Har hela mitt liv känt mig lite utanför. Aldrig förstått det här med att va kompisar. Vart mest själv och inte ens lagt namn och utseende på mina klasskamrater på minnet (varför skulle jag? Dom betyder inget för mig). Varit social i stora sammanhang men aldrig nära någon, vet att det socialt riktiga är att umgås med vänner, middagar, fika etc men har aldrig orkat det. Istället alltid dragit vita lögner för föräldrar. Måste förstått från tidig ålder vad som var normalt och förväntat så de tror att jag hela mitt liv haft så många vänner men eg har jag varit mycket själv, vilket jag föredragit.

Först nu i vuxen ålder har poletten trillat ner varför jag är som jag är (det här var bara ett exempel). Det förklarar så mycket! Aldrig fått en diagnos men en psykolog jag gick till (av andra orsaker) frågade mig redan på andra träffen..."du har aldrig utretts för Asperger?". För honom va det tydligt, men å andra sidan är han den enda i hela världen som vet om sanningen. Alla andra tror jag har ett annat liv än jag har.

Det här nya är skrämmande. Men ffa en stor lättnad. Jag skrattar nästan lite när jag nu kan våga se alla tokigheter jag sysslar med för att få va som jag är utan att någon märker det. Någon annan som känner igen sig? Där poletten har trillat ner i vuxen ålder?

PS. Måste ha en light version för det går att dölja. Extremt driven på jobb men hemma. My god. Sover helger igenom. Klarar inte av min vardagliga privata admin etc.

Jo, jag var 30 när jag slutligen förstod att det var asperger som gjorde att jag fungerade som jag fungerade. En riktig game changer.

Huggorm skrev:Jo, jag var 30 när jag slutligen förstod att det var asperger som gjorde att jag fungerade som jag fungerade. En riktig game changer.

Varför en game changer? Själv var min reaktion jaha och inget mer, i och för sig kom det inte som en chock i och med att vården har tjatat om AS under flera års tid.

slackern skrev:

Huggorm skrev:Jo, jag var 30 när jag slutligen förstod att det var asperger som gjorde att jag fungerade som jag fungerade. En riktig game changer.

Varför en game changer? Själv var min reaktion jaha och inget mer, i och för sig kom det inte som en chock i och med att vården har tjatat om AS under flera års tid.

För att det blir lättare att fungera i samhället när man vet spelreglerna

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Jo, jag var 30 när jag slutligen förstod att det var asperger som gjorde att jag fungerade som jag fungerade. En riktig game changer.

Varför en game changer? Själv var min reaktion jaha och inget mer, i och för sig kom det inte som en chock i och med att vården har tjatat om AS under flera års tid.

För att det blir lättare att fungera i samhället när man vet spelreglerna

Vilka är spelreglerna?

slackern skrev:

Huggorm skrev:

slackern skrev:
Varför en game changer? Själv var min reaktion jaha och inget mer, i och för sig kom det inte som en chock i och med att vården har tjatat om AS under flera års tid.

För att det blir lättare att fungera i samhället när man vet spelreglerna

Vilka är spelreglerna?

Kolla på wikipedia om inte de har någon bra artikel om AS

Jag upplever att jag lurat omgivningen bra, inte minst de som tvivlar på diagnosen NT-teaterskådespeleriet finns kvar i ryggmärgen och jag kan plocka fram det vid enstakta tillfällen som jag väljer, däremellan är det mest hållbart i längden att inte spela.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:För att det blir lättare att fungera i samhället när man vet spelreglerna

Vilka är spelreglerna?

Kolla på wikipedia om inte de har någon bra artikel om AS

Jo men jag vet vad AS är i och med att jag har blivit utredd för det och läst igenom min utredning, sonen har också blivit utredd och fått diagnosen, så har även läst igenom hans utredning. I och för sig kan det ju förklara ens brister och styrkor. Men jag är ju samma person jag alltid har varit.

Flinta skrev:Jag upplever att jag lurat omgivningen bra, inte minst de som tvivlar på diagnosen NT-teaterskådespeleriet finns kvar i ryggmärgen och jag kan plocka fram det vid enstakta tillfällen som jag väljer, däremellan är det mest hållbart i längden att inte spela.

Ja det har hållit i drygt 30 år, en mästare på vita lögner. Men själva AS beteendet försvinner ju inte å det har satt mig i riktigt besvärliga situationer där jag då inte kunnat ta hjälp av nära eftersom ingen har minsta aning om mitt liv eg. Skönt att mu äntligen förstå själv iaf så är det lättare att undvika att hamna i de riktiga krissituationerna.

NewAspie skrev:

Flinta skrev:Jag upplever att jag lurat omgivningen bra, inte minst de som tvivlar på diagnosen NT-teaterskådespeleriet finns kvar i ryggmärgen och jag kan plocka fram det vid enstakta tillfällen som jag väljer, däremellan är det mest hållbart i längden att inte spela.

Ja det har hållit i drygt 30 år, en mästare på vita lögner. Men själva AS beteendet försvinner ju inte å det har satt mig i riktigt besvärliga situationer där jag då inte kunnat ta hjälp av nära eftersom ingen har minsta aning om mitt liv eg. Skönt att mu äntligen förstå själv iaf så är det lättare att undvika att hamna i de riktiga krissituationerna.

Det tar sanslöst sjukt mycket tid och energi att göra allt för att dölja att man inte uppskattar saker många andra gör. Jag skaffade alltid en vän att vara med i de olika klasser jag gick i i högstadiet och gymnasiet, men jag hade aldrig något behov av en. Jag hade kunnat spara energi och klarat skolan/vardagen än bättre om jag inte lagt den på att spela "en person i behov av en vän" men jag skämdes att vara själv. Jag var livrädd för elevhälsan, att de skulle komma och avslöja mig för då skulle jag behövt lägga skolprestationerna på hyllan för att bara må dåligt resten av skoltiden. Jag var ungefär i din ålder när all energi till teaterskådespeleri var förbrukad och jag fick diagnos. Den (och hjälpen jag kunde få och hade rätt till tack vare den)blev livräddande.

NewAspie skrev:Extremt driven på jobb men hemma. My god. Sover helger igenom. Klarar inte av min vardagliga privata admin etc.

Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Flinta skrev:

NewAspie skrev:

Flinta skrev:Jag upplever att jag lurat omgivningen bra, inte minst de som tvivlar på diagnosen NT-teaterskådespeleriet finns kvar i ryggmärgen och jag kan plocka fram det vid enstakta tillfällen som jag väljer, däremellan är det mest hållbart i längden att inte spela.

Ja det har hållit i drygt 30 år, en mästare på vita lögner. Men själva AS beteendet försvinner ju inte å det har satt mig i riktigt besvärliga situationer där jag då inte kunnat ta hjälp av nära eftersom ingen har minsta aning om mitt liv eg. Skönt att mu äntligen förstå själv iaf så är det lättare att undvika att hamna i de riktiga krissituationerna.

Det tar sanslöst sjukt mycket tid och energi att göra allt för att dölja att man inte uppskattar saker många andra gör. Jag skaffade alltid en vän att vara med i de olika klasser jag gick i i högstadiet och gymnasiet, men jag hade aldrig något behov av en. Jag hade kunnat spara energi och klarat skolan/vardagen än bättre om jag inte lagt den på att spela "en person i behov av en vän" men jag skämdes att vara själv. Jag var livrädd för elevhälsan, att de skulle komma och avslöja mig för då skulle jag behövt lägga skolprestationerna på hyllan för att bara må dåligt resten av skoltiden. Jag var ungefär i din ålder när all energi till teaterskådespeleri var förbrukad och jag fick diagnos. Den (och hjälpen jag kunde få och hade rätt till tack vare den)blev livräddande.

Det är så fantastiskt att höra detta. Blir rörd. Här har man gått ett helt liv med en fasad (möjligt den kommer vara kvar, men jag vet och nya bekanta kan få veta delar), och trott och googlat på allt fr kronisk depression till extrem slöhet. Asperger kopplade jag nog aldrig till. För mig går livet bra, med framgångsrikt jobb och extremt social å orädd i större grupper. Men det här med nära relationer som fika, gå på stan etc händer inte. Aldrig jag klarar sånt.

Blir också irriterad av att folk inte ser i mitt huvud, att dom inte ser det jag ser. Att livet är som Tetris. För att möblera om finns ett antal olika brickor att få på plats innan. Det tar ganska lång tid att göra klart spelplanen i huvet och folk tycker jag är slö som bara ligger på soffan. Sen när jag är redo blir det kaos, ser ut som det iaf. Då vill folk hjälpa till men det går inte, de pajar mitt tetrisspel ju. Men är sjukt effektiv om jag får göra själv. De färdigpanerad brickorna läggs då snabbt å vips är rummet ommöblerat och finare än någon kunde tro. Ta daa!

Zirre skrev:

NewAspie skrev:Extremt driven på jobb men hemma. My god. Sover helger igenom. Klarar inte av min vardagliga privata admin etc.

Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

NewAspie skrev:

Zirre skrev:

NewAspie skrev:Extremt driven på jobb men hemma. My god. Sover helger igenom. Klarar inte av min vardagliga privata admin etc.

Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

Med diagnos han man rätt att söka insatser (ex. boendestöd) hos kommunens LSS.

LSS innehåller tio olika typer av hjälp för att ge stöd och service. Du kan få stöd med

rådgivning och annat personligt stöd
personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans
ledsagarservice
kontaktperson
avlösarservice i hemmet
korttidsvistelse utanför hemmet
korttidstillsyn om du är skolungdom över tolv år
bostad i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet
bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad för dig som är vuxen
daglig verksamhet för dig i yrkesverksam ålder som saknar arbete och inte utbildar dig.

NewAspie skrev:

Zirre skrev:

NewAspie skrev:Extremt driven på jobb men hemma. My god. Sover helger igenom. Klarar inte av min vardagliga privata admin etc.

Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

Glöm light version Jag tror ändå jag förstår vad du menar när du skriver det. Lever du för jobbet? Så som jag förstått det är det rätt klassiskt för AS att om man har ett jobb så fungerar man bra, rentav utmärkt när man får hålla på med det man är intresserad och duktig på, medan livet och vardagen i övrigt är ett stort kaos om man skrapar på ytan?!

Zirre skrev:

NewAspie skrev:

Zirre skrev:Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

Med diagnos han man rätt att söka insatser (ex. boendestöd) hos kommunens LSS.

LSS innehåller tio olika typer av hjälp för att ge stöd och service. Du kan få stöd med

rådgivning och annat personligt stöd
personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans
ledsagarservice
kontaktperson
avlösarservice i hemmet
korttidsvistelse utanför hemmet
korttidstillsyn om du är skolungdom över tolv år
bostad i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet
bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad för dig som är vuxen
daglig verksamhet för dig i yrkesverksam ålder som saknar arbete och inte utbildar dig.

Boendestöd beviljas dock enligt SoL, Socialtjänstlagen.

Zirre skrev:

Zirre skrev:

NewAspie skrev:
Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

Med diagnos han man rätt att söka insatser (ex. boendestöd) hos kommunens LSS.

LSS innehåller tio olika typer av hjälp för att ge stöd och service. Du kan få stöd med

rådgivning och annat personligt stöd
personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans
ledsagarservice
kontaktperson
avlösarservice i hemmet
korttidsvistelse utanför hemmet
korttidstillsyn om du är skolungdom över tolv år
bostad i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet
bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad för dig som är vuxen
daglig verksamhet för dig i yrkesverksam ålder som saknar arbete och inte utbildar dig.

Boendestöd beviljas dock enligt SoL, Socialtjänstlagen.

Ansökan om boendestöd handläggs vanligen av samma LSS-handläggare som handlägger LSS-insatser.

Flinta skrev:

NewAspie skrev:

Zirre skrev:Med en diagnos kan du få hjälp med det privata av ex. boendestöd.

Kan man? Är lite rädd att en diagnos får negativa följder, finns det några, bemöts man annorlunda på ngt sätt? Tänker bank, arbetsgivare etc. Har försökt lösa så mkt jag kan genom åren. Vet att jag inte kan städa tex (nej det är inte för att jag är lat) så har Hemfrid. Lagar väldigt sällan mat då disken blir stående, mest hämtmat. Räkningar är hopplösa, försökt allt med färgkodat, alarmklockor, självbelöningar etc. Hopplöst.

Glöm light version Jag tror ändå jag förstår vad du menar när du skriver det. Lever du för jobbet? Så som jag förstått det är det rätt klassiskt för AS att om man har ett jobb så fungerar man bra, rentav utmärkt när man får hålla på med det man är intresserad och duktig på, medan livet och vardagen i övrigt är ett stort kaos om man skrapar på ytan?!

Haha, får börja m lightversionen innan jag går in på tyngre grejer. Jag ser livet och uppgifter som typ Tetris. En massa brickor som måste planeras och sättas på rätt plats för att nå slutmålet. När jag är i planeringsfasen tycker folk i get händer, att jag är lat, hur kan man ligga bokstavligen på en soffa en hel helg? Sen när jag kommer igång med de färdigplanerade brickorna tycker de att det blir kaos och vill hjälpa till (tex vid flyttlass). Men då pajar de ju mitt Tetris! Blir tokig på sånt. Men får jag göra själv enligt min plan blir det extremt effektivt och bra resultat, antar det är det som funkar på jobbet. Blir alltid förflyttad "uppåt" för bra resultat och leverans. Fast eg vill jag inte alls flyttas uppåt på stegen.

PS. Tack för dina inlägg, det här är den bästa nyår ever!

Jag fick min diagnos 2011 när jag var 34.
Så var i en liknande situation.
Du behöver ju bara berätta om din diagnos för dom du vill.
Så om du ansöker om boendestöd via LSS så behöver du ju inte berätta det någon annan.
Men det kan ju vara hjälpligt att berätta för FK, men om du klarar dig utan så behövs det kanske inte.
Jag skulle också rekommendera att du kontaktar din lokala vuxen Habilitering.
Där kan du också få hjälp och dom har också tystnadsplikt.

Sent from my Woxter Nimbus1100RX using Tapatalk

matgar skrev:Jag fick min diagnos 2011 när jag var 34.
Så var i en liknande situation.
Du behöver ju bara berätta om din diagnos för dom du vill.
Så om du ansöker om boendestöd via LSS så behöver du ju inte berätta det någon annan.
Men det kan ju vara hjälpligt att berätta för FK, men om du klarar dig utan så behövs det kanske inte.
Jag skulle också rekommendera att du kontaktar din lokala vuxen Habilitering.
Där kan du också få hjälp och dom har också tystnadsplikt.

Sent from my Woxter Nimbus1100RX using Tapatalk

Tack för ditt svar! Ok, jag tänker att 2017 ska vara året då jag styr upp mitt liv. Och om det innebär att acceptera sina brister och ev diagnos fullt ut och ansöka om boendestöd för att få det att funka får det vara så. Nåt måste ske. Höll på att bli vräkt ett par veckor sen och det va en ögonöppnare. FK, behöver dom veta för att man ska söka boendestöd?

NewAspie skrev:

matgar skrev:Jag fick min diagnos 2011 när jag var 34.
Så var i en liknande situation.
Du behöver ju bara berätta om din diagnos för dom du vill.
Så om du ansöker om boendestöd via LSS så behöver du ju inte berätta det någon annan.
Men det kan ju vara hjälpligt att berätta för FK, men om du klarar dig utan så behövs det kanske inte.
Jag skulle också rekommendera att du kontaktar din lokala vuxen Habilitering.
Där kan du också få hjälp och dom har också tystnadsplikt.

Sent from my Woxter Nimbus1100RX using Tapatalk

Tack för ditt svar! Ok, jag tänker att 2017 ska vara året då jag styr upp mitt liv. Och om det innebär att acceptera sina brister och ev diagnos fullt ut och ansöka om boendestöd för att få det att funka får det vara så. Nåt måste ske. Höll på att bli vräkt ett par veckor sen och det va en ögonöppnare. FK, behöver dom veta för att man ska söka boendestöd?

FK har inget med boendestöd att göra, så inget dom har att göra med.

Varför höll du på att bli vräkt? Glömt att betala hyran?

slackern skrev:

NewAspie skrev:

matgar skrev:Jag fick min diagnos 2011 när jag var 34.
Så var i en liknande situation.
Du behöver ju bara berätta om din diagnos för dom du vill.
Så om du ansöker om boendestöd via LSS så behöver du ju inte berätta det någon annan.
Men det kan ju vara hjälpligt att berätta för FK, men om du klarar dig utan så behövs det kanske inte.
Jag skulle också rekommendera att du kontaktar din lokala vuxen Habilitering.
Där kan du också få hjälp och dom har också tystnadsplikt.

Sent from my Woxter Nimbus1100RX using Tapatalk

Tack för ditt svar! Ok, jag tänker att 2017 ska vara året då jag styr upp mitt liv. Och om det innebär att acceptera sina brister och ev diagnos fullt ut och ansöka om boendestöd för att få det att funka får det vara så. Nåt måste ske. Höll på att bli vräkt ett par veckor sen och det va en ögonöppnare. FK, behöver dom veta för att man ska söka boendestöd?

FK har inget med boendestöd att göra, så inget dom har att göra med.

Varför höll du på att bli vräkt? Glömt att betala hyran?

Ja exakt...eller glömde är nog fel ord. Visste mkt väl när den skulle betalas. Att jag inte gjort det och att det när som helst skulle kunna ringa på dörren. Men trots vetskapen om allt detta kunde jag inte ta mig för att reda ut det. Men när de ringde på lyckades jag få ordning på det i sista stund. En av många incidenter som aldrig syns riktigt för jag rett upp dom på ett eller annat sätt men det kan inte fortsätta så. Bara en tidsfråga innan det totalt fallerar.

NewAspie skrev:

slackern skrev:

NewAspie skrev:
Tack för ditt svar! Ok, jag tänker att 2017 ska vara året då jag styr upp mitt liv. Och om det innebär att acceptera sina brister och ev diagnos fullt ut och ansöka om boendestöd för att få det att funka får det vara så. Nåt måste ske. Höll på att bli vräkt ett par veckor sen och det va en ögonöppnare. FK, behöver dom veta för att man ska söka boendestöd?

FK har inget med boendestöd att göra, så inget dom har att göra med.

Varför höll du på att bli vräkt? Glömt att betala hyran?

Ja exakt...eller glömde är nog fel ord. Visste mkt väl när den skulle betalas. Att jag inte gjort det och att det när som helst skulle kunna ringa på dörren. Men trots vetskapen om allt detta kunde jag inte ta mig för att reda ut det. Men när de ringde på lyckades jag få ordning på det i sista stund. En av många incidenter som aldrig syns riktigt för jag rett upp dom på ett eller annat sätt men det kan inte fortsätta så. Bara en tidsfråga innan det totalt fallerar.

Förstår hur du menar, har även hänt mig någon gång att jag inte har pallat att betala hyran i tid, men aldrig gått så långt att värden har ringt på dörren, men betalar hyran med autogiro så att jag slipper tänka på det längre.

slackern skrev:

NewAspie skrev:

slackern skrev:FK har inget med boendestöd att göra, så inget dom har att göra med.

Varför höll du på att bli vräkt? Glömt att betala hyran?

Ja exakt...eller glömde är nog fel ord. Visste mkt väl när den skulle betalas. Att jag inte gjort det och att det när som helst skulle kunna ringa på dörren. Men trots vetskapen om allt detta kunde jag inte ta mig för att reda ut det. Men när de ringde på lyckades jag få ordning på det i sista stund. En av många incidenter som aldrig syns riktigt för jag rett upp dom på ett eller annat sätt men det kan inte fortsätta så. Bara en tidsfråga innan det totalt fallerar.

Förstår hur du menar, har även hänt mig någon gång att jag inte har pallat att betala hyran i tid, men aldrig gått så långt att värden har ringt på dörren, men betalar hyran med autogiro så att jag slipper tänka på det längre.

Det va det där m att fylla i blanketten för autogiro. Lyckades inte göra det på två år. Men när dom ringde på fick jag en ny och hon va så gullig och jag förklarade lite kort att jag visste jag inte skött mig men jag HR svårt för sånt här. Vi bestämde att jag skulle posta blanketten dan efter och ringa på hos henne sen. Hade jag inte postat den skulle jag lämna den hos henne. Med dom instruktionerna och "kollen" gick det bra. Antar mer eller mindre precis sådana saker en boendestödjare kan hjälpa till med. Påminna och styra upp att saker blir gjorda.

Lyckan man känner varje gång man får iväg den där blanketten, äntligen diskat upp disken, att man lyckades vattna blommorna..varje liten grej en bedrift. Makes no sense för "vanligt" folk.