nisse skrev:Om man nu skall ha ett eget företag och dessutom tycker det är med jobbigt att hålla reda på papper. Då skall man försöka ha så få ekonomiska händelser som möjligt inom företaget. Att man låter bli att betala en massa saker med firmans pengar.

Själv har jag stadigvarande sjukersättning vilket är detsamma som det som tidigare kallades för förtidspensionär. Men jag har ett arvoderat uppdrag som styrelseledamot i en bolagsstyrelse. Vilket innebär att jag får betalt när jag går på bolagets styrelsemöten. Jag hörde därför efter med försäkringskassan om de hade några synpunkter på mitt bolagsengagemang. Jag fick till svar att jag max fick ha en sidoinkomst på ca 44 000 kr. (Kommer inte riktigt ihåg om det var före eller efter skatt.) Jag antar att detsamma gäller om man får betalt för sitt skrivande och samtidigt har sjukersättning. Om man dessutom har ett företag som författare kan man således betala ut 44 000 kr till sig själv i lön. Skulle man ha försäljningsintäkter från sina böcker över detta så kan man spara dessa pengar i företaget och istället köpa en ny dator eller göra en researchresa för pengarna.

Tack för bra svar!

Vad menas med en ekonomisk händelse?

Jag har sett att det kommit företag nu som man kan "fakturera" via utan att ha företag själv. MEN då tror jag att det också blir så att man inte heller kan göra några avdrag, för t ex en ny dator.

Jag kan inte så mycket om att ha företag, men pyttelite kan jag i alla fall, och tänker väl mest att om jag skulle ha det så skulle jag väl först och främst ha enskild firma. Det verkar mycket krångligare med AB och dessutom så måste man väl ha kapital att sätta in då? Och om man skulle bli jätteframgångsrik inom något gebiet så kan man väl omvandla en enskild firma till ett AB? Men om man "bara" har enskild firma så tänker man väl inte lika mycket på vad som är ens egna pengar och vad som är firmans pengar???

Ok, bra att i alla fall få ett hum om det där med maxbelopp man kan få tjäna. MEN om man dessutom har en summa som är bostadstillägg hur går det då? Har inte riktigt fattat hur det kan bli då... Men om man tjänar t ex 44 000 så får man väl minskat bostadstillägg även om man kanske inte får minskad sjukersättning?

Just nu är allt sådant här bara teoretiska diskussioner för min del, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Fleure123 skrev:
Tack för bra svar!

Vad menas med en ekonomisk händelse?

Jag har sett att det kommit företag nu som man kan "fakturera" via utan att ha företag själv. MEN då tror jag att det också blir så att man inte heller kan göra några avdrag, för t ex en ny dator.

Jag kan inte så mycket om att ha företag, men pyttelite kan jag i alla fall, och tänker väl mest att om jag skulle ha det så skulle jag väl först och främst ha enskild firma. Det verkar mycket krångligare med AB och dessutom så måste man väl ha kapital att sätta in då? Och om man skulle bli jätteframgångsrik inom något gebiet så kan man väl omvandla en enskild firma till ett AB? Men om man "bara" har enskild firma så tänker man väl inte lika mycket på vad som är ens egna pengar och vad som är firmans pengar???

Ok, bra att i alla fall få ett hum om det där med maxbelopp man kan få tjäna. MEN om man dessutom har en summa som är bostadstillägg hur går det då? Har inte riktigt fattat hur det kan bli då... Men om man tjänar t ex 44 000 så får man väl minskat bostadstillägg även om man kanske inte får minskad sjukersättning?

Just nu är allt sådant här bara teoretiska diskussioner för min del, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Du får göra avdrag för tex datorn om det hör till din hobbyverksamhet eftersom du skattar för din hobbyverksamhet (eller ska göra många tror att man inte behöver skatta och skattar därför inte). I hobbyverksamhet så får man dra av utgifter upp till 5 år bak i tiden, förutsatt att du inte dragit av det tidigare och har kvar kvittot, så om du har utgifter år 1-4 men inkomst för år 5 ska du dra av dina utgifter från inkomsten innan du skattar (vilket vanligtvis blir 0:- i slutändan för de flesta hobbyverksamheter.

Ja enskild firma är oftast enklast för mindre företag men då är ju som du säger firmans pengar ens egna pengar så går företaget i konkurs så går du själv i konkurs.

och ja du kan omvandla enskilt företag till AB, det tänker både min man och jag göra när våra företag blir nog stora

Med ekonomisk händelse menas något som måste bokföras. Som tex fakturering, löneutbetalning eller inköp av något. Skall man inhandla tex kontorsmaterial så är det bättre att köpa allt på en gång än att man handlar flera gånger och har en massa kvitton som skall in i bokföringen. Skulle man låta någon annan sköta bokföringen så blir det dyrt om vederbörande får sitta och bokföra småsummor.

rapchic skrev:

Fleure123 skrev:
Tack för bra svar!

Vad menas med en ekonomisk händelse?

Jag har sett att det kommit företag nu som man kan "fakturera" via utan att ha företag själv. MEN då tror jag att det också blir så att man inte heller kan göra några avdrag, för t ex en ny dator.

Jag kan inte så mycket om att ha företag, men pyttelite kan jag i alla fall, och tänker väl mest att om jag skulle ha det så skulle jag väl först och främst ha enskild firma. Det verkar mycket krångligare med AB och dessutom så måste man väl ha kapital att sätta in då? Och om man skulle bli jätteframgångsrik inom något gebiet så kan man väl omvandla en enskild firma till ett AB? Men om man "bara" har enskild firma så tänker man väl inte lika mycket på vad som är ens egna pengar och vad som är firmans pengar???

Ok, bra att i alla fall få ett hum om det där med maxbelopp man kan få tjäna. MEN om man dessutom har en summa som är bostadstillägg hur går det då? Har inte riktigt fattat hur det kan bli då... Men om man tjänar t ex 44 000 så får man väl minskat bostadstillägg även om man kanske inte får minskad sjukersättning?

Just nu är allt sådant här bara teoretiska diskussioner för min del, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Du får göra avdrag för tex datorn om det hör till din hobbyverksamhet eftersom du skattar för din hobbyverksamhet (eller ska göra många tror att man inte behöver skatta och skattar därför inte). I hobbyverksamhet så får man dra av utgifter upp till 5 år bak i tiden, förutsatt att du inte dragit av det tidigare och har kvar kvittot, så om du har utgifter år 1-4 men inkomst för år 5 ska du dra av dina utgifter från inkomsten innan du skattar (vilket vanligtvis blir 0:- i slutändan för de flesta hobbyverksamheter.

Ja enskild firma är oftast enklast för mindre företag men då är ju som du säger firmans pengar ens egna pengar så går företaget i konkurs så går du själv i konkurs.

och ja du kan omvandla enskilt företag till AB, det tänker både min man och jag göra när våra företag blir nog stora

Tack för bra synpunkter/info!

Men hobbyverksamhet behöver man väl bara skatta för om man kommer upp i en viss inkomst? Jag har läst om det någon gång, men minns inte riktigt hur det var.

Om man inte har så mycket inkomster eller utgifter i en enskild firma behöver man nog inte vara så orolig för det där med att gå i konkurs. så som jag har fattat det i alla fall. Men det stämmer precis som du skriver att den risken finns med enskild firma. Jag skulle inte fixa AB själv, då skulle jag behöva hjälp av något slag.

nisse skrev:Med ekonomisk händelse menas något som måste bokföras. Som tex fakturering, löneutbetalning eller inköp av något. Skall man inhandla tex kontorsmaterial så är det bättre att köpa allt på en gång än att man handlar flera gånger och har en massa kvitton som skall in i bokföringen. Skulle man låta någon annan sköta bokföringen så blir det dyrt om vederbörande får sitta och bokföra småsummor.

Ok, tack!

Fleure123 skrev:
Tack för bra synpunkter/info!

Men hobbyverksamhet behöver man väl bara skatta för om man kommer upp i en viss inkomst? Jag har läst om det någon gång, men minns inte riktigt hur det var.

Om man inte har så mycket inkomster eller utgifter i en enskild firma behöver man nog inte vara så orolig för det där med att gå i konkurs. så som jag har fattat det i alla fall. Men det stämmer precis som du skriver att den risken finns med enskild firma. Jag skulle inte fixa AB själv, då skulle jag behöva hjälp av något slag.

Du ska skatta från första krona i vinst (notera vinst) med få undantag. Några av dessa undantag är tex

*försäljning av saker du haft som säljs begagnat upp till 50000:-/år
*försäljning av vilda bär, svampar eller kottar upp till 12500:-/år

Det är det senare som folk tror gäller all hobbyverksamhet men så är det inte. Säljer du ett par egenstickade vantar för 100:- och du har lagt ut 50:- i garn m.m så ska du skatta för 50:-

rapchic skrev:

Fleure123 skrev:
Tack för bra synpunkter/info!

Men hobbyverksamhet behöver man väl bara skatta för om man kommer upp i en viss inkomst? Jag har läst om det någon gång, men minns inte riktigt hur det var.

Om man inte har så mycket inkomster eller utgifter i en enskild firma behöver man nog inte vara så orolig för det där med att gå i konkurs. så som jag har fattat det i alla fall. Men det stämmer precis som du skriver att den risken finns med enskild firma. Jag skulle inte fixa AB själv, då skulle jag behöva hjälp av något slag.

Du ska skatta från första krona i vinst (notera vinst) med få undantag. Några av dessa undantag är tex

*försäljning av saker du haft som säljs begagnat upp till 50000:-/år
*försäljning av vilda bär, svampar eller kottar upp till 12500:-/år

Det är det senare som folk tror gäller all hobbyverksamhet men så är det inte. Säljer du ett par egenstickade vantar för 100:- och du har lagt ut 50:- i garn m.m så ska du skatta för 50:-

Oj!!!

Den här metoden som Tuppes skrev om i en tråd om högskolestudier ska jag testa att överföra på att skriva en novell:

"* Strunta i att tänka på hur ofta och hur länge ni pluggar
Släpp tanken att ni ska plugga X antal timmar varje dag. Det är ett mindset som fokuserar på disciplinärt jobb före resultat. För det första så finns det ingen fördel med att tvinga sig att plugga en utsatt tid, särskilt inte för oss med motivationssvårigheter. För fokusen tenderar att hamna på tiden och inte att lära sig, vilket gör att man bokstavligen slösar tid helt i onödan och tvingar sig."

Jag föreslår istället att ni pluggar när ni känner för det, med ett mål i syfte. Till exempel "Nu ska jag komma närmare en färdig inlämningsuppgift, så jag gör några stycken"."

Jag ska testa att skriva när jag känner för det. Jag har tidigare testat att tvinga mig till det, att sitta kvar vid skrivbordet för att jag har läst att det är viktigt och viktigast med disciplin när man skriver något.

Jag ska testa att skriva en liten bit bara, till exempel en beskrivning.

Eller något annat, miljöbeskrivningar är svårt. Men att testa att dela upp det och ha små mål bara.

Jag har bara testat skriva novell och dikter så jag vet inte hur man gör när man skriver en hel roman. Hur gör man då? En roman är ju jättelång!

Jag har själv aldrig skrivit någon roman men jag antar att det underlättar om man har ett synopsis om man skall skriva en längre text. Själv hade jag tidigare planer på att bli dramatiker och har också gått på skrivarlinje på folkhögskola. Det har uppstått en mindre industri kring skrivande som tillhandahåller kurser, handböcker och dedicerade skrivprogram för aspirerande skribenter och författare. I Los Angeles finns det till och med en affär som heter The Writers Store som är specialiserad på litteratur och datorprogram. Själv använder jag ett skrivprogram som heter Scrivener. I detta program kan jag skriva kortare stycken eller kapitel som sedan kan pusslas ihop till en större helhet och längre text.

Funderar VAGT på en skrivarkurs på folkhögskola.

Det verkar dock som det kan vara en hel del grupparbeten av olika slag på skrivarkurser (IRL) också, och jag har jättesvårt för grupparbeten. I min perfekta värld så skulle jag nog hitta en mentor att bolla text med direkt, one-to-one och slippa engagera mig så mycket i andras texter.

Och det verkar som att de flesta distanskurser går ut på att man delas in i responsgrupper och ska läsa och ge respons på väldigt många andra som skriver. Jag vet inte om jag skulle fixa det och samtidigt komma framåt i mitt eget novell-skrivande. Jag har en tendens att fångas upp för mycket av vad andra gör då, i alla fall blev det så för mig när jag gick en kort kvällskurs som var upplagd på det viset, jag hann liksom inte med mitt eget skrivande. "Alla andra" verkade tycka att det var jättebra med dead-lines medan jag bara gick i baklås av sådant.

Hm...

nisse skrev:Jag har själv aldrig skrivit någon roman men jag antar att det underlättar om man har ett synopsis om man skall skriva en längre text. Själv hade jag tidigare planer på att bli dramatiker och har också gått på skrivarlinje på folkhögskola. Det har uppstått en mindre industri kring skrivande som tillhandahåller kurser, handböcker och dedicerade skrivprogram för aspirerande skribenter och författare. I Los Angeles finns det till och med en affär som heter The Writers Store som är specialiserad på litteratur och datorprogram. Själv använder jag ett skrivprogram som heter Scrivener. I detta program kan jag skriva kortare stycken eller kapitel som sedan kan pusslas ihop till en större helhet och längre text.

Var det en bra kurs? Vill du inte bli dramatiker längre?

Jag gick en kurs på Biskops-Arnö Folkhögskola. De har en särskild skrivarlinje inriktad på dramatik. Det var ganska länge sedan nu. Jag tyckte att det inte blev så mycket tid över till eget skrivande eftersom det var en massa undervisning samtidigt som man skulle ta del av vad ens kurskamrater skrev. Fördelen med dramatik är att man slipper miljö och personbeskrivningar. Jag kanske tar upp skrivandet igen i framtiden. Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Jag håller också på med ett skrivprojekt (roman). Det är faktiskt så viktigt för mig att det är det jag levet för Jag har skrivit (med några uppehåll) på det i ca 4 år nu. Jag gick en skrivarlinje i ett år, och sedan läste jag även litteraturvetenskap för att få lite kött på benen. Men nu är jag alltså sjukpensionär, och skrivandet är väl det enda jag har kvar.

Jag blev väldigt förvånad när jag läste om era skrivprocesser! Jag trodde jag bara var aspig med min skrivprocess, men uppenbarligen verkar inte så vara fallet Det är ngt annat som spökar hos mig.

Något i denna stilen ser nog min skrivprocess ut:
* Jag blandar flödesskrivning med ett skrivande med en klarare agenda.
* Jag gör mindmaps, tidslinjer, skapar o fyller i formulär för karaktärerna (allt för att kunna hålla reda på alla trådarna) Jag ger dem t.o.m. playlists i Spotify, ger dem en musiksmak - musik jag lyssnar på i flödesskrivningen när jag behandlar vederbörande karaktär.

* Jag börjar ofta med att skriva för hand, och slår samman anteckningar, redigerar/kompletterar sedan på datorn. Anledningen till att jag skriver för hand är p.g.a. att det oftare blir bättre. Och jag tror inte det är min inbillning. Man aktiverar fler delar av hjärnan när man skriver för hand (antar jag). Om jag inte bara hastigt måste klottra ned ngt innan jag glömmer det, så brukar jag försöka skriva snyggt, lägga lite omtanke bakom varje ord.
Dessutom är det lättare att ta med ett anteckningdblock. Jag försöker leva i min fiktiva berättelse, att hela tiden bearbeta, lösa story-knutar, även när man inte skriver. Så jag skriver även på bussen, eller åker till puben, ut i naturen. Eller besöker en plats och antecknar varenda ett intryck av den, för att försöka få en levande miljöbeskrivning av den när jag placerar mina karaktärer där (trovärdigheten; äktheten, framställs genom detaljer som ibland kan vara svåra att konstruera från bakom datorskärmen)

Men här kommer väl det jag alltid bara trott var aspigt:
* I princip skriver jag utkast. Efter utkast. Efter utkast. Det är ytterst sällan jag blir nöjd med första utkastet och kan gå direkt till finslipningen.
- Fördelen är att man kan ge ett stort utrymme till språk, ton m.m. +säkert en del annat som jag inte orkar reflektera över nu
- Nackdelen är att det går LÅNGSAMT framåt. Det kräver tålamod. Och jag fastnar i detaljer till den grad att jag ibland knappt bottnat i texten och nästan virrat bort mig.

Nu har jag använt den här svagheten och försökt göra den till en tillgång istället. I mitt fall följer själva språket en utvecklingskurva, som samspelar med storyn, och även metatextuellt träder jag som författare in, dock väldigt subtilt i de yttersta lagren.
MEN, precis som storyn behöver en peripeti, så behöver även språket denna vändning - jag måste lära mig att skriva som ni, skriva "normalt".

Det parti i boken jag skriver på nu ligger på 35 sidor, och kommer landa på ca 50 sidor. När jag är klar med det kommer det ha tagit mig nästan 3 år(!) (ha i medräkningen att jag inte skriver aktivt på samma sätt)

Jag förstår nog själv inte vidden av vad mitt problem är riktigt. När jag skriver uppsatser eller dyl så skriver jag rakt på sak. Det facklitterära språket är en helt annan sak för mig. För i min värld så kräver skönlitteraturen mer laborerande (men inte nödvändigtvis).
- t.ex. så vill jag kanske ha ett prosapoetiskt parti. I facklitteraturen så ska du vara strukturerad o tydlig - men i skönlitteraturen: Om du skriver i jagform, kan du lita på berättaren? Är den pålitlig, eller ger den ett perspektiv som kräver en kritisk läsare?
Här kan det du INTE skriver vara viktigare än det som står skrivet (vad som lämnas mellan raderna), alltså väldigt olikt det facklitterära.
Eller hur ska du gå tillväga i dialogen framför dig, kanske försöka dig på Hemmingways isbergsteknik? Fläta in filosofiska resonemang? Bygga olika tolkningslager i berättelsen?
Det viktiga är ju inte vad man berättar, utan hur du berättar det - möjligheterna är oändliga. Man ska ju inte skriva läsaren på näsan, underskatta inte denne. Istället för att rakt ut skriva "Åke kände sig deprimerad", så gestalta det hellre, t.ex. genom en mörk miljöbeskrivning kring karaktären, som får läsaren att själv inse att denne lever i misär och måste vara deprimerad
... poängen med allt detta är bara att försöka få er att förstå min ingångsvinkel, och varför jag lätt finner det överväldigande.

Har ni några tips på hur jag släpper besattheten för detaljer och min perfektionism? Den skapar så stark prestationsångest att jag ibland inte ens vågar sätta mig o skriva. Det låter så omöjligt i mina öron, att släppa något innan jag är nöjd med det. Men det måste ju handla om mitt sätt att tänka? Och tankemönster tar lite tid att förändra.

Ursäkta det långa inlägget hehe. Hoppas ngn har ork att iaf finna den röda tråden. Jag tänkte jag skulle skriva ngt kort, men så skenar jag ju lätt iväg när jag brinner så passionerat för det

Fatta pennan gott folk! Och kom ihåg att ångest, tvivel och ett växlande dåligt självförtroende är vad som ger skapandet substans. Skriv inte av lust, utan för att överleva

Jag har gått flera skrivarkurser, dels som utbildning, dels som kvällskurs. För mig var det positivt. Vi hade bra och inspirerande uppgifter och det var roliga människor som gick där och en liten grupp. Tror det hänger mycket på vilka som går kursen och vem som är kursledare. Men man hinner inte skriva långa saker utan det blir mest kortare övningar så man lär sig, men man har inte en färdig produkt i slutändan. Förutom att jag skrev väldigt mycket dikter på kvällskursen, skulle vilja ge ut dem men det är ju svårt om man inte använder eget förlag.

nisse skrev:Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Jag har som tur var depression under kontroll men har rätt mycket ångest utan ångestmedicin. Den medicinen är rätt elak mot kreativiteten har jag märkt. Jag skriver utmärkt på 0,5 mg Xanor men på min nuvarande dos 0,75-1 mg så börjar det bli hjärndött. Får jag ordning på sovandet (suck) så kanske jag kan gå ner i dos.

Också märkt att ritalinhelvetet påverkar negativt på kreativiteten.

Alltid är det något...

kiddie skrev:

nisse skrev:Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Jag har som tur var depression under kontroll men har rätt mycket ångest utan ångestmedicin. Den medicinen är rätt elak mot kreativiteten har jag märkt. Jag skriver utmärkt på 0,5 mg Xanor men på min nuvarande dos 0,75-1 mg så börjar det bli hjärndött. Får jag ordning på sovandet (suck) så kanske jag kan gå ner i dos.

Också märkt att ritalinhelvetet påverkar negativt på kreativiteten.

Alltid är det något...

Hm, om Ritalin - amfetaminliknande. Kom bara att tänka på att jag läst i intervjuer och författarporträtt och sånt att många författare använt sig av (små mängder, oftast) amfetamin för att kunna skriva (mera)???!!!??? Fast det kanske är en annan grej än Ritalin, jag vet egentligen ingenting om amfetamin, men kom att tänka på det nu.

Winterblues, jag tror fan jag ska börja skriva för hand igen!

Det du skriver påminner hur jag var när jag var ung. Jag hade anteckningsblock med mig. Och den historia jag arbetade på fanns alltid i bakhuvudet, så jag kom på grejer när jag var ute. Det var som hjärnan hela tiden lite omedvetet var på jakt efter material.

Det var väldigt trevligt på något vis. Jag inser att det är synd att jag kommit från det. Numera skriver jag järnet i perioder och sedan är det ledigt mellan det. Det är nog egentligen inte bra även om det var en bra återkickstart efter ett långt uppehåll.

Även om jag inte är så aktiv så anser jag fortfarande att jag är här på jorden för att skriva (och odla potatis).

Du har annars motsatt problem mot mig. Jag strukturerar inte. Jag bara skriver. Jag har det jättejobbigt med detaljer och blir lättjefylld vad gäller att gå tillbaka och fylla i eller skriva om. Jag vet inte hur man löser våra problem.

Stilen är klart viktig. Jag tycker man ser ganska många författare ha ett dåligt språk samtidigt som de skriver bra historier. Det känns trots allt lite tröstande att höra att sättet man skriver på betyder något för min fixering på sistone är att jag känner press på att komma på saker. Känner varenda bok är redan skriven.

Visst, det är väldigt annorlunda mot att skriva facktext. Och herregud vad annorlunda mot att klottra inlägg. Märker hur extremt dåligt språk jag använder på forum, särskilt underlig meningsbyggnad. Som tur är kan jag ta mig i kragen när det gäller och skriva vettiga meningar. Däremot måste man inte ha ett invecklat språk för att det ska bli bra. Jag tycker lika mycket om Poes språk (komplext) som Sjöwall-Wahlöös (extremt enkelt och rakt på sak men... perfekt).

Dialog är roligt att skriva. Men jag blir osäker. Tror det beror lite på diagnosen, vi ska ju inte förstå folk, vet jag då ens hur de talar? Men upptäckt att jag nog ändå tycker det blir bra. Däremot upptäckte jag den hårda vägen hur svårt det är att skriva nästan helt utan dialog. Hälften av en av mina romaner handlar om en person som faktiskt är helt ensam. Inte blev det bättre av att min huvudfigur i en oavslutad roman var tvungen att fly till skogs ensam. Jättesvårt utan dialog som driver det framåt. Vet inte om jag ska kasta in tillbakablickar för att göra det enklare istället för att det byggs upp kronologiskt som jag tänkt innan (tänkte skriva in den delen sedan sedan men insåg nu att det inte behöver vara så).

Mitt allra största problem är självdisciplin. För mycket som distraherar. Jag borde själv fly till skogs undan datorer och smarta telefoner. Eller göra som jag många gånger tänkt, ta en skärmfri dag per vecka, fast jag har ursvårt att skapa nya vanor.

Fleure123 skrev:Hm, om Ritalin - amfetaminliknande. Kom bara att tänka på att jag läst i intervjuer och författarporträtt och sånt att många författare använt sig av (små mängder, oftast) amfetamin för att kunna skriva (mera)???!!!??? Fast det kanske är en annan grej än Ritalin, jag vet egentligen ingenting om amfetamin, men kom att tänka på det nu.

Till en början märkte jag att det skapade mer text. Men det fick mig mindre nyfiken på saker, mindre fascinerad av världen. Blev tråkigare som människa.

Då ska man nog bara ta det när man skriver och inte till vardags.

nisse skrev:Jag gick en kurs på Biskops-Arnö Folkhögskola. De har en särskild skrivarlinje inriktad på dramatik. Det var ganska länge sedan nu. Jag tyckte att det inte blev så mycket tid över till eget skrivande eftersom det var en massa undervisning samtidigt som man skulle ta del av vad ens kurskamrater skrev. Fördelen med dramatik är att man slipper miljö och personbeskrivningar. Jag kanske tar upp skrivandet igen i framtiden. Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Aha, det är nånstans i Stockholm väl? Fick ni gå mycket på teater gratis också? Och bio!?

Men jag har också fått intrycket när jag läste om skrivarkurser att det är mycket att man ska ta del av vad andra skriver, och att man då kanske blir splittrad och inte hinner med sitt eget. Jag skriver bara på noveller, men då har jag flera historier I huvudet redan, som liksom går och grunnar på. Jag och en väninna läste varandras storysar, hon skriver sagor för barn. Och noveller. Men då blev det att jag började gå och grunna på hennes historier också, och att det tog från mitt eget. Fast jag skulle nog behöva bli bättre på själva hantverket. Kanske kan man läsa böcker om det och öva sig på det viset också?

Men det kanske blir bättre igen. Och är det inte många författare som har haft problem med depression?! Eller haft psykiska problem på något sätt. Så du kanske hittar någon lösning, ifall det är så att du vill fortsätta skriva.

kiddie skrev:

Fleure123 skrev:Hm, om Ritalin - amfetaminliknande. Kom bara att tänka på att jag läst i intervjuer och författarporträtt och sånt att många författare använt sig av (små mängder, oftast) amfetamin för att kunna skriva (mera)???!!!??? Fast det kanske är en annan grej än Ritalin, jag vet egentligen ingenting om amfetamin, men kom att tänka på det nu.

Till en början märkte jag att det skapade mer text. Men det fick mig mindre nyfiken på saker, mindre fascinerad av världen. Blev tråkigare som människa.

Då ska man nog bara ta det när man skriver och inte till vardags.

Aha, så kanske det är. Tar du det på det viset, eller är det så att du behöver använda det hela tiden, dvs till vardags också?

Jag blir liksom aldrig riktigt klok på ifall ritalin funkar bra eller inte. Ibland får jag mera sömnproblem det känns som. Men ibland somnar jag snabbt fast jag tagit ritalin sent på dagen.

Winterblues skrev:Jag håller också på med ett skrivprojekt (roman). Det är faktiskt så viktigt för mig att det är det jag levet för Jag har skrivit (med några uppehåll) på det i ca 4 år nu. Jag gick en skrivarlinje i ett år, och sedan läste jag även litteraturvetenskap för att få lite kött på benen. Men nu är jag alltså sjukpensionär, och skrivandet är väl det enda jag har kvar.

Jag blev väldigt förvånad när jag läste om era skrivprocesser! Jag trodde jag bara var aspig med min skrivprocess, men uppenbarligen verkar inte så vara fallet Det är ngt annat som spökar hos mig.

Något i denna stilen ser nog min skrivprocess ut:
* Jag blandar flödesskrivning med ett skrivande med en klarare agenda.
* Jag gör mindmaps, tidslinjer, skapar o fyller i formulär för karaktärerna (allt för att kunna hålla reda på alla trådarna) Jag ger dem t.o.m. playlists i Spotify, ger dem en musiksmak - musik jag lyssnar på i flödesskrivningen när jag behandlar vederbörande karaktär.

* Jag börjar ofta med att skriva för hand, och slår samman anteckningar, redigerar/kompletterar sedan på datorn. Anledningen till att jag skriver för hand är p.g.a. att det oftare blir bättre. Och jag tror inte det är min inbillning. Man aktiverar fler delar av hjärnan när man skriver för hand (antar jag). Om jag inte bara hastigt måste klottra ned ngt innan jag glömmer det, så brukar jag försöka skriva snyggt, lägga lite omtanke bakom varje ord.
Dessutom är det lättare att ta med ett anteckningdblock. Jag försöker leva i min fiktiva berättelse, att hela tiden bearbeta, lösa story-knutar, även när man inte skriver. Så jag skriver även på bussen, eller åker till puben, ut i naturen. Eller besöker en plats och antecknar varenda ett intryck av den, för att försöka få en levande miljöbeskrivning av den när jag placerar mina karaktärer där (trovärdigheten; äktheten, framställs genom detaljer som ibland kan vara svåra att konstruera från bakom datorskärmen)

Men här kommer väl det jag alltid bara trott var aspigt:
* I princip skriver jag utkast. Efter utkast. Efter utkast. Det är ytterst sällan jag blir nöjd med första utkastet och kan gå direkt till finslipningen.
- Fördelen är att man kan ge ett stort utrymme till språk, ton m.m. +säkert en del annat som jag inte orkar reflektera över nu
- Nackdelen är att det går LÅNGSAMT framåt. Det kräver tålamod. Och jag fastnar i detaljer till den grad att jag ibland knappt bottnat i texten och nästan virrat bort mig.

Nu har jag använt den här svagheten och försökt göra den till en tillgång istället. I mitt fall följer själva språket en utvecklingskurva, som samspelar med storyn, och även metatextuellt träder jag som författare in, dock väldigt subtilt i de yttersta lagren.
MEN, precis som storyn behöver en peripeti, så behöver även språket denna vändning - jag måste lära mig att skriva som ni, skriva "normalt".

Det parti i boken jag skriver på nu ligger på 35 sidor, och kommer landa på ca 50 sidor. När jag är klar med det kommer det ha tagit mig nästan 3 år(!) (ha i medräkningen att jag inte skriver aktivt på samma sätt)

Jag förstår nog själv inte vidden av vad mitt problem är riktigt. När jag skriver uppsatser eller dyl så skriver jag rakt på sak. Det facklitterära språket är en helt annan sak för mig. För i min värld så kräver skönlitteraturen mer laborerande (men inte nödvändigtvis).
- t.ex. så vill jag kanske ha ett prosapoetiskt parti. I facklitteraturen så ska du vara strukturerad o tydlig - men i skönlitteraturen: Om du skriver i jagform, kan du lita på berättaren? Är den pålitlig, eller ger den ett perspektiv som kräver en kritisk läsare?
Här kan det du INTE skriver vara viktigare än det som står skrivet (vad som lämnas mellan raderna), alltså väldigt olikt det facklitterära.
Eller hur ska du gå tillväga i dialogen framför dig, kanske försöka dig på Hemmingways isbergsteknik? Fläta in filosofiska resonemang? Bygga olika tolkningslager i berättelsen?
Det viktiga är ju inte vad man berättar, utan hur du berättar det - möjligheterna är oändliga. Man ska ju inte skriva läsaren på näsan, underskatta inte denne. Istället för att rakt ut skriva "Åke kände sig deprimerad", så gestalta det hellre, t.ex. genom en mörk miljöbeskrivning kring karaktären, som får läsaren att själv inse att denne lever i misär och måste vara deprimerad
... poängen med allt detta är bara att försöka få er att förstå min ingångsvinkel, och varför jag lätt finner det överväldigande.

Har ni några tips på hur jag släpper besattheten för detaljer och min perfektionism? Den skapar så stark prestationsångest att jag ibland inte ens vågar sätta mig o skriva. Det låter så omöjligt i mina öron, att släppa något innan jag är nöjd med det. Men det måste ju handla om mitt sätt att tänka? Och tankemönster tar lite tid att förändra.

Ursäkta det långa inlägget hehe. Hoppas ngn har ork att iaf finna den röda tråden. Jag tänkte jag skulle skriva ngt kort, men så skenar jag ju lätt iväg när jag brinner så passionerat för det

Fatta pennan gott folk! Och kom ihåg att ångest, tvivel och ett växlande dåligt självförtroende är vad som ger skapandet substans. Skriv inte av lust, utan för att överleva

Var det en bra skrivarlinje?

Förstod inte riktigt vad du menar med att du skriver utkast? Gör inte alla det?

Fleure123 skrev:Aha, så kanske det är. Tar du det på det viset, eller är det så att du behöver använda det hela tiden, dvs till vardags också?

Jag blir liksom aldrig riktigt klok på ifall ritalin funkar bra eller inte. Ibland får jag mera sömnproblem det känns som. Men ibland somnar jag snabbt fast jag tagit ritalin sent på dagen.

Tar det om jag har mycket vardagsgrejer som måste göras. Annars ligger jag lågt med det pga det kan ge lite värre sömnproblem än jag redan har. Just nu försöker jag att ta väldigt sällan eftersom mitt sovande är extremt dåligt.

Har märkt att somnar jag så sover jag djupare och mer effektivt om jag tagit Ritalin på dagen.

Det är en förbaskat konstig medicin. Den verkar inte funka på samma sätt olika dagar.

kiddie skrev:

Fleure123 skrev:Aha, så kanske det är. Tar du det på det viset, eller är det så att du behöver använda det hela tiden, dvs till vardags också?

Jag blir liksom aldrig riktigt klok på ifall ritalin funkar bra eller inte. Ibland får jag mera sömnproblem det känns som. Men ibland somnar jag snabbt fast jag tagit ritalin sent på dagen.

Tar det om jag har mycket vardagsgrejer som måste göras. Annars ligger jag lågt med det pga det kan ge lite värre sömnproblem än jag redan har. Just nu försöker jag att ta väldigt sällan eftersom mitt sovande är extremt dåligt.

Har märkt att somnar jag så sover jag djupare och mer effektivt om jag tagit Ritalin på dagen.

Det är en förbaskat konstig medicin. Den verkar inte funka på samma sätt olika dagar.

Det där sista håller jag med om!!! Det är överraskande effekter av den ibland. Ibland tycker jag till exempel att jag blir tröttare av den istället för piggare och mer uppmärksam som man ska bli.