Vad skönt att höra att du mår bättre, och vad impad jag blir att du klarade av det trots att du var rädd!

Och så hoppas jag att du får ork att ta dig an de jobbiga tankarna, och kanske få vettig hjälp av någon.

En del av de där frågorna grunnar vi nog alla på ibland, och några av dem finns det förstås inga säkra svar på. Det jag själv försöker komma fram till, för att må bra, är nyfikenhet, kanske rentav förväntan, istället för att känna mig botten och meningslös om jag (t.ex.) inte kan hitta skäl som "berättigar" min existens.

---

Jag tror också att din tråd kan hjälpa andra som behöver prova/börja med SSRI. Tack!

nackdelen med SSRI är att man måste ta dem hela tiden och fylla på förrådet av dem jämt.
man skall aldrig sluta med dem tvärt.

ankhat skrev:Vad skönt att höra att du mår bättre, och vad impad jag blir att du klarade av det trots att du var rädd!

Och så hoppas jag att du får ork att ta dig an de jobbiga tankarna, och kanske få vettig hjälp av någon.

En del av de där frågorna grunnar vi nog alla på ibland, och några av dem finns det förstås inga säkra svar på. Det jag själv försöker komma fram till, för att må bra, är nyfikenhet, kanske rentav förväntan, istället för att känna mig botten och meningslös om jag (t.ex.) inte kan hitta skäl som "berättigar" min existens.

---

Jag tror också att din tråd kan hjälpa andra som behöver prova/börja med SSRI. Tack!

slutar man ta dem så mår man sämre än när man började med dem.

Ja, det känns bra att jag börjar må bättre! Hoppas att det håller i sig. Om jag förstått det rätt så kommer jag fortsätta ta Sertralin åtminstone ett halvår till. Skulle dock inte förvåna mig om jag kommer behöva ta medicinen längre än så eftersom jag ofta mår dåligt även när jag inte befinner mig i perioder av djupare depression.

ankhat skrev:En del av de där frågorna grunnar vi nog alla på ibland, och några av dem finns det förstås inga säkra svar på. Det jag själv försöker komma fram till, för att må bra, är nyfikenhet, kanske rentav förväntan, istället för att känna mig botten och meningslös om jag (t.ex.) inte kan hitta skäl som "berättigar" min existens.

Jag tror att det är frågor som de allra flesta ställer sig emellanåt. Jag har dock lite svårt att släppa saker. Har en tendens till att helt fastna i det hela och söka efter svar även om det kanske inte finns några säkra sådana. Det (tillsammans med andra faktorer) verkar i det här fallet ha triggat min depressionsepisod. Förhoppningsvis kan jag få lite hjälp av min psykolog och så.

Neutrino skrev:Medicinen har dock inte löst mina problem ...

Nu när du har kommit upp ur den värsta svackan så kanske du kan vara intresserad av att läsa lite om "emotional blunting" eller "emotional numbing", mycket bra skrivet om här:

SSRI’s : Emotional Blunting

Numbing is not healing and anesthetics do not cure a wound although they might provide the temporary relief and illusion by removing the symptoms of immediate pain. Often post-SSRI ‘treatment’ many people feel worse than before the SSRI. This is not because their ‘depression or anxiety has returned’, this is mainly because of the SSRI withdrawal affect and also because their original problems were not dealt with. If a chemical lobotomy is what psychiatry considers the best option for depression then psychiatry clearly does not understand what depression is.

Kan tyvärr inte själv längre se SSRI som en bra behandling.

Vill också tipsa om en mycket sevärd dokumentär om psykopater och sociopater, i dokumentären diskuteras också antidepressiva läkemedel och den mycket allvarliga bieffekten "emotional numbing" eller känslomässig avtrubbning och vad det kan leda till, ett samhälle där idivider som äter antidepressiva upplever och känner mindre empati. A suggestive link to sociopathy:

***Borttaget***

Författarna till boken Snakes in Suits, Robert D. Hare och Paul Babiak, medverkar bl.a.

Neutrino skrev:Jag tror att det är frågor som de allra flesta ställer sig emellanåt. Jag har dock lite svårt att släppa saker. Har en tendens till att helt fastna i det hela och söka efter svar även om det kanske inte finns några säkra sådana. Det (tillsammans med andra faktorer) verkar i det här fallet ha triggat min depressionsepisod. Förhoppningsvis kan jag få lite hjälp av min psykolog och så.

Jag tror att det kommer bli bättre för dig med det också, nu när du har fått hjälp av din medicin. För om man mår bra, så slutar de mörka tankarna att komma lika ofta.

Wine skrev:Nu när du har kommit upp ur den värsta svackan så kanske du kan vara intresserad av att läsa lite om "emotional blunting" eller "emotional numbing", mycket bra skrivet om här:

SSRI’s : Emotional Blunting

Numbing is not healing and anesthetics do not cure a wound although they might provide the temporary relief and illusion by removing the symptoms of immediate pain. Often post-SSRI ‘treatment’ many people feel worse than before the SSRI. This is not because their ‘depression or anxiety has returned’, this is mainly because of the SSRI withdrawal affect and also because their original problems were not dealt with. If a chemical lobotomy is what psychiatry considers the best option for depression then psychiatry clearly does not understand what depression is.

Kan tyvärr inte själv se SSRI som en bra behandling.

Vill också tipsa om en mycket sevärd dokumentär om psykopater och sociopater, i dokumentären diskuteras också antidepressiva läkemedel och den mycket allvarliga bieffekten "emotional numbing" eller känslomässig avtrubbning och vad det kan leda till, ett samhälle där idivider som äter antidepressiva upplever och känner mindre empati. A suggestive link to sociopathy:

***Borttaget***

Författarna till boken Snakes in Suits, Robert D. Hare och Paul Babiak, medverkar bl.a.

Men herregud, vilket skitsnack du har gått på! Jag har ätit medicin i snart tolv år och har inte haft några biverkningar alls. Tvärtom, jag slapp från min panikångest och blev nästan normal igen.

Furienna skrev:Men herregud, vilket skitsnack du har gått på! Jag har ätit medicin i snart tolv år och har inte haft några biverkningar alls. Tvärtom, jag slapp från min panikångest och blev nästan normal igen.

Detta är verkligen inget skitsnack, det är många som upplever just känslomässig avtrubbning vid behandling med SSRI, sök lite på google, medlemmar här har också beskrivit detta.

Har i ett inlägg tidigare i tråden berättat om hur jag upplevde SSRI:

post1424727.html#p1424727

Men det är ju så att vi är lite olika och reagerar olika på substanser och läkemedel så du kanske upplever behandlingen som positiv.

Jag är inte så orolig för det där med "emotional blunting". Hade några dagar då jag kände mig ganska konstig och emotionellt dämpad/avtrubbad (på ett konstigt/negativt sätt) under insättningsperioden men det försvann efter ett tag. Nu upplever jag mest att de negativa känslorna inte är lika starka och att jag har lättare för att distrahera mig från dem när jag väl känner av dem. Huruvida jag kommer vara en av de personer som känner sig sämre efter SSRI-behandling än innan återstår att se. För tillfället är jag dock tacksam att jag vågade ge mig på att prova SSRI då det mycket möjligt kan vara så att de faktiskt räddat livet på mig. Det var verkligen kaos innan. Jag tar eventuella utsättningssymptom och så längre fram, när det är relevant.

Jag tänker att det är bra att vara försiktig med intag av substanser, läkemedel o.s.v. då man inte vet riktigt säkert hur dessa påverkar hjärnan, systemet och personligheten, det kan vara irreversibla skador det handlar om.

Man är ju dum i huvet på riktigt om man tror att folk blir sociopater av SSRI.

SSRI är ett nödvändigt ont för att få bukt med depressioner och inget man tar för skojs skull.

Wine skrev:Jag tänker att det är bra att vara försiktig med intag av substanser, läkemedel o.s.v. då man inte vet riktigt säkert hur dessa påverkar hjärnan, systemet och personligheten, det kan vara irreversibla skador det handlar om.

Jag är försiktig och därför tog det mig många år innan jag faktiskt gick med på att börja ta antidepressiva. Hade inte börjat med SSRI om jag inte kände att det var nödvändigt. Det var typ det eller att fortsätta planera hur jag skulle ta livet av mig. Läkemedel kändes då som det bättre alternativet för mig.

Wine skrev:Jag tänker att det är bra att vara försiktig med intag av substanser, läkemedel o.s.v. då man inte vet riktigt säkert hur dessa påverkar hjärnan, systemet och personligheten, det kan vara irreversibla skador det handlar om.

Det finns inga som helst belägg för ett sånt påstående, dvs. om att det ens teoretiskt skulle kunna bli irreversibla skador. Så det påståendet är bara felaktigt och vilseledande.

KrigarSjäl skrev:Man är ju dum i huvet på riktigt om man tror att folk blir sociopater av SSRI.

SSRI är ett nödvändigt ont för att få bukt med depressioner och inget man tar för skojs skull.

bra sagt detta är en bra medicin det ju. men man måste ta den regelbundet.
när jag tog den så orkade jag jobba 6 timmar per dag.

utan den så skulle jag inte orkat med något alls.

Toblerone skrev:

Wine skrev:Jag tänker att det är bra att vara försiktig med intag av substanser, läkemedel o.s.v. då man inte vet riktigt säkert hur dessa påverkar hjärnan, systemet och personligheten, det kan vara irreversibla skador det handlar om.

Det finns inga som helst belägg för ett sånt påstående, dvs. om att det ens teoretiskt skulle kunna bli irreversibla skador. Så det påståendet är bara felaktigt och vilseledande.

Vad menar du egentligen, att man kan vara helt säker på att substanser och läkemedel inte har någon egentlig påverkan på hjärnan, att det inte sker förändringar?

Jag har iaf förändrats för livet efter att ha ätit ssri i tjugoårsåldern, sent 90-tal och tidigt 2000-tal, Preparatet cipramil gjorde mig till en annan människa permanent. Måhända hade det skett ändå, personlighetsförändringarna som kom att stanna. Men att de skadade min hjärna är jag övertygad om. Fick bla mani med hallucinationer, aggressivt temperament, blev aggressivt utåtriktad och mer tvär och svartvit i mitt tänkande. Dessa grejer mattades givetvis av efter jag slutade med medicinen, men stora delar är kvar. Saker jag inte känner igen som "jag". En så mycket mindre kontrollerad och behärskad människa. Så mycket argare. Känslokallare.

Anser inte att Wine snackar skit alls. Det här händer verkligen inte alla, många kommer oskadda ur ett bruk av antidepp. Men man ska veta att man kan få förändringar i hjärnan. Beror antagligen på olika känsligheter och ren otur osv.

Jag fick permanenta skador av ECT senare i livet också, minnesspåverkan som är kvar än idag till stor del, så min hjärna är väl känslig. Många kommer ju ur sådan behandling oskadda med.

Vill på intet sätt oroa trådskaparen, bara mana till försiktighet, och var uppmärksam på hur du blir av medicinen. Läs på, var medveten. Jag märkte inte förändringarna förrän det var för sent, efter jag slutat med medicinen och aldrig blev "mitt gamla jag" igen fast åren gick.

sugrövmanövern skrev:Vill på intet sätt oroa trådskaparen, bara mana till försiktighet, och var uppmärksam på hur du blir av medicinen. Läs på, var medveten. Jag märkte inte förändringarna förrän det var för sent, efter jag slutat med medicinen och aldrig blev "mitt gamla jag" igen fast åren gick.

Som med mycket annat i livet får man väga eventuella fördelar mot eventuella nackdelar och i mitt fall, som i många andras fall, var det värt att prova antidepressiv medicin. Självklart är det hemskt tråkigt när det går fel (som det tyvärr blev för dig, sugrövmanövern) och jag håller med om att man bör vara försiktig, vilket är anledningen till att jag läst på om min medicin samt noggrant dokumenterat hela processen i ett dokument på datorn. Som tur är verkar Sertralin fungera bra för mig hittills i alla fall. Upplever inte att jag blivit personlighetsförändrad eller så. Jag upplever istället att jag är mer stabil och att jag fortfarande är mig själv. I mitt personliga fall verkar behandlingen alltså fungera. I alla fall just nu.

Vi får se hur det blir längre fram.

Jo det finns biverkningar med ssri.
men grejen är att gå runt och vara deprimerad och ha dåligt själv känsla är inte heller bra.
denna medicin gjorde att jag fick ett mera go i kroppen och blev gladare hela tiden.
sedan s¨å steg självförtroendet och man kände sig som en kung när den började verka.
men jag utvecklade också mani av den och blev rastlös och hade svårt att sova tex.

jag tycker förövrigt att denna medicin har hjälpt mig en hel del men det tar så lång tid innan den verkar.

Neutrino skrev:

sugrövmanövern skrev:Vill på intet sätt oroa trådskaparen, bara mana till försiktighet, och var uppmärksam på hur du blir av medicinen. Läs på, var medveten. Jag märkte inte förändringarna förrän det var för sent, efter jag slutat med medicinen och aldrig blev "mitt gamla jag" igen fast åren gick.

Som med mycket annat i livet får man väga eventuella fördelar mot eventuella nackdelar och i mitt fall, som i många andras fall, var det värt att prova antidepressiv medicin. Självklart är det hemskt tråkigt när det går fel (som det tyvärr blev för dig, sugrövmanövern) och jag håller med om att man bör vara försiktig, vilket är anledningen till att jag läst på om min medicin samt noggrant dokumenterat hela processen i ett dokument på datorn. Som tur är verkar Sertralin fungera bra för mig hittills i alla fall. Upplever inte att jag blivit personlighetsförändrad eller så. Jag upplever istället att jag är mer stabil och att jag fortfarande är mig själv. I mitt personliga fall verkar behandlingen alltså fungera. I alla fall just nu.

Vi får se hur det blir längre fram.

Låter jättebra, fint att den fungerar och att du verkar ha mycket bra koll! Jag ångrar inte min ECT, men jag ångrar cipramilen (angående att väga fördelar mot nackdelar). Den senare gav mig mycket positiva permanenta förändringar också som jag är oerhört glad över.

sugrövmanövern skrev:cipramilen

Att den medicinen fick användas är märkligt. Min dåvarande sambo åt den och efter det vart vårat förhållande förstört, hon blev förändrad på samma sätt som sugis beskriver och allt bara för att hon ville bli av med lite fobier och en inkompetent terapeut som fick det till att det var mitt fel att hon hade agorafobi...

sugrövmanövern skrev:

Neutrino skrev:

sugrövmanövern skrev:Vill på intet sätt oroa trådskaparen, bara mana till försiktighet, och var uppmärksam på hur du blir av medicinen. Läs på, var medveten. Jag märkte inte förändringarna förrän det var för sent, efter jag slutat med medicinen och aldrig blev "mitt gamla jag" igen fast åren gick.

Som med mycket annat i livet får man väga eventuella fördelar mot eventuella nackdelar och i mitt fall, som i många andras fall, var det värt att prova antidepressiv medicin. Självklart är det hemskt tråkigt när det går fel (som det tyvärr blev för dig, sugrövmanövern) och jag håller med om att man bör vara försiktig, vilket är anledningen till att jag läst på om min medicin samt noggrant dokumenterat hela processen i ett dokument på datorn. Som tur är verkar Sertralin fungera bra för mig hittills i alla fall. Upplever inte att jag blivit personlighetsförändrad eller så. Jag upplever istället att jag är mer stabil och att jag fortfarande är mig själv. I mitt personliga fall verkar behandlingen alltså fungera. I alla fall just nu.

Vi får se hur det blir längre fram.

Låter jättebra, fint att den fungerar och att du verkar ha mycket bra koll! Jag ångrar inte min ECT, men jag ångrar cipramilen (angående att väga fördelar mot nackdelar). Den senare gav mig mycket positiva permanenta förändringar också som jag är oerhört glad över.

det kan stämma man kan bli psykotiskt av denna medicin eller åt det hållet.
jag inbillade mig att mina arbetskollegor var utomjordingar på jobbet.
sedan så blev jag lite sinnesrubbad av ssri också på köpet.
Men vad är alternativet att gå runt och vara deprimerad och lida av OCD.

Men det har nog varit bra för mig ändå att äta medicin tror jag.

manne skrev:Jo det finns biverkningar med ssri.
men grejen är att gå runt och vara deprimerad och ha dåligt själv känsla är inte heller bra.
denna medicin gjorde att jag fick ett mera go i kroppen och blev gladare hela tiden.
sedan s¨å steg självförtroendet och man kände sig som en kung när den började verka.
men jag utvecklade också mani av den och blev rastlös och hade svårt att sova tex.

jag tycker förövrigt att denna medicin har hjälpt mig en hel del men det tar så lång tid innan den verkar.

Ja, det är synd när man får fel medicin. Men vi får inte heller glömma att många inte får några otrevliga biverkningar, utan i stället börjar må bättre igen. Och ja, vad är egentligen alternativet?

Furienna skrev:

manne skrev:Jo det finns biverkningar med ssri.
men grejen är att gå runt och vara deprimerad och ha dåligt själv känsla är inte heller bra.
denna medicin gjorde att jag fick ett mera go i kroppen och blev gladare hela tiden.
sedan s¨å steg självförtroendet och man kände sig som en kung när den började verka.
men jag utvecklade också mani av den och blev rastlös och hade svårt att sova tex.

jag tycker förövrigt att denna medicin har hjälpt mig en hel del men det tar så lång tid innan den verkar.

Ja, det är synd när man får fel medicin. Men vi får inte heller glömma att många inte får några otrevliga biverkningar, utan i stället börjar må bättre igen. Och ja, vad är egentligen alternativet?

Att folk begår självmord om dom inte medicinerar, det verkar dom som är emot medicinering bortse ifrån.