Förutom att jag är lyrisk över att min pojkvän äntligen får hjälp, så undrar jag fortfarande smågrejer om hans beteende...undrar om det är vanligt (asperger/add) att prata om tidigare sexuella upplevelser och kommentera om man tycker någon är snygg eller sexig (och då menar jag även mina vänner).
Vet inte var jag annars ska få svar...

Att prata om tidigare sexuella upplevelser låter i mina öron inte så konstigt men om han t ex jämmför dig med tidigare tjejer är det konstigt och det skulle även kunna klassas till taskigt. Om han pratar mycket om det så är det också konstigt. Men som AS är man ju lite konstig... ofta saknas gränser för "vad man säger och inte säger" och det är oftast inte av någon anledning av elakhet.
Du kan väl säga åt honom att du inte gillar det han säger, jag tycker om att få höra vad jag gör för fel, av någon jag tycker om o litar på.

Jag håller med om att många aspergare säger vad de tänker utan att förstå när det är olämpligt.

Tydlighet framför allt: Förklara att du blir ledsen/obehagligt berörd av att han säger så. Eller att man helt enkelt inte gör så. Skulle han tycka det var ok om du påpekade hur snygga och sexiga andra killar är?

Jag hade blivit jätteledsen om min partner kommenterade mina vänners utseende och pratade en massa om sina tidigare ragg/förhållanden. Så skulle jag aldrig göra själv. Har du tagit upp det med honom och vad säger han då isåfall?

Jag tycker jag får ingen klar bild om det är lämpligt eller olämpligt. Då måste man veta VAD han säger. Att man kommenterar hur andra ser ut - vanligt, men det beror ju på vad man säger. Tidigare sexuella erfarenheter - om det är relevant... Det är det kanske sällan, men nån gång kan det ju vara relevant. Typ: "Jo, det går att göra så, det har jag provat en gång."

Säg inte bara att du tycker att han gör fel utan säg också varför du tycker det.

Han har nog inte kommit över henne.

slå ihjäl honom och ta moi istället...

Zirre skrev:Säg inte bara att du tycker att han gör fel utan säg också varför du tycker det.

Ja, just det. Du får själv fundera över varför du stör dig på det. Är det för att du tycker han bryter mot oskrivna regler? Eller för att det känns som han jämför dig med andra (rentav till din nackdel) och du vill känna att du är den enda. (Egentligen vill man att han öht inte ska se andra på det sättet längre, man själv ska vara den enda. Även om man innerst inne vet att det inte funkar så.) För att du blir sårad över att han inte tycks bry sig om dina känslor? Men har du öht berättat om dina känslor? Räkna inte med att han ska förstå sådant "av sig själv" el läsa dina tankar.

Alien skrev:

Zirre skrev:Säg inte bara att du tycker att han gör fel utan säg också varför du tycker det.

Ja, just det. Du får själv fundera över varför du stör dig på det. Är det för att du tycker han bryter mot oskrivna regler? Eller för att det känns som han jämför dig med andra (rentav till din nackdel) och du vill känna att du är den enda. (Egentligen vill man att han öht inte ska se andra på det sättet längre, man själv ska vara den enda. Även om man innerst inne vet att det inte funkar så.) För att du blir sårad över att han inte tycks bry sig om dina känslor? Men har du öht berättat om dina känslor? Räkna inte med att han ska förstå sådant "av sig själv" el läsa dina tankar.

Det är även lättare att förstå om man vet varför.

Tack för alla svar!
Jag har sagt till honom flera gånger att jag känner att det känns konstigt för mig att höra sånt. Nej han jämför mej inte negativt, men det känns konstigt att hn typ ligger och berättar intima saker med andra när vi typ ligger å pratar, när vi ska sova, och samtidigt som han typ ligger och pillar på mig....om ni förstår...hm
Jag tror jag förstår att han inte menar något illa, men när jag säger att jag tycker att det är jobbigt och varför men han bara slutar ett tag och sen börjar likadant så blir jag rätt irriterad när han inte bryr sig om vad jag känner eller tycker.
Jag har aldrig varit den svartsjuka typen, men när han sen började undrade om han får fripass på sin drömtjej om de skulle träffas så började jag tvivla lite på mig själv...

Det verkar som han har dålig förmåga att sätta sig in i dina känslor, inte ovanligt för aspergare.

Det enda jag kan råda dig till är att bli ännu mer bestämd och tydligare och säga att du inte accepterar detta prat och att du tycker det är respektlöst av honom. Om han är van att säga precis vad som faller honom in så får han sluta med detta.

Om min kille frågat om han får "fripass" om han träffar sin drömtjej så hade jag antingen fått ett utbrott och sagt att han kan sticka och leta sin drömtjej eftersom jag tydligen inte duger. Eller så hade jag sagt "Ja, samma sak gäller förstås mig om jag träffar min drömkille". Alltså om ni är ihop ska ju du vara hans drömtjej, inte någon han håller till godo med i brist på bättre.

Visserligen (om det spelar någon roll) så är denna tjej en kändis som han varit "kär" i sen han va liten. Han undrade vem mitt fripass va...jag sa att jag inte ens tänker så, ens på skoj, eftersom jag vill vara med honom....Då sa han att han hoppades på att jag hade samma fripass som honom. För det "Skulle vara riktigt hett"...hmm...Jag sa att det skulle vara riktigt avtändande...

Annat han säger är riktigt positivt. Vi va ihop för längesen när vi va yngre, men det tog slut av annan anledning än att vi inte tyckte om varandra längre...sen har han kontaktat mej med jämna mellanrum under 15 år (då jag varit upptagen). Han säger att han aldrig kunnat släppa mig och att jag varir det enda målet han nånsin haft. Att han bara velat ha mej och är överlycklig över att det äntligen blev så...

Så det är mycke dubbla budskap.....hmm...

Nyggo skrev:Så det är mycke dubbla budskap.....hmm...

Det kan verka bekvämt att skylla alla problem i ett förhållande på en diagnos. Men när jag läser det du skriver får jag en känsla av att det inte riktigt är så enkelt.

Att vara förälskad innebär att man är hög på dopamin och fenyletylamin. Kroppen utsöndrar också oxytocin, kortisol och adrenalin. När man är förälskad har man bara ögon för sin partner. Man blir uppslukad.

När dopaminnivåerna återgår till det normala och förälskelsen övergår i kärlek får man en mer nyanserad bild av sin partner. Den idealiserade drömbild man haft under förälskelsen krackelerar.

Många människor vill gärna leva kvar i en illusion av förälskelse och självbedrägeri. En sorts tyst överenskommelse. Att man bara har ögon för varandra. Kärlekens lycka för evigt. Det är ju så det fungerar i sagorna.

Som Alien skriver

Alien skrev:Egentligen vill man att han öht inte ska se andra på det sättet längre, man själv ska vara den enda. Även om man innerst inne vet att det inte funkar så.

Så kan din pojkväns öppenhjärtighet ha med aspig gränslöshet och dåligt omdöme att göra? Kanske, men inte nödvändigtvis. Betyder det att han inte älskar dig? Nä. Men av någon anledning respekterar han inte den tysta överenskommelsen.

Kärlek handlar om att växa och mogna tillsammans. Om något din pojkvän säger eller gör får dig att känna dig otrygg i er relation ska du självklart prata med honom om saken. Vill du att han ska låtsas att ni fortfarande är i en förälskelsefas måste du kommunicera det.

Men mitt tips är att inte tillskriva diagnosen alla problem. Ur min synvinkel kan det lika gärna handla om dålig självkänsla och omogna förväntningar från din sida. Eller kanske en kombination.

Tack igen för alla svar!
Han har inte nämt nåt sånt nu sen jag sa till igen (kanske jag inte visade hur mycket jag ogillade det innan helt enkelt) så jag är bara nöjd!
Grejen är att han säger väldigt mycket positivt och så mycket komplimanger och vi ligger och pratar hela nätterna, så sånt borde inte störa. Men jag har förklarat för honom nu att det har med med mitt tidigare förhållande att göra. Att jag var tillsammans med en kille, under tio års tid, som var väldigt svartsjuk och att jag inte ens kunde träffa min syrra ibland. Jag har tänkt. Jag tror att han är för frispråkig med mej och att jag är för ovan helt enkelt. Jag tror vi har löst det.

Ps. Vi har bara varit ihop i 2 månader...

Hej igen...det blev bättre ett tag, men sen började han kommentera andra igen. Jag känner mej löjlig som blir s.k. svartsjuk. Men på något sätt är det inte svartsjuka...det är snarare en klump i magen av att han är så respektlös...
Är det mej det är fel på? Är jag gammaldags av mej eller nåt?
Sen sa hans kompis på fyllan när vi stod och babblade alla tre att: "Ja...Linda, som förövrigt är Kalles (min pojkvän) gamla kompis/ex som han brukade knulla med."
Sen sa han: "Haha! Jag har så bra humor!"

Jag blev helt stum. Min pojkvän står där och säger ingenting.
Efter det så berättar min pojkvän en grej om en låt han spelade för mig tidigare på dan för några, och jag sitter bredvid. Men så säger han sitt ex namn istället för mitt namn.

Vet inte riktigt hur jag ska ta allt. Är inte van vid såna här grejer. Jag brukar inte tvivla och vara svartsjuk alls. Har aldrig varit det.

Nu känner jag lite som att mina känslor börjar avta...kan inte hjälpa det. Jag känner att varje sån här grej gör att jag kommer längre och längre ifrån mina känslor...

Hm, känner igen mig med att råka säga fel namn, i mitt fall är det bara en vana, har man varit ihop med någon i några år och så helt plötsligt någon annan som är visserligen mycket bättre och man verkligen älskar, så gör man så klumpiga saker helt omedvetet, bara av gammal vana.

I princip i varje nytt förhållande, när jag börjar känna mig hemma blir min nya partner kallad för föredettingens namn, suck. I dag har jag varit sambo med samma i decennier så det händer inte mer. Däremot så kan jag kalla barnen för hundens o kattens namn och tvärtom katten o hunden för barnens namn, knäppt.

Vad vet jag, det är kanske en del av asperger att gamla vanor är svårt att bryta, jag hade inte fäst så stor vikt vid det. Förmodligen så skäms han och tycker själv att det är ytterst pinsamt.

Tack för svar. Kan oxå förstå problemet med att säga del namn...men vad tycker du om att han inte ens reagerar när hans bästa kompis säger sånna saker om hans ex/kompis?
Tycker det är så konstigt. Skulle aldrig låtit min kompis säga så...fast när jag tänker efter så skulle den situationen aldrig ens uppstå...

Ibland blir man bara så paff när någon kläcker ur sig dumheter, så man hinner inte reagera, men jag hade nog sagt till min kompis att det där är inte lämpligt, gör inte om det, jag hade inte sagt det framför dig, jag hade sagt det till honom när vi är själva, sen om jag hade märkt att du tog illa vid dig så hade jag bet om ursäkt för min klumpiga kompis vägnar.

Jag skulle nog också kunna missa det och tänkta att du fattar själv att han är knäpp och inte säga något om jag inte uppfattar att du tar illa vid dig.

Jag tror att du måste lära dig att ha ett rakt språk, säga som det är till din partner - vad du känner och tycker, det är det bästa!

Ja, det är vettigt det du säger.
Sa rakt och tydligt att det inte va okej, men han skrattade bara lite och sa att: "Han är snäll". Han menade att han inte menade nåt illa gentemot mej, men att han eventuellt försökte få honom att känna sig obekväm.
Då undrade jag om han verkligen tyckte att det var okej att han sa så på min bekostnad; men han försvarade honom fortfarande och skrattade lite till....

Nyggo skrev:Förutom att jag är lyrisk över att min pojkvän äntligen får hjälp

Först en grej. Eftersom du kanske ger dig in i nåt som kanske senare skadar dina känslor väldigt djupt: Vi Aspergare är väldigt olika emellan oss när det gäller olika personligheter. Det har hänt att vissa Aspergare inte vill träffa andra Aspergare. En Aspergervän jag känner har sagt "om man jämför människor generellt med varandra och jämför Aspergare med varandra kommer man hitta fler olikheter mellan Aspergare än man finner när man jämför människor generellt". Där håller jag med just därför att när man analyserar sin personlighet mer och mer ser man hur olika människor egentligen är. Samtidigt har jag också träffat väldigt många Aspergare och min romantiska relation är med en Asperger(aspie)-kvinna och vår personkemi är bra. Vi har gjort olika aktiviteter genom åren, lagat mat tillsammans(både på nära håll och på avstånd), lyssnat på musik tillsammans, kollat på film tillsammans (även på avstånd med hjälp av watch2gether.com). Vår första aktivitet var när jag läste en bok för henne, men på senare år läser vi tillsammans. Hoppas jag även inspirerar er att hitta på aktiviteter nu men ni kanske redan gjort en del av det här?

Jag vill bara att ifall din relation med din aspie pojkvän inte går så bra, lämna inte relationen i tro om att vi Aspergare inte har empati. Jag känner många Aspergare som har "överdriven" empati de kan tänka för mycket på andra människor. Jag är sådan själv, min mor är sådan så jag fick det nog från min mor. Inte att min far inte är empatisk för det är han och han antar att han 'kan ha Asperger' vilket han själv tagit upp lite oftare senaste tiden. Självkännedom är viktigt, det att känna sig själv. Om jag ska lägga till något som är i form av "en poäng" kan du höra dig för att se om han har självkännedom om Asperger och om han tycker att ha Asperger är bra eller om han mår dåligt och inte känner igen sig. För många Aspergare kan det ta tid att sätta sig in i diagnosen, men man kan behöva tiden och om mycket händer samtidigt, som att ni tänker flytta ihop kan det vara ett hinder i er relation. Aspergare kan behöva mer tid för att anpassa sig till nya relationer, så mitt tips generellt(jag vet inte för jag tror inte du sa hur länge ni varit ihop) är att ni ger er relation mer tid, alltså mer tid för att er personkemi ska 'kollas upp' samt det problem människor i allmänhet tänker 'är ni trogna varandra?'. Kan ni även prata om trohet öppet med varandra som samtalstema så är det ett steg framåt!

Nyggo skrev:Sen sa hans kompis på fyllan när vi stod och babblade alla tre att: "Ja...Linda, som förövrigt är Kalles (min pojkvän) gamla kompis/ex som han brukade knulla med."

Okej. Detta handlar inte om din pojkvän utan detta handlar mer om dig...jag svarar dig, inte er som par. Kolla på den här videon, jag tycker den är sevärd.

The Sexy Lie: Caroline Heldman at TEDxYouth@SanDiego

Nu blev jag lite långrandig men ja...se om du kan ta emot nåt bra tips från det jag skrev

Edit: okej innan jag avslutar, är du bra på Engelska?(för det hoppas jag), 20 Life Saving Tips For Anyone In A Long Distance Relationship
Jag tror att många av de här tipsen även fungerar för romantiska relationer på nära håll, t.ex tips 1. "Keep your walls down and be open about your emotions", 2. ge saker till varandra, t.ex du kan ge honom nåt som är ditt, kanske en mössa och han kanske kan ge dig nåt som är hans, vad vet jag en t-shirt(står i artikeln)

"I sent my husband a sapphire ring of mine that he would carry around everywhere, and he sent me t-shirts that smelled of him that I could wear at night so it was like I was getting a cuddle from him. There's something soothing about having something physical that they've touched in your hands."

tips 3. att ni har foton av varandra, är ni kamerskygga kan ni glömma det här tipset

tips 4. Man kan spela ett spel tillsammans, typ så ofta det går...ni kanske kan söka efter ett gemensamt spel? Är din pojkvän ingen gamer kanske ni båda gillar WordFeud eller nåt, finns även schack och olika brädspel som man kan spela online med varandra. Finns massvis av mobilappar. Du får kolla resten av tipsen så kanske du hittar nåt som fungerar.

Angående tips 2. har jag och min 'aspietjej' jag fick hennes hörlurar(som vi använder i t.ex Skypesamtal) som hon hade på sig och hon fick mitt headset(vi bytte headset alltså) som var i våran favoritfärg(ja vi har en favoritfärg men nu handlar ju detta om tips till dig och inte om tips till mig själv ) så detta är ett tips jag följer själv, alltså kan jag med gott samvete ge samma råd till er

/peace out!

Jag tycker det där låter mer som polyamory. Låter som om han adderar relationer snarare än hoppar mellan relationer. Fast om du inte gillar att han pratar om andra så bör han förstå det och lägga av. Själv så är jag väldigt snabb med att säga att jag inte vill veta något om andra killar. Det jag inte vet något om har jag inget ont av, typ.

Nyggo, jeg liker deg! Du virker reflektert og forståelsesfull.

Jeg er sikker på at du finner ut av dette. Snakk med ham flere ganger, det er mitt råd. Snakk om hva han gjorde bra og hvordan. Be om det samme igjen.

Vi mennesker har forskjellige grenser for hva det er ok å snakke om på spøk og alvor, så det er viktig at man forstår og respekterer hverandres. Noen ganger flytter man også sine egne, etter en god prat.