kiddie skrev:Det vi som aspergare nu måste träna på, att göra sociala fel på RÄTT SÄTT.

Tuppes skrev:

sussi83 skrev:Jag gör ett försök i all min välmening då att besvara din fråga, hoppas du tycker svaret är ok.
Enligt min fundering då (inget nytänk direkt) så innehåller socialt samspel många aspekter som inte bara visar sig i handling och ord utan också har en psykologisk innebörd om ömsesidighet. Saker är inte så tydliga och konkreta alla gånger, även personer med den renaste moralen är en del av en helhet oavsett vad man själv tänker kring det. "Stereotypen" kan nog uppfattas som förvillande då den enligt vad jag läst och hört förenklar (utan att förringa människors svårigheter). Väldigt mycket av vad As handlar om och innebär för den enskilda individen, erfarenheter kan säkert spela med på ett hörn också.
Om diagnosen skulle kännas fel finns möjligheten att få en second opinion av en annan psykolog som kanske förstår bättre.

Fast samtidigt är det lite märkligt anser jag. Vi leker med tanken att man råkar ge några otydliga intryck i form av icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk. Om man nu som person i övrigt skulle vara intresserad av andra, glad och artig och trevlig fast ändå inte på något sätt konstgjord och är en allmänt social individ. Varför övertar den lilla detaljen att vissa faktorer av ens kommunikation inte är perfekt då?

Varför är just social kommunikation något som har en sådan hög börda på individer, medan exempelvis annat i livet är något folk har stort överseende med.

Tuppes skrev:Vi leker med tanken att man råkar ge några otydliga intryck i form av icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk. Om man nu som person i övrigt skulle vara intresserad av andra, glad och artig och trevlig fast ändå inte på något sätt konstgjord och är en allmänt social individ. Varför övertar den lilla detaljen att vissa faktorer av ens kommunikation inte är perfekt då?

Varför är just social kommunikation något som har en sådan hög börda på individer, medan exempelvis annat i livet är något folk har stort överseende med.

kiddie skrev:Jag tror definitivt att aspergers finns, men att man har satt gränsen så vitt och brett tycker jag mera definierar samhället. De vill ha en enda personlighetstyp. Är man dålig i skolan men social duger man inte, är man bra i skolan men inte social duger man inte heller. Man ska vara social samt duktig. Som när jag pluggade på universitetet. De som stod högst upp på stegen socialt var de som söp sig dretfulla varje onsdag och fredag men ändå skrev VG på alla tentor. Pressa in jättemycket socialt med jättemycket jobb.

Jag har svårt för den där elitmänniskan som ska finnas, och stöttas, gullas med, kallas normal, itutas god självbild osv. Det känns lite småfascistiskt.

I mitt idealsamhälle försöker inte alla passa in i en jättesmal fålla utan alla gör det som de är bra på. Men sådana visioner är förbjudna verkar det som.

Jag tycker inte att aspergers ska tas bort som diagnos eller göras så snäv som den var från början. Tror inte det skulle funka heller. Men jag tycker det är synnerligen obehagligt att om man funkar annorlunda så förutsätts det att man inte kan något, att man inte kan resonera, att man inte har nåt att komma med. Man kanske FÅR ha boendestöd för att man suger på att "bo", man kanske FÅR ha kontaktperson för att man har svårt att initiera socialiserande. Men man kanske ÄNDÅ kan vissa saker, man kanske får ha rätt där. Kanske t o m i vissa fall inom det sociala området?

Jag får väldigt dubbla budskap om min aspergers. De som ska hjälpa mig förutsätter att jag är lika dålig på alla plan. Det känns lite deppigt. Mina kompisar å andra sidan verkar uppskatta mig just för att jag är aspergare. De tycker det är skittrist att jag inte vill umgås MER, det är vad de klagar på. Men när vi umgås så tycker de bra om mig. De tycker att jag är en trygg och stark människa. En sådan som skulle försvara dem om det behövdes. Som hjälper om jag kan. En sån som "kan saker". Som "vet saker". En sådan som har humor och kan muntra upp. Det är skitmysko. Alltså, vissa anser att jag inte vet och kan, och vissa anser att jag vet och kan massor! Samtidigt kan även de säga "sårande" saker, som "Har du verkligen aspergers? Du är ju trevlig."

Jag tror att NT-gänget skulle tjäna på att försöka förstå olika personlighetstyper. Att inte bara uppfostras till att de är bäst. Jag tror nämligen som man inte får tro idag, att alla faktiskt ÄR en special snowflake. Jag tror att ÄVEN NT:s vill utveckla sin personlighet. Jag tror inte att någon tjänar på idén att vi är olika arter och att vi i bästa fall kan existera sida vid sida.

Jag tror att aspergare precis som idag måste lära sig förstå andra. Men att NT måste inse att de inte alltid MÅSTE följa de djuriska lagarna, att vi inte alltid MÅSTE ha en social pyramid, att vi är tänkade varelser med. Att vi inte måste acceptera den sociala pyramidens effekter, t ex mobbning.

RapeRegs skrev:

Tuppes skrev:Vi leker med tanken att man råkar ge några otydliga intryck i form av icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk. Om man nu som person i övrigt skulle vara intresserad av andra, glad och artig och trevlig fast ändå inte på något sätt konstgjord och är en allmänt social individ. Varför övertar den lilla detaljen att vissa faktorer av ens kommunikation inte är perfekt då?

Varför är just social kommunikation något som har en sådan hög börda på individer, medan exempelvis annat i livet är något folk har stort överseende med.

Kanske för att vi ur ett socialpsykologiskt perspektiv bara hanterar ett av tre områden, det individuella. Det innebär att vi missar det interpersonella och det kollektiva.

Kommunikation, såväl muntligt språk som kroppsspråk, bär de normer, attityder och den grad av social aggression vi ger sken av att vilja representera.

Dessutom är våra attityder, känslor, inre drivkrafter direkt avgörande för hur vi agerar i vår egen grupp. Våra kollektiva strävan bestämmer slutligen hur vår grupp ska förhålla sig till andra grupper.

Naturligtvis måste normbrytande, avvikande eller otydliga signaler mötas med misstänksamhet och uteslutning. När vi som individer misstolkar vår omgivning ska flocken utesluta oss. Det ingår i att vara ett flockdjur.

Genom kraftfull social repression inordnas individen gruppens övergripande riktning. Aspisar som plötsligt börjar lyssna till sin egen inre övertygelse måste bestraffas och stötas ut. Eller bli ledare i en ny gruppdynamik efter våldsam maktkamp.

sussi83 skrev:

kiddie skrev:Jag tror definitivt att aspergers finns, men att man har satt gränsen så vitt och brett tycker jag mera definierar samhället. De vill ha en enda personlighetstyp. Är man dålig i skolan men social duger man inte, är man bra i skolan men inte social duger man inte heller. Man ska vara social samt duktig. Som när jag pluggade på universitetet. De som stod högst upp på stegen socialt var de som söp sig dretfulla varje onsdag och fredag men ändå skrev VG på alla tentor. Pressa in jättemycket socialt med jättemycket jobb.

Jag har svårt för den där elitmänniskan som ska finnas, och stöttas, gullas med, kallas normal, itutas god självbild osv. Det känns lite småfascistiskt.

I mitt idealsamhälle försöker inte alla passa in i en jättesmal fålla utan alla gör det som de är bra på. Men sådana visioner är förbjudna verkar det som.

Jag tycker inte att aspergers ska tas bort som diagnos eller göras så snäv som den var från början. Tror inte det skulle funka heller. Men jag tycker det är synnerligen obehagligt att om man funkar annorlunda så förutsätts det att man inte kan något, att man inte kan resonera, att man inte har nåt att komma med. Man kanske FÅR ha boendestöd för att man suger på att "bo", man kanske FÅR ha kontaktperson för att man har svårt att initiera socialiserande. Men man kanske ÄNDÅ kan vissa saker, man kanske får ha rätt där. Kanske t o m i vissa fall inom det sociala området?

Jag får väldigt dubbla budskap om min aspergers. De som ska hjälpa mig förutsätter att jag är lika dålig på alla plan. Det känns lite deppigt. Mina kompisar å andra sidan verkar uppskatta mig just för att jag är aspergare. De tycker det är skittrist att jag inte vill umgås MER, det är vad de klagar på. Men när vi umgås så tycker de bra om mig. De tycker att jag är en trygg och stark människa. En sådan som skulle försvara dem om det behövdes. Som hjälper om jag kan. En sån som "kan saker". Som "vet saker". En sådan som har humor och kan muntra upp. Det är skitmysko. Alltså, vissa anser att jag inte vet och kan, och vissa anser att jag vet och kan massor! Samtidigt kan även de säga "sårande" saker, som "Har du verkligen aspergers? Du är ju trevlig."

Jag tror att NT-gänget skulle tjäna på att försöka förstå olika personlighetstyper. Att inte bara uppfostras till att de är bäst. Jag tror nämligen som man inte får tro idag, att alla faktiskt ÄR en special snowflake. Jag tror att ÄVEN NT:s vill utveckla sin personlighet. Jag tror inte att någon tjänar på idén att vi är olika arter och att vi i bästa fall kan existera sida vid sida.

Jag tror att aspergare precis som idag måste lära sig förstå andra. Men att NT måste inse att de inte alltid MÅSTE följa de djuriska lagarna, att vi inte alltid MÅSTE ha en social pyramid, att vi är tänkade varelser med. Att vi inte måste acceptera den sociala pyramidens effekter, t ex mobbning.

Men precis som med allt annat så måste man ju dra en gräns för när något övergår i något annat, det är ju så systemet är uppbyggd för att kunna hjälpa personer att få rätt hjälp. Man kan tycka att detta enbart skulle gå på behov och inte diagnos men i praktiken kanske det nog bli svårt.
Folk är väl generaliserande varelser utan att egentligen alltid vara medvetna om det, skulle människor sluta generalisera så skulle de behöva ta ställning till varje pryl de ser och det skulle ju bli väldigt ineffektiv. Behöva avgöra om någon är verkligen är en gaffel fast de kan se olika ut. Tyvärr spiller väl detta över på hur folk, med eller utan As, ser på andra människor. Det man som person isf kan göra är att ge andra människor anledning till att fylla ut och nyansera sin snäva bild. Det är väl det som man bla lyckats med när man fått en bra vän tex, att de har accepterat de olika sidorna man har även om alla inte passar normalitetsnormen. Detta är något icke-vännerna inte har kommit fram till än. Om vi återgår till exemplet om gaffeln så behöver folk förstå att även en sked går lika bra ibland, men då måste man vara tillräckligt övertygande. Menar inte att man ska göra sig till eller vara någon man inte är, men kanske att utmana andra personers föreställningar utan att gå i försvar. Sen tycker väl inte jag att försvaret att "blåsa ut andras ljus för att det egna ska lysa klarare", det signalerar snarare en osäkerhet och att man bär på en rädsla av att "bli avslöjad som en sämre person", lite mellanstadiementalitet. Detta gäller inte bara NT utan även personer med AS, i vissa sammanhang är väl de mest generaliserande i sitt sökande efter sin plats i samhället. Blir man trygg och säker kommer man att bli omtyckt. Punkt.

kiddie skrev:För att återknyta till TS, oberoende av hjälpbehov tror jag att aspergare har något att tillföra precis som andra har det. Tror inte vi får ett bra samhälle innan vi erkänner allas kvaliteter.

Ibland kan man som aspergare se ut som ett levande frågetecken i en social situation, i en annan situation kan man vara den som löser ett problem.

sussi83 skrev:Blir man trygg och säker kommer man att bli omtyckt. Punkt.

rdos skrev:

sussi83 skrev:Blir man trygg och säker kommer man att bli omtyckt. Punkt.

Precis. Oavsett om man är superkonstig eller helt normal. Det är snarare just att bli säker som är problemet för många aspies. Utstrålar man självsäkerhet blir man inte ifrågasatt, även om man uppför sig konstigt. När en aspie kapitulerar och försöker bli NT så är h*n för evigt dömd att utstråla osäkerhet.

kiddie skrev:En sak som jag har märkt aspisar emellan är att de ofta funkar tillsammans. Precis som NT funkar tillsammans. Om en NT är för långt från ens egen föreställningsvärld så kanske man puttar den personen ifrån sig. Jag ska erkänna att jag inte har många NT-vänner. Är väl samma från NT:s sida, de förstår inte oss heller och då dömer de.

Vårt dömande av dem är ogiltigt eftersom vi är "sjuka". Deras dömande av oss är giltigt för att de är "friska". Tror helt enkelt att när de inte förstår oss, tror de att vi har fel i det mesta och i förlängningen att vi inte förtjänar att spendera medkänsla med.

Pinghis Khan skrev:
Njaee...jag håller nog inte med om att aspisar ofta funkar tillsammans.

tahlia skrev:

Pinghis Khan skrev:
Njaee...jag håller nog inte med om att aspisar ofta funkar tillsammans.

Vissa av oss funkar naturligtvis uselt tillsammans medan andra funkar bra - vi är ju trots allt individer.

tahlia skrev:

Pinghis Khan skrev:
Njaee...jag håller nog inte med om att aspisar ofta funkar tillsammans.

Vissa av oss funkar naturligtvis uselt tillsammans medan andra funkar bra - vi är ju trots allt individer.

Om jag tittar på en nära släkting som diagnostiserades med ADD och AS i 25-års åldern så kan man konstatera att Npf:are dras till varandra. Vederbörande har alltid haft en grupp vänner runt sig,flera av dem sedan skolstarten, och en efter en har de utretts och diagnostiserats under åren. Det visade sig att ingen av dem är "normal".

Pinghis Khan skrev:Tycker inte att NT funkar tillsammans heller.
Generellt funkar inte mänskligheten på något plan i någon som helst konstellation.