Nobelpristagare hör till de som har rätt att nominera andra till nobelpriset.

The Svedberg fick själv nobelpriset i kemi år 1926 och nominerade bl a Linus pauling och paret Frederic Joliot och Irene Joliot-Curie och de fick också nobelpriset. År1939 nominerade han i första hand Otto Hahn och i andra hand både Otto Hahn och Lise Meitner till nobelpriset. Ingen av dem fick priset det året, men år 1945 fick Otto Hahn priset för år 1944 (de avstod från att dela ut kemipriset 1944 pga kriget).

Under de första 29 åren var det bara en person som fick nobelpriset i kemi/år. Senare kunde flera dela, och de senaste åren har de varit tre pristagare varje år.

Såväl Otto Hahn som andra nobelpristagare nominerade Lise Meitner, både för kemi- och fysikpriset, men hon fick aldrig något nobelpris.

"- Det var fruktansvärt att förbigå Meitner. Tack vare henne påbörjade Otto Hahn sina experiment med neutronstrålning och det var hon som kom på att de oväntade resultaten av dem var en följd av kärnklyvning, säger fysikern Anders Barany, sekreterare i Nobelkommitten för fysik vid Kungliga Vetenskapsakademin" (år 1989-2009). (UNT 2016-12-04 "Nobelpristagarnas favoriter ...")

Som en slags kompensation valde KVA in Meitner som utländsk ledamot hösten 1945.

"- Men om dagens principer för att välja ut Nobelpristagare hade tillämpats när upptäckarna av kärnklyvningen skulle belönas tror jag att 1944 års kempris hade delats av Lise Meiter, Otto Hahn och Hahns asssistent Fritz Strassman, säger Anders Barany."

Och varför fick hon inte det nobelpris som alla senare tycker hon borde ha fått? En teori är att Hahn inte framhävde hennes insatser tillräckligt trots att han nominerade henne. En annan att hon var kvinna, en tredje att hon var judinna.

Hon fick dock andra priser. Max Planck-medaljen 1949 och Enrico Fermi-priset 1966, tillsammans med Otto Hahn och Fritz Strassman.

Hon föddes år 1878 i Wien, Österrike och dog år 1968 i Cambridge, England. Hon fick ett långt liv trots att hon forskade om strålning. År 1907 disputerade hon som första kvinna vid Wiens universitet. Hon flyttade till Berlin för att gå på Max Plancks föreläsningar i teoretisk fysik. Egentligen fick inte kvinnor gå på dessa föreläsningar men Planck gjorde ett undantag för henne.

Men hon ville också ägna sig åt experimentell fysik i laboratorium. Hon var mycket blyg men kände att hon skulle våga ställa sina frågor till Otto Hahn.

Under den tiden var Otto Hahn tvungen att söka tillstånd hos professor Emil Fischer, föreståndare för den kemiska institutionen. Fischer var känd för att inte tolerera kvinnor på sin institution, med undantag för städerskor.

Spoiler: visa

Vid första beskrivningen av den känsliga situationen utbröt han ”På inga villkor får en kvinnlig forskade börja här” men efter ett par andetag tillade han ”Om hon blir i källaren och aldrig kommer in på institutionen så må det vara hänt”. Meitner fick nöja sig med snickeriverkstaden i källaren som arbetsplats. Hahn hade redan inrett denna verkstad som ett laboratorium och gjort den åtkomlig från källardörren. En följd av Fischers begränsningar var att hon inte fick bruka toaletterna på institutionen, utan hennes behov fick lösas på en restaurang längre ner på gatan.

Meitner och Hahn samarbetade i många år. År 1926 blev Meitner den första kvinnliga professorn i Tyskland när hon anställdes vid universitetet i Berlin. Men är 1938 flydde Meitner från Tyskland (i sista minuten känns det som, kanske var hon för upptagen av sin forskning för att fatta allvaret tidigare).

Hon arbetade sedan i Sverige med forskning bl a vid KTH och FOA och blev svensk medborgare 1949, men flyttade 1960 till Cambridge, där hennes systerson var professor. Hon hade tidigare tackat nej till att delta i Manhattanprojektet i Los Alamos, eftersom hon inte ville ha något med bombtillverkning att göra.

Totalt har endast fyra kvinnor tilldelats nobelpriset i kemi: Marie Curie (1911), Irène Joliot-Curie (1935), Dorothy Crowfoot Hodgkin (1964) och Ada E. Yonath (2009).

Det finns många som har varit värda Nobelpriset men som inte har fått det, sånt är livet.

slackern skrev:Det finns många som har varit värda Nobelpriset men som inte har fått det, sånt är livet.

Ja, men den styvmoderliga behandlingen av Lise Meitner verkar exeptionell. Vet du ens vem hon är?

slackern skrev:Det finns många som har varit värda Nobelpriset men som inte har fått det, sånt är livet.

I och för sig sant, men det som sticker i ögonen är när en person får Nobelpriset för något de forskat fram i nära samarbete med någon annan, och den här andra (kvinnan) utesluts.

Många anser att något liknande låg bakom medicinpriset 1962 (och det finns något ytterligare exempel där jag just nu inte kommer ihåg namnen); nu hade iofs Franklin avlidit när det blev dags för Nobelpris, men förtigandet av hennes insatser skedde ju redan tidigare. Wikipedia formulerar det kort och koncist:

Maurice Wilkins visade dessa bilder [röntgendiffraktions-bilderna som hon tog av DNA], utan Franklins vetskap, för Francis Crick och James Watson och med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktions-bilder lyckades de finna en modell av en DNA-molekyl som stämde med alla kända fakta. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande för hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick nobelpriset i medicin 1962 för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit i cancer vid en ålder av endast 37 år.

ankhat skrev:

slackern skrev:Det finns många som har varit värda Nobelpriset men som inte har fått det, sånt är livet.

I och för sig sant, men det som sticker i ögonen är när en person får Nobelpriset för något de forskat fram i nära samarbete med någon annan, och den här andra (kvinnan) utesluts.

Många anser att något liknande låg bakom medicinpriset 1962 (och det finns något ytterligare exempel där jag just nu inte kommer ihåg namnen); nu hade iofs Franklin avlidit när det blev dags för Nobelpris, men förtigandet av hennes insatser skedde ju redan tidigare. Wikipedia formulerar det kort och koncist:

Maurice Wilkins visade dessa bilder [röntgendiffraktions-bilderna som hon tog av DNA], utan Franklins vetskap, för Francis Crick och James Watson och med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktions-bilder lyckades de finna en modell av en DNA-molekyl som stämde med alla kända fakta. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande för hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick nobelpriset i medicin 1962 för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit i cancer vid en ålder av endast 37 år.

Portugisen som utvecklade lobotomi fick ju nobelpriset för det, finns säkert andra som var mer förtjänta utav det.

Kahlokatt skrev lite om LM här och i några inlägg efter det.

Hon fick ge namn åt ett grundämne. Det är större än nobelpris.

https://www.grundamnen.nu/meitnerium-mt-109

nallen skrev:Kahlokatt skrev lite om LM här och i några inlägg efter det.

Ja, hon är en av mina hjältinnor. En mycket fascinerande person.