Ja, det var ju ett... bra tips.

Jag kommer inte ihåg om det var i den här tråden där personer har problem med övervakade urinprov, men till saken kommer det att sist när jag skulle lämna ett övervakat urinprov i onsdags så tog det väldigt lång tid så min SSK avbröt provet så fick jag gå in på arbetsrummet och stoppa in en sak som tar salivprov istället, hur smidigt som helst att hon löste det på det sättet.

Får mig osökt att tänka på ett gammalt Rodney Dangerfield skämt: Vad är det för skilnad på en oral och rektal termometer?

Ja speciellt dom som är okunniga eller mans tanter som är bitter och blir lätt irriterad om man frågar två ggr.

Angående övervakat urinprov.

Detta har jag brottats med ett tag nu. Trots att man inte ens festar eller dricker alkohol (vilket jag berättat i samtalsterapi och kryssat för i formulär), så vill man att jag ska kissa under övervakning som om man vore en dödsknarkare.

Detta för att jag ska få mediciner för min ADD. Att neka = ingen medicin. Efter mycket om och men och flera misslyckade försök på olika dagar med för- och efterföljande ångest, så fick jag igång strålen och kunde lämna ett prov.
_______________________________________________
Nu när jag har min medicin och känner att jag är hjälpt utav den, så har det nu gått 1 år, då vill dom att jag ska återigen lämna ett urinprov som en förutsättning att kunna få fortsätta få min medicin. *panik*

Jag uttrycker för min terapeut att jag känner en fruktansvärd ångest inför att behöva utsätta mig för allt det här ännu en gång, han skjuter ifrån sig ansvaret och föreslår att jag ska fråga sköterskan på provtagningsenheten ifall det går att slippa urinprovet och bara göra blodprovet.

Tveksam till föreslagen taktik, så förbereder jag mig på det värsta. Kvällen innan provtagningen så går jag till sängs utan toalettbesök och på morgonen åker jag till provtagningsenheten med min ångest och en kissnödig smärta inombords. Väl där under blodprovet, så ställer jag försiktigt min fråga, men blir prompt avfärdad. Överläkaren har gett remiss på urinprov, så det är det som gäller. Hon berättar att hon ska leta upp en manlig sköterska och skyndar sig därifrån. Egentligen vill jag fly, men jag har förberett mig väl för att kunna lyckas även om det är jobbigt. Så jag följer med den manliga sköterskan in på toaletten och försöker kissa i en burk.

Sekunder blir minuter och efter vad som känns som en timme är snarare 5-10 minuter. Men inget kiss kommer, jag som inte kissat på över 14 timmar och som har fysiskt ont av det och inget hellre vill än att få kissa, men jag kan inte. Misslyckandet är ett faktum.

Sköterskan föreslår att "vi" försöker igen om en liten stund, föreslår att jag ska sitta i väntrummet tills jag känner att jag blir kissnödig och sedan försöka igen. Det han inte verkar förstå, är att jag är och har varit och är extremt kissnödig redan från det att jag vaknade tidigare samma dag. Nu flyr jag. Jag åker raka vägen hem och hinner nästan inte få ner byxorna innan jag står och kissar som en häst, i min egna toalett utan övervakning.

Tillbaka hos min terapeut berättar jag att kissprovet inte lyckades och uttryckte återigen hur mycket ångest och till och med fysisk smärta som jag upplever kring provtagningen. Han skjuter återigen ifrån sig allt ansvar och föreslår att jag själv tar upp saken med överläkaren på mitt nästa besök med denne.

Ett par veckor till utav ångest och en medicinburk som det nu endast finns 2 tabletter kvar utav, så träffar jag överläkaren. Berättar för henne hur svårt (ja, nästan omöjligt) det är för mig med övervakat urinprov och att jag motvilligt blir tvungen att avsluta medicinen p.g.a detta om inget annat alternativ erbjuds mig. Då säger hon att jag helt sonika slipper urinprovet helt och hållet den här gången och skriver ett nytt recept. Däremot insisterar hon på ett oövervakat urinprov på provtagningscentralen NÄSTA år.

En hel månad fick jag uppleva en stark ångest för något som så otroligt enkelt gick att lösa om min terapeut bara hade lyssnat och hjälpt mig med att kontakta överläkaren från första början. Jisses alltså.

(Behövde skriva av mig och hoppas om inte annat, att någon som kanske nu befinner sig i en liknande situation och finner mitt inlägg hjälpsamt)

verbatim skrev:Angående övervakat urinprov.
text

usch, jag känner igen problematiken och ångesten som medföljer.
men dom senaste åren har jag fått lämna salivprov. kan du inte föreslå det annars?

verbatim skrev:Angående övervakat urinprov.

Detta har jag brottats med ett tag nu. Trots att man inte ens festar eller dricker alkohol (vilket jag berättat i samtalsterapi och kryssat för i formulär), så vill man att jag ska kissa under övervakning som om man vore en dödsknarkare.

Detta för att jag ska få mediciner för min ADD. Att neka = ingen medicin. Efter mycket om och men och flera misslyckade försök på olika dagar med för- och efterföljande ångest, så fick jag igång strålen och kunde lämna ett prov.

Om du bor i Stockholms län så kan du få lämna salivprov vilket jag gör hur smidigt som helst, känner igen din problematik det är därför jag får lämna salivprov istället.

CityOfTheSun skrev:

verbatim skrev:Angående övervakat urinprov.
text

usch, jag känner igen problematiken och ångesten som medföljer.
men dom senaste åren har jag fått lämna salivprov. kan du inte föreslå det annars?

slackern skrev:

verbatim skrev:Angående övervakat urinprov.

Om du bor i Stockholms län så kan du få lämna salivprov vilket jag gör hur smidigt som helst, känner igen din problematik det är därför jag får lämna salivprov istället.

Bor inte i Stockholms län, ej heller i någon annan stor stad. Fick inga erbjudanden om andra alternativ förrän jag "hotade" att sluta med medicinen med gråten i halsen. Enda alternativet hon tog upp var det (för dom) näst bästa, oövervakat urinprov.

Blodprov eller saliv hade varit bättre för mig, för jag är inte säker på att jag kommer lyckas ens oövervakad ändå. Blodprov antar jag kan vara en något dyrare metod att testa för och saliv vet jag inte alls om dom erbjuder. Som sagt, dålig information från vården.

Jag kommer definitivt att fråga om möjligheten att göra salivprov när det blir dags nästa gång.

Jag ringde vårdcentralen för att boka in ett läkarbesök åt min 15-åring. Fick reda på (av en trevlig sjuksköterska) att man inte kan boka läkarbesök via telefon längre, man måste söka via 1177.se. Men eftersom min 15-åring är över 13 år kan jag inte använda mitt bank-id för att boka åt honom, han måste ha ett eget. Alternativet är att åka på vårdcentralens drop-in, stå där i kö obestämd tid och eventuellt få träffa en läkare. Eller få höra att vi kom för långt bak i kön, försök imorgon igen!

Att dra upp en 15-åring med autism och adhd extra tidigt för att stå i kö "vet inte hur länge" och kanske få träffa läkaren, det är ju helt omöjligt att ens tänka sig. Då återstår bara att ta reda på hur man fixar bank-id. Inser att vi måste börja med att skaffa en ny telefon till 15-åringen, annars finns inte plats för de appar som behövs. Jag gissar att jag inte behöver säga att jag, tre dagar efter samtalet, fortfarande inte har lyckats fixa bank-id till sonen. Funderar istället på att boka en läkartid för mig, och helt oförstående säga till läkaren att det måste ha blivit något missförstånd, det är ju sonen som är patienten.

Solblomma skrev:Jag ringde vårdcentralen för att boka in ett läkarbesök åt min 15-åring. Fick reda på (av en trevlig sjuksköterska) att man inte kan boka läkarbesök via telefon längre, man måste söka via 1177.se...

Det där låter ju lite överdigitaliserat. Hur går det för äldre som inte förstår sig på mobilt Bank-ID? Om man inte har råd med dator eller mobil?

Jag gillar att du tänker kreativt kring detta med tidbokningen, hoppas att det går bra!

Har det blivit sämre under senare år eller har det alltid varit på det här sättet?

Övervakat urinprov = övergrepp.

Patienter är inte brottslingar. Vårdpersonal är inte polisen. I vilka andra vårdsituationer måste man visa sitt skrev förutom om man har sjukdomar i könet eller kisseriet? INGA.

Dessutom är det lätt att fuska på urinprov. Har fattat det nu genom min missbrukskarriär. Det gäller bara att vara på annan ort när man blir kallad, kolla upp hur länge ens drog sitter i, sluta, komma tillbaka då, pissa då. Det blir inte ens misstänkt, för man påstår att man är på den orten ganska ofta (fritidsboende, förälder, mormor, särbo). Man har den historien redan från början och smyger in den där det inte är misstänkt.

Skulle erbjuda blodprov och hårprov. De skulle iofs säga nej. Men man har rätt att tala om hur dåligt man mår av att pissa inför andra eller att det inte ens funkar. Man har rätt att bryta ihop bara man talar om det. Man har rätt till känslor. För de ska fan fatta att de plågar en! Man ska inte tro att man ska bita ihop och bara acceptera, detta är tyvärr aspergermetoden, att tro att detta ska jag klara av det klarar alla, tvinga sig hårt och bryta ihop bara i smyg. Dags för lite reality check. Vanliga människor har inte sådana krav på sig själva.

Kidzi skrev:Övervakat urinprov = övergrepp.

Patienter är inte brottslingar. Vårdpersonal är inte polisen. I vilka andra vårdsituationer måste man visa sitt skrev förutom om man har sjukdomar i könet eller kisseriet? INGA.

Dessutom är det lätt att fuska på urinprov. Har fattat det nu genom min missbrukskarriär. Det gäller bara att vara på annan ort när man blir kallad, kolla upp hur länge ens drog sitter i, sluta, komma tillbaka då, pissa då. Det blir inte ens misstänkt, för man påstår att man är på den orten ganska ofta (fritidsboende, förälder, mormor, särbo). Man har den historien redan från början och smyger in den där det inte är misstänkt.

Skulle erbjuda blodprov och hårprov. De skulle iofs säga nej. Men man har rätt att tala om hur dåligt man mår av att pissa inför andra eller att det inte ens funkar. Man har rätt att bryta ihop bara man talar om det. Man har rätt till känslor. För de ska fan fatta att de plågar en! Man ska inte tro att man ska bita ihop och bara acceptera, detta är tyvärr aspergermetoden, att tro att detta ska jag klara av det klarar alla, tvinga sig hårt och bryta ihop bara i smyg. Dags för lite reality check. Vanliga människor har inte sådana krav på sig själva.

Så sant.

Jag mådde så dåligt av att misslyckas med något som vården verkade tycka vara något så självklart. Jag blev så desperat att jag började tänka på att i värsta fall erbjuda mig att bli kroppsvisiterad eller till och med avklädd, bara jag sedan fick gå in på toaletten själv och försöka få kiss i burken.

Det var min pappa som föreslog att hota med att avbryta medicinen men att då också kräva att det skulle skrivas i min journal att det var ett motvilligt beslut i brist på funktionella alternativ till provtagning.

Att överläkaren sen helt släpper idén om övervakat urinprov så enkelt, kändes som ett övergrepp i sig, då jag i min godtrogenhet trodde att det var mitt enda alternativ, särskilt när jag bedja till min terapeut flera gånger innan utan resultat.

Vidrigt är det.

Solblomma skrev:Jag ringde vårdcentralen för att boka in ett läkarbesök åt min 15-åring. Fick reda på (av en trevlig sjuksköterska) att man inte kan boka läkarbesök via telefon längre, man måste söka via 1177.se. Men eftersom min 15-åring är över 13 år kan jag inte använda mitt bank-id för att boka åt honom, han måste ha ett eget. Alternativet är att åka på vårdcentralens drop-in, stå där i kö obestämd tid och eventuellt få träffa en läkare. Eller få höra att vi kom för långt bak i kön, försök imorgon igen!

Att dra upp en 15-åring med autism och adhd extra tidigt för att stå i kö "vet inte hur länge" och kanske få träffa läkaren, det är ju helt omöjligt att ens tänka sig. Då återstår bara att ta reda på hur man fixar bank-id. Inser att vi måste börja med att skaffa en ny telefon till 15-åringen, annars finns inte plats för de appar som behövs. Jag gissar att jag inte behöver säga att jag, tre dagar efter samtalet, fortfarande inte har lyckats fixa bank-id till sonen. Funderar istället på att boka en läkartid för mig, och helt oförstående säga till läkaren att det måste ha blivit något missförstånd, det är ju sonen som är patienten.

Bank ID skaffar du via internetbanken, googla på din bank och bank id så får du upp exakta instruktioner om hur man gör, det tar bara någon minut. Det låter som att han behöver en ny telefon i alla fall om inte bank id får plats (det tar nästan inte upp något minne alls) Har ni ingen dator eller surfplatta han kan använda tills ni köpt ny mobil?

Sinnessjukt att man inte kan ringa vårdcentralen. Vad gör de åldringar som inte kan använda dator och smart telefon?

Kidzi skrev:Sinnessjukt att man inte kan ringa vårdcentralen. Vad gör de åldringar som inte kan använda dator och smart telefon?

Dom skiter de i!

Kidzi skrev:Sinnessjukt att man inte kan ringa vårdcentralen. Vad gör de åldringar som inte kan använda dator och smart telefon?

Kan det inte bero på att vårdcentralen har en telefontid då man måste ringa? Så är det på min vårdcentral eller sist jag ringde, numer använder jag mig utav 11717. Kollade precis upp min vårdcentral man kan ringa dit för att boka en tid.

Dom har till och med äldretelefon som dom kan ringa ett eget nummer mellan 13-14.

slackern skrev:Kan det inte bero på att vårdcentralen har en telefontid då man måste ringa? Så är det på min vårdcentral eller sist jag ringde, numer använder jag mig utav 11717. Kollade precis upp min vårdcentral man kan ringa dit för att boka en tid.

Alla har olika system. Den jag går till måste man ringa till, går inte att beställa tid på 1177, bara avbeställa tid.

Kidzi skrev:

slackern skrev:Kan det inte bero på att vårdcentralen har en telefontid då man måste ringa? Så är det på min vårdcentral eller sist jag ringde, numer använder jag mig utav 11717. Kollade precis upp min vårdcentral man kan ringa dit för att boka en tid.

Alla har olika system. Den jag går till måste man ringa till, går inte att beställa tid på 1177, bara avbeställa tid.

Själv kan jag både ringa och göra det vi nätet, inga telefontider längre går att ringa så pass länge det är öppet mellan 8-17.