Hej!
Det här är mitt första besök på denna hemsida.

Varför jag skapade en användare här är nog för att jag har så otroligt mycket tankar och funderingar, och vem vet, ni som är här, som har asperger som jag, kanske kan ge mig några bra svar..?

Min första fundering-

Är det bara jag som konstant går och känner mig som ett misslyckande?
Jag är så otroligt självkritisk så det är inte sant.. är det en vanlig känsla hos asperger personer?

Jag fick min diagnos när jag fyllde 20 år, jag är 24 idag och känner väl att jag inte kan/förstår så himla mycket om denna diagnos..

det är också en grej - jag känner mig så puckad.. jag förstår typ nada!

ah.. jag vet inte riktigt vad det här ska ge..
men jag provar posta denna tråd nu så får jag väl se om det finns några likasinnade som mig..

Ha det bäst!
Mvh
Ökenblomman

Jag känner precis samma sak, jag kan inte vara social som andra människor och blir trött om jag är det. Känner mig verkligen misslyckad :/ Tror det är väldigt vanligt när man har asperger, du är inte ensam

Jag förstår verkligen inte...varför?
Varför måste vi känna som vi gör?!

så det kanske låter lite dumt, men det är skönt att jag inte är ensam iallfall..

Men jag önskar att det NÅGON DAG, blir bättre.. för både dig och mig!

När jag är på dåligt humör, får jag också den där känslan. Särskilt om jag jämför mig med min ytterst perfekta syster (som av någon anledning tycker att hon inte duger). Men om jag är på gott humör, kan jag acceptera mig själv bättre som jag är.

När man har aspergers har man lite andra förutsättningar och därmed misslyckas man med en del som andra klarar utan problem. Å andra sidan är man bättre på en del andra saker, fast kanske inte sådant som värderas högt i dagens samhälle... Tyvärr kommer man fortsätta misslyckas med sådant man inte har förmågan att klara av, det är först när man accepterar det som man kan slappna av och må bra. Man kan inte jämföra sig med andra för man är inte som dom.

Men det blir ju som lite svårt då jag inte tycker att jag är bra på någonting..

Alla är bra på något men ibland är det saker som kanske inte värderas så högt av samhället. Men man måste inte vara bra på något för att leva sitt liv, man kan ha det jättebra i alla fall.

Jag känner med dig, vet dock inget konkret att råda dig, eftersom det är så pass allmänt, det du skriver. Men jag känner igen situationen och det är jobbigt.

Kanske är det en bra idé att du sätter i dig lite närmare i Asperger-problematiken/-diagnosen, möjligheterna, LSS, m.m. Det självkritiska kommer nog ifrån att man så ofta råkar ut för att andra inte förstår, att de tycker man gör nåt konstigt/fel. Jag har hört en bra förklaring av en person som är insatt i autism-spektrum, men inte har det själv. Han sa att det inte är konstigt att många blir lite paranoida, när de får känna hela tiden att de gör fel, men inte förstår varför.

Hej. Jag är 43 och känner mig misslyckad. Jag har inte lyckats med något av det som anses vara normalt vid min ålder. Jag hoppas att du lyckas.

Jag känner mig misslyckad när jag umgås med personeer som inte litar på mig och min förmåga.

Vi är perfektionister, vi måste lära oss att tycka om de saker vi har, istället för att försöka uppgradera oss för vi ska känna att vi har åstadkommit nåt. Gör det ni tycker om att göra och låt inte någon sätta stämpel på er!

vofff skrev:Vi är perfektionister, vi måste lära oss att tycka om de saker vi har, istället för att försöka uppgradera oss för vi ska känna att vi har åstadkommit nåt. Gör det ni tycker om att göra och låt inte någon sätta stämpel på er!

Då undrar jag vad den ska göra som råkar ut för art andra änniskor fysiskt tränger undan en därför att de inte tl att se vad man sysslar med.

ja jag vet inte riktigt vad jag ska svara..

Det är klart att man ska försöka vara nöjd med sig själv och hur man är som person..
men det är ju lättare sagt än gjort.

Nu börjar jag dessutom fundera på om jag även har ADD :/
har ni något mer utöver aspergern?
Isåfall vad och hur påverkar det er?

Ökenblomman skrev:Nu börjar jag dessutom fundera på om jag även har ADD :/
har ni något mer utöver aspergern?
Isåfall vad och hur påverkar det er?

Vi har en massa skit utöver Asperger.

Jag har inte aspergers, jag är aspergare.

Men för att svara på frågan, har en hörselnedsättning på ett öra som gör min ljudkänslighet mer komplicerad.

Ökenblomman skrev:Nu börjar jag dessutom fundera på om jag även har ADD :/
har ni något mer utöver aspergern?
Isåfall vad och hur påverkar det er?

Oj, det blir en låg tråkig lista. Turners syndrom, psoriasis, övervikt, panikångest, diabetes o.s.v.

KrigarSjäl skrev:Jag har inte aspergers, jag är aspergare.

Själv har jag aspergers och är ingen aspergare i och med att jag inte heter Asperger i efternamn.

Om jag inte är väldigt bra på en sak anser jag mig totalt misslyckad där. Att vara en medelmåtta är för mig att vara en total loser.

kiddie skrev:Om jag inte är väldigt bra på en sak anser jag mig totalt misslyckad där. Att vara en medelmåtta är för mig att vara en total loser.

Jag också. Jag undrar om det har något att göra med alla negativa erfarenheter? Kanske får man intrycket att det krävs mycket av en för att man har svårt för vissa saker och måste anstränga sig extra och då gör man likadant på områden som man egentligen inte har svårt för ? Bara en fundering, jag vet inte.

Äsch... Medelmåttan klarar i alla fall vad det nu är som ska göras, och det är väl inget misslyckat med det?

Furienna skrev:Äsch... Medelmåttan klarar i alla fall vad det nu är som ska göras, och det är väl inget misslyckat med det?

Jag håller fullkomligt med dig, det är att vara lite sådär lagom Svensson.

UNDERBART! JAG UPPSKATTAR DIN ÄRLIGHET!

Imperfektion är perfektion min vän. Du har helt enkelt blivit förtryckt, missförstådd och manipulerad till att tro att vara misslyckad är ett misslyckande. Det är ditt största vapen. Otillräcklighet, skam, skuld är som gift för dom som satte dig i din situation.

Använd din underlägsenhetskänsla som ett vapen, blotta den... Be om ursäkt för att du är misslyckad, provocera och starta en tankereaktion hos dem som tror sig vara bättre än dig... Bli bäst på att vara sämst, på att förlora. Världen är upp-och-ner för oss som har dessa känslor.

Fatta att folk hatar folk som är självsäkra.. Jag är självsäker som en jude, skiter i vilket ärligt talat. Mina brister är en del av mig. Jag låter allting sägas och filtrerar inte det. Om någon stör sig på det så beklagar jag så hemskt för att jag är så värdelös att de blir helt paff och hatar mig... De kan inte vinna för jag är världens bästa förlorare.

Fattar du? Hoppas inte det. Känn istället. Förstå inte. Är jag ett rövhål? Sluta läs. Låt mig inte provocera dig. Eller låt mig provocera mig. Följ min predikan om du vill, men ställ inga krav. Jag är en kopia btw, jag är inte genuin. Jag är falsk.

Förstår du vad jag vill få fram? Ser du mellan raderna någonting?

Nog om mig, ursäkta mitt ordbajseri. Jag får komma till punkt här. Vill inte mörda dig för brutalt, mer ödmjukt. Tycker om dig.

Furienna skrev:Äsch... Medelmåttan klarar i alla fall vad det nu är som ska göras, och det är väl inget misslyckat med det?

Jag säger inte att det är rätt att sträva efter mer. Det är snarare att man har svårt att INTE stressa sig själv till att prestera ännu mer när man väl har kommit in i den onda cirkeln. Och jag vet själv inte vad det beror på att man känner sig pressad att behöva göra bättre. Jag skulle gärna vilja veta.

Seriöst det här klippet var galant sätt att beskriva hur man äger någon genom att vara dum, det är ett skådespeleri, men det är smart... Publiken applåderar till och med för att hon säger precis allting utan ett filter.

School is for dummies yo. https://www.youtube.com/watch?v=nyUFzNVolG8