När jag arbetade heltid hade jag 23000 före skatt, och ca 17000 efter. Nu har jag haft 11300 eller 10935 (skatten är dragen) beroende på hur många dagar det är i månaden. Har varit sjukskriven i ca 1,5 år. Är sjukskriven till och med på söndag. När alla räkningar är betalda har jag kvar ca 1000 kvar och det räcker att överleva på.
Nu skall jag till läkaren och berätta att jag fortfarande Asperger och att jag faktiskt mår bra av att inte vara i stress hela dagarna. Om det är så att vissa människor tror att det är av lathet, tex min bror och i början även min mor, det bara är som det är. Det var hon som födde mig!

Hade just tänkt ställa en liknande fråga. Lustigt sammanträffande.

Jag har jobbat men inte nu.

Jag har heltids förtidspension (det heter visst något annat nuförtiden, men jag lär mig det aldrig...) och jobbar ideellt i en secondhandbutik ibland.

Lime skrev:Män som har väldigt låga inkomster är nästan alltid singlar, så är det inte alls för kvinnor.

Så är det. Att höra detta från en kvinna känns bra. Äntligen en ärlig och rak kommentar från en kvinna på det som tidigare varit uppenbart men alltid vägrats erkännas av kvinnor. Jag är låginkomsttagare och jag känner till detta. Pengar är något som kvinnor gillar. Snygga kvinnor blir ihop med rika och framgångs-rika män.

Jag har permanent sjukersättning vilket ger mig 6100;-/ månad. Efter hyra/el etc så beräknas en vuxen och två barn (Ett barn på deltid ett på heltid) klara sig på 5500/månad.
Gissa om jag skulle jubla över att dra in 15.000/månad!

KrigarSjäl skrev:Jag skulle känna mig rik om jag fick ut 14 eller 15 tusen i månaden. Vad klagar ni för, ni som drar in så pass?

Jag har inte klagat! Jag tycker att 15000 är mer än tillräckligt.
Mitt problem är bara att jag inte orkar jobba full tid vilket såklart innebär en mycket lägre lön.

Jag är faktiskt mycket tacksam över att ha ett deltidsarbete som jag trivs med, i en miljö som funkar för mig (en stillsamt och tyst kontorsplats.)

*Slår näven i bordet*











*Smider planer*

missbutterfly skrev:Jag har inte klagat! Jag tycker att 15000 är mer än tillräckligt.
Mitt problem är bara att jag inte orkar jobba full tid vilket såklart innebär en mycket lägre lön.

Jag är faktiskt mycket tacksam över att ha ett deltidsarbete som jag trivs med, i en miljö som funkar för mig (en stillsamt och tyst kontorsplats.)

missbutterfly skrev:Min kille är höginkomsttagare så han "försörjer" väl mig också, till viss del.
Eller "skämmer bort" kanske är ett bättre ord.
(Vilket ju givetvis jag skulle göra för honom, om rollerna vore omvända).

Precis, så här är det för många kvinnor, de har män som höjer deras standard, även om många har uselt betalda hel eller deltidsjobb så är det jättevanligt att många har relationer med välbeställda män och lever gott på en standard de aldrig skulle kunna uppnå av egen kraft, dessutom får man som kvinna sin mans sociala status på köpet, inte illa

Jag har det kämpigt som ensamstående mamma, men får en del hjälp av mina föräldrar som underlättar en del, men har iofs som alla andra kvinnor en hyfsad chans att göra "karriär" genom att kroka upp en kille som har ett schysst jobb och inkomst, den möjligheten har faktiskt INTE ni killar.(Tror det är väldigt få tjejer som är beredda i praktiken att försörja en man, utan har de bra jobb och inkomster höjer de kravribban ännu mer, skulle deras män bli arbetslösa då ser killarna till att skaffa sig ett jobb fort som attan annars slänger deras tjejer ut dem, hårda bandage, men så krasst är det)
MEN det är ett tveggat svärd, ponera att det blir skiljsmässor eller att männen avlider, då förlorar kvinnorna den ekonomiska standard och den sociala status de haft ioch med sin relationer med sina exmän.
Har sett många exempel på detta nämligen, att dala från läkarfru till ensamstående mor och enkel underbetald kontorist, kassörska på konsum eller nåt liknande det är inte roligt...
Förr i världen fanns det änkepensioner och underhåll, men detta är numera i princip borttaget då det anses förlegade rester från en svunnen tid.

Lime skrev:Jag har det kämpigt som ensamstående mamma, men får en del hjälp av mina föräldrar som underlättar en del, men har iofs som alla andra kvinnor en hyfsad chans att göra "karriär" genom att kroka upp en kille som har ett schysst jobb och inkomst, den möjligheten har faktiskt INTE ni killar.(Tror det är väldigt få tjejer som är beredda i praktiken att försörja en man, utan har de bra jobb och inkomster höjer de kravribban ännu mer, skulle deras män bli arbetslösa då ser killarna till att skaffa sig ett jobb fort som attan annars slänger deras tjejer ut dem, hårda bandage, men så krasst är det)

Av ren nyfikenhet, är det här bara en iakttagelse om hur kvinnor är generellt eller är det även din syn på det hela?

Lime; Hela ditt inlägg ovan stinker förolämpning även om du inte skriver någon förolämpning rätt ut. Var det meningen, eller missförstod jag?

Nilale skrev:Lime; Hela ditt inlägg ovan stinker förolämpning även om du inte skriver någon förolämpning rätt ut. Var det meningen, eller missförstod jag?

Tycker också det var ett nedlåtande och obehagligt inlägg, fullt av märkliga generaliseringar som iaf inte jag stämmer med. Så begriper man inte riktigt vem som ska få på nöten? Fruntimmer som låter sig försörjas, de som inte vill det, karlar som tjänar mer än kvinnor, alla människor... Kort sagt, vad var tanken bakom?

Jag har fast jobb inom IT och tjänar bra.

Kristofer skrev:Pengar är något som kvinnor gillar. Snygga kvinnor blir ihop med rika och framgångs-rika män.

Men var är alla dessa kvinnor som gillar pengar? Jag lyckas inte hitta dem och inte hittar de mig heller! Det är uppenbart att det inte räcker att ha pengar för att bli ihop en kvinna. Är man som Stig-Helmer är det kört i alla fall.

Mitt inlägg var inte alls meningen som nån förolämpning mot någon,eller att vara nedlåtande på något vis, förstår inte hur man kan åt sig av det jag skrev, men ber om ursäkt om nån mot förmodan känner sig trampad på tårna.
Är det inte så att väldigt många kvinnor är ihop med män som tjänar betydligt bättre än de själva, tvärtom är betydligt ovanligare och hur många kvinnor skulle ställa upp och försörja sina arbetslösa män under nån längre tid?? eller har jag missuppfattat det hela..?

Storskojaren skrev:Av ren nyfikenhet, är det här bara en iakttagelse om hur kvinnor är generellt eller är det även din syn på det hela?

Både och, det är väl inte så mycket att orda om egentligen.

Men detta är egentligen OT.

Det är verkligen tråkigt att se att många har så svårt att försörja sig och få vardagen att gå runt, har man AS är tillvaron tillräckligt jobbig ändå.

Jag skulle aldrig gifta mig för pengarnas skull! Fy vad äckligt! När jag var 20 år och bodde i England så umgicks jag med en 20-årig kille, son till en av Indiens rikaste familj som ägde Indiens mjölkindustri. När jag kom till Sverige så ringde han till min mamma och frågade om jag ville gifta mig med honom. Han var jättesnäll och fin men jag hakade upp mig på hans röst kom jag ihåg. Det blev ett nej!

Nej jag gillar utmaningar annars kvävs jag! Aldrig skulle jag kasta ut någon för att han blir arbetslös för då skulle han istället få jobba mer i hushållet och jag försöka komma på något hederligt att dra in pengar på. Det är när det är jobbigt som min kreativitet är som bäst! Hur är det för er?

Lime skrev:

missbutterfly skrev:Min kille är höginkomsttagare så han "försörjer" väl mig också, till viss del.
Eller "skämmer bort" kanske är ett bättre ord.
(Vilket ju givetvis jag skulle göra för honom, om rollerna vore omvända).

Precis, så här är det för många kvinnor, de har män som höjer deras standard, även om många har uselt betalda hel eller deltidsjobb så är det jättevanligt att många har relationer med välbeställda män och lever gott på en standard de aldrig skulle kunna uppnå av egen kraft, dessutom får man som kvinna sin mans sociala status på köpet, inte illa

Excuse me?
Jag har klarat mig bra (och utan att klaga) på egen hand innan, så jag räknar inte min kille som "en som kommer in i mitt liv och räddar mig"
Jag lider ingen som helst ekonomisk nöd.
(Kan inflika att det har hänt att jag haft extrajobb som jag tjänat 7000/vecka på, så jag har haft [och har] min ekonomi på det torra faktiskt..)

Min kille och jag är särbos så jag betalar hela min bostadskostnad och räkningar själv.
Men om han vill köpa en och annan present eller bjuda ut mig på middagar så ser jag inte för den sakens skull att jag "drar några medvetna fördelar av det".
Jag tycker helt enkelt att det lämpar sig att den parten som tjänar mer än den andra betalar mer.

(OCH, som sagt; jag hade gjort det för honom om det vore omvänd ekonomisk situation!)

Lime skrev:Jag har det kämpigt som ensamstående mamma, men får en del hjälp av mina föräldrar som underlättar en del

Hur kan du ha det kämpigt om du drar in en månadslön på 14000?
Ska dina föräldrar verkligen behöva "hjälpa till" då?

Lime skrev:..men har iofs som alla andra kvinnor en hyfsad chans att göra "karriär" genom att kroka upp en kille som har ett schysst jobb och inkomst, den möjligheten har faktiskt INTE ni killar.

Varför har inte killar den möjligheten?

Hur många barn har du förresten, Lime?

Lime skrev:eller har jag missuppfattat det hela..?

Det verkar så..(Jag tror nämligen att du talar för mest för dig själv.)

Får jag fråga dig; om du hade en bra inkomst (vi kan säga det dubbla mot vad du har idag) skulle du då alltså inte kunna tänka dig att dejta en kille som tjänade typ 10000/mån?
(Om nej, varför??)

"Social status", "Losers" och "Winners" kanhända är vedertagna begrepp bland karriärförblindade super-NT:s i Stockholms innerstad, men enligt mina observationer; inte bland AS-folk...

Tjänar ca 36.000 per månad och får ut ca 25.000. Dock så har frugan bara knappt 6.000 efter skatt, och är "förtidspensionerad".

Ja man behöver inte ha bra ställt för att man har gått om pengar. Inte är man lycklig för det. För tillfället är jag arbetslös men äger en hel gård som ingen kan ta ifrån mig. Jag har grönsaker och egen produktion av fjäderfän! Mitt motto är åter till naturen!

Sedan har jag bestämt mig för att skriva böcker när jag är klar med min 20 poängs uppsats (alldeles strax klar). Dessutom gillar jag hantverk! Jag kommer aldrig att hamna på bar backe!

Mats skrev:Jag har fast jobb inom IT och tjänar bra.

Kristofer skrev:Pengar är något som kvinnor gillar. Snygga kvinnor blir ihop med rika och framgångs-rika män.

Men var är alla dessa kvinnor som gillar pengar? Jag lyckas inte hitta dem och inte hittar de mig heller! Det är uppenbart att det inte räcker att ha pengar för att bli ihop en kvinna. Är man som Stig-Helmer är det kört i alla fall.

Nej jag tror inte det räcker med pengar, men det är nog ett plus i kanten iaf.

Pontus skrev:

Mats skrev:Jag har fast jobb inom IT och tjänar bra.

Kristofer skrev:Pengar är något som kvinnor gillar. Snygga kvinnor blir ihop med rika och framgångs-rika män.

Men var är alla dessa kvinnor som gillar pengar? Jag lyckas inte hitta dem och inte hittar de mig heller! Det är uppenbart att det inte räcker att ha pengar för att bli ihop en kvinna. Är man som Stig-Helmer är det kört i alla fall.

Nej jag tror inte det räcker med pengar, men det är nog ett plus i kanten iaf.

Om man inte är multimiljonär det vill säga. Då dras folk till en som myror till en sockerbit.

missbutterfly skrev:Excuse me?
Jag har klarat mig bra (och utan att klaga) på egen hand innan, så jag räknar inte min kille som "en som kommer in i mitt liv och räddar mig"
Jag lider ingen som helst ekonomisk nöd.
(Kan inflika att det har hänt att jag haft extrajobb som jag tjänat 7000/vecka på, så jag har haft [och har] min ekonomi på det torra faktiskt..)

Min kille och jag är särbos så jag betalar hela min bostadskostnad och räkningar själv.
Men om han vill köpa en och annan present eller bjuda ut mig på middagar så ser jag inte för den sakens skull att jag "drar några medvetna fördelar av det".
Jag tycker helt enkelt att det lämpar sig att den parten som tjänar mer än den andra betalar mer.

(OCH, som sagt; jag hade gjort det för honom om det vore omvänd ekonomisk situation!)

Menade inte dig som person, utan mer företeelsen som sådan att det är så otroligt vanligt att kvinnor är ihop med män som tjänar mycker mer än de själva och att de därigenom drar stor ekonomisk fördel av relationen ifråga.
Omvända situationen är lika ovanlig som ovanstående är vanlig, att män med väldigt låg inkomst blir ihop med välavlönade kvinnor och vinner ekonomiskt på det.
Det var ett neutralt konstaterande inte ett "angrepp", det är ju så det är.

Lime skrev:Jag har det kämpigt som ensamstående mamma, men får en del hjälp av mina föräldrar som underlättar en del

missbutterfly skrev:Hur kan du ha det kämpigt om du drar in en månadslön på 14000?
Ska dina föräldrar verkligen behöva "hjälpa till" då?

Har man en dyr hyra och en inkomst, så blir det inte så mycket över ändå, barn är dyra i drift. (har en dotter)

Lime skrev:..men har iofs som alla andra kvinnor en hyfsad chans att göra "karriär" genom att kroka upp en kille som har ett schysst jobb och inkomst, den möjligheten har faktiskt INTE ni killar.

missbutterfly skrev:Varför har inte killar den möjligheten?

Klart de har, men det är nog mycket svårare, men den frågan är väl bättre att killarna själva svarar på: Hörni grabbar, varför gör ni inte som många tjejer och och blir tillsammans med högavlönade partners och förbättrar er ekonomi på det viset? (Rätta mig gärna om ni anser att jag har fel i mina kommentarer om ämnet)

Lime skrev:Hörni grabbar, varför gör ni inte som många tjejer och och blir tillsammans med högavlönade partners och förbättrar er ekonomi på det viset?

Jag får väl upprepa då att om man, som jag, har en personlighet som Stig-Helmer så går det inte att bli tillsammans med NÅGON kvinna, vilket förstås även utesluter högavlönade partners.

Äh, var det inte du som varit gift i 14 år?