Tidigare tråd om lycka:

sa-blir-man-lycklig-enligt-lyckoforskaren-t7129.html?hilit=privatekonomi

Tycker det är destruktivt att ständigt fråga sig själv om man är riktigt lycklig, egentligen.

För det första skuldbeläggs alla känslolägen utöver klackarna i taket.
För det andra lär det märkas om man blir lycklig eller olycklig på riktigt.
Behöver man fundera på saken är man tillfreds och det är bra nog.

Ingen människa kan vara "lycklig" precis jämt.
Inte utan att ligga i ständig morfinvagga och därför känns det bara maniskt och osunt med den här lyckohetsen, den här tvångsglädjekulturen, som råder idag.

Jag gör en travesti (?) på seriehunden Rockys citat om lyckliga familjer:
"De är som lodjur, det sägs att de finns, men inte ens på Skansen ser man dem..."

Kahlokatt skrev:Jag gör en travesti (?) på seriehunden Rockys citat om lyckliga familjer:
"De är som lodjur, det sägs att de finns, men inte ens på Skansen ser man dem..."

Jag har sett dem på Skansen

Zirre skrev:

Kahlokatt skrev:Jag gör en travesti (?) på seriehunden Rockys citat om lyckliga familjer:
"De är som lodjur, det sägs att de finns, men inte ens på Skansen ser man dem..."

Jag har sett dem på Skansen

Jag har sett dom på Nordens ark. Kommer man vid matdags är de inte blyga. Men det är väl lite "beside the point", talesättet skall nog inte ses bildligt.

Lyckliga personer - finns de?
Ja, jag tror att det finns lyckliga Aspergare och lyckliga personer.
Andelen kan nog vara ungefär detsamma.
Däremot kan nog Aspergare vara mer kritiska till sin egen lycka.

Meditation - i mitt fall zazen - det är lycka. Att endast existera i stunden, att uppleva nuet. Men i en storstad är detta svårt på gränsen till väldigt svårt. Att åka till Frankrike där zen-centret finns som jag snart ska göra är roligt. Olyckan kommer sig av att man är upptagen med sitt eget, de begränsade problem man själv har. Det är ju inget mot det som finns i - säg Afrika eller hur? Man borde inte se det så begränsat här. Lev i stunden, här har du det eviga. Se till att skapa rutiner för livet så att du inte börjar grubbla. Vad borde jag göra härnäst? ät nyttigt och drick.

Jag har asperger och jag är lycklig. Jag har tre tips för bättre mental hälsa; Bra sömn, bra matvanor och en positiv inställning till livet.

I hela mitt liv har sömnen varit ett stort problem, men sedan jag började gå upp relativt tidigt varje morgon så har sömnen automatiskt blivit bra. Nu för tiden sover jag varje natt och går upp tidigt varje morgon (med tidigt menar jag mellan klockan tidigast 06:30 och senast 08:00). Jag lägger mig oftast rätt tidigt, men inatt la jag mig sent pga förkylning med tillhörande rethosta + att jag kräktes. Det värsta man kan göra är att sova till (exempelvis) klockan 12:00 för att kompensera att man somnat sent. Om man vaknar klockan 12:00 så har man ju sovit bort halva dagen.

Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

Sen måste man ju ha en positiv inställning till livet!

december16 skrev:Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

Eller så kan man köpa bara en kaffe utan några kakor till, kaffe blir man inte fet av

december16 skrev:
Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

fast om du ska köpa kläder varje gång du är sugen på något sött så riskerar det att göra dig så fattig att du måste köpa billig skräpmat och att du inte har den mentala förmågan att leta upp billig lyxmat eftersom ditt köpbegär har utvecklats till ett destruktivt beroende.

december16 skrev:Om man vaknar klockan 12:00 så har man ju sovit bort halva dagen.

Men man kan ju ta igen det genom att vara vaken halva natten sen.

Huggorm skrev:

december16 skrev:Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

Eller så kan man köpa bara en kaffe utan några kakor till, kaffe blir man inte fet av

Helt riktigt, det är också ett bra alternativ!

Parvlon skrev:

december16 skrev:
Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

fast om du ska köpa kläder varje gång du är sugen på något sött så riskerar det att göra dig så fattig att du måste köpa billig skräpmat och att du inte har den mentala förmågan att leta upp billig lyxmat eftersom ditt köpbegär har utvecklats till ett destruktivt beroende.

Är rätt dyrt att fika också, så det går nog jämnt ut.

Köpbegär som destruktivt beteende? För att man tänker på hälsan?

nescio skrev:

december16 skrev:Om man vaknar klockan 12:00 så har man ju sovit bort halva dagen.

Men man kan ju ta igen det genom att vara vaken halva natten sen.

Man missar fortfarande en stor del av dagen och det är på dagen som saker händer. På natten finns det ju inte så mycket att göra. Dessutom tar kroppen stryk av att sova på dagen och vara vaken på natten.

december16 skrev:

Parvlon skrev:

december16 skrev:
Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

fast om du ska köpa kläder varje gång du är sugen på något sött så riskerar det att göra dig så fattig att du måste köpa billig skräpmat och att du inte har den mentala förmågan att leta upp billig lyxmat eftersom ditt köpbegär har utvecklats till ett destruktivt beroende.

Är rätt dyrt att fika också, så det går nog jämnt ut.

Köpbegär som destruktivt beteende? För att man tänker på hälsan?

Det var min spontana tanke också, att man blir en hoarder som sitter där med bostaden full av kläder och annat man inte hinner använda för att man inte vill ge sig själv fika . Det var seriöst det jag tänkte!

Jag har sett en massa avsnitt av serier om hoarders. De samlar ju prylar för att något saknas i deras liv eller för att de varit med om trauman typ. Lite värre saker än att bli nekad en fika av sig själv ofta, men ändå .

Efter att läst denna tråden + en hel del andra trådar på forumet så har jag förstått att många på det här forumet lärt sig att de ska vara olyckliga. De har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk.

Visst kan man vara lycklig med asperger, självklart. Däremot har många på detta forumet som lärt sig att man ska vara olycklig, de har gjort sina problem till sin livsstil.

sugrövmanövern skrev:

december16 skrev:

Parvlon skrev:
fast om du ska köpa kläder varje gång du är sugen på något sött så riskerar det att göra dig så fattig att du måste köpa billig skräpmat och att du inte har den mentala förmågan att leta upp billig lyxmat eftersom ditt köpbegär har utvecklats till ett destruktivt beroende.

Är rätt dyrt att fika också, så det går nog jämnt ut.

Köpbegär som destruktivt beteende? För att man tänker på hälsan?

Det var min spontana tanke också, att man blir en hoarder som sitter där med bostaden full av kläder och annat man inte hinner använda för att man inte vill ge sig själv fika . Det var seriöst det jag tänkte!

Jag har sett en massa avsnitt av serier om hoarders. De samlar ju prylar för att något saknas i deras liv eller för att de varit med om trauman typ. Lite värre saker än att bli nekad en fika av sig själv ofta, men ändå .

Du får ursäkta, men jag förstår inte riktigt hur du menar.

december16 skrev:Du får ursäkta, men jag förstår inte riktigt hur du menar.

Jag menade att jag tänkte liknande som Parvlon. Tror jag.

december16 skrev:Efter att läst denna tråden + en hel del andra trådar på forumet så har jag förstått att många på det här forumet lärt sig att de ska vara olyckliga. De har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk.

Visst kan man vara lycklig med asperger, självklart. Däremot har många på detta forumet som lärt sig att man ska vara olycklig, de har gjort sina problem till sin livsstil.

Jag förstår vad du menar.

Vem springer omkring och är lycklig eller olycklig hela dagarna?
Jag är subklinisk, familj och barn och det. Har man diagnosen kanske man har svårt att få förhållanden och jobb att funka. Men jag har aldrig varit så glad som det halva år för en tid sen som jag var arbetslös.

Men fler timmar en normal vecka är på plussidan än på minussidan.

slackern skrev:

december16 skrev:Efter att läst denna tråden + en hel del andra trådar på forumet så har jag förstått att många på det här forumet lärt sig att de ska vara olyckliga. De har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk.

Visst kan man vara lycklig med asperger, självklart. Däremot har många på detta forumet som lärt sig att man ska vara olycklig, de har gjort sina problem till sin livsstil.

Jag förstår vad du menar.

Vet ni, jag tycker att det är lite fräckt att underkänna andras upplevelse av att vara olyckliga, och därtill anta att det beror på att de "har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk". Ack, dessa dumma aspies som motståndslöst tar till sig vad någon (vem?) säger att de ska vara och känna. (<- ironi)

Visst råder man själv, oavsett om man är aspie, NT eller något annat, i viss mån över hur man lever sitt liv, och kanske till och med i viss mån över hur man uppfattar sitt liv. Men det innebär inte att man kan bestämma sig för att vara lycklig. Känner man sig t.ex. alltid utanför, eller alltid (rädd för att bli) missförstådd, är det en ganska tung väg att vandra upp på lyckoberget.

Så. Jodå, jag tror visst att man kan vara lycklig som aspie. Men jag tror att det är en större risk att man har sociala och andra problem i sitt liv om man är aspie, som kan leda till ett större mått av olycka, så jag tror också att det finns "legitima" skäl att anse att åtminstone en del av de olyckskänslor en individ kan ha kan vara just aspiebaserade.

Framför allt tror jag att man ska respektera vad individer säger om sina egna liv.

december16 skrev:

Parvlon skrev:

december16 skrev:
Sen är det viktigt att inte bli överviktig. Och här har jag ett specialtips till oss som måste tänka på vikten! I måndags var jag på ett köpcentrum och var riktigt sugen på att fika. Men istället för att äta så gick jag och köpte en tröja och på så sätt skingrade tankarna på att fika.

fast om du ska köpa kläder varje gång du är sugen på något sött så riskerar det att göra dig så fattig att du måste köpa billig skräpmat och att du inte har den mentala förmågan att leta upp billig lyxmat eftersom ditt köpbegär har utvecklats till ett destruktivt beroende.

Är rätt dyrt att fika också, så det går nog jämnt ut.

Köpbegär som destruktivt beteende? För att man tänker på hälsan?

det jag menade var att det knappast är en lyckad metod att byta ut ett begär/frestelse mot ett annat.

kanske funkar för en stund, och kanske den stunden varar längre ju längre tid du spenderar framför spegeln men en dag så uppenbaras verkligheten för oss oavsett vi vill det eller ej.

ankhat skrev:Vet ni, jag tycker att det är lite fräckt att underkänna andras upplevelse av att vara olyckliga, och därtill anta att det beror på att de "har fått lära sig att om man har asperger så får man inte vara lycklig, positiv eller frisk". Ack, dessa dumma aspies som motståndslöst tar till sig vad någon (vem?) säger att de ska vara och känna. (<- ironi)

Visst råder man själv, oavsett om man är aspie, NT eller något annat, i viss mån över hur man lever sitt liv, och kanske till och med i viss mån över hur man uppfattar sitt liv. Men det innebär inte att man kan bestämma sig för att vara lycklig. Känner man sig t.ex. alltid utanför, eller alltid (rädd för att bli) missförstådd, är det en ganska tung väg att vandra upp på lyckoberget.

Så. Jodå, jag tror visst att man kan vara lycklig som aspie. Men jag tror att det är en större risk att man har sociala och andra problem i sitt liv om man är aspie, som kan leda till ett större mått av olycka, så jag tror också att det finns "legitima" skäl att anse att åtminstone en del av de olyckskänslor en individ kan ha kan vara just aspiebaserade.

Framför allt tror jag att man ska respektera vad individer säger om sina egna liv.

Tack för ett mycket bra inlägg!