Isse skrev:Varför fråga varför beröring är obehagligt? Ett konstaterande av en hypotes innan hypotesen prövats. En frågeställning med ett förväntat svar. I min värld förutsätter ett frågande minst ett svar. Svaret behöver inte vara svar på frågan. Frågan e nog ställd för att få ett svar som inte är ett svar på frågan, men som endå svarar på frågan.

Nja, nu ville jag ha hypoteser om varför JAG upplevde det obehagligt, således tycker jag frågan är passande om icke får du gärna omformulera fråga och svar om du vill

Den beröring jag uppfattar som obehaglig är den som är socialt tveksam. Om jag inte har klart för mig vad innebörden i beröringen är så är den till besvär. Beröring i sig upplever jag inte som obehaglig.

Jag har alltid haft svårt för beröring. Visst, enstaka kramar har väl gått rätt så bra. Men det som jag hatar allra mest är när folk rör mitt hår!! Jag hatar det! Det är den mest obehagligaste känslan någonsin! Jag får kalla kårar när folk tar i mitt hår.

Fast när det kommer till beröring så egentligen innerst inne gillar jag det, men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig vid kroppskontakt. Jag känner mig helt tafatt - var ska jag lägga händerna om jag kramar någon? hur länge? o.s.v. Så egentligen ligger problemet i att jag själv har svårt för att röra andra människor, jag vet inte riktigt hur man gör. och jag känner mig osäker.

så folk kan röra mig, bara jag inte behöver göra något tillbaka är väl min filosofi. något som jag vill ändra på..

MenUsch skrev:Jag har alltid haft svårt för beröring. Visst, enstaka kramar har väl gått rätt så bra. Men det som jag hatar allra mest är när folk rör mitt hår!! Jag hatar det! Det är den mest obehagligaste känslan någonsin! Jag får kalla kårar när folk tar i mitt hår.

Fast när det kommer till beröring så egentligen innerst inne gillar jag det, men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig vid kroppskontakt. Jag känner mig helt tafatt - var ska jag lägga händerna om jag kramar någon? hur länge? o.s.v. Så egentligen ligger problemet i att jag själv har svårt för att röra andra människor, jag vet inte riktigt hur man gör. och jag känner mig osäker.

så folk kan röra mig, bara jag inte behöver göra något tillbaka är väl min filosofi. något som jag vill ändra på..

Samma sak här. Därför skakar jag hellre hand än kramas då jag hälsar på någon. Mötte en gång en person som jag märkte inte gillade ta i hand och jag vill inte kramas, så det blev en obekväm handskakning för oss båda. Det förekommer att jag tycker beröring är obehagligt särskilt om jag inte är beredd men det är sällsynt. Beröring i förhållande är nog det som fungerar bäst i alla fall i början.

Det är ganska skumt när man skakar hand och personen man skakar hand med drar in en för en kram. Det är riktigt skumt.

earlydayminer skrev:Det är ganska skumt när man skakar hand och personen man skakar hand med drar in en för en kram. Det är riktigt skumt.

Det gjorde hon inte. Det var jag som uttryckte mig otydligt. Jag tror att hon gillar att hälsa med en kram men vet inte dock märktes det att hon inte tycker om att skaka hand och det har jag fått bekräftat på annat håll i efterhand som väl är så jag inte gör bort mig fler gånger. Så det var en del av mitt inlägg som var otydligt. Men om läget varit som du beskrev förstår jag din tanke.

Heh, nja, jag beskrev en egen upplevelse.

earlydayminer skrev:Heh, nja, jag beskrev en egen upplevelse.

Okej Förlåt! Min hjärna har nog lagt av för dagen. Det har varit full rulle idag.

Inget att be om förlåtelse för. Apropå hjärna, det skulle vara sjukt obehagligt om någon rörde vid ens hjärna.

earlydayminer skrev:Inget att be om förlåtelse för. Apropå hjärna, det skulle vara sjukt obehagligt om någon rörde vid ens hjärna.

Hjärnan har ingen känsel, enbart de olika hjärnhinnelagren

Jag har lite problem med kroppskontakt när jag inte är beredd på det, handlar mycket om kontroll gissar jag, känns som någon inkräktar.

Nej men du har, det måste ju fortfarande vara sjukt obehagligt.

Älskar beröring, men får (och ger) det alldeles för sällan.

Jag gillar inte heller beröring. Kramar går bra med sånna man känner bra som kompisar, föräldrar men inte syskon tyvärr .. Då känner jag alltid mig så konstig ..

Men min kompis har jag nästan börjat blivit rädd för ... Deras familj är väldigt närgången.. Jag vet inte riktigt hur ja ska förklara men typ dom taffsar på en >,< alltså inte föräldrarna men kompisen, en tjejkompis ( Jag är också tjej ) jag blir skit stressad av att ha henne bakom mig i trappan för då "jagar" hon mig uppåt i trappan och om jag är för sakta så tar hon mig på arslet typ.. Det låter verkligen inte bra det här O_O

Ja det är inte kul och när jag får panik eller så så kan jag börja skratta skratta skratta skratta .. och då tror hon ju att jag tycker det är kul och jag har sagt flera gånger att jag inte vill . :I Sen så är jag VÄLDIGT kittlig och det är ju ensak också fast jag har börjat undra om jag verkligen rä kittlig det är kanske bara att jag tkr det är obehagligt

Va?! Din kompis låter helskum, om du kommer på någon teori om vad som driver henne så får du gärna skriva ner den! För inte kan det väl vara så enkelt som att hon antingen driver med dig eller stöter mycket ofint på dig?

Jag kommer bara på en drastisk metod för att få henne att förstå att du ogillar det: Varna henne om att hon får en örfil om hon gör det igen och försök fysiskt att hålla löftet. Oavsett om hon lyckas försvara sig eller inte så kan du säga att du varnade henne och sen låta saken bero.

Nåväl. Jag har inte varit med om varken det ena eller det andra så du ska kanske inte ta mina idéer på för mycket allvar. Berätta som sagt gärna om du får någon idé om vad hon sysslar med.

Jag har absolut ingen teori och kommer nog aldrig komma på någon ..

Jag tror mer att hon driver med mig för att hon skulle vara lesbisk är inte direkt någonting man kan tänka sig då hon sitter och dreglar över min brorsa .. och typ alla killar som är snygga

Beröring behagligt? Beror!

Vem? Hur? När? Var? Var? Kort sagt: Sammanhang betyder allt! Context is everything!

Minns ni när man var liten och skulle kolla temperaturen? Usch och fy fan säger jag.

Jag hatar att krama, skaka hand med, eller titta någon som jag inte känner i ögonen. Samma sak med allt detdär 'social-pillandet'. Med alla är det inte så, med vissa männsikor går det bra.

Haha, diskriminering möjligen? ^^

Tycker också det är obehagligt/jobbigt att skaka hand och kramas med folk. Med mina kompisar är det sällan jag gör det. När jag gör det gör jag det inte för att jag vill det, utan för att det förväntas att man ska det. Vill ju bli socialt accepterad...

Är för övrigt väldigt distanserad mot mina vänner och anhöriga. Men däremot tycker jag om att vara nära min pojkvän. Blir nog t.o.m lite väl klängig på honom. Och tyvärr så har jag svårt att se om han tycker det är jobbigt. Och om han inte är gosig och kramig mot mig så tror jag att han inte älskar mig längre.
Konstigt det där...

Blev iaf glad av att se att det är fler som tycker om att vara nära sin partner men har svårt med andra människor. Trodde nämligen att de flesta med AS tyckte all beröring var jobbig. Har ju inte fått någon diagnos, så jag har inte hunnit läsa så mkt om AS. Men jag är rätt säker på att jag har det...

MsTibbs skrev:Jag tycker beröring är obehagligt, allt från skaka hand till kramar och vanliga klappar på axeln och sånt. Hård beröring är mindre obehaglig än lätt, jag var extremt kittlig i synnerhet som yngre, inte lika mycket nu. Jag har hört från terapeuter och liknande flera gånger att jag måste "tänka efter varför jag upplever det obehagligt", jag har dock ingen aning.

Har ni teorier varför beröring känns obehagligt?

Har exakt samma problem. Kan inte bli kramad plötsligt för då gör det får ont. Andra får inte ta på min vänster arm, där mina största problem finns, för då gör det så ont att man mår illa. Men denna tråd relaterar lite till det ämnet jag tog upp om kläder och smärta. Kan kläder göra ont så kan andras beröring också göra det, tror jag. I mitt fall vet jag att det handlar om dels en nervskada som jag har i vänster arm. Men överlag så pratar man om att det finns en sk taktil känsla hos folk med Asperger syndrom. När de nämner detta handlar det just om sådana här problem. Säg det till din terapeut nästa gång. Jag tror också det kan ha att göra med huruvida vi har sållningsmekanismen eller inte. Har vi inte den då är vi ju ännu känsligare än andra för sådana här saker.Överlag! Läser man om kriterierna för Asperger diagnosen nämns detta ofta som ett problem. De kallar det för den taktila smärtan.

tahlia skrev:Varför vill hon att du ska luska ut varför det känns obehagligt? Det är första frågan jag ställer mig.

Varför beröring är obehagligt går inte att svara på, inte för egen del iaf. Om det dessutom hör ihop med AS och andra autstiska tillstånd så ligger obehaget snarare i generna än i medvetandet.

För mig är all beröring som inte kommer från mina barn, fruktansvärt obehagligt. Jag ryser och får "ståpäls" om någon rör vid mig. När jag haft en partner har jag dock inte reagera med negativa rysningar, utan med irritation över att de ska peta på mig hela tiden. En kram i månaden räcker lääääääänge.

Inte enbart i generna. Även hjärnskador ska nog räknas in här. Man kan ju få Aspergers antingen via gener/ärftligheten eller pga hjänskada. Det är vad de flesta forskare verkar tro. Min hjärnskada som jag fick när jag föddes har läkt, men nu utlöser ärret efter denna hjärnskada en enorm smärta i min vänster arm. Och det gör jätteont när andra tar mig på armen etc. De tror att det tar sig i uttryck i min handskada. Har opererat samma handled två ggr på samma ställe.

MsTibbs skrev:Lite av min fråga ligger i alla sociala situationer, släktkalas, julafton, jobbintervu, skolavslutningar eller you name it. Jag kan i de lägena vägra krama folk, men då uppfattas man som avståndstagande, arrogant, kall och oartig. Folk tar det som en personlig diss om man undviker att krama dem och det är ju inte min mening att få folk att må dåligt, det är det inte värt, så jag luskar i en bra avvägning.

Numera vet mina släktingar & närmaste vänner om mitt problem så de är vana vid att jag inte tycker om att kramas. Om jag tar initiativet och får bestämma kramen så att säga brukar det gå bra. Men inte om de kommer och kramar. Det blir för stor överraskning tror jag.

LazyLady skrev:Är för övrigt väldigt distanserad mot mina vänner och anhöriga. Men däremot tycker jag om att vara nära min pojkvän. Blir nog t.o.m lite väl klängig på honom.

Haha! :-D Mitt i prick! :-D

Det är som om man försöker kompensera för all fysisk beröring man går miste om från de andra hållen.

LazyLady skrev:/.../ Är för övrigt väldigt distanserad mot mina vänner och anhöriga. Men däremot tycker jag om att vara nära min pojkvän. Blir nog t.o.m lite väl klängig på honom. Och tyvärr så har jag svårt att se om han tycker det är jobbigt. Och om han inte är gosig och kramig mot mig så tror jag att han inte älskar mig längre.
Konstigt det där.../.../

Känner igen! I övrigt har jag noll problem med kroppskontakt förutom vid ett par specifika tillfällen:
1. Jag förväntas krama någon jag inte tycker om.
2. Jag upplever kroppskontakten som ett tvång.

Och om någon slår till mig på skoj (väldigt lätt), ger en lätt knuff osv och jag är oförberedd tycker jag det gör superont och går och väntar på blåmärken som aldrig kommer.