KrigarSjäl skrev:Det Milyc menade var att kontaktpersonen i sin roll ser ner på den han/hon jobbar med. Starka ord kanske, men det är ju så det är. Inte fan kan man kalla det vänskap, ännu mindre vänskap på jämlik nivå. Vad det handlar om är socialt umgänge på UPPDRAG och med ersättning. Alltså en arrangerad form av social samvaro.

Jovisst, och för många kan detta vara den enda tillgängliga vägen in i ett socialt umgänge som förhoppningsvis känns rätt och riktigt. Den som inte vill ha det behöver förstås inte. Frid och fröjd!

Är man inte myndig riskerar man att dras in i allsköns tokerier för att föräldrar, tanter och andra auktoriteter tycker tokerierna är vettiga. Det går inte en dag utan att jag tackar mitt öde för att jag kan uppleva vuxenvärldens frihet...

KrigarSjäl skrev:Är man inte myndig riskerar man att dras in i allsköns tokerier för att föräldrar, tanter och andra auktoriteter tycker tokerierna är vettiga. Det går inte en dag utan att jag tackar mitt öde för att jag kan uppleva vuxenvärldens frihet...

Instämmer med allt i detta inlägg.

KrigarSjäl skrev:Det Milyc menade var att kontaktpersonen i sin roll ser ner på den han/hon jobbar med. Starka ord kanske, men det är ju så det är. Inte fan kan man kalla det vänskap, ännu mindre vänskap på jämlik nivå. Vad det handlar om är socialt umgänge på UPPDRAG och med ersättning. Alltså en arrangerad form av social samvaro.
Nu gäller diskussionen kontaktpersoner i aspergersammanhang, hur det funkar hos nyanlända invandrare vet jag inget om. Det är iaf inte något som har med den här diskussionen att göra.

Varför reagerar du så starkt egentligen? Vill man föra fram en poäng måste man vara tydlig, och det är just det Milyc är. Hade du klagat om inlägget var tre gånger så långt och fullt av reservationer & omskrivningar?
I don't think you would...

Du brukar vara kvick med att kräva belägg så fort någon annan generaliserar, men själv behöver du inga utan går bara på din känsla?

Alltså, jag förstår mycket väl att du och Milyc känner att det vore förnedrande med en betald kontaktperson och att ni därför känner att kontaktpersonen ser ner på sina klienter. Men ingen av er vet hur kontaktpersonen känner, så varför uttalar ni er som om era känslor/farhågor vore kalla fakta?

Jag har aldrig påstått att en kontaktperson är detsamma som en vän. Det jag opponerar mig mot är det tvärsäkra påståendet att kontaktpersonen ser ner på klienten. Javisst, det är social samvaro mot betalning, kanske en träning som i bästa fall utvecklas till en slags vänskap. Kontaktpersonen är något som klienten inte är, nämligen social. H*n har därmed något att ge/lära klienten, vilket inte betyder att h*n är bättre el intelligentare än klienten.

De som anmäler sig som kontaktpersoner kan få olika klienter, t ex aspergare, tonåringar på glid el invandrare. Så jämförelsen är relevant. Eller menar du att det bara är just aspergare kontaktpersonen skulle se ner på?

Alien skrev:Kontaktpersonen är något som klienten inte är, nämligen social. H*n har därmed något att ge/lära klienten, vilket inte betyder att h*n är bättre el intelligentare än klienten.

Så du menar att det bara är osociala människor som får kontaktpersoner?

För övrigt kan man få "vilken idiot som helst" till kontakperson som inte behöver ha ett skvatt att ge eller lära klienten. Det är dock med ett förutsättande från kontaktpersonens sida att den har det som den tar på sig uppdraget och detta förutsättande är en form av nedlåtande attityd.

Det är dock ingenting jag ser som kontaktpersonens fel utan ett resultat av att klienten och kontakpersonen tilldelats sina respektive roller.

Det jag ursprungligen skrev var som bekant: "Den som anser sig ska ha betalt för att umgås med mig på min fritid kan inte göra annat än se ner på mig."

Alltså, personen ser på mig ur ett perspektiv som ger en orättvis bild av mig då den kommit i kontakt med mig med den i sammanhanget naturliga utgångspunkten att jag behöver dennes umgänge medan umgänge med mig för kontaktpersonen är värt ekonomisk ersättning.

Detta är för mig nedlåtande. Därför kan man inte säga att det bara är "olämpliga kontaktpersoner" som har en nedlåtande attityd.

Milyc skrev:

Alien skrev:Kontaktpersonen är något som klienten inte är, nämligen social. H*n har därmed något att ge/lära klienten, vilket inte betyder att h*n är bättre el intelligentare än klienten.

Så du menar att det bara är osociala människor som får kontaktpersoner?

För övrigt kan man få "vilken idiot som helst" till kontakperson som inte behöver ha ett skvatt att ge eller lära klienten. Det är dock med ett förutsättande från kontaktpersonens sida att den har det som den tar på sig uppdraget och detta förutsättande är en form av nedlåtande attityd.

Ja, när det gäller aspergare förutsätter jag att de är osociala men lider av det, varför skulle de annars öht vilja ha en kontaktperson? Har man redan vänner el är fullt nöjd med att ägna sig åt sina specialintressen, då har man ingen tid för kontaktpersoner.

Inget krav dock, Pemer har ju en kontaktperson. Men i hans fall kan man snarare se det som en tjänst han gör kontaktpersonen, som får arvode för något h*n ändå gärna gjort. Ska vi se det som att Pemer ser ned på kontaktpersonen då?

Alltså, om man anser sig veta/kunna något bättre än någon annan så har man en nedlåtande attityd? Den logiken förstår jag inte.

I förlängningen innebär det också att du ser ned på dem som har/vill ha kontaktpersoner, eftersom de tydligen vill umgås med folk som ser ned på dem.

Givetvis finns det kontaktpersoner som kan vara olämpliga el där personkemin inte stämmer. Men då får man säga upp kontakten. Personer som lider av psykisk sjukdom och varit inlagda längre tider kan jag tänka mig också vara i behov av kontaktperson, de har "slitit ut" sitt gamla kontaktnät.

Kraven på en kontaktperson är också vaga, just för att det beror mer på personkemi och personlig lämplighet än utbildning om man passar:

Det viktigaste är att du har ett stort människointresse, är beredd att ge en medmänniska lite av din tid samt att du är redo att bygga upp en kontakt med personen en längre tid. Gammal eller ung spelar ingen roll, vi har behov av alla åldrar. Du behöver ingen utbildning runt funktionshinder men det är självklart en fördel om du har någon kännedom eller erfarenhet av fysiska eller psykiska handikapp. Du har livserfarenhet och ett glatt humör som du gärna delar med dig av.

Alltså, om man anser sig veta/kunna något bättre än någon annan så har man en nedlåtande attityd? Den logiken förstår jag inte.

Min kommentar syftade på att någon invände mot förnedringsaspekten i kontaktpersonservice med att "bara olämpliga kontaktpersoner har en nedlåtande attityd och att det kan anmälas".

Det är insatsens struktur som sådan och att kontakpersonen lär känna mig under de premisserna som är förnedrande och att kontaktpersonen då får en syn på mig som jag inte vill att någon ska ha på mig. Om man sedan väljer att kalla den "nedlåtande" eller något annat är inte det relevanta. Det relevanta är att jag upplever det som förnedande att vara föremål för den inställningen. Om andra inte bryr sig om den aspekten så är det deras sak.

I förlängningen innebär det också att du ser ned på dem som har/vill ha kontaktpersoner, eftersom de tydligen vill umgås med folk som ser ned på dem.

Frågan är i så fall vad det mer exakt innebär att "se ner på" någon annan.

Jag har blivit beskylld för att se ner på utvecklingsstörda då jag sagt att jag inte får ut något av att umgås med dem av människor som själva varit kontaktpersoner till sådana och inte ansett sig se ned på dem men klagat på att ersättningen är för låg.

De tycker alltså att jag ser ner på någon för att jag inte vill göra något helt gratis som de tycker att de själva borde ha bättre betalt för.

Kriterierna för att "se ner på någon" tycks vara olika beroende på vem som beskylls för det.

Ponera att en människa lever på en öde ö i 20 år och han är den enda människan där. I början går det bra att leva eftersom det är så mycket som måste fixas för att kunna överleva och försörja sig. Med åren när rutinerna verkar fungera får h*n tid över att fundera på vad h*n vill göra med livet och får en tanke att h*n skulle vilja träffa någon annan människa. H*n vet nämligen att det finns andra människor eftersom h*n minns sin mor och far från barndomen. Men h*n vet inte var.

Av en händelse råkar det passera en båt förbi ön och där finns människor så den ensamma människan tar sig till den och får en fribiljett på den. Båten fortsätter sedan till Sverige och människan blir invandrare i Sverige.

I detta läge, är det då inte lämpligt att människan ifråga får kontakt med en annan människa som har som uppdrag att socialisera, eller lära den tidigare associalt levande människan om hur det sociala samspelet mellan människor brukar fungera så att denne kan fungera ute i vanliga samhället där det kryllar av oskrivna lagar och regler ? Här tycker jag en kontaktperson verkligen kan göra en insats.

Kontaktpersonen kan i en sådan här situation var livsnödvändig för den nyanlände människan, alltså nyanländ till ett civilt samhälle. jag tycker det är fullständigt rimligt att en ersättning utgår för en sådan insats.

Om nu sedan kontaktpersonen ser ner på den nyanlända människan, då tycker jag att kontaktpersonen har något fel på sin attityd gentemot andra människor. därför att grunden för att hjälpa en annan människa är inte människoförakt utan något annat. Om det nu är så att en kontaktperson går omkring med ett generellt människoförakt då undrar i alla fall jag varför man vill jobba som kontaktperson ?!

Grimuald

Det där låter ju faktiskt jättebra men är det någon aspergare (nyanlända invandrare hör inte till saken annat än som liknelser) som kan vittna om att dennes kontaktperson verkligen fungerat som just en mentor i konsten att spela det sociala spelet. Hitills har jag bara läst och hört om (och själv haft i tonåren) kontaktpersoner som fungerat som betalda kompisar och inget annat.

Om jag nu skulle vilja ha en mentor i socialt samspel som kan försöka lära mig det jag har svårt för och inte bara en NT som ställer upp på att följa med mig på bio en gång i veckan. Kan du då uppriktigt uppriktigt rekomendera mig att ansöka om kontaktpersonsservice enligt LSS?

Människan är en komplicerad varelse och människor med AS är inte mindre komplicerade än NT-människor och de som har upplevt besvikelser i umgänget med andra vet att personkemin är det som avgör och det gäller självklart också i umgänget mellan någon med AS och en kontaktperson.

Men har man en svår situation med avsaknad av ett socialt liv och söker sig ett sådant och har AS ser jag det som en god idé att försöka lösa sina sociala problem genom att söka kontaktperson enligt LSS. Man ska dock ha lite tur om personkemin ska stämma men blir det alltför tokigt så går det alltid att byta.

Bakgrunden till denna formulering är att om man inte försöker så lär man få sitta ensam hemma.

"En mentor i socialt samspel" låter som något som är väldigt avancerat och har man sådana höga krav på en kontaktperson då lär man få vänta länge eller ha extrem tur. I detta specifika fall är det kanske enklare med en kontaktannons eller att man söker anställa någon via arbetsförmedlingen.

Vad tråkigt att så många har dåliga erfarenheter av kontaktpersoner. Eller tror att man som kontaktperson vill utnyttja någons situation för att tjäna pengar. Jag kan inte tala för någon annan, utan bara för mig själv. Och jag har valt att kontakta soc. för att jag gärna vill finnas till hand för någon som har ett behov av detta.

Detta skulle jag aldrig göra för några pengar. Utan för att jag själv varit ett så kallat "problembarn" och blev förflyttad till fosterfamilj osv. Och jag vet hur värdefullt det var och hade varit att i vissa stunder ha någon att ringa till, eller någon att prata med som inte dömde mig.

Jag hoppas verkligen kunna hjälpa denna "någon" för mig handlar det inte om någon "låtsas-vännskap" jag vill utveckla.

Hej, lillan! Vad roligt att du hittade tråden och kom med en kommentar från den vinkeln! Det tror jag tråden behövde... Önsar dig all lycka med att få en fin kontakt med någon som behöver dig, och att ni får en trevlig och berikande samvaro!

Jag vill ha en som lillan! Dom finns nämligen!

Men om jag ska välja (och det ska jag) mellan kontaktperson o boendestöd blir det det sistnämnda eftersom det "täcker upp mina behov bäst". Förutsatt att det blir samma person att träffa gång efter gång. Tyvärr verkar det som det inte går att fixa på vissa ställen...

lillan skrev:Vad tråkigt att så många har dåliga erfarenheter av kontaktpersoner. Eller tror att man som kontaktperson vill utnyttja någons situation för att tjäna pengar. Jag kan inte tala för någon annan, utan bara för mig själv. Och jag har valt att kontakta soc. för att jag gärna vill finnas till hand för någon som har ett behov av detta.

Detta skulle jag aldrig göra för några pengar. Utan för att jag själv varit ett så kallat "problembarn" och blev förflyttad till fosterfamilj osv. Och jag vet hur värdefullt det var och hade varit att i vissa stunder ha någon att ringa till, eller någon att prata med som inte dömde mig.

Jag hoppas verkligen kunna hjälpa denna "någon" för mig handlar det inte om någon "låtsas-vännskap" jag vill utveckla.

Vad glad jag blev åt dig nu Lillan! Det är såna som du världen behöver fler av. Solstråle.

Hej!

Det är bra att sådana som du finns, Lillan. Du sprider lite ljus och glädje.

Hälsningar

Lilla Gumman

Är det ngn som vet om man får bytta kontaktperon om man hittat ngn annan som man vill ha?

Att du trivs med din kontaktperson är A och O. Har du hittat någon du är säker på att du skulle trivas bättre med än den du har ska absolut inte kunna nekas dig.

Jag vill bara påpeka att jag inte direkt har speciellt negativ erfarenhet av enskillda kontaktpersoner, så mycket som jag upplevt och åsett negativa konsekvenser av insatsen kontaktpersonsservice.

Neurologiskt avvikande ungdomar eller hjälpbehövande osjälvständiga vuxna pådyvlas av föräldrar eller habiliteringstanter denna insats och hindras på så sätt från att odla de verkliga ömsesidiga vänskapsrelationer de faktiskt har genom att de luras att se upp till och prioritera kontaktpersonen så högt bara för att det umgänget är schemalagt eller drivs ut på "nöjen" de inte är intresserade av för att någon medelmåtta till NT ska kunna manifestera sin fina människosyn genom att inbilla sig att h*n gör en insats och dessutom uppbära ersättning.

Grimuald skrev:
"En mentor i socialt samspel" låter som något som är väldigt avancerat och har man sådana höga krav på en kontaktperson då lär man få vänta länge eller ha extrem tur.

Det är alltså som jag upplever att det brukar vara med LSS, habiliteringen, och dylikt. De kan erbjuda en aspergare som jag en fantastiskt massa hjälp med allt.... annat än sådant jag faktiskt skulle ha nytta av att få hjälp med.

Hej . I och med min AS fick jag fylla i mina behov i papper, därav stod "kontaktperson" med på listan, jag har även frågat om grupp-boende då jag vill komma andra in på livet mera, och skulle tycka det var utmanande att ha andra inpå mig än som nu bo i en etta på 25 kvadrat och rå sig själv. Jag klarar mig själv för bra för att komma till ett gruppboende blev svaret.

Gällande kontaktperson har det inte trätt i kraft än, skulle ta flera månader efter sommaren men har inte hört något än, får väl ringa upp och höra en dag. Typiskt är också att jag har haft svårt att behålla långvariga relationer, och sällan haft "det intima" så när jag NU pratar om det med vänner (så försiktig och sympatisk jag ändå av vänner hört att jag e) så drar de flesta kvinnor slutsatsen att det bara gäller *"tillfälliga saker" och inget mer, typiskt! Jag e helt 100 på att detta skulle få mig mera...nöjd.


Christer