Ett tips le bara mot de som ler tillbaka, En del är för trött att le, En del är för lat att le, En del kan ha haft en jobbig dag och förväntar sig att hela världen rättar sig efter det så har jag själv känt vissa dagar att man blir så jäkla sur om man kommer in i en tunnelbanevagn och är supertrött och inte en sittplats kvar, Man försöker ju dölja det, Men har ändå just då god lust att be någpm som ser pigg ut ge plats åt en som är halvdöd liksom, Vissa dagar vill man le, Vissa vill man inte le så är det här i världen sen finns det dom som tycker det är fånigt och ytligt att le och så de som bara verkligen ler när de själva vill, Försök få en fin Östermalmstant som brer ut sig på tunnelbanan som om de ägde hela tunnelbanan, Stirrar och går så där med högt buret huvud att le på beställning, Jag tror inte det går, Det är som att de har hänglås på mungiporna och tror knappast att de väjer undan nån gång heller om man kommer gående i sina vardagliga kläder och det kommer en sån där riktig Östermalmsapa i en päls värd typ 100.000

Du kanske inte är deras still eller något i den stilen.

Om man går omkring och flinar tror väl folk att man är påverkad, eller vill sälja något, för det är nog många som tror att det är i den situationen man vanligen gör det...

Hej !



Jag har oxå noterat detta "fenomen".

Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

I vissa andra kulturer är det mer välkomnande när det kommer till sådan typ av interaktion.

triggerhappyD skrev:Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

I vissa andra kulturer är det mer välkomnande när det kommer till sådan typ av interaktion.

Tror du verkligen att det är så? Alltså egentligen? Känns som något folk bara säger för att vi själva skämtar om det; alltså att ingen skulle ha kommit fram till det bara sådär om inte det inte upprepades av andra hela tiden.
Jag har varit på många olika platser, från England till Tunisien och Ryssland till Pakistan. Folk går inte runt och ler mer mot varandra där än här, folk ler i vissa situationer där det är passande, exempelvis om någon annans hund vill komma fram och hälsa, och det gör man ju i Sverige också. Folk går inte runt och ler mot främlingar överallt utomlands, och jag tror inte de skulle reagera annorlunda än svenskar om andra främlingar log mot dem heller.
Det är något av en myt, den "öppna araben" exempelvis, som går runt och säger "salam aleikum!" till alla han möter och omfamnar främlingar hjärtligt för att i nästa stund bjuda dem på te, eller den "artiga britten" som konverserar med allt och alla på alla platser. Jag tror inte någon tycker det är särskilt trevligt egentligen om en total främling håller på och ler åt en.

Däremot håller jag med om att vissa kulturer nog har en mer "urban" tradition än det jämförelsevis bonniga Sverige, vilket man märker när man är i städer på vissa platser och folk vet hur det ska bete sig för att allt ska "flyta på", medan folk ständigt är i vägen och ska hålla på och krångla i Sthlm; att svenskar kanske inte beter sig lika smidigt när vi får sådana samlingar med folk.

Adira skrev:

triggerhappyD skrev:Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

I vissa andra kulturer är det mer välkomnande när det kommer till sådan typ av interaktion.

Tror du verkligen att det är så? Alltså egentligen? Känns som något folk bara säger för att vi själva skämtar om det; alltså att ingen skulle ha kommit fram till det bara sådär om inte det inte upprepades av andra hela tiden.
Jag har varit på många olika platser, från England till Tunisien och Ryssland till Pakistan. Folk går inte runt och ler mer mot varandra där än här, folk ler i vissa situationer där det är passande, exempelvis om någon annans hund vill komma fram och hälsa, och det gör man ju i Sverige också. Folk går inte runt och ler mot främlingar överallt utomlands, och jag tror inte de skulle reagera annorlunda än svenskar om andra främlingar log mot dem heller.
Det är något av en myt, den "öppna araben" exempelvis, som går runt och säger "salam aleikum!" till alla han möter och omfamnar främlingar hjärtligt för att i nästa stund bjuda dem på te, eller den "artiga britten" som konverserar med allt och alla på alla platser. Jag tror inte någon tycker det är särskilt trevligt egentligen om en total främling håller på och ler åt en.

Däremot håller jag med om att vissa kulturer nog har en mer "urban" tradition än det jämförelsevis bonniga Sverige, vilket man märker när man är i städer på vissa platser och folk vet hur det ska bete sig för att allt ska "flyta på", medan folk ständigt är i vägen och ska hålla på och krångla i Sthlm; att svenskar kanske inte beter sig lika smidigt när vi får sådana samlingar med folk.

Mjadu, bra fråga
Kanske det ligger en del i det, men inte lika mycket som det hävdas.
Och mja man märker stor skillnad mellan tex Stockholm eller nån mindre landsort.

Därför att dom tänker, -stranger danger, stranger danger!

För att alla är själviska och bara tänker på sig själva, ägnar inte nån tid till att le.
Jag får ingen respons när man ler själv.

antonius skrev:Om man går omkring och flinar tror väl folk att man är påverkad, eller vill sälja något, för det är nog många som tror att det är i den situationen man vanligen gör det...

Vissa med Asperger ler hela tiden. Det är som om man har ett "favorit"-ansiktsuttryck om man har AS. Jag såg en nyligen, jag förstod direkt att han har AS. Och själv är jag väl också lite sån. Det kan vara förödande, folk tar en inte riktigt på allvar i värsta fall.

Varför skulle man vara självisk och bara tänka på sig själv, för att man inte ler mot folk hela tiden?
Är det så taskigt av mig; "vill" andra människor att jag ska le mot dem; är det "viktigt" för andra?
Det finns undantag, men jag skulle inte känna någon värme av att mekaniskt leende från någon jag inte känner, snarare tvärtom.
Jag ler om jag känner för det, och när det känns passande. Inte för att jag vill "sätta dit" någon eller bara för att få respons tillbaka; för att sedan beklaga mig över världens alla kalla människor ("nähää, nu fick jag inget tillbaks fast jag varit så duktig och gjort precis som man lärt sig, buhuu"). Det är då man själv blir bitter och sur, över ingenting egentligen. Det finns viktigare saker i världen man kan sörja över.
Man kan fråga sig själv när man ler, varför man gör det egentligen? "Är jag glad nu, eller är jag bara nervös kanske?? Är det min uppfostran endast som driver det?"
Tycker leenden, och "glädjeuttryck" i allmänhet (kramar, etc), har en viktig innebörd, som ska upplevas som äkta. På många sätt urholkar vi betydelsen av sådan uttryck.

Skulle någon le mot mig skulle min första tanke vara att den personen känner igen mig men jag vet inte vem det är.

Eller så skulle jag tro att hen tycker jag ser dum ut så hen ler för att typ skratta åt mig, road av mig...

Det om leendet bara kom som av ingen orsak.

triggerhappyD skrev:Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

Det är ju där det är ordning som man gör det. Ta en promenad bland villorna och längs vattnet i Danderyd/Djursholm eller Saltis. Genom en nickning, ett litet leende och ögonkontakt visar du att du ser den du möter - oavsett vem. Att det hör till hyfs blir mycket tydligt.

Själv tycker jag det blir tydligt på de flesta platser i Sverige när man passerar gränsen mellan ett villaområde där medelklass resp övre medelklass/överklass bor.

Flinta skrev:

triggerhappyD skrev:Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

Det är ju där det är ordning som man gör det. Ta en promenad bland villorna och längs vattnet i Danderyd/Djursholm eller Saltis. Genom en nickning, ett litet leende och ögonkontakt visar du att du ser den du möter - oavsett vem. Att det hör till hyfs blir mycket tydligt.

Själv tycker jag det blir tydligt på de flesta platser i Sverige när man passerar gränsen mellan ett villaområde där medelklass resp övre medelklass/överklass bor.

Man kan till och med få ett "God Morgon" ibland

vofff skrev:Kanske den personen har mördat nån och då är det inte konstigt hen inte ler.

Haha, ja kanske!

Flinta skrev:

triggerhappyD skrev:Alltså det här är Sverige, här går vi inte runt o ler mot varandra. Nån ordning får det allt va!

Det är ju där det är ordning som man gör det. Ta en promenad bland villorna och längs vattnet i Danderyd/Djursholm eller Saltis. Genom en nickning, ett litet leende och ögonkontakt visar du att du ser den du möter - oavsett vem. Att det hör till hyfs blir mycket tydligt.

Själv tycker jag det blir tydligt på de flesta platser i Sverige när man passerar gränsen mellan ett villaområde där medelklass resp övre medelklass/överklass bor.

Jag antar att jag är mer väluppfostrad och artig än de flesta helt enkelt!

Nu blev det fel, det skulle vara:

Adira skrev:Varför skulle man vara självisk och bara tänka på sig själv, för att man inte ler mot folk hela tiden?
Är det så taskigt av mig; "vill" andra människor att jag ska le mot dem; är det "viktigt" för andra?
Det finns undantag, men jag skulle inte känna någon värme av att mekaniskt leende från någon jag inte känner, snarare tvärtom.
Jag ler om jag känner för det, och när det känns passande. Inte för att jag vill "sätta dit" någon eller bara för att få respons tillbaka; för att sedan beklaga mig över världens alla kalla människor ("nähää, nu fick jag inget tillbaks fast jag varit så duktig och gjort precis som man lärt sig, buhuu"). Det är då man själv blir bitter och sur, över ingenting egentligen. Det finns viktigare saker i världen man kan sörja över.
Man kan fråga sig själv när man ler, varför man gör det egentligen? "Är jag glad nu, eller är jag bara nervös kanske?? Är det min uppfostran endast som driver det?"
Tycker leenden, och "glädjeuttryck" i allmänhet (kramar, etc), har en viktig innebörd, som ska upplevas som äkta. På många sätt urholkar vi betydelsen av sådan uttryck.

Oj oj... Vaknat på helt fel sida när du skrev detta??

antonius skrev:Om man går omkring och flinar tror väl folk att man är påverkad, eller vill sälja något, för det är nog många som tror att det är i den situationen man vanligen gör det...

Tror nån att jag skulle vara påverkad för att jag är trevlig och social.. ja då har de väl själva en hel del att dölja! Undrar om de sjäva..sniff sniff..har rent mjöl i påsen?

slackern skrev:Du kanske inte är deras still eller något i den stilen.

Deras stil menar du?
Oj då, har du inte orkat läsa igenom det jag skrev lille vän? Jag tyckte det framgick väldigt tydligt av mitt inlägg att jag ler mot både kvinnor och män, FÖR ATT JAG ÄR TREVLIG OCH HAR SOCIAL KOMPETENS! Vilket väldigt många andra i storstäder verkar sakna/ha tappat bort! Tror du att jag gör det för att flörta så kanske du ska ta dig tid att läsa igenom nästa gång

nescio skrev:Du kanske har ett ansikte som gör att ditt leende ser ut som ett vansinnigt hånflin?

Det är inget som helst fel på mitt utseende, men tack för svaret, jag tror jag förstår hur du menade!

QuinnaPåGlid skrev:Jag tyckte det framgick väldigt tydligt av mitt inlägg att jag ler mot både kvinnor och män, FÖR ATT JAG ÄR TREVLIG OCH HAR SOCIAL KOMPETENS! Vilket väldigt många andra i storstäder verkar sakna/ha tappat bort!

Har man social kompetens om man ler mot en massa människor som inte uppskattar att man ler mot dem?

Dagobert skrev:

QuinnaPåGlid skrev:Jag tyckte det framgick väldigt tydligt av mitt inlägg att jag ler mot både kvinnor och män, FÖR ATT JAG ÄR TREVLIG OCH HAR SOCIAL KOMPETENS! Vilket väldigt många andra i storstäder verkar sakna/ha tappat bort!

Har man social kompetens om man ler mot en massa människor som inte uppskattar att man ler mot dem?

Och HUR ska jag kunna veta i förväg vilka som kommer att uppskatta det och inte, menar du?? Jag är inte synsk!

Att le till nån okänd på stan tänker dom säkerligen "vilken skum typ, kul att hen är glad i alla fall, vill personen mej nåt, känner vi varann?"

Hahaha jag har nästan ett problem kring detta. Vissa jag träffar kan vi inte sluta o le och skratta ihop. Får ofta höra att jag har ett brett leende, men endast ´vissa besvarar detta och då rejält. I 5-6 fall har det blivit så extremt att varje gång vi ses dras mingiporna upp

En äldre tjej jag träffat en del brukade t.o.m slå på sitt store leende innan mig oh vi kunde skratta ihop i flera timmar. Vi fick knappt fram ett ord!