Tja. Jag har ett komplicerat förhållande till ambition då denna ofta får jämkas mot min ork. De spelar inte riktigt i samma lag och jag har rätt svårt att medla mellan de två.

Med det sagt så ska jag nämna att jag studerat på universitet, de personliga kostnaderna har blivit stora trots att jag till större delen varit stimulerad, om än slutkörd, under perioden. Efter 1,5-2 år tog det stopp och det är där jag står i nuläget.

Min vilande aktivitetsersättning gick under studierna ut och jag har återigen fallit tillbaka i något ekonomiskt svart hål. Det var stressigt nog med att behöva känna mig "besegrad" (om än för stunden) av studierna, det ekonomiska har givetvis strött på stressen.

Jag skulle gärna vilja fortsätta och ta en examen. Jag vet att jag har förmågan rent intellektuellt så därför är det rätt frustrerande att min ork sätter stopp för saker och ting. Min undran är om andra har varit i en liknande situation och lyckats balansera svårigheter/styrkor på ett bra sätt?

Alla typ av feedback sett till coping, hjälp från det offentliga eller universitetet, studietakt, försörjning och annat praktiskt i relation till studier med autismspektrumdiagnoser uppskattas. Insikter, vinster såsom förluster är lika välkomna. Tack på förhand.

Är det här någon form av mental trötthet? Om inte, kan du gå in lite mer i detalj om hur din trötthet kommer till uttryck psykiskt och även dess mentala påverkan på ditt sätt att t.ex. tänka? Klarar du t.ex. av att studera i några timmar, sedan går allt i kras för resten av dagen?

Och kan det vara din miljö och inte dina studier som får dig att bli så trött, eller både och?

Oavsett mental trötthet eller inte, beskriv gärna ditt problem mer i detalj, så att jag kan förstå din situation bättre.

Varje universitet och högskola i Sverige har en samordnare som ska stödja studenter med funktionsnedsättningar. Mitt första tips är att du tar kontakt med din samordnare.

En samordnare kan hjälpa dig komma i kontakt med andra på ditt universitet som har samma problematik. Vissa universitet har organiserade stödgrupper som leds av en mentor där man träffas några gånger i veckan för att fika, utbyta tankar och kanske få sig en dos sunt förnuft om vad som är rimlig arbetsbelastning osv. Ibland handlar det om att man får tillgång till ett vilorum med lugn och ro.

Samordnaren kan också hjälpa dig rent praktiskt. Det kan t.ex. handla om att anpassa utbildnings- eller examinationsform.

Kanske behöver du lite extra tid vid tentamen. Eller ett enskilt rum fritt från störningsmoment. Ibland kan en så enkel sak som utökad tid för laborationer och examensarbeten hjälpa mycket. I vissa fall ersätts ett examinationsmoment med ett annat. Det är t.ex. ganska vanligt att man ersätter muntlig tentamen med inlämningsuppgifter för studenter som har svårt att hantera en sådan situation.

Här är en lista över alla Sveriges samordnare.

Mitt andra tips bygger på min egen upplevelse vid teknisk högskola, där man har föreläsningar och laborationer 8h om dagen. Jag insåg att jag behövde vila från allt slammer, alla oljud och allt kaos för att orka med. Det löste jag genom att inte alltid följa med mina studiekamrater på lunch. Istället valde jag att uppsöka ett vilorum för ett par timmars lugn och ro. Det innebar förvisso att jag eventuellt missade första föreläsningen efter lunch, men det gick att lösa genom att kopiera anteckningar och läsa in material på egen hand.

Mitt tredje tips är att inte följa tips som detta slaviskt. Vi är alla individer i första hand. Vad som fungerade för mig kommer inte automatiskt fungera för dig. Det viktiga är att inte ge upp. Våga testa olika strategier tills du hittar det som fungerar för just dig.

Slutligen några standardtips som jag alltid ger studenter:

Låt aldrig studietryck gå ut över mat, sömn, vila och återhämtning. Skaffa ett nätverk av vänner, ensam är inte stark. Ha inte orimliga förväntningar på dig själv och dina studieresultat. Din ambitionsnivå måste vara i paritet med din förmåga. Din förmåga begränsas av din funktionsnedsättning, inte av din mentala kapacitet. Låt saker ta tid om det behövs, det viktiga är att det blir gjort! Lös ett problem i taget och stressa inte upp dig över saker som ligger i framtiden.

RapeRegs skrev:Varje universitet och högskola i Sverige har en samordnare som ska stödja studenter med funktionsnedsättningar. Mitt första tips är att du tar kontakt med din samordnare.

En samordnare kan hjälpa dig komma i kontakt med andra på ditt universitet som har samma problematik. Vissa universitet har organiserade stödgrupper som leds av en mentor där man träffas några gånger i veckan för att fika, utbyta tankar och kanske få sig en dos sunt förnuft om vad som är rimlig arbetsbelastning osv. Ibland handlar det om att man får tillgång till ett vilorum med lugn och ro.

Samordnaren kan också hjälpa dig rent praktiskt. Det kan t.ex. handla om att anpassa utbildnings- eller examinationsform.

Kanske behöver du lite extra tid vid tentamen. Eller ett enskilt rum fritt från störningsmoment. Ibland kan en så enkel sak som utökad tid för laborationer och examensarbeten hjälpa mycket. I vissa fall ersätts ett examinationsmoment med ett annat. Det är t.ex. ganska vanligt att man ersätter muntlig tentamen med inlämningsuppgifter för studenter som har svårt att hantera en sådan situation.

Här är en lista över alla Sveriges samordnare.

Mitt andra tips bygger på min egen upplevelse vid teknisk högskola, där man har föreläsningar och laborationer 8h om dagen. Jag insåg att jag behövde vila från allt slammer, alla oljud och allt kaos för att orka med. Det löste jag genom att inte alltid följa med mina studiekamrater på lunch. Istället valde jag att uppsöka ett vilorum för ett par timmars lugn och ro. Det innebar förvisso att jag eventuellt missade första föreläsningen efter lunch, men det gick att lösa genom att kopiera anteckningar och läsa in material på egen hand.

Mitt tredje tips är att inte följa tips som detta slaviskt. Vi är alla individer i första hand. Vad som fungerade för mig kommer inte automatiskt fungera för dig. Det viktiga är att inte ge upp. Våga testa olika strategier tills du hittar det som fungerar för just dig.

Slutligen några standardtips som jag alltid ger studenter:

Låt aldrig studietryck gå ut över mat, sömn, vila och återhämtning. Skaffa ett nätverk av vänner, ensam är inte stark. Ha inte orimliga förväntningar på dig själv och dina studieresultat. Din ambitionsnivå måste vara i paritet med din förmåga. Din förmåga begränsas av din funktionsnedsättning, inte av din mentala kapacitet. Låt saker ta tid om det behövs, det viktiga är att det blir gjort! Lös ett problem i taget och stressa inte upp dig över saker som ligger i framtiden.

Inser efter jag läst dina första paragrafer att jag borde nämnt att jag varit i kontakt med samordnare och har tagit del av de insatser du nämner. Mer specifikt förlängda skrivningstider, hjälp med att ta anteckningar (under en termin) och lite annat. I efterhand kan jag känna att de insatser jag tog del av, och de kunde erbjuda mig, inte var helt relevanta i min situation.

Jag har provat olika tekniker för att stå ut under dagarna, exempelvis i stil med att prioritera bort föreläsningar för vila. Det hjälpte men sammanlagt med övriga problem visade det sig vara svårt att balansera ut.

Att prova olika strategier är nog bra. Jag känner trots allt att jag har mer tid för att försöka på och experimentera på den fronten. Tack för dina kommentarer.

andreasalm skrev:Är det här någon form av mental trötthet? Om inte, kan du gå in lite mer i detalj om hur din trötthet kommer till uttryck psykiskt och även dess mentala påverkan på ditt sätt att t.ex. tänka? Klarar du t.ex. av att studera i några timmar, sedan går allt i kras för resten av dagen?

Och kan det vara din miljö och inte dina studier som får dig att bli så trött, eller både och?

Oavsett mental trötthet eller inte, beskriv gärna ditt problem mer i detalj, så att jag kan förstå din situation bättre.

Mental eller fysisk trötthet går ofta hand i hand känner jag. Detsamma gäller väl miljön också. Vissa miljöer (laborationstillfällen eller socialt intensiva moment) bidrar ju till tröttheten och det är svårt att i de fallen skilja på miljön och studierna. I den stunden är ju studierna och miljön samma sak.

Slutligen är det kanske inte alltid specifika moment som gör att jag får slut på ork utan summan av alltihop. Det "tråkiga" svaret blir då att det är mer eller mindre allt som händer under loppet av en vanlig dag, skolarbetet och alla små delmoment som detta innefattar som bidrar till trötthet.

Jag har för stunden svårt att vara mer specifik än så.

Tycker det är bra beskrivet.

Allt som händer under loppet av en dag, alla delmoment.
Ofta är det just den sammanlagda summan av alla småsaker som tröttar ut.
Intryck och ljud, det slipper man ju inte ifrån.

Jag kommer förhoppningsvis börja plugga snart också, om jag har förstått saken rätt kan man plugga 75% men få 100% studiemedel. Är det något som du har testat?

KrigarSjäl skrev:Tycker det är bra beskrivet.

Allt som händer under loppet av en dag, alla delmoment.
Ofta är det just den sammanlagda summan av alla småsaker som tröttar ut.
Intryck och ljud, det slipper man ju inte ifrån.

Tack.

Liljan skrev:Jag kommer förhoppningsvis börja plugga snart också, om jag har förstått saken rätt kan man plugga 75% men få 100% studiemedel. Är det något som du har testat?

Jag har provat sådant i mindre utsträckning. Vid tillfället hjälpte det inte mycket, men det är möjligt att det hade gett mig mer om jag provat det tidigare. Det jag kan säga inte hjälpte var full ekonomisk support i förhållande till studierna. Det skadade inte men att det ekonomiska på det torra har i förhållande till allt annat inte hjälpt min nämnvärt vid studier.

Det jobbiga för mig har jag upplevt har varit att inkomsten är beroende av mina studieresultat. Det ger en onödig stress tycker jag. Allt som man "måste" göra blir jobbigt för mig.

Vad det gäller tips så märkte jag att för mig hjälpte det väldigt mycket att se till att komma ut varje rast, helst ta en liten promenad eller i alla fall få lite frisk luft även om det bara var en kvart. Behöver jag säga att jag var först ut och sist in till varje lektion?

Tack för övrigt för att du tar upp det här ämnet, det är skönt att höra om andra i liknande situation. När jag pluggade hade jag inte fått mina diagnoser än (adhd/asperger). De har hjälpt mig att förklara varför det tog så abrupt stopp vid c-uppsatsen. Den var bara helt omöjlig för mig. För stort och oöverblickbart projekt som vi tvingades göra ensamma vilket var synd tycker jag.

Min bror läste kemi och han upplevde att laborationerna var väldigt jobbiga. Finns det någon möjlighet att få göra dem själv så man slipper störas av alla intryck?

bwyra skrev:Tack för övrigt för att du tar upp det här ämnet, det är skönt att höra om andra i liknande situation. När jag pluggade hade jag inte fått mina diagnoser än (adhd/asperger). De har hjälpt mig att förklara varför det tog så abrupt stopp vid c-uppsatsen. Den var bara helt omöjlig för mig. För stort och oöverblickbart projekt som vi tvingades göra ensamma vilket var synd tycker jag.

Min bror läste kemi och han upplevde att laborationerna var väldigt jobbiga. Finns det någon möjlighet att få göra dem själv så man slipper störas av alla intryck?

Det där om inkomst och studier relaterar jag till. Att situationen inte är förutsättningslös har fram till att jag faktiskt tog steget och läste varit en anledning till att jag prioriterade bort studierna.
Först ut och sist in är också något jag ägnade mig åt lite. Eventuellt först in/först ut eller sist ut och sist in. Att komma in tidigare tillåter mig att sätta mig ned och "skärma av" genom att redigera anteckningar/läsa studiematerialet, etc.

Inga problem. Jag fick diagnos innan det hela, de större momenten som en gör själv föredrog jag. Däremot var det inte alltid helt enkelt, men det funkade relativt sett bättre än "allt annat".
Angående till anpassning av studierna så kände jag till viss del att det tog stopp ibland. Även om det aldrig sades uttryckligen till mig så fick jag intrycket att föreläsare/universitetet endast tillät en att anpassa till viss del. Antar att vissa moment är svåra att anpassa utan att själva läromomentet anses börja degraderas.

Jag hade en helt horribel första termin på högskolan, som jag hoppade av efter att ha jobbat ihop någon enstaka poäng. Då hade jag förvisso haft det jobbigt en längre tid, och började egentligen på högskolan i brist på bättre saker att göra, så den för mig otroligt viktiga motivationen fanns inte där. Det var efter det som jag började fundera över vad som var annorlunda med mig, så på sätt och vis var det detta som ledde till min diagnos.

Nu har det gått några år och jag tänkte söka till några skolor utomlands. I så fall blir det studier på mitt tredje språk, så det lär bli ohyggligt jobbigt, men jag vill verkligen ha en utbildning och gillar dessutom landet i fråga, så jag hoppas att det ska gå bra.

Mycket är individuellt i såna här fall. Fast jag är ganska självsäker kring att säga att jag den hårda vägen har listat ut många framgångsfaktorer till lyckade studier trots diagnoser som ADHD och Asperger. Dvs diagnoser som annars brukar vara motivationsdödare och göra det svårt (alternativt hopplöst) att studera.

Jag själv har hela mitt liv haft svåra koncentrationssvårigheter, jag klarar inte av att läsa skönlitteratur ens (vilket alla andra verkar kunna göra) för att jag tappar fokus direkt. Jag har alltid haft motivationen men har bara inte kunnat hitta handlingsförmågan eller kunnat fokusera. Klarar en person som jag av saker, så lär de flesta kunna göra det. Så jag hjälper gärna till.

Notera att mina tips gäller främst tekniska och naturvetenskapliga program, jag kan inte tala för alla högskolestudier generellt, utan det är förhållningssätt och studieteknik för att klara av tekniska program. Sedan är mina formuleringar nu snabbgjorda, fast försöker vara så tydlig som möjligt ändå.

Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta, fast kan komma med punkter som jag kommer på rakt på handen:

* De flesta har problem
Det är normalt att ha problem med högskolestudier, så man tjänar inte på att tänka på det som ett problem. Det är alltid något som krånglar, vare sig lärare som är svåra att få tag på eller om det är instruktioner till uppgifter som är närmare omöjliga att förstå. Dessa faktorer gör det extra svårt och jobbigt att hantera om man inte känner folk i samma klass som man kan fråga eller har en diagnos som ADHD eller Asperger.

Mitt tips här, ge inte upp förrän klarhet har uppnåtts. Jag vet hur lätt det är att ge upp så fort man inte får tag i läraren eller inte förstår. Det blir en frustration. Jag har fått läsa laborationsinstruktioner ibland ungefär 70-100 gånger innan jag börjat få ett hum om vad som efterfrågas. Envetenhet tills uppgiften är klar är bra. Men då syftar jag inte på samma envetenhet som behövs för att läsa långa böcker, utan bara ständiga smärre försök till att lösa ett problem.

* Kurslitteratur är värdelöst för att förstå grundtanken
Skippa fokus på kurslitteratur. Jag skulle nästan föreslå att ni helt och hållet skiter i att köpa kurslitteraturen. Varför då undrar ni? Jo för att kurslitteratur ofta är väldigt överkomplicerad och elitistiska beskrivningar på något som egentligen är ganska lätt att förstå. Skulle ni lära er att baka muffins i en högskolelitteratur skulle det vara 50 sidor med text där 3 sidor skulle ta er 30 minuter att förstå. Muffins som ni egentligen kan lära er att baka på 1-2 sidor.

Då menar jag inte att kurslitteratur suger, utan att på grundnivå och för vanliga dödliga och personer som försöker lära sig för första gången så är det en bra idé att få en tanke över hur sakerna fungerar först. Kurslitteratur är mer för de som vill fördjupa sig. Se det som en bonus också, ni sparar pengar!

* Strunta i att tänka på hur ofta och hur länge ni pluggar
Släpp tanken att ni ska plugga X antal timmar varje dag. Det är ett mindset som fokuserar på disciplinärt jobb före resultat. För det första så finns det ingen fördel med att tvinga sig att plugga en utsatt tid, särskilt inte för oss med motivationssvårigheter. För fokusen tenderar att hamna på tiden och inte att lära sig, vilket gör att man bokstavligen slösar tid helt i onödan och tvingar sig.

Jag föreslår istället att ni pluggar när ni känner för det, med ett mål i syfte. Till exempel "Nu ska jag komma närmare en färdig inlämningsuppgift, så jag gör några stycken".

* Plugga så länge ni känner för det
Relaterat till punkten ovan, men plugga inte för länge. Det finns inget effektivt i det överhuvudtaget. Det är allmänt etablerat att plugga ofta fast korta stunder ger mer. Gör plugget till något roligt, inte något ni jämt måste göra. Annars blir det en konstant negativ association.

Sedan förstås är det hopplöst att alltid ha roligt med plugget, men åtminstone försöka. Man får helt enkelt acceptera att somliga uppgifter suger och få dem ur världen.

* Plugga för att förstå, inte för att plugga
Också relaterat till punkten ovanför. Plugga inte med inställningen att ni ska plugga. Plugga med inställningen att ni ska förstå saken ni läser. Problemet väldigt många gör, är att de får för sig att de ska plugga för att det "är nyttigt" och de behöver plugga för att göra tentan. I slutändan sitter de flera veckor och gör detta, de läser boken kapitel för kapitel dussintals timmar. Sedan är de inte klokare ändå, möjligen lite.

Hade de istället lagt 1/5 av tiden och istället för att plugga bara för att plugga, istället gått in för att förstå koncepten de pluggar och fråga sig själv "varför varför varför" så lovar jag er att personen hade lärt sig mycket mer på kortare tid.

* Läsningsanvisningar är BS

Ni har säkert gjort inlämningsuppgifter och laborationer och dylikt där det stått något i följande stil: "Read chapters 3.5, 3.6, 3.7, 5, 6-7 and these scientific articles before doing this task"... Vad har detta för effekt på en student som vill "göra rätt"? Studenten kommer ta uppgiften och lägga den underst i sin TODO-list för att aldrig mer ens få motivation att titta på uppgiften mer.

Saken med dessa "krav" man ska göra innan uppgiften, är att de är helt orimliga. Man ska ofta läsa flera kapitel i en kursbok, men tittar man i kursboken och försöker läsa dessa kapitel hinner man inte ens läsa 10% av första kapitlet innan man vill ta närmaste hängsnara och hänga sig själv. Ni kan säkert förstå vad jag syftar på. Det är inte ni som är konstiga. Bara 1-5 sidor i litteratur av detta slag är mycket ansträngande att ta sig igenom om man faktiskt läser det (och inte bara låtsasläser, för låtsasläser man kan man lika gärna skippa det). Tänk då att läsa 100 sidor av denna tungrodda litteratur? Det säger sig självt, det händer inte.

Således föreslår jag, strunta i läsanväsningar generellt i kurserna. Hoppa på uppgifterna direkt och ge ert allt i att försöka lösa uppgifterna. Ni kommer garanterat lära er saker medan ni sitter och läser om uppgiftsbeskrivningen flera gånger och googlar efter svar om och om igen. Ni hittar flera olika källor som beskriver koncepten och ni kommer att fastna ofta, fast till slut så kommer ni förstå efter att ni försöker lösa uppgiften.

Så istället för att tappa motivationen innan uppgiften ens börjats på, börja på den direkt och lär er medan ni gör.

* Videos är good stuff

Dra nytta av Youtube och andra källor som har utbildningsklipp. Det är en enorm förmån. Då menar jag inte ställen som MIT OpenCourseWare osv även om det är underbara källor. Utan leta upp vanliga personer som lagt upp kortare klipp. För let's face it, vem orkar sitta och lyssna i över 60 minuter på en inspelad föreläsning?

Det jag skrev om kurslitteratur tidigare gäller nämligen även föreläsningar på skolan. En majoritet av föreläsningar på skolan är jag beredd att säga är en slöseri med tid och får en bara att somna för att de är så långa.

Ni har säkert gått in på Youtube på en video som förklarar något som är 5-10 minuter lång. Sedan kommenterar flera personer som skriver i stil med "Oh I wish my professor explained it like this from the beginning. Even after many 2 hour lectures I still didn't get it". Ser ni problemet? Människor går på föreläsningar som är 2 timmar långa och förstår ändå inte konceptets grunder. Sedan tittar de på ett 5-10 minuter långt klipp som en amatör har lagt upp och förstår det direkt. Det är nästan helt sjukt. Således, dra nytta av denna underbara möjlighet.

Att något är lätt att lära sig skapar motivation som tusan. Jag kan säga att jag tyckte sorteringsalgoritmer var sjukt tråkiga att lära sig från nätet. Litteraturen var det helt hopplöst att lära sig från. Men när jag kollade på ett Youtubeklipp på några minuter som visade, så fattade jag direkt.

Saken är då, när man väl har lärt sig grunderna från en källa som förklarar enkelt, är det lättare att förstå exemplen från föreläsningsslides, kurslitteratur och nätet sedan om man vill förstå det djupare.

* Föreläsningar är inte ett måste
Föreläsningar passar helt enkelt inte alla. En person som jag skulle vara lite dryg och slänga ur mig att föreläsningar inte passar någon. Fast för att kompromissa, säger vi att det inte passar alla.

Det säger sig självt anser jag. Har ni någon diagnos som ADHD kan ni nog inte sitta still i 5-10 minuter utan att känna er rastlösa. Har ni Asperger så kanske ni tycker det är jobbigt att sitta trångt intill andra studenter vilket gör er ofokuserade. Jag kan åtminstone intyga bådadera. Jag har svårt att sitta och lyssna på sådant, samtidigt som fokusen ligger på att trängas med benen med andra studenter.

Inte för att nämna att en föreläsning är över 1 timma lång med information som är överflödig. Det mesta läraren tar upp är fluff som inte ens ger en något. Det finns undantag förstås och dessa föreläsningar är mycket lärorika.

Min poäng iallafall är, få inte dåligt samvete över att skita i föreläsningar. De är ofta både onödiga, ha lite faktisk kunskap och ofta är de inte ens bra heller. Föreläsningar innebär ofta att man måste tvinga sig upp, ta sig till skolan när man annars kanske haft andra rutiner där man föredrar att plugga på förmiddagen. Fast bara för att ni gick på föreläsningen har ni ingen ork längre för att ni redan tagit ut er både socialt och mentalt. Ni hajar vad jag menar.

* Jobba borta är inte per automatik bättre
Ni har säkert hört av folk ofta säga "Jobba på biblioteket/skolan är 100000^99 gånger bättre än att jobba hemma, för sitter jag hemma sätter jag mig bara vid datorn!". Visst, det kanske stämmer att de gärna dras mot roligare saker när de är hemma. Fast i mitt tycke gör inte det något. Det är bara baserat på en trasig modell över att man disciplinärt måste sitta 2-4h sträck och plugga som dessa damer och herrar tror att man måste vara från hemmet för att plugga.

Jag trodde också på detta förut och satte mig ofta på skolan, i labbsalar, på biblioteket. Jag trodde länge att det var någon ultimat lösning på att få motivation att sitta med böckerna. Men nej, det kanske fungerar för de utan problem att plugga, men inte för oss med svårigheter.

Här är några saker jag märkt av att plugga borta:
1. Blir socialt utmattad.

2. Känner inte att jag kan vara mig själv, dvs så som man är när man är hemma. Har folk omkring sig så man kan inte springa runt och röra på sig konstant, prata med sig själv, göra konstiga ljud, slösurfa annat mellan gångerna då man inte vill göra det offentligt, osv. Massor av saker här som gör en begränsad.

3. Svårare att koncentrera sig faktiskt

4. Ingen tillgång till mat. Det kanske låter trivialt, fast har man läst på ett ställe där det är låg tillgång till sådant så vet man hur handikappande det kan vara.

5. Osv...

Så fastna inte för illusionen att det inte går att plugga hemma. Det är ok att ta mikropauser hela tiden, för glöm inte att det är resultatet som räknas. Inte hur duktiga ni har varit att sitta stilla som ljus.

* Det går aldrig att hitta optimal studiemiljö
Också ett misstag många gör och det är tråkigt att individer som gör detta inte förstår hur mycket de skadar sig själva. Ni kommer inte hitta en knäpptyst plats att plugga på som automatiskt kommer göra er till jättemotiverade. Även om ni hittar dessa platser ibland så måste ni lära er (eller det finns inga måsten, men ni måste åtminstone försöka lära er) att kunna jobba under mindre perfekta förhållanden. För det är totalt osannolikt att man sitter i ett rum där inte ens andningen från andra människor hörs.

Anledningen till att man inte klarar av detta, är för att personen fått för sig att det inte går att plugga om man hör ett ljud. Då blir det en ond cirkel.

Jag kan säga det, jag är ljudkänslig som tusan. Jag kan bli jättearg inombords av somliga ljud, det liksom skär in till själen på mig. Så det har inte att göra med att jag råkar vara en av de människorna som kan hantera ljud bra. Saken är dock att jag numera har accepterat och insett att man inte kommer ifrån sånt. Ni vet, försök inte simma motström, var vattnet istället och bara flyt med. Klyschigt fast bra metafor för detta.

Med det sagt, försök hitta ergonomiska miljöer och sånt som funkar för er. Men att gå in med inställningen "Jag kan bara jobba om allt och alla är tysta omkring mig!". Då är det ju bara att lägga ner, för då har man fel inställning helt. För det går inte att styra folk eller sin omgivning.

bwyra skrev:Tack för övrigt för att du tar upp det här ämnet, det är skönt att höra om andra i liknande situation. När jag pluggade hade jag inte fått mina diagnoser än (adhd/asperger). De har hjälpt mig att förklara varför det tog så abrupt stopp vid c-uppsatsen. Den var bara helt omöjlig för mig. För stort och oöverblickbart projekt som vi tvingades göra ensamma vilket var synd tycker jag.

Min bror läste kemi och han upplevde att laborationerna var väldigt jobbiga. Finns det någon möjlighet att få göra dem själv så man slipper störas av alla intryck?

Kan man inte få någon slags extra hjälp med just uppsatser?

Hur skulle i så fall den typen av hjälp gå till?

Jag funderade på en annan tråd här på forumet där någon beskrev att det fungerat att skriva en Roman men att det sedan blivit svårt att bearbeta och redigera det första utkastet. Jag vet inte om Man har extra svårt för sådant när man har Asperger, vare sig det gäller högskoleuppsatser eller romaner.

KrigarSjäl skrev:Tycker det är bra beskrivet.

Allt som händer under loppet av en dag, alla delmoment.
Ofta är det just den sammanlagda summan av alla småsaker som tröttar ut.
Intryck och ljud, det slipper man ju inte ifrån.

Det här med för mycket intryck är ett stort problem för mig.

Liljan skrev:Jag kommer förhoppningsvis börja plugga snart också, om jag har förstått saken rätt kan man plugga 75% men få 100% studiemedel. Är det något som du har testat?

Men då måste man ta mera lån, som man sedan ska betala tillbaka? Jag vet inte hur ofta man kan plugga på 75 % ?? Men bra iofs men möjligheten även om det förstås är jobbigt Sedan med mera lån att betala tillbaka.

Tuppes skrev:Mycket är individuellt i såna här fall. Fast jag är ganska självsäker kring att säga att jag den hårda vägen har listat ut många framgångsfaktorer till lyckade studier trots diagnoser som ADHD och Asperger. Dvs diagnoser som annars brukar vara motivationsdödare och göra det svårt (alternativt hopplöst) att studera.

Jag själv har hela mitt liv haft svåra koncentrationssvårigheter, jag klarar inte av att läsa skönlitteratur ens (vilket alla andra verkar kunna göra) för att jag tappar fokus direkt. Jag har alltid haft motivationen men har bara inte kunnat hitta handlingsförmågan eller kunnat fokusera. Klarar en person som jag av saker, så lär de flesta kunna göra det. Så jag hjälper gärna till.

Notera att mina tips gäller främst tekniska och naturvetenskapliga program, jag kan inte tala för alla högskolestudier generellt, utan det är förhållningssätt och studieteknik för att klara av tekniska program. Sedan är mina formuleringar nu snabbgjorda, fast försöker vara så tydlig som möjligt ändå.

Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta, fast kan komma med punkter som jag kommer på rakt på handen:

* De flesta har problem
Det är normalt att ha problem med högskolestudier, så man tjänar inte på att tänka på det som ett problem. Det är alltid något som krånglar, vare sig lärare som är svåra att få tag på eller om det är instruktioner till uppgifter som är närmare omöjliga att förstå. Dessa faktorer gör det extra svårt och jobbigt att hantera om man inte känner folk i samma klass som man kan fråga eller har en diagnos som ADHD eller Asperger.

Mitt tips här, ge inte upp förrän klarhet har uppnåtts. Jag vet hur lätt det är att ge upp så fort man inte får tag i läraren eller inte förstår. Det blir en frustration. Jag har fått läsa laborationsinstruktioner ibland ungefär 70-100 gånger innan jag börjat få ett hum om vad som efterfrågas. Envetenhet tills uppgiften är klar är bra. Men då syftar jag inte på samma envetenhet som behövs för att läsa långa böcker, utan bara ständiga smärre försök till att lösa ett problem.

* Kurslitteratur är värdelöst för att förstå grundtanken
Skippa fokus på kurslitteratur. Jag skulle nästan föreslå att ni helt och hållet skiter i att köpa kurslitteraturen. Varför då undrar ni? Jo för att kurslitteratur ofta är väldigt överkomplicerad och elitistiska beskrivningar på något som egentligen är ganska lätt att förstå. Skulle ni lära er att baka muffins i en högskolelitteratur skulle det vara 50 sidor med text där 3 sidor skulle ta er 30 minuter att förstå. Muffins som ni egentligen kan lära er att baka på 1-2 sidor.

Då menar jag inte att kurslitteratur suger, utan att på grundnivå och för vanliga dödliga och personer som försöker lära sig för första gången så är det en bra idé att få en tanke över hur sakerna fungerar först. Kurslitteratur är mer för de som vill fördjupa sig. Se det som en bonus också, ni sparar pengar!

* Strunta i att tänka på hur ofta och hur länge ni pluggar
Släpp tanken att ni ska plugga X antal timmar varje dag. Det är ett mindset som fokuserar på disciplinärt jobb före resultat. För det första så finns det ingen fördel med att tvinga sig att plugga en utsatt tid, särskilt inte för oss med motivationssvårigheter. För fokusen tenderar att hamna på tiden och inte att lära sig, vilket gör att man bokstavligen slösar tid helt i onödan och tvingar sig.

Jag föreslår istället att ni pluggar när ni känner för det, med ett mål i syfte. Till exempel "Nu ska jag komma närmare en färdig inlämningsuppgift, så jag gör några stycken".

* Plugga så länge ni känner för det
Relaterat till punkten ovan, men plugga inte för länge. Det finns inget effektivt i det överhuvudtaget. Det är allmänt etablerat att plugga ofta fast korta stunder ger mer. Gör plugget till något roligt, inte något ni jämt måste göra. Annars blir det en konstant negativ association.

Sedan förstås är det hopplöst att alltid ha roligt med plugget, men åtminstone försöka. Man får helt enkelt acceptera att somliga uppgifter suger och få dem ur världen.

* Plugga för att förstå, inte för att plugga
Också relaterat till punkten ovanför. Plugga inte med inställningen att ni ska plugga. Plugga med inställningen att ni ska förstå saken ni läser. Problemet väldigt många gör, är att de får för sig att de ska plugga för att det "är nyttigt" och de behöver plugga för att göra tentan. I slutändan sitter de flera veckor och gör detta, de läser boken kapitel för kapitel dussintals timmar. Sedan är de inte klokare ändå, möjligen lite.

Hade de istället lagt 1/5 av tiden och istället för att plugga bara för att plugga, istället gått in för att förstå koncepten de pluggar och fråga sig själv "varför varför varför" så lovar jag er att personen hade lärt sig mycket mer på kortare tid.

* Läsningsanvisningar är BS

Ni har säkert gjort inlämningsuppgifter och laborationer och dylikt där det stått något i följande stil: "Read chapters 3.5, 3.6, 3.7, 5, 6-7 and these scientific articles before doing this task"... Vad har detta för effekt på en student som vill "göra rätt"? Studenten kommer ta uppgiften och lägga den underst i sin TODO-list för att aldrig mer ens få motivation att titta på uppgiften mer.

Saken med dessa "krav" man ska göra innan uppgiften, är att de är helt orimliga. Man ska ofta läsa flera kapitel i en kursbok, men tittar man i kursboken och försöker läsa dessa kapitel hinner man inte ens läsa 10% av första kapitlet innan man vill ta närmaste hängsnara och hänga sig själv. Ni kan säkert förstå vad jag syftar på. Det är inte ni som är konstiga. Bara 1-5 sidor i litteratur av detta slag är mycket ansträngande att ta sig igenom om man faktiskt läser det (och inte bara låtsasläser, för låtsasläser man kan man lika gärna skippa det). Tänk då att läsa 100 sidor av denna tungrodda litteratur? Det säger sig självt, det händer inte.

Således föreslår jag, strunta i läsanväsningar generellt i kurserna. Hoppa på uppgifterna direkt och ge ert allt i att försöka lösa uppgifterna. Ni kommer garanterat lära er saker medan ni sitter och läser om uppgiftsbeskrivningen flera gånger och googlar efter svar om och om igen. Ni hittar flera olika källor som beskriver koncepten och ni kommer att fastna ofta, fast till slut så kommer ni förstå efter att ni försöker lösa uppgiften.

Så istället för att tappa motivationen innan uppgiften ens börjats på, börja på den direkt och lär er medan ni gör.

* Videos är good stuff

Dra nytta av Youtube och andra källor som har utbildningsklipp. Det är en enorm förmån. Då menar jag inte ställen som MIT OpenCourseWare osv även om det är underbara källor. Utan leta upp vanliga personer som lagt upp kortare klipp. För let's face it, vem orkar sitta och lyssna i över 60 minuter på en inspelad föreläsning?

Det jag skrev om kurslitteratur tidigare gäller nämligen även föreläsningar på skolan. En majoritet av föreläsningar på skolan är jag beredd att säga är en slöseri med tid och får en bara att somna för att de är så långa.

Ni har säkert gått in på Youtube på en video som förklarar något som är 5-10 minuter lång. Sedan kommenterar flera personer som skriver i stil med "Oh I wish my professor explained it like this from the beginning. Even after many 2 hour lectures I still didn't get it". Ser ni problemet? Människor går på föreläsningar som är 2 timmar långa och förstår ändå inte konceptets grunder. Sedan tittar de på ett 5-10 minuter långt klipp som en amatör har lagt upp och förstår det direkt. Det är nästan helt sjukt. Således, dra nytta av denna underbara möjlighet.

Att något är lätt att lära sig skapar motivation som tusan. Jag kan säga att jag tyckte sorteringsalgoritmer var sjukt tråkiga att lära sig från nätet. Litteraturen var det helt hopplöst att lära sig från. Men när jag kollade på ett Youtubeklipp på några minuter som visade, så fattade jag direkt.

Saken är då, när man väl har lärt sig grunderna från en källa som förklarar enkelt, är det lättare att förstå exemplen från föreläsningsslides, kurslitteratur och nätet sedan om man vill förstå det djupare.

* Föreläsningar är inte ett måste
Föreläsningar passar helt enkelt inte alla. En person som jag skulle vara lite dryg och slänga ur mig att föreläsningar inte passar någon. Fast för att kompromissa, säger vi att det inte passar alla.

Det säger sig självt anser jag. Har ni någon diagnos som ADHD kan ni nog inte sitta still i 5-10 minuter utan att känna er rastlösa. Har ni Asperger så kanske ni tycker det är jobbigt att sitta trångt intill andra studenter vilket gör er ofokuserade. Jag kan åtminstone intyga bådadera. Jag har svårt att sitta och lyssna på sådant, samtidigt som fokusen ligger på att trängas med benen med andra studenter.

Inte för att nämna att en föreläsning är över 1 timma lång med information som är överflödig. Det mesta läraren tar upp är fluff som inte ens ger en något. Det finns undantag förstås och dessa föreläsningar är mycket lärorika.

Min poäng iallafall är, få inte dåligt samvete över att skita i föreläsningar. De är ofta både onödiga, ha lite faktisk kunskap och ofta är de inte ens bra heller. Föreläsningar innebär ofta att man måste tvinga sig upp, ta sig till skolan när man annars kanske haft andra rutiner där man föredrar att plugga på förmiddagen. Fast bara för att ni gick på föreläsningen har ni ingen ork längre för att ni redan tagit ut er både socialt och mentalt. Ni hajar vad jag menar.

* Jobba borta är inte per automatik bättre
Ni har säkert hört av folk ofta säga "Jobba på biblioteket/skolan är 100000^99 gånger bättre än att jobba hemma, för sitter jag hemma sätter jag mig bara vid datorn!". Visst, det kanske stämmer att de gärna dras mot roligare saker när de är hemma. Fast i mitt tycke gör inte det något. Det är bara baserat på en trasig modell över att man disciplinärt måste sitta 2-4h sträck och plugga som dessa damer och herrar tror att man måste vara från hemmet för att plugga.

Jag trodde också på detta förut och satte mig ofta på skolan, i labbsalar, på biblioteket. Jag trodde länge att det var någon ultimat lösning på att få motivation att sitta med böckerna. Men nej, det kanske fungerar för de utan problem att plugga, men inte för oss med svårigheter.

Här är några saker jag märkt av att plugga borta:
1. Blir socialt utmattad.

2. Känner inte att jag kan vara mig själv, dvs så som man är när man är hemma. Har folk omkring sig så man kan inte springa runt och röra på sig konstant, prata med sig själv, göra konstiga ljud, slösurfa annat mellan gångerna då man inte vill göra det offentligt, osv. Massor av saker här som gör en begränsad.

3. Svårare att koncentrera sig faktiskt

4. Ingen tillgång till mat. Det kanske låter trivialt, fast har man läst på ett ställe där det är låg tillgång till sådant så vet man hur handikappande det kan vara.

5. Osv...

Så fastna inte för illusionen att det inte går att plugga hemma. Det är ok att ta mikropauser hela tiden, för glöm inte att det är resultatet som räknas. Inte hur duktiga ni har varit att sitta stilla som ljus.

* Det går aldrig att hitta optimal studiemiljö
Också ett misstag många gör och det är tråkigt att individer som gör detta inte förstår hur mycket de skadar sig själva. Ni kommer inte hitta en knäpptyst plats att plugga på som automatiskt kommer göra er till jättemotiverade. Även om ni hittar dessa platser ibland så måste ni lära er (eller det finns inga måsten, men ni måste åtminstone försöka lära er) att kunna jobba under mindre perfekta förhållanden. För det är totalt osannolikt att man sitter i ett rum där inte ens andningen från andra människor hörs.

Anledningen till att man inte klarar av detta, är för att personen fått för sig att det inte går att plugga om man hör ett ljud. Då blir det en ond cirkel.

Jag kan säga det, jag är ljudkänslig som tusan. Jag kan bli jättearg inombords av somliga ljud, det liksom skär in till själen på mig. Så det har inte att göra med att jag råkar vara en av de människorna som kan hantera ljud bra. Saken är dock att jag numera har accepterat och insett att man inte kommer ifrån sånt. Ni vet, försök inte simma motström, var vattnet istället och bara flyt med. Klyschigt fast bra metafor för detta.

Med det sagt, försök hitta ergonomiska miljöer och sånt som funkar för er. Men att gå in med inställningen "Jag kan bara jobba om allt och alla är tysta omkring mig!". Då är det ju bara att lägga ner, för då har man fel inställning helt. För det går inte att styra folk eller sin omgivning.

Har du testat att läsa skönlitteratur via att lyssna på böckerna istället? Kan det funka?

Hoppas någon har nytta av tipsen.

Fleure123 skrev:Har du testat att läsa skönlitteratur via att lyssna på böckerna istället? Kan det funka?

Nu kan det vara så att jag bara inte finner ett nöje i litteratur generellt också. Jag tror inte jag har tålamodet till det på samma sätt som andra verkar ha. Fast det var mest en sidonotering som jag nämnde för att påvisa att jag har onormala problem att sitta still och fokusera på text, även av det underhållande slaget. Detta för att visa att mina tips var designade runt en individ med brett spektrum av svårigheter i skolan.

Går man kurser i studieteknik, så baseras det mesta man lär sig utifrån folk som redan klarar av att studera utan större svårigheter, fast bara gör det på "fel" sätt. Det funkar oftast inte så bra för folk med genuin ADHD eller kanske Asperger och andra diagnoser då deras problem med studierna sitter djupare än så. Jag har gått några studieteknikskurser själv genom åren och dessa är bildande förstås och är ju något de flesta åtminstone borde prova. Fast kan tyvärr inte ge några större förhoppningar kring dem, då ingen av dem har gett så mycket i sig. Att lägga på ytterligare regler och måsten fungerar helt enkelt inte, utan stjälper bara.

Tuppes skrev:Hoppas någon har nytta av tipsen.

Fleure123 skrev:Har du testat att läsa skönlitteratur via att lyssna på böckerna istället? Kan det funka?

Nu kan det vara så att jag bara inte finner ett nöje i litteratur generellt också. Jag tror inte jag har tålamodet till det på samma sätt som andra verkar ha. Fast det var mest en sidonotering som jag nämnde för att påvisa att jag har onormala problem att sitta still och fokusera på text, även av det underhållande slaget. Detta för att visa att mina tips var designade runt en individ med brett spektrum av svårigheter i skolan.

Går man kurser i studieteknik, så baseras det mesta man lär sig utifrån folk som redan klarar av att studera utan större svårigheter, fast bara gör det på "fel" sätt. Det funkar oftast inte så bra för folk med genuin ADHD eller kanske Asperger och andra diagnoser då deras problem med studierna sitter djupare än så. Jag har gått några studieteknikskurser själv genom åren och dessa är bildande förstås och är ju något de flesta åtminstone borde prova. Fast kan tyvärr inte ge några större förhoppningar kring dem, då ingen av dem har gett så mycket i sig. Att lägga på ytterligare regler och måsten fungerar helt enkelt inte, utan stjälper bara.

Jo, jag vet att det "bara" var en sidnotering jag frågade särskilt om här, men jag blev nyfiken bara på det också.

Tycker att du skrivit helt lysande tips om att plugga när man har adhd/asperger.

Jag tänker testa att tillämpa några av tipsen till ett annat område, nämligen (novell)skrivande - såsom jag skrivit redan i tråden "Att skriva" i mappen "Intressanta Intressen" nedan. Jag har läst så ofta om att man ska vara så disciplinerad och att man måste tvinga sig att sitta ner och skriva osv. Men jag har mest gått i baklås när jag försökt följa det där. Dina råd var mycket bättre!

Fleure123 skrev:Jag tänker testa att tillämpa några av tipsen till ett annat område, nämligen (novell)skrivande - såsom jag skrivit redan i tråden "Att skriva" i mappen "Intressanta Intressen" nedan. Jag har läst så ofta om att man ska vara så disciplinerad och att man måste tvinga sig att sitta ner och skriva osv. Men jag har mest gått i baklås när jag försökt följa det där. Dina råd var mycket bättre!

Tack för den positiva feedbacken.

Jag hoppas novellskrivandet går bra för dig och hoppas framförallt att det går att applicera studietekniken till det. Precis, novellskrivande är ju kreativ process som musik och dylikt, så att disciplinera sig och tvinga sig till sånt låter inte optimalt. Det ska komma från hjärtat antar jag

Tuppes skrev:-

Angående kurslitteratur så har man ju hört att man ska läsa för att känna igen, inte för att förstå. Man måste inte förstå och komma ihåg precis allting.
https://www.youtube.com/watch?v=YI_nun0 ... AD&index=9

Jag håller med om att jobba på biblioteket tröttar ut på grund av att man blir observerad jämt, men för mig så är det precis det som gör att jag skärper mig. Ett tveeggat svärd, men om risken är att jag inte jobbar alls när jag är hemma så tar jag utmattningen från biblioteket alla gånger.

Fleure123 skrev:Har du testat att läsa skönlitteratur via att lyssna på böckerna istället? Kan det funka?

Ljudböcker fungerar jättebra på populärlitteratur med enklare språk. Men det är helt omöjligt att lyssna på t.ex Virginia Woolf på grund av den komplicerade meningsstrukturen.

Tuppes skrev:* Kurslitteratur är värdelöst för att förstå grundtanken
Skippa fokus på kurslitteratur. Jag skulle nästan föreslå att ni helt och hållet skiter i att köpa kurslitteraturen. Varför då undrar ni? Jo för att kurslitteratur ofta är väldigt överkomplicerad och elitistiska beskrivningar på något som egentligen är ganska lätt att förstå. Skulle ni lära er att baka muffins i en högskolelitteratur skulle det vara 50 sidor med text där 3 sidor skulle ta er 30 minuter att förstå. Muffins som ni egentligen kan lära er att baka på 1-2 sidor.

Då menar jag inte att kurslitteratur suger, utan att på grundnivå och för vanliga dödliga och personer som försöker lära sig för första gången så är det en bra idé att få en tanke över hur sakerna fungerar först. Kurslitteratur är mer för de som vill fördjupa sig. Se det som en bonus också, ni sparar pengar!

Håller med till 100% här. Mitt tips är att välja andra böcker på samma tema. Välj svensk litteratur istället för engelsk, välj böcker som riktar sig till en målgrupp på en lägre nivå för att förstå grunderna, t ex böcker som riktar sig till gymnasieskolan eller mindre delkurser på andra program (det är liksom skillnad på cellbiologiboken som vänder sig till sjuksköterskeprogrammet och cellbiologiboken som vänder sig till läkarprogrammet), hör efter med kursare om det finns kompendier skrivna av äldrekursare. Oftast räcker sånt för att klara tentor, sen kan man välja att fördjupa sig i de ämnen som man verkligen tycker är intressanta. Går man sen ett yrkesprogram är det ofta att samma saker kommer igen och för varje gång bygger man på sin kunskap. Jag lärde mig tänka "good enough" och då klarade jag min examen.

Jag vill egentligen bara förklara att jag läst tråden och säga att jag uppskattar feedbacken vilken varit hjälpsam. Det är trevligt att se att det blev lite diskussion också.

Vid ett senare tillfälle kommer jag nog läsa igen tråden igen. För stunden har jag svårt att formulera en koherent respons.

Jag pluggade på Universitetet i 4½ år. Jag fixade det bra. Mitt problem var inte att studera eftersom jag valde de ämnen jag älskade. Mitt problem var att jag efter studierna inte orkade med ett arbete. Idag jobbar jag inte ens med det jag utbildade mig till just för att arbeten ställer mer krav på en än vad studierna gjorde.