slackern skrev:

rapchic skrev:

slackern skrev:
Det beror nog snarare hur pass bra läkarna är på att skriva intyg, dessutom har inte FK hand om boendestöd eller hemtjänst utan kommunen och där är det behovet som styr.

Jo även det spelar roll även om det enda som borde spela roll är behovet. Glömde tillfälligt att det är kommunen som står för boendestöd tack för påminnelsen.

Sen så är det väl få boendestöd som städar åt en? Snarare kollar på en när man gör det (därför har jag inte det)

Mitt boendestöd hjälper mig, och dom alla har gjort det genom åren.

Det beror ju lite på var man är, men det är väl ingenstans dom städar åt en (dvs man själv behöver inte städa) i bästa fall går dom bredvid och städar (så var inte fallet för mig och som min livssituation är så lönar det sig inte för mig då dom bara stirrar på en för att man ska städa)

rapchic skrev:

slackern skrev:

rapchic skrev:Jo även det spelar roll även om det enda som borde spela roll är behovet. Glömde tillfälligt att det är kommunen som står för boendestöd tack för påminnelsen.

Sen så är det väl få boendestöd som städar åt en? Snarare kollar på en när man gör det (därför har jag inte det)

Mitt boendestöd hjälper mig, och dom alla har gjort det genom åren.

Det beror ju lite på var man är, men det är väl ingenstans dom städar åt en (dvs man själv behöver inte städa) i bästa fall går dom bredvid och städar (så var inte fallet för mig och som min livssituation är så lönar det sig inte för mig då dom bara stirrar på en för att man ska städa)

Jag skrev bara vad min erfarenhet hur boendestöd ser ut för mig. Dom hjälper till och går inte bara runt och stirrar på vad jag gör.

Wine skrev:

Liljan skrev:Det är långt ifrån alla som har råd med bil, har man aktivitetsersättning eller pluggar finns det inte en möjlighet att ha råd med det. Det här handlar inte om att ts tycker det är lite jobbigt med tider och kollektivtrafik på det sättet en neurotypisk tycker det är jobbigt. För mig tar det lika mycket energi att åka kollektivt en timme som att jobba tre timmar och att passa tider är i princip omöjligt. De som har svårt med tidsuppfattningen har såklart testat larm och andra självklara saker massor av gånger.

Har du själv färdtjänst på grund av att du inte kan passa tider?

Det framgår inte någonstans att det är av ekonomiska skäl TS inte har råd att ta körkort eller skaffa bil. Det behöver inte heller vara så att det handlar om dålig ekonomi, det kan ju vara så att man vill slippa betala för något själv om möjligheten finns att någon annan betalar. Är det inte också mer rimligt att TS talar för sig själv och om sin situation då jag tvivlar starkt på att du vet vilka orsaker som ligger bakom.

Nej, jag har aldrig ansökt om färdtjänst. Jag förstår inte varför du tar upp det då den här tråden handlar om en cykel.

Jag tycker det framgår tydligt att ts inte har råd med bil, han har inte ens råd med en cykel och en bil är betydligt dyrare att både ha och köpa. Dessutom har han aktivitets-/sjukersättning och den inkomsten är inte hög. Sedan behöver du inte mästra, det har du inget för. Jag förklarade bara att alla inte har råd med bil och så är det ju.

KrigarSjäl skrev:

december16 skrev:

KrigarSjäl skrev:Framförallt stimulerar det den lata borgarklassen som vill ha pigor och drängar tillbaka.

Det vore bättre om dessa arbetslösa fick jobb inom vården där de faktiskt behövs.

Vi med asperger är väldigt privilegierade, hur många andra grupper i samhället är garanterade aktivitetsersättning? Hur många andra grupper i samhället har rätt till att andra städar åt en? Du förstår hur jag menar.

Asperger är inget förståndshandikapp. Det innebär att en person med asperger, som är högfungerande, kan leva ett relativt normalt liv och samtidigt få all tänkbar uppbackning av samhället.

-Nä.

I studier och i arbetsliv är det överallt krav på att du ska vara flexibel, stresstålig och social.

I LSS- och habiliteringssvängen möts du av nedlåtande attityder och åtgärder som är tänkta för förståndshandikappade.

Städar åt en, såna åtgärder finns inte.

Privilegierade my ass!
Snarare faller man mellan alla stolar eftersom man inte passar in i samhällets matriser.

När jag säger att vi är privilegierade så menar jag att vi är det i förhållande till andra grupper. Visst finns det grupper som får mer stöd, men då har de ofta ordentliga funktionsnedsättningar så som förståndshandikapp eller svåra fysiska handikapp - vilket gör dem mindre privilegierade i praktiken (trots att de har mer stöd). Att ha asperger innebär att man tycker det är jobbigt med sociala situationer och ofta nischar sig på olika intressen. Men man kan vänja sig, lära sig uppskatta och lära sig förstå hur socialt samspel fungerar.

Med det sagt så vill jag inte förringa dina upplevelser. Jag vet att många personer på olika myndigheter har väldigt begränsad kunskap om asperger. Men faktum kvarstår, vi är priviligierade i den meningen att vi har rätt till mycket stöd trots att vi varken är fysiskt eller intellektuellt handikappade (även om det finns personer med asperger som är det, så är inte asperger i sig ett fysiskt eller intellektuellt handikapp). Eftersom vi inte har förståndshandikapp så har vi goda möjligheter att klara oss i livet (och samtidigt uppbär vi väldigt mycket stöd, är det inte bra?)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Temple_Grandin

Nja, mycket av det stöd som finns att tillgå är anpassat efter helt andra grupper.

Privilegium att vara normalbegåvad, jo det har du förstås rätt i... jag tycker jag kan kompensera för mycket i det sociala genom begåvning men övriga svårigheter som ljudkänslighet, intryckssortering, gruppsamverkan, rörighet, kaos, ovisshet kan jag inte kompensera för.

Där är det hitta strategier som gäller och det är alltifrån öronproppar och solglasögon till att hitta tystare sammanhang och enskilda aktiviteter.

december16 skrev:
När jag säger att vi är privilegierade så menar jag att vi är det i förhållande till andra grupper. Visst finns det grupper som får mer stöd, men då har de ofta ordentliga funktionsnedsättningar så som förståndshandikapp eller svåra fysiska handikapp - vilket gör dem mindre privilegierade i praktiken (trots att de har mer stöd). Att ha asperger innebär att man tycker det är jobbigt med sociala situationer och ofta nischar sig på olika intressen. Men man kan vänja sig, lära sig uppskatta och lära sig förstå hur socialt samspel fungerar.

Med det sagt så vill jag inte förringa dina upplevelser. Jag vet att många personer på olika myndigheter har väldigt begränsad kunskap om asperger. Men faktum kvarstår, vi är priviligierade i den meningen att vi har rätt till mycket stöd trots att vi varken är fysiskt eller intellektuellt handikappade (även om det finns personer med asperger som är det, så är inte asperger i sig ett fysiskt eller intellektuellt handikapp). Eftersom vi inte har förståndshandikapp så har vi goda möjligheter att klara oss i livet (och samtidigt uppbär vi väldigt mycket stöd, är det inte bra?)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Temple_Grandin

Med tanke på hur stora krav det i dagsläget är att vara social, både i privatlivet och i arbetslivet så är ett socialt handikapp inget som gör en priviligerad för att man får den hjälp man är berättigad till (om man ens får det).

Hade det inte varit ett handikapp i dagens samhälle så skulle det inte ha varit ett funktionshinder

KrigarSjäl skrev:Nja, mycket av det stöd som finns att tillgå är anpassat efter helt andra grupper.

Privilegium att vara normalbegåvad, jo det har du förstås rätt i... jag tycker jag kan kompensera för mycket i det sociala genom begåvning men övriga svårigheter som ljudkänslighet, intryckssortering, gruppsamverkan, rörighet, kaos, ovisshet kan jag inte kompensera för.

Där är det hitta strategier som gäller och det är alltifrån öronproppar och solglasögon till att hitta tystare sammanhang och enskilda aktiviteter.

Precis Att vara normalbegåvad är ett privilegium som man inte uppskattar så mycket som man borde. Men tänk om man vaknar på sjukhuset med att inte kunna tänka klart, tolka sinnesintryck och knappt kunna prata. Det var vad som hände en granne till mig: på några sekunder ändrades hela hennes värld i en hemsk bilolycka. Hon var runt 18 år, kanske 19, när hon från att varit en normalbegåvad ung tjej blev fullständigt handikappad.

Med det i tanken så inser jag att livet varit rättvist mot mig. Hittills i alla fall, ingen vet vad som händer i framtiden. Man måste ta vara på varje dag. Asperger kan va nog så besvärligt, men i jämförelse med att inte vara normalbegåvad pga en bilolycka så är jag tacksam

Det är bra att du hittar sätt att hantera asperger. För varje hinder krävs det en ny utväg, för varje omställning krävs ett nytt mindset och för varje ny dag krävs ny energi Du verkar ändå hittat sätt att hantera asperger på och det är väldigt bra. Du är svetsare, om jag minns rätt. Det är en kunskap som är mycket värd! Det finns alltid mycket att glädja sig över

Jag fick diagnos 1994 så jag har haft bra med tid på mig att tänka ut förhållningssätt och strategier.
Det är en pågående process och vissa svårigheter lär man sig kompensera för, andra inte.

december16 skrev: Att ha asperger innebär att man tycker det är jobbigt med sociala situationer och ofta nischar sig på olika intressen. Men man kan vänja sig, lära sig uppskatta och lära sig förstå hur socialt samspel fungerar.

december16 skrev:Jag vet att många personer på olika myndigheter har väldigt begränsad kunskap om asperger.

Kan du förklara vad du menar med "vänja sig, lära sig uppskatta och lära sig förstå hur socialt samspel fungerar"? Jag tycker det låter som det kommer från en myndighetsperson utan inifrånperspektiv