få hålla med datorer?

Jag hade sjukskrivning ett tag på försörjningsstöd och ett tag inte. Minns inte exakt nu om jag var sjukskriven just då. Tror det. Det var egentligen ingen större skillnad. När jag inte var sjukskriven var jag tvungen att redovisa att jag sökt jobb och när jag var sjukskriven så var jag tvungen skaffa intyg på det från läkare. Sjukskrivning skrevs bara 2-3 månader i taget så det var alltid en massa med papper hur man än gjorde.

Om man är sjukskriven från arbetslöshet och inte jobbat såpass nyligen att man har rätt till annan ersättning så får man försörjningsstöd när man är sjukskriven på kortare tid. En del i gruppen var kanske sjukpensionärer, jag frågade inte om det men de var iallfall sjukskrivna på ena eller andra viset de flesta.

Jag gick på olika verksamheter på försörjningsstöd och om man inte kunde jobba så var man "starkt rekommenderad" att ha en annan sysselsättning som skulle syfta till att man blev rehabiliterad. Dvs det var frivilligt men det var mycket mindre bråk med soc om man gjorde som de sa. Jag valde just den verksamheten för att de sa att när man kom dit så fick man göra vad man ville som de hade i verksamheten, dessutom lovad att man fick ta det lugnt om man inte orkade mycket den dagen. Jag inbillade mig då att det var sant men när jag kom dit så var det ändå mer eller mindre arbetstvång. Det är rätt ofta de skriver finare om sysselsättningar än vad de egentligen är när man kommer dit.

Jag kände mig heller inte så hemma där. En del var jättetrevliga inget fel på dem, men en del var så hunsade. En del var väldigt psykotiska eller maniska. Jag försökte lära en kille datorn och han var inne i ett maniskt skov så det var inte det enklaste.

Efter ett bra tag fick jag tidsbegränsad sjukskrivning men det var efter detta. Då behövde jag inte längre springa med en massa papper till soc varje månad och det var så himla skönt. Det tog ovanligt länge för mig att få detta eftersom jag hade en arbetsterapeut på psyk på den tiden som var jätteemot att söka från försäkringskassan som hela tiden tyckte jag inte skulle "ge upp". Men soc tröttnade till sist och krävde att jag skulle söka (eftersom jag i princip var långtidssjukskriven men med en massa korttidssjukskrivningar som gick i vartannat) så då fick arbetsterapeuten ge sig och acceptera faktum. Så jag hade nog försörjningsstöd i flera år för mycket då jag egentligen skulle haft från försäkringskassan. Arbetsterapeuten ljög dessutom för mig eller kanske inte kunde sitt jobb för hon hävdade att jag hade rätt till jättelite pengar så det var ingen idé att söka det tydligen. Läkaren var också emot långtidssjukskrivningar och ville helst bara skriva korta. Men hon fick också ge sig. Pga soc sa att försörjningsstöd är sista utvägen och att Kiddie nu har bevisat sig ha en annan möjlighet till försörjning dvs långtidssjukskriven med pengar från FK.

I början var det helt klart befogat att bara sjukskriva kortare tid och få försörjningsstöd för man vet ju inte hur det utvecklar sig. Men de borde ju fattat efter att jag fått denna metod i flera år. Att jag inte bara skulle rycka upp mig och bli normal.

Men då ska man betänka att jag inte hade diagnosen aspergers då utan de trodde på allvar att jag arbetsstrejkade med flit pga min så kallade personlighetsstörning. Att jag inte var så sjuk i ångest och depression som jag sa att jag var (just då var det hemskt, hade noll medicinering). Så de trodde de gjorde rätt från vårdens sida.

Jag inser att detta kanske inte hör hemma i DV-tråden men jag har ändå gått en massa sysselsättningar som likagärna hade kunnat vara DV om man säger så. Jag har varit på det klassiska hunddagiset, varit på stället jag berättat om, varit på miljöterapi, varit på arbetsterapi och sedan två olika DV-platser på vanlig arbetsplats.

av **Fleure123** » 2017-02-12 3:00:57

Vad 17 är miljöterapi? (Jag antar att det inte har något att göra med miljörörelsen).

av **Fleure123** » 2017-02-12 3:04:35

Hur länge har DV:n funnits, om någon vet? Verkar ju som att det är en "vidareutveckling" av en massa tidigare sorters sysselsättningar.

Sedan verkar det som att man kan gå ut på praktik i yrken som man tidigare istället fick jobb i, för att det på den tiden var mera ont om folk. Nu är det färre jobb och jobben verkar inte räcka till alla

av **kiddie** » 2017-02-12 3:13:32

Man hade kunnat hoppas det! Det handlade om att man skulle lära sig ett normalt liv. Hur normala människor lever. Vi fick vara på en plats som ganska mycket såg ut som en vanlig svenssonlya. Vi var där från morgon till sen eftermiddag.

Man skulle lära sig att gå upp på morgonen och komma dit i tid. Sedan så skulle man lära sig att äta en normal frukost, vi åt frukost tillsammans. Sedan fick vi lära oss att planera att handla och gå med en personal att handla, och sedan laga lunch tillsammans med en personal. (För de sakerna byttes man om så man hade en brukare och en personal för varje dags mat.) Vi fick även lära oss att städa och vattna blommor. Vi fick lära oss att bläddra i damtidningar och titta på bilderna i dem. Vi fick lära oss gå på promenad eller att gå i affärer. Och sedan lära oss att fika med kakor. Vi fick även lära oss att det inte var bra att läsa för mycket och att lägga band på vår skaparlusta. Målet var att man skulle lära sig NORMALA vanor.

Såhär efteråt så inser jag hur konstigt det måste ha varit. Det var ingen av oss som inte kunde dessa sakerna och ingen av oss ville egentligen vara normal, vi ville bara vara en mer välmående variant av oss själva. Det var en verksamhet enbart öppen med folk med personlighetsstörningar. Men jag har även hört att på den tiden kunde man få miljöterapi för alla slags psykiska problem. Jag vet inte om denna metod fortfarande finns.

Hur länge DV funnits vet jag inte. Men på den tiden jag hade andra insatser så fick man inte asperger- eller autismdiagnos om man kunde ta hand om sig själv. Den diagnosen var mycket smalare då, det krävdes att man inte klarade något själv nästan.

av **Fleure123** » 2017-02-12 3:21:11

Oj.

Gillade speciellt det där med damtidningar! :lol:

(Jag brukar annars träna på damtidnings-läsning hos frisören.)

av **nisse** » 2017-02-12 3:33:24

Den där miljöterapin verkar vara fullständigt bisarr. Det låter mer som en utstuderad och sadistisk form av psykiskt tortyr där de med avsikt skall bryta ned människor och forma om deras personlighet.

av **Fleure123** » 2017-02-12 3:39:12

kiddie skrev:Man hade kunnat hoppas det! Det handlade om att man skulle lära sig ett normalt liv. Hur normala människor lever. Vi fick vara på en plats som ganska mycket såg ut som en vanlig svenssonlya. Vi var där från morgon till sen eftermiddag.

Man skulle lära sig att gå upp på morgonen och komma dit i tid. Sedan så skulle man lära sig att äta en normal frukost, vi åt frukost tillsammans. Sedan fick vi lära oss att planera att handla och gå med en personal att handla, och sedan laga lunch tillsammans med en personal. (För de sakerna byttes man om så man hade en brukare och en personal för varje dags mat.) Vi fick även lära oss att städa och vattna blommor. Vi fick lära oss att bläddra i damtidningar och titta på bilderna i dem. Vi fick lära oss gå på promenad eller att gå i affärer. Och sedan lära oss att fika med kakor. Vi fick även lära oss att det inte var bra att läsa för mycket och att lägga band på vår skaparlusta. Målet var att man skulle lära sig NORMALA vanor.

Såhär efteråt så inser jag hur konstigt det måste ha varit. Det var ingen av oss som inte kunde dessa sakerna och ingen av oss ville egentligen vara normal, vi ville bara vara en mer välmående variant av oss själva. Det var en verksamhet enbart öppen med folk med personlighetsstörningar. Men jag har även hört att på den tiden kunde man få miljöterapi för alla slags psykiska problem. Jag vet inte om denna metod fortfarande finns.

Hur länge DV funnits vet jag inte. Men på den tiden jag hade andra insatser så fick man inte asperger- eller autismdiagnos om man kunde ta hand om sig själv. Den diagnosen var mycket smalare då, det krävdes att man inte klarade något själv nästan.

Hur kom det sig att du hamnade på den här miljöterapin? Det låter rätt absurt. Finns sådant fortfarande?

(Sedan Är det mycket som verkar konstigt med DV också, förstås).

av **Fleure123** » 2017-02-12 3:47:39

Fleure123 skrev:
kiddie skrev:Man hade kunnat hoppas det! Det handlade om att man skulle lära sig ett normalt liv. Hur normala människor lever. Vi fick vara på en plats som ganska mycket såg ut som en vanlig svenssonlya. Vi var där från morgon till sen eftermiddag.

Man skulle lära sig att gå upp på morgonen och komma dit i tid. Sedan så skulle man lära sig att äta en normal frukost, vi åt frukost tillsammans. Sedan fick vi lära oss att planera att handla och gå med en personal att handla, och sedan laga lunch tillsammans med en personal. (För de sakerna byttes man om så man hade en brukare och en personal för varje dags mat.) Vi fick även lära oss att städa och vattna blommor. Vi fick lära oss att bläddra i damtidningar och titta på bilderna i dem. Vi fick lära oss gå på promenad eller att gå i affärer. Och sedan lära oss att fika med kakor. Vi fick även lära oss att det inte var bra att läsa för mycket och att lägga band på vår skaparlusta. Målet var att man skulle lära sig NORMALA vanor.

Såhär efteråt så inser jag hur konstigt det måste ha varit. Det var ingen av oss som inte kunde dessa sakerna och ingen av oss ville egentligen vara normal, vi ville bara vara en mer välmående variant av oss själva. Det var en verksamhet enbart öppen med folk med personlighetsstörningar. Men jag har även hört att på den tiden kunde man få miljöterapi för alla slags psykiska problem. Jag vet inte om denna metod fortfarande finns.

Hur länge DV funnits vet jag inte. Men på den tiden jag hade andra insatser så fick man inte asperger- eller autismdiagnos om man kunde ta hand om sig själv. Den diagnosen var mycket smalare då, det krävdes att man inte klarade något själv nästan.

Hur kom det sig att du hamnade på den här miljöterapin? Det låter rätt absurt. Finns sådant fortfarande? Hur länge sedan är det cirka?

(Sedan Är det mycket som verkar konstigt med DV också, förstås).

av **kiddie** » 2017-02-12 4:13:01

Googlade lite och det finns fortfarande utbildning i att bli miljöterapeut. Terapin verkar dock oftast köras på behandlingshem och liknande och inte så mycket i öppenvården numera.

Jag minns inte hur jag hamnade där. Jag tror jag efterfrågade något som kunde hjälpa till rent praktiskt, innan var jag bara i pratterapi och det hjälpte noll.

av **nisse** » 2017-02-12 5:14:18

kiddie skrev:Googlade lite och det finns fortfarande utbildning i att bli miljöterapeut. Terapin verkar dock oftast köras på behandlingshem och liknande och inte så mycket i öppenvården numera.

Jag fick faktiskt lite associationer till Hassela när jag läste din beskrivning av miljöterapi. Du har möjligtvis inte funderat på att skriva en bok om dina erfarenheter från olika behandlingar och åtgärder?

av **kiddie** » 2017-02-12 8:32:35

Funderade ett tag på att skriva om det på nätet och ha en sajt för det men tror det blir för gnälligt. Tyvärr är det rätt mycket negativa grejer och vem vill läsa sånt lixom?

av **nisse** » 2017-02-12 18:03:03

kiddie skrev:Funderade ett tag på att skriva om det på nätet och ha en sajt för det men tror det blir för gnälligt. Tyvärr är det rätt mycket negativa grejer och vem vill läsa sånt lixom?

Jag tycker att du skriver underhållande. Du fångar det absurda i din beskrivning av miljöterapin. Det blir därför inte gnälligt. Det här skulle kunna bli den nya proletärlitteraturen i vår postindustriella tidsålder. Där arbete har ersatts av åtgärder och aktiviteter.

av **Flinta** » 2017-02-12 23:14:28

Fleure123 skrev:
nisse skrev:Flinta, jag tycker att du är inne på en mycket intressant och relevant frågeställning angående daglig verksamhet och de miljöer som dessa aktiviteter hålls i. Långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa skuffas undan och hålls sysselsatta med allehanda aktiviteter som anses vara "utvecklande" och "stimulerande". Man skulle kunna säga att detta är apartheid light.

Förtydliga gärna hur du/ni menar, jag vet inte om jag riktigt förstår. Men är intresserad av att förstå!

(Framförallt unga) psykiskt allvarligt sjuka och funktionshindrade (oavsett om de har sysselsättning genom SoL (socialpsykiatrin) eller LSS (DV) som kämpar dagligdags för att överleva t ex socialt, ekonomiskt, psykiskt, medicinskt, som ska må bättre, letar mening, sammanhang och förväntas få ökat välbefinnande i lokaler med slitna möbler bland mormors kaffekoppar, väggbonader, möbler.. Jag ställer mig frågande till omfattningen av dessa tankar bakom hur man utformar verksamheterna - både inredning och innehåll. Deltagare är inte sällan hänvisade till avlagda kläder, som någon inte längre vill ha. Pga t ex dålig ekonomi och/eller ointresse. Att inte orka eller ha förmåga att ta hand om sig förstärker utsattheten och utanförskapen blir extra synbar för omgivningen.
Vi är hänvisade till att handla gammalt. uttjänt och förbrukat och förstärker faktumet.

Verksamheterna framkallar en känsla hos mig att dessa ställen är för människor som ingen annan vill ha, som är förbrukade, som man vill få att må bättre genom renoveringsprojekt av saker som vanliga människor inte längre vill ha. Vi uppmuntras aktivera oss ofta genom olika former av hantering av avfall, smutsigt arbete. Verksamheter flyttar ut i smutsiga industriområden utanför städerna. Verksamheterna får reklam genom miljöpris, kreativt nytänkande genom återanvändning av gamla saker, att utsatta får bidra och känna meningsfullhet, vara del av ett sammanhang, "integreras".. Någon måste alltid ta hand om andras "skit" men jag upplever detta gått till överdrift/in absurdum.

Utveckla med egna tankar och reflektioner om ni känner igen er i ovanstående. Eller hjälp mig med bättre formuleringar, sammanfattningar.

av **KrigarSjäl** » 2017-02-12 23:26:01

Tycker du uttrycker det alldeles utmärkt. Intressanta reflektioner.

av **nisse** » 2017-02-12 23:26:33

Dessa åtgärder och aktiviteter blir en slags parallellvärld där man i stort sett bara träffar andra i samma situation som en själv. Socialförsäkringssystemet bygger på att man skall få ersättning som motsvarar ens tidigare inkomst när man var arbetsför. Många av oss har aldrig lyckats etablera oss på arbetsmarknaden. I bästa fall har man lyckats hanka sig fram på ett deltidsjobb. Därför hamnar många av oss på lägsta ersättningsnivå. Vilket innebär att man i stort sett bara har råd med som behövs för att överleva.

av **ankhh** » 2017-02-12 23:46:59

nisse skrev:Dessa åtgärder och aktiviteter blir en slags parallellvärld där man i stort sett bara träffar andra i samma situation som en själv. Socialförsäkringssystemet bygger på att man skall få ersättning som motsvarar ens tidigare inkomst när man var arbetsför. Många av oss har aldrig lyckats etablera oss på arbetsmarknaden. I bästa fall har man lyckats hanka sig fram på ett deltidsjobb. Därför hamnar många av oss på lägsta ersättningsnivå. Vilket innebär att man i stort sett bara har råd med som behövs för att överleva.

Jag tycker/håller med om att garantinivån är alldeles för låg. Den är, med maximalt bostadstillägg, knappt under officiella fattigdomsgränsen. (Garantinivå + bostadstillägg: 11739 per månad efter skatt, 2016 års siffror.)

Men det stämmer inte att man, om man har arbetat, får en inkomst som motsvarar den man hade som arbetsför om man får sjukersättning. Det finns ett tak där. På heltid kan man (2016 års siffror) maximalt få 18116 kr per månad. Minus skatt 4954 kr blir det 13162 kr per månad, och då har man inte rätt till bostadstillägg. Det är, för många f.d. heltidsarbetande, rätt mycket mindre än lönen. (Sen kan man, om man hade sådant kollektivavtal, få tillskott form av sjukpension också. Det gäller inte alla.)

Jag håller med om att man är lågt värderad på alla sätt i det här samhället om man inte (länge) kan lönearbeta. Ett litet upplyftande citat från (av alla möjliga!) Johan Hakelius, i en krönika i Expressen:

Visst, man kan inte förvänta sig någonting för ingenting. Men den som dyrkar lönearbetet gör något värre: den förvandlar någonting - livet - till ingenting.

Det är här det andra, förment filosofiska, arbetslinjeargumentet brukar dyka upp: lönearbete ger livet mening. Den tanken är skräckinjagande, om man begriper den. Den betyder att man tömt alla andra delar av livet på mening. Man har gjort sig till industrirobot.

http://www.expressen.se/kronikorer/joha ... -en-idiot/

av **kiddie** » 2017-02-13 0:04:50

Är ju sant att många verksamheter handlar om att städa, kratta och sortera elektronikavfall. Och liknande saker. Minns jag var på studiebesök på ett sådant ställe, där de sorterade saker. Det skulle visst vara väldigt omtyckt. Man ansåg att det passade mig att sortera kastad elektronik eftersom jag tycker om datorer. Det var precis så som beskrivet, tristess. Lokalen var betongvit, det fanns inget utom folk och olika högar med skräp. De som var där såg inte glada ut. De såg passiva ut. Jag valde att inte ta den verksamheten.

Har aldrig riktigt tänkt på det men det är ju så. Att mycket handlar om att ta hand om andras skräp. De interna verksamheterna de berättade om innan jag nyligen testade DV igen, de handlade alla om att sitta i ett rum och rengöra saker eller liknande. Jag tyckte inte det verkade intressant eller utvecklande. Vet inte hur deras lokal såg ut dock. Men kan ju gissa.

På miljöterapin var det ett annat problem. Det var två äldre damer som bossade över det. Och de fick tydligen bestämma hur det skulle vara och se ut där. Det var inte nedslitet och så, så det var inget fel på det viset. Men verksamheten riktade sig till de som var under 30. Och de hade dekorerat jättetantigt. Ingen i min dåvarande ålder skulle anse att det var normalt att vara ung och ha det så. Men det var ju normalt för damerna så då skulle det vara bäst. De blev jätteförvirrade när det kom en kille till terapin, de visste inte vad de skulle göra av honom i sin tantvärld. Han var inte intresserad av att bläddra i Hänt eller att duka med en söt liten duk att ha under kakfatet eller få gå till blomsteraffären och köpa en ny krukväxt. De hade aldrig haft killar i verksamheten innan.

Nu var inte jag intresserad av tantsakerna heller men mig kunde man pusha på detta, men de insåg väl att de inte kunde göra honom till tant. Jag blåvägrade att gå och shoppa, det kunde de inte få mig till. Att bara gå och titta på saker i flera timmar. Där gick min gräns. Jag minns inte hur det hela löstes. Men jag minns att de proppade i mig kakor fast jag inte tycker om dem. Men vi fick inte ha Bregott, vi skulle ha Lätta på morgonmackan. Annars blev man tjock. Men kakor har ju inga kalorier.

Oj. Det bara bubblade upp små detaljer ur minnet.

Men antar att den miljön iallafall var bättre än att vara i begagnade arbetskläder och peta på andras sopor.

av **kiddie** » 2017-02-13 0:18:32

ankhat skrev:Jag tycker/håller med om att garantinivån är alldeles för låg. Den är, med maximalt bostadstillägg, knappt under officiella fattigdomsgränsen. (Garantinivå + bostadstillägg: 11739 per månad efter skatt, 2016 års siffror.)

Men det stämmer inte att man, om man har arbetat, får en inkomst som motsvarar den man hade som arbetsför om man får sjukersättning. Det finns ett tak där. På heltid kan man (2016 års siffror) maximalt få 18116 kr per månad. Minus skatt 4954 kr blir det 13162 kr per månad, och då har man inte rätt till bostadstillägg. Det är, för många f.d. heltidsarbetande, rätt mycket mindre än lönen.

Jag tycker det värsta ändå är den attityden som kommit ganska nyligen. Innan så var folk mera solidariska och sa att kan man inte jobba ja då är det bara så, klart du ska få överleva iallafall. Det var lixom inget snack. Men nu drar man ut långtidssjukskrivna i politiken och beskriver dem som om de fastnat i ett missbruk. Jag hatar verkligen när de kallar det att man vant sig vid att gå hemma och att man är bidragsberoende som om det vore knark.

Och folk har blivit hårdare. Innan hörde jag aldrig något som handlade om pengar, men nu får jag höra titt som tätt att Fy att man ska betala skatt till sådana som mig. Att de som lever på andras skattepengar ska skämmas jättemycket.

Som om det inte var illa nog?

Jag tycker skammen vissa vill lägga på oss känns tuffare än att ha lite pengar.

Om jag såg rätt så är det en viss höjning nu av bostadstillägget. Jag hoppas det kommer gälla mig för varenda krona räknas. Vi börjar bli en del som hade billiga lägenheter innan som täcktes rätt bra att bostadstillägg men sedan så har de höjt och höjt hyran så att det inte räcker längre.

Att det fanns ett sådant tak om man arbetat visste jag inte. Har inte satt mig in i det eftersom jag jobbade innan jag pluggade och för länge sedan för att det skulle räknas. Jag trodde att man fick mindre än sin lön men inte att det kunde skilja så mycket.

av **Fleure123** » 2017-02-13 1:12:12

kiddie skrev:Är ju sant att många verksamheter handlar om att städa, kratta och sortera elektronikavfall. Och liknande saker. Minns jag var på studiebesök på ett sådant ställe, där de sorterade saker. Det skulle visst vara väldigt omtyckt. Man ansåg att det passade mig att sortera kastad elektronik eftersom jag tycker om datorer. Det var precis så som beskrivet, tristess. Lokalen var betongvit, det fanns inget utom folk och olika högar med skräp. De som var där såg inte glada ut. De såg passiva ut. Jag valde att inte ta den verksamheten.

Har aldrig riktigt tänkt på det men det är ju så. Att mycket handlar om att ta hand om andras skräp. De interna verksamheterna de berättade om innan jag nyligen testade DV igen, de handlade alla om att sitta i ett rum och rengöra saker eller liknande. Jag tyckte inte det verkade intressant eller utvecklande. Vet inte hur deras lokal såg ut dock. Men kan ju gissa.

På miljöterapin var det ett annat problem. Det var två äldre damer som bossade över det. Och de fick tydligen bestämma hur det skulle vara och se ut där. Det var inte nedslitet och så, så det var inget fel på det viset. Men verksamheten riktade sig till de som var under 30. Och de hade dekorerat jättetantigt. Ingen i min dåvarande ålder skulle anse att det var normalt att vara ung och ha det så. Men det var ju normalt för damerna så då skulle det vara bäst. De blev jätteförvirrade när det kom en kille till terapin, de visste inte vad de skulle göra av honom i sin tantvärld. Han var inte intresserad av att bläddra i Hänt eller att duka med en söt liten duk att ha under kakfatet eller få gå till blomsteraffären och köpa en ny krukväxt. De hade aldrig haft killar i verksamheten innan.

Nu var inte jag intresserad av tantsakerna heller men mig kunde man pusha på detta, men de insåg väl att de inte kunde göra honom till tant. Jag blåvägrade att gå och shoppa, det kunde de inte få mig till. Att bara gå och titta på saker i flera timmar. Där gick min gräns. Jag minns inte hur det hela löstes. Men jag minns att de proppade i mig kakor fast jag inte tycker om dem. Men vi fick inte ha Bregott, vi skulle ha Lätta på morgonmackan. Annars blev man tjock. Men kakor har ju inga kalorier.

Oj. Det bara bubblade upp små detaljer ur minnet.

Men antar att den miljön iallafall var bättre än att vara i begagnade arbetskläder och peta på andras sopor.

Aha!!! Just sådant jag reflekterade över när jag tänkte på vad du berättat här. Att det lät så tjejigt.

Undrar hur miljöterapin skulle sett ut om den leddes av två äldre män istället.

Sedan knäpp grej - för att välja ut en av alla knäppa grejer - att ni skulle äta frukost där istället för hemma. Lät som ni skulle låtsas ha sovit där..

Lät som ni utbildades till att bli 50-tals-hemmafruar som då och då fick lämna hemmet för att koppla av med lite shopping.

av **Fleure123** » 2017-02-13 1:13:21

KrigarSjäl skrev:Tycker du uttrycker det alldeles utmärkt. Intressanta reflektioner.

Tycker bra och intressant diskussion i tråden nu.