ankhat skrev:Vet ni, jag tycker att det är lite fräckt att underkänna andras upplevelse av att vara olyckliga, och därtill anta att det beror på att de "har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk". Ack, dessa dumma aspies som motståndslöst tar till sig vad någon (vem?) säger att de ska vara och känna. (<- ironi)

Visst råder man själv, oavsett om man är aspie, NT eller något annat, i viss mån över hur man lever sitt liv, och kanske till och med i viss mån över hur man uppfattar sitt liv. Men det innebär inte att man kan bestämma sig för att vara lycklig. Känner man sig t.ex. alltid utanför, eller alltid (rädd för att bli) missförstådd, är det en ganska tung väg att vandra upp på lyckoberget.

Så. Jodå, jag tror visst att man kan vara lycklig som aspie. Men jag tror att det är en större risk att man har sociala och andra problem i sitt liv om man är aspie, som kan leda till ett större mått av olycka, så jag tror också att det finns "legitima" skäl att anse att åtminstone en del av de olyckskänslor en individ kan ha kan vara just aspiebaserade.

Framför allt tror jag att man ska respektera vad individer säger om sina egna liv.

Fast nyckeln till att vara lycklig som aspie är att våga vara sig själv och strunta i alla måsten och konventioner. Så, nej, man kan inte bestämma sig för att vara lycklig (det godtar inte hjärnan), men man kan bestämma sig för att vara sig själv, att strunta i hur man måste vara och vad som ger andra lycka. För det är ju inte så att de saker som ger NTs lycka nödvändigtvis ger aspies lycka. Faktum är ju att många av de (små) saker som ger mig lycka för NTs är problem eller sådant man inte tycker är intressant.

rdos skrev:Fast nyckeln till att vara lycklig som aspie är att våga vara sig själv och strunta i alla måsten och konventioner.

Det är inte så det alltid förhåller sig. I viss mån så måste man kompromissa med sig själv och i olika utsträckning måste man anpassa sig efter konventioner och måsten. Att totalt vägra samarbeta med det omgivande samhället leder till isolation och utfrysning. Det är definitivt inte några källor till lycka. Givetvis ska man inte heller göra för stort våld på sin egen natur. Det är inte heller någon källa till lycka.

Vi är i grunden sociala varelser med behov av att vara i ett sammanhang. Som aspergare är vi dåliga på att hitta en passande plats att platsa in på i det här. Där är nog mycket av källan till aspergsk olycklighet.

Ursäkta min okunskap, men vad betyder NT? Många skriver "NT" här.

december16 skrev:Ursäkta min okunskap, men vad betyder NT? Många skriver "NT" här.

Neurotypisk, alltså "normal"

Huggorm skrev:

december16 skrev:Ursäkta min okunskap, men vad betyder NT? Många skriver "NT" här.

Neurotypisk, alltså "normal"

Vad är egentligen normal? Cirka hälften utav alla kvinnor i Sverige insjuknar i depression som måste medicineras, är dom "normala"?

slackern skrev:

Huggorm skrev:

december16 skrev:Ursäkta min okunskap, men vad betyder NT? Många skriver "NT" här.

Neurotypisk, alltså "normal"

Vad är egentligen normal? Cirka hälften utav alla kvinnor i Sverige insjuknar i depression som måste medicineras, är dom "normala"?

Vild, egen, gissning: de kan nog ses som "normala", till skillnad från exempelvis aspies, om de kan tillfriskna. På gott och ont går ju aspergerskap inte att behandla bort (även om det, som bekant, finns de som har försökt hävda det).

Sen kan man ju undra varför kvinnor blir deprimerade (oftare än män) - men det hör väl till en annan tråd...

ankhat skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Neurotypisk, alltså "normal"

Vad är egentligen normal? Cirka hälften utav alla kvinnor i Sverige insjuknar i depression som måste medicineras, är dom "normala"?

Vild, egen, gissning: de kan nog ses som "normala", till skillnad från exempelvis aspies, om de kan tillfriskna. På gott och ont går ju aspergerskap inte att behandla bort (även om det, som bekant, finns de som har försökt hävda det).

Sen kan man ju undra varför kvinnor blir deprimerade (oftare än män) - men det hör väl till en annan tråd...

Kvinnor söker i större utsträckning vård för det, män i högre utsträckning begår självmord, men jag gissar att män kanske döljer det bättre än kvinnor? Det är nog inte särskilt maskulint att gå till en psykiatriker för den gamla stammen utav män.

Är ganska rejält subklinisk, och som jag skrev ovan, oftast är jag hyfsad glad. Men inte på julafton. Den här dagen måste vara helvetet för alla oss som inte är NT, vare sig man är lätt ASS som mej, har Asperger eller har Autism. Det här jävla släktmysandet kombinerat med en logistik och krångel utan dess like är årets ångest. Tur att det bara är jul en gång om året. Karl-Bertil och sprit är det enda som gör dagen uthärdlig.

Bazooka skrev:Är ganska rejält subklinisk, och som jag skrev ovan, oftast är jag hyfsad glad. Men inte på julafton. Den här dagen måste vara helvetet för alla oss som inte är NT, vare sig man är lätt ASS som mej, har Asperger eller har Autism. Det här jävla släktmysandet kombinerat med en logistik och krångel utan dess like är årets ångest. Tur att det bara är jul en gång om året. Karl-Bertil och sprit är det enda som gör dagen uthärdlig.

Haft en helt ok julafton med aspies. Släkt som vi inte kommer överens med umgås vi självklart inte med till jul.

Kristofer skrev:

rdos skrev:Fast nyckeln till att vara lycklig som aspie är att våga vara sig själv och strunta i alla måsten och konventioner.

Det är inte så det alltid förhåller sig. I viss mån så måste man kompromissa med sig själv och i olika utsträckning måste man anpassa sig efter konventioner och måsten. Att totalt vägra samarbeta med det omgivande samhället leder till isolation och utfrysning. Det är definitivt inte några källor till lycka. Givetvis ska man inte heller göra för stort våld på sin egen natur. Det är inte heller någon källa till lycka.

Fast det finns bra principer för att hantera det. Man lär sig regler för att kunna umgås med NT, men kommer samtidigt ihåg varför man lärde sig dem (för att kunna umgås med NT). Då fastnar man inte i fällan att anpassa sig till döds, och förstår att man inte måste uppträda som NT mer än om det är absolut nödvändigt. Samtidigt så ställer man krav på vänner och självklart på eventuell partner, att de måste gå halva vägen, och att de måste acceptera udda saker. Eller så väljer man bort NTs helt och hållet som vänner.

rdos skrev:[N]ej, man kan inte bestämma sig för att vara lycklig (det godtar inte hjärnan), men man kan bestämma sig för att vara sig själv, att strunta i hur man måste vara och vad som ger andra lycka.

Här får jag lov att hålla med dig helt och hållet.

Jag är lycklig över vad livet innehåller och bedömer inte livet efter vad som saknas. Det har gjort mig lycklig, harmonisk och nöjd. Jag tänker att även andra människor kan få känna samma glädje över vardagen som jag gör.

december16 skrev:Jag är lycklig över vad livet innehåller och bedömer inte livet efter vad som saknas. Det har gjort mig lycklig, harmonisk och nöjd. Jag tänker att även andra människor kan få känna samma glädje över vardagen som jag gör.

Så försöker jag också göra. Fokusera på det goda man har istället för det man inte har.

Huggorm skrev:

december16 skrev:Jag är lycklig över vad livet innehåller och bedömer inte livet efter vad som saknas. Det har gjort mig lycklig, harmonisk och nöjd. Jag tänker att även andra människor kan få känna samma glädje över vardagen som jag gör.

Så försöker jag också göra. Fokusera på det goda man har istället för det man inte har.

Det är en gåva i sig att kunna göra det

december16 skrev:

Huggorm skrev:

december16 skrev:Jag är lycklig över vad livet innehåller och bedömer inte livet efter vad som saknas. Det har gjort mig lycklig, harmonisk och nöjd. Jag tänker att även andra människor kan få känna samma glädje över vardagen som jag gör.

Så försöker jag också göra. Fokusera på det goda man har istället för det man inte har.

Det är en gåva i sig att kunna göra det

Jag känner också sådär lite grann, ingen idé att lipa över spilld mjölk över sådant jag ändå inte kan påverka.

slackern skrev:

december16 skrev:

Huggorm skrev:Så försöker jag också göra. Fokusera på det goda man har istället för det man inte har.

Det är en gåva i sig att kunna göra det

Jag känner också sådär lite grann, ingen idé att lipa över spilld mjölk över sådant jag ändå inte kan påverka.

Håller helt med!

Sen kan man ju se mycket i livet som en extra tillbehör eller som en plusmeny. Det vill säga som positiva ting som man inte nödvändigtvis måste ha. Om du ska köpa hamburgare så kan du beställa både plusmeny och extra tillbehör, så som större cola och någon god sås till dina pommes frites. Att inte ha flickvän är ingen förlust, men att ha flickvän är ett plus. Det innebär att saker som flickvän, hög utbildning eller prylar är en plus i kanten medan avsaknaden av allt detta inte kan betraktas som brist.

Så tänker jag. Det finns brister i min metafor, men jag tycker ändå den säger något. Sen måste man acceptera att livet suger ibland. Om man gjort något väldigt dumt, har en sjukdom eller väntar på besked på om man har en sjukdom så är det naturligt att känna oro och ångest. Det är inget fel i att ha ångest!

Däremot finns det sjuklig ångest. Då beror det på saker som destruktiv livsstil, negativa tankar eller kemiska processer i hjärnan. Det sistnämnda kan man inte styra själv utan man behöver då proffshjälp. Om man däremot går omkring och känner att livet är meningslöst (och man vet att det inte finns någon medicinsk förklaring) så måste man arbeta med sig själv.

Det är många som lever meningslösa liv. Men man kan välja lite själv! Sen har jag full respekt för att man fattar dåliga beslut, det har vi alla gjort någon gång. Men man kan komma igen och ta tillbaka förlorad mark. Inte genom vedergällning utan genom att göra det bästa av situationen.

Ett av de vettigaste inlägg jag läst på länge.

Eloge ska du ha!

KrigarSjäl skrev:Ett av de vettigaste inlägg jag läst på länge.

Eloge ska du ha!

Tack!

Påminner rätt mycket om diskussionen om mindfullness som varit i SvD senaste dagarna. Egentligen bara sunt förnuft. Nedkokad version: det är bra att uppmärksamma och uppskatta det goda i livet, som ofta finns i de "små" sakerna, ja - men OBS: å andra sidan blir det farligt när det blir individens ansvar att acceptera även sådant som faktiskt är problem, oavsett om det är hemma, i arbetsliv och/eller i samhälle. Den här andra sidan får inte glömmas bort!

Ska tillägga att det där ordet "acceptera" är förrädiskt. Ja, det är viktigt att acceptera sina känslor, även de "fula" och negativa, för att kunna bearbeta dem, och eventuellt göra något åt orsaken till dem. Det ska inte innebära att man accepterar allt, att man "gillar läget" oavsett hur dåligt det är. Man behöver i alla fall först bedöma om det går att göra något åt problemet, och i så fall vem som har ansvar för att åtgärda det.

Det blir extra tydligt på arbetsplatser där anställda pressas till bristningsgränsen och förväntas tillämpa mindfullness för att inte gå sönder och orsaka sjukskrivningskostnader, istället för att göra något åt orimliga arbetsvillkor.

För en aspie kan det handla om att göra klart för sig hur mycket anpassning till omgivningens (NT-)förväntningar det är rimligt att göra, och därmed var gränsen går för att göra för mycket våld på sig själv. Det kan också handla om att protestera mot dålig behandling och/eller bemötande i sjukvård, etc.

SvD-artiklarna:
http://www.svd.se/forskare-kritisk-till ... lness-z7c7
http://www.svd.se/mindfulness-kan-vara- ... -manniskor
http://www.svd.se/borsta-tander-eller-b ... lness-z7c7

@december16: Jag gissar att det bara är en olycklig formulering, men lite konstigt blir det ju att beskriva en flickvän som en "sak" man har. Flick/pojkvänner bör ju vara parter i en ömsesidig relation.

ankhat skrev:@december16: Jag gissar att det bara är en olycklig formulering, men lite konstigt blir det ju att beskriva en flickvän som en "sak" man har. Flick/pojkvänner bör ju vara parter i en ömsesidig relation.

Helt riktigt! Var lite för snabb på tangenterna. Utbildning samt partner är ju inte "saker"

Jag skulle säga att partner, utbildning och prylar är tre olika typer av kvalitéer. En flick/pojkvän är en relation, utbildning en fördel och prylar är guldkant på tillvaron

har sjelv autistisk syndrom inte asperg men nej jag er inte lykling

ankhat skrev:Påminner rätt mycket om diskussionen om mindfullness som varit i SvD senaste dagarna. Egentligen bara sunt förnuft. Nedkokad version: det är bra att uppmärksamma och uppskatta det goda i livet, som ofta finns i de "små" sakerna, ja - men OBS: å andra sidan blir det farligt när det blir individens ansvar att acceptera även sådant som faktiskt är problem, oavsett om det är hemma, i arbetsliv och/eller i samhälle. Den här andra sidan får inte glömmas bort!

Ska tillägga att det där ordet "acceptera" är förrädiskt. Ja, det är viktigt att acceptera sina känslor, även de "fula" och negativa, för att kunna bearbeta dem, och eventuellt göra något åt orsaken till dem. Det ska inte innebära att man accepterar allt, att man "gillar läget" oavsett hur dåligt det är. Man behöver i alla fall först bedöma om det går att göra något åt problemet, och i så fall vem som har ansvar för att åtgärda det

Hej, ursäkta mitt sena svar, hade lite för mycket annat att göra igår så hann inte svara utförligt

Jag tycker du har en viktig poäng. Jag håller helt med om att man inte ska acceptera allt, så som att gilla läget trots att man mår dåligt. Under en period när jag var tonåring satt jag hemma hela dagarna och mådde jättedåligt. Jag hade verkligen inget bra liv då. Denna period, som varade under cirka ett år, tog slut helt sonika en dag. Från en dag till en annan så gick jag från att vara psykiskt sjuk och olycklig till att må riktigt bra.

Vad beträffar mindfullness så får jag återkomma med svar senare. Mindfullness kanske fungerar för andra, men inte för mig