Hej!

Jag har börjat fundera på om jag kan ha Asperger och om det kan vara förklaringen till mina problem?
Kanske kan ni hjälpa mig med detta?

Mitt största problem är att jag har väldigt svårt för sociala situationer. Det tar enormt mycket energi att vara i sociala situationer. Att vara med på barnens föreningsaktiviteter, på föräldrarmöten, jobba med kollegor på jobbet , umgås med vänner osv. Jag måste ha lång tid i ensamhet efter att ha varit "social". Jag har vänner och träffar dem och tycker om att träffas och hitta på saker i kortare stunder.

Mitt "handikapp" har gjort att jag har valt att jobba med ett jobb där jag slipper vara med arbetskamrater hela dagarna för det tar för mycket energi helt enkelt. Jag har provat men insåg att jag inte klarar det. Jag är väldigt glad över att ha hittat detta jobb som gör att jag kan fungera att jobba helt enkelt för så illa tycker jag det är.

Jag har inga problem att prata inför grupper om ett ämne som jag gör i mitt jobb och att vara social i kortare stunder över en lunch tex. men att umgås tar massor av energi. Efter konferenser måste jag oftast sjukskriva mig , eller iaf lägga in återhämtningstid (där jag är ensam) för att återhämta mig.
Jag har stort behov av ensamhet.

För ett antal år sedan gick jag in i väggen och fick senare en depression (insåg jag tillslut), men det värsta var just den sociala ångesten. När jag bad att få SSRI förändrades mitt liv, för min sociala ångest gick att hantera igen. Jag blir trött men inte helt slut som jag blev tidigare. D


När jag var barn var jag väldigt mycket arg och fick "låsningar" . Det höll i sig under alla år men självklart blev jag bra på att inte bli arg på andra som jag inte kände, men hemma blev jag det. Ända tills jag fick SSRI, då gick min ilska bort? Jag kunde inte själv förstå varför jag blev så arg?! Jag kunde inte rå över det, jag bara blev vansinnigt arg och tyckte inte någon förstod vad jag menade, superjobbigt. Alla tyckte jag skulle hantera min ilska men jag kunde inte helt enkelt förrän nu när jag har medicin?

Jag har svårt att koncentrera mig och behöver ofta vifta på ett ben, skriva på ett papper eller göra något annat för att koncentrera mig. Svårt att lyssna när jag tittar på folk och de på mig samtidigt. Det blir för mycket intryck.
När jag gick i skolan hade jag svårt att koncentrera mig för att jag tog in alla intryck runt om kring, så är det även nu om det är mycket stimuli runt mig har jag svårt att koncentrera mig och blir väldigt trött av det. Jag blir lätt "blockerad" när jag blir stressad och skall ta in kunskap om det blir för mycket runt mig samtidigt.


När jag har läst om Asperger tycker jag dock det är mycket som inte stämmer på mig, saker som jag inte känner igen mig i. Tex att man går på annat sätt eller har svårt att förstå ordspräk /talesätt osv.

När ni läser detta , kan ni känna igen er? Kan mina problem förklaras av att jag kan ha Asperger?

Tacksam för hjälp!

Gör en utredning för ingen här inne kan svara på om du har AS eller inte. En utredning innehåller så mycket mer än vad du har skrivit här. Så även om det skulle finnas en psykiatriker eller psykolog här på forumet skulle dom inte kunna uttala sig utefter vad du har skrivit.

Utifrån det du berättar får jag ingen klar bild av om du har aspergerpersonlighet eller inte har aspergerpersonlighet. Dina symtom kan ha flera olika orsaker. Uteslut å andra sidan inte asperger för att några symtom saknas (eller inte syns nu); personer med asperger/autism är väldigt olika varandra.

Om du vill gå vidare så rekommenderar jag att du läser texter som insiktsfulla vuxna med asperger/autism har skrivit. Och sätter det i relationer till dina konkreta barndomsminnen.
Formell diagnos tycker jag bara att man skall söka ifall man behöver den för sin försörjning eller måste ha några insatser där diagnosen krävs.

Man behöver inte ha alla svårigheter för att ha Asperger.
Kriterierna är skrivna efter killar, så det är många tjejer som inte känner igen sig.

Jag har inga problem med ordspråk och talesätt, däremot tar jag ofta folk på orden, och tror på vad de säger när de menar nåt underliggande.

Inte heller måste man ha ett specialintresse. Det handlar mer om "aldrig lagom".
Man gillar eller hatar.

Många av oss, speciellt tjejer, har lätt för att umgås, men dräneras på energi av det.

Flia skrev:
Många av oss, speciellt tjejer, har lätt för att umgås, men dräneras på energi av det.

Det där kan ju också vara ADHD, du när blev du diagnostiserad med AS? Var det nyligen?

Glitter skrev:När jag var barn var jag väldigt mycket arg och fick "låsningar" . Det höll i sig under alla år men självklart blev jag bra på att inte bli arg på andra som jag inte kände, men hemma blev jag det. Ända tills jag fick SSRI, då gick min ilska bort? Jag kunde inte själv förstå varför jag blev så arg?! Jag kunde inte rå över det, jag bara blev vansinnigt arg och tyckte inte någon förstod vad jag menade, superjobbigt. Alla tyckte jag skulle hantera min ilska men jag kunde inte helt enkelt förrän nu när jag har medicin?

Jag beskrivs som en typisk aspergare, och detta känner jag väl igen. I skolan blev jag stressad och mådde dåligt, men jag höll det inom mig tills jag kom hem. Mina föräldrar fick skiten sen.

Otroligt! Det låter precis som jag! Och jag har ganska lätt Asperger och relativt lätt ADHD.

Du kan ju gå till vuxenpsyk och säga att du vill utreda om du har ADHD/Asperger. Numera är det vuxenpsyk som gör det.

De flesta med Asperger går inte på tån eller på nåt annat ovanligt sätt. Däremot tycker jag att så gott som alla har något ovanligt med talet. Många pratar lite monotont, andra tvärtom lite ovanligt betonat, vissa för högt eller för tyst eller båda omväxlande. Och många förstår visst ordspråk, ironi, skämt. Däremot förekommer det också att man visserligen förstår det men ändå reagerar lite på det. Dvs. man uppmärksammar det lite mer än vad andra brukar göra.

Flia skrev:Man behöver inte ha alla svårigheter för att ha Asperger.
Kriterierna är skrivna efter killar, så det är många tjejer som inte känner igen sig.

Jag har inga problem med ordspråk och talesätt, däremot tar jag ofta folk på orden, och tror på vad de säger när de menar nåt underliggande.

Inte heller måste man ha ett specialintresse. Det handlar mer om "aldrig lagom".
Man gillar eller hatar.

Många av oss, speciellt tjejer, har lätt för att umgås, men dräneras på energi av det.

Bra poänger.

Toblerone skrev:Däremot tycker jag att så gott som alla har något ovanligt med talet. Många pratar lite monotont, andra tvärtom lite ovanligt betonat, vissa för högt eller för tyst eller båda omväxlande.

Du menar de flesta du träffat?
Jag känner många aspies utan minsta konstigt tal.

Flia skrev:

Toblerone skrev:Däremot tycker jag att så gott som alla har något ovanligt med talet. Många pratar lite monotont, andra tvärtom lite ovanligt betonat, vissa för högt eller för tyst eller båda omväxlande.

Du menar de flesta du träffat?
Jag känner många aspies utan minsta konstigt tal.

Okej. Jag har träffat ganska många. T.ex. på sommarläger var det som mest 73 stycken samtidigt. Och jag tyckte att så gott som alla hade nåt ovanligt med talet. Ibland små-saker, men ändå något.

Jag trodde egentligen inte heller att jag själv har nåt ovanligt med talet, men uppenbarligen har jag ändå lätt monotont tal.

Toblerone skrev:

Flia skrev:

Toblerone skrev:Däremot tycker jag att så gott som alla har något ovanligt med talet. Många pratar lite monotont, andra tvärtom lite ovanligt betonat, vissa för högt eller för tyst eller båda omväxlande.

Du menar de flesta du träffat?
Jag känner många aspies utan minsta konstigt tal.

Okej. Jag har träffat ganska många. T.ex. på sommarläger var det som mest 73 stycken samtidigt. Och jag tyckte att så gott som alla hade nåt ovanligt med talet. Ibland små-saker, men ändå något.

Jag trodde egentligen inte heller att jag själv har nåt ovanligt med talet, men uppenbarligen har jag ändå lätt monotont tal.

Men de som åker på sånt läger har nog de flesta avvikelser som AS kan medföra.

Själv har jag aldrig haft något udda i talet förutom att jag stammar ibland. Har en ganska melodisk röst och gestikulerar automatiskt med händerna där det passar.