Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
26 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Jag har haft massor av frågor som jag glömt bort, men det kanske kommer tillbaka.
En minns jag, har "vi" haft ett w-ljud någongång? Som i wolf, water, wine.
Nu säger vi ju vatten och vin med tydligt v-ljud. Men i engelskan är det annorlunda. Kommer sig skillnaden av att de påverkades mer av romanska språk?
Moderator atoms - modifierade rubriken för radbrytnings skull.
En minns jag, har "vi" haft ett w-ljud någongång? Som i wolf, water, wine.
Nu säger vi ju vatten och vin med tydligt v-ljud. Men i engelskan är det annorlunda. Kommer sig skillnaden av att de påverkades mer av romanska språk?
Moderator atoms - modifierade rubriken för radbrytnings skull.
Lite frågor om forngermanska/fornnordiska
Det engelska w-ljudet lär vara arkaiskt, alltså en kvarleva från forngermanskt språk.
Lite frågor om forngermanska/fornnordiska
Du vi har väldigt svagt v ljud om vi jämför mot engelsktalande, utav egen erfarenhet, vad vi däremot har mot engelsmän är starka R.
Lite frågor om forngermanska/fornnordiska
kiddie skrev:En minns jag, har "vi" haft ett w-ljud någongång? Som i wolf, water, wine.
Nu säger vi ju vatten och vin med tydligt v-ljud.
Men i ditt första exempel har vi varken det ena eller det andra: ulv. I de nordiska språken har w nämligen fallit bort före o och u. Ytterligare exempel på detta är ord (eng. word), orm (eng. worm) och ull (eng. wool). I de ord där w kvarstod övergick det senare till v.
kiddie skrev:Men i engelskan är det annorlunda. Kommer sig skillnaden av att de påverkades mer av romanska språk?
De gamla germanska orden börjar väl på w? Ordet wine är visserligen inget germanskt arvord, men det är inlånat mycket tidigt och har därför w – till skillnad från senare lån, såsom vine.
Geastrum skrev:Det engelska w-ljudet lär vara arkaiskt, alltså en kvarleva från forngermanskt språk.
Å andra sidan fanns ett sådant ljud även i det klassiska latinet. Bokstaven v var romarnas beteckning för detta ljud:
https://en.wikipedia.org/wiki/W
The sounds /w/ (spelled ⟨V⟩) and /b/ (spelled ⟨B⟩) of Classical Latin developed into a bilabial fricative /β/ between vowels in Early Medieval Latin. Therefore, ⟨V⟩ no longer adequately represented the labial-velar approximant sound /w/ of Germanic phonology.
The Germanic /w/ phoneme was therefore written as ⟨VV⟩ or ⟨uu⟩ (⟨u⟩ and ⟨v⟩ becoming distinct only by the Early Modern period) by the 7th or 8th century by the earliest writers of Old English and Old High German.
Lite frågor om forngermanska/fornnordiska
Det påminner mig om att i modern grekiska betecknar bokstaven B (beta) ett v-ljud. För att kunna skriva ett b-ljud, så blir man numera tvungen att skriva "mp".
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Kollade på en youtubevideo som hävdade att själva ljudet w (som engelskt w) är från latinet. W i tyskan uttallas ju helt enkelt v. Så det är ljudet jag är ute efter, inte bokstaven. (I latin finns inte w som bokstav.)
Den säger att v i latinet uttalades som w i engelskan. Och att vi som läst latin och läst v som "svenskt" v helt enkelt blivit lurade. Att vino uttalades "wino" och att därför heter det wine på engelska.
När jag läser några latinska meningar och låter v ha "w-ljudet", så låter det mycket naturligare och som ett riktigt språk.
Den säger att v i latinet uttalades som w i engelskan. Och att vi som läst latin och läst v som "svenskt" v helt enkelt blivit lurade. Att vino uttalades "wino" och att därför heter det wine på engelska.
När jag läser några latinska meningar och låter v ha "w-ljudet", så låter det mycket naturligare och som ett riktigt språk.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Vad är skillnaden egentligen mellan "v"-ljudet och "w"-ljudet? Jag märker då ingen alls. Utom i tyskan och nederländskan då, för då ska "v" låta likadant som "f".
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
I svenskan blir det ingen skillnad. Men i engelskan uttalas ju "wine" som typ "oajn", medan "vine" uttalas "vajn".
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Jag har då aldrig lyckats höra skillnaden i engelskan heller.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
kiddie skrev:Kollade på en youtubevideo som hävdade att själva ljudet w (som engelskt w) är från latinet.
Har du någon länk?
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Furienna skrev:Jag har då aldrig lyckats höra skillnaden i engelskan heller.
När man inte har den skillnaden i svenskan så hör man kanske det inte. Men fick du inte lära dig det i skolan?
Jag vet att jag iaf fick lära mig skilja på hur man uttalade "V" resp"W" i engelskan. När man säger V så biter framtänderna i underläppen och när man säger W så rör inte tänderna läppen. Det skulle var "very well", inte "very vell" el "wery well".
Så de låter åtminstone annorlunda när jag själv uttalar det. För den skulle tror jag inte jag talar som en inföding, alla engelsktalande hör att jag är utlänning.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
HGJ skrev:Har du någon länk?
Vet inte om det är samma länk men såhär ungefär:
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
I de äldsta engelska texterna skrivna med latinska bokstäver är det den gamla runan wynn som betecknar w-ljudet.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
kiddie skrev:Kollade på en youtubevideo som hävdade att själva ljudet w (som engelskt w) är från latinet
kiddie skrev:HGJ skrev:Har du någon länk?
Vet inte om det är samma länk men såhär ungefär:
I videon sägs detta:
https://www.voicetube.com/videos/print/41884
Romans left even more clues when they marched right into foreign language territory and got raided by Germanic tribes. Linguistic raids. "We're all taking words, guys! What do you want?" "Oy! Bring me back some wine!" "I want a wall!" Yep, those are Latin words. And bad accents. And they make it look like v's were w's at the time, something we'd already be suspicious of from poetry and word pairs.
Att wine och wall, som engelskan lånat från latinet, har w och inte v antyder alltså att romarnas bokstav v betecknade ett w-ljud vid tiden för inlåningen. Däremot hävdas inte att engelskans w-ljud skulle komma från latinet eller att germanerna inte skulle ha haft något eget sådant ljud sedan tidigare.
De övriga två av de tre exemplen i startinlägget är inte inlånade:
http://etymonline.com/index.php?allowed_in_frame=0&search=water
water (n.1) Look up water at Dictionary.com
Old English wæter, from Proto-Germanic *watar (source also of Old Saxon watar, Old Frisian wetir, Dutch water, Old High German wazzar, German Wasser, Old Norse vatn, Gothic wato "water"), from PIE *wod-or, from root *wed- (1) "water, wet" (source also of Hittite watar, Sanskrit udrah, Greek hydor, Old Church Slavonic and Russian voda, Lithuanian vanduo, Old Prussian wundan, Gaelic uisge "water;" Latin unda "wave").
http://etymonline.com/index.php?allowed_in_frame=0&search=water
wolf (n.) Look up wolf at Dictionary.com
Old English wulf "wolf, wolfish person, devil," from Proto-Germanic *wulfaz (source also of Old Saxon wulf, Old Norse ulfr, Old Frisian, Dutch, Old High German, German wolf, Gothic wulfs), from PIE root *wlkwo- "wolf" (source also of Sanskrit vrkas, Avestan vehrka-; Albanian ul'k; Old Church Slavonic vluku; Russian volcica; Lithuanian vilkas "wolf;" Old Persian Varkana- "Hyrcania," district southeast of the Caspian Sea, literally "wolf-land;" probably also Greek lykos, Latin lupus).
Ingen antydan där om att w-ljudet i dessa ord skulle bero på latinskt inflytande.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Så att wine och wall importerades så lätt kan ha berott på att språkljudet redan fanns?
Undrar varför det fallit bort i svenskan, det är ju egentligen ett ganska trevligt ljud.
Undrar varför det fallit bort i svenskan, det är ju egentligen ett ganska trevligt ljud.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
HGJ skrev:Geastrum skrev:Det engelska w-ljudet lär vara arkaiskt, alltså en kvarleva från forngermanskt språk.
Å andra sidan fanns ett sådant ljud även i det klassiska latinet. Bokstaven v var romarnas beteckning för detta ljud:
https://en.wikipedia.org/wiki/WThe sounds /w/ (spelled ⟨V⟩) and /b/ (spelled ⟨B⟩) of Classical Latin developed into a bilabial fricative /β/ between vowels in Early Medieval Latin. Therefore, ⟨V⟩ no longer adequately represented the labial-velar approximant sound /w/ of Germanic phonology.
The Germanic /w/ phoneme was therefore written as ⟨VV⟩ or ⟨uu⟩ (⟨u⟩ and ⟨v⟩ becoming distinct only by the Early Modern period) by the 7th or 8th century by the earliest writers of Old English and Old High German.
Det faktum att bokstaven U saknas i klassiskt latin är också lite intressant. V var alltså primärt en vokal som betecknade ett u-ljud. Julius skrevs IVLIVS (bokstaven J saknades också).
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
kiddie skrev:Så att wine och wall importerades så lätt kan ha berott på att språkljudet redan fanns?
Å andra sidan skedde en långt större import när latinets v inte längre var något w-ljud.
https://en.wikipedia.org/wiki/Middle_English_phonology#Sound_inventory
Voiced fricatives[edit]
In Old English, [v], [ð], [z] were allophones of /f/, /θ/, /s/, respectively, occurring between vowels or voiced consonants. This led to many alternations e.g. hūs ('house') [huːs] vs. hūses ('of a house') [huːzes]; wīf ('woman') [wiːf] vs. wīfes ('of a woman') [wiːves]. In Middle English, these voiced allophones become phonemes, and are solidly established in Modern English as separate phonemes. The sources of the new phonemic distinctions are:
Borrowings from foreign languages, especially Latin, Ancient Greek, and Old French, which introduced sounds in positions they formerly did not occur; e.g. modern fine vs. vine (both borrowings from French); ether (from Greek) vs. either (native).
Dialect mixture between Old English dialects (e.g. Kentish) that voiced initial fricatives, and the more standard dialects that didn't do this. Compare fat vs. vat (both with f- in standard Old English), and fox vs. vixen (Old English fox vs. fyxen, from Proto-Germanic *fuhsa- vs. *fuhsin-).
(Wikipedia nämner fyra ytterligare källor, som dock synes föga beröra initialt v.)
http://etymonline.com/index.php?term=V
No native Anglo-Saxon words begin in v- except those (vane, vat, vixen) altered by the southwestern England habit of replacing initial f- with v- (and initial s- with z-).
Engelskans fonem /v/ har alltså till stor del uppkommit genom inlån av ord. Tidigare förekom v-ljud bara som en variant (allofon) av fonemet /f/ i vissa positioner (ej i början av ord, utom i vissa dialekter).
Såvitt jag förstår är de allra flesta engelska ord som börjar på v av romanskt eller latinskt ursprung.
kiddie skrev:Undrar varför det fallit bort i svenskan, det är ju egentligen ett ganska trevligt ljud.
Tja, varför förändras språk i den ena eller andra riktningen?
W föll som sagt bort före o och u. I övrigt övergick det till v. Det finns dock dialekter där denna övergång inte har skett. Här handlar det om övre Dalarna:
http://hkr.diva-portal.org/smash/get/diva2:807822/FULLTEXT16.pdf
Älvdalskans alfabet och ljud
Buokstavin Namneð Auttaleð
[...]
Vv vi [v] kåv, skrauv
Ww wi [w] warg, rwaiða
Såvitt jag förstår förekommer inget initialt v i denna dialekt, i likhet med vad som gällde i anglosaxarnas språk.
Till skillnad från i engelskan har tydligen även (nyare) lånord w i början:
http://xn--lvdalsk-4wa.ordbok.gratis/
Venus heter Wenus, väst (klädesplagget) heter west, och variation heter wariasiuon.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Såvitt jag förstår är de allra flesta engelska ord som börjar på v av romanskt eller latinskt ursprung.
Intressant.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
kiddie skrev:
Ganska märkligt.
Ja, jag tycker det låter som w. I texten står dock v.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Redan de gamla ur-indoeuropéerna ska ha talat med w-ljud, men inte med enkelt v.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Proto-I ... _phonology
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Proto-I ... _phonology
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Vad hette mens/menstruation innan det hette så? Det kommer ju från latin (via franska eller inte?), pga att menstruus betyder månatlig. Lite snofsigt ord så det måste hetat något annat innan.
Lite frågor om forngermanska & fornnordiska
Månadsblödning? Men det var väl inte något som skrevs på runstenar precis.